Jösses flickor

2008 eller 1908? Är detta dagens upplysta och jämställda Sverige som rynkar på näsan åt alla förtryckta kvinnor i Mellanöstern och på andra sidan Medelhavet? Barrikaderna nästa! Rabiat är bara förnamnet.

eye of the tiger

Hur kan man vara så vacker och så begåvad samtidigt?

laundry room

För andra gången i rad när jag kommer ned till tvättstugan har någon av mina kära grannar slitit ut det jag har i maskinen och knölat ihop det. Jag har inget som helst emot att man använder varandras tvättider när den som tvättar verkar vara klar. Ja, inte ens utan att vederbörande frågar först har jag något emot det. Men! Jag vänder mig starkt emot människor som knölar ihop andras människors våta tvätt, så att det som är rent blir alldeles skrynkligt. Varför inte bara hänga upp det slätt så att det har en rimlig chans att torka? Vem av mina finfina grannar är skyldig? Dessa I-landsproblem...

balladen om konsekvenser

Som vanligt är jag den som alltid får frågorna. Alltid jag som får visa folk vägen eller svara på möjliga och omöjliga frågor. Idag blev jag ikappgången av en kille något yngre än mig själv. Som går om mig samtidigt som han frågar om vägen till tågstationen. Jag svarar och förklarar den enklaste vägen.

När han vänt sig om och fortsatt gå ser jag kläderna. Gröna noppiga mjukisbyxor, grå tubsocksklädda fötter i blåvita badskor av plast. Hans t-shirt är skrynklig och smutsig på ryggen. I handen har han en plastpåse med obestämbart innehåll. Det är då det slår mig. Han kommer från anstalten eller häktet.

Han har muckat idag, eller släppts ur häktet. Han är på väg mot tågstationen, och när jag lite senare passerar på andra sidan rälsen ser jag honom kliva på tåget som står inne vid perrongen. Jag undrar vad han är på väg till och vad han är på väg från. Att kanske ha sitt liv i en plastpåse. Att inte ens ha egna kläder att ta på sig när man kliver ut i det "vanliga" samhället. Jag undrar vad som händer sen...

bang bang my baby shot me down

Av alla idiotiska förslag jag hört på senaste tiden gällande skolan så måste väl ändå förslaget om och nu även beslutet att några lärare i Texas ska få bära vapen ändå vara det mest idiotiska. Den dagen någon ens skulle föreslå att jag skulle beväpna mig på mitt jobb med ungdomar, skulle vara den sista dagen jag skulle arbeta där. Jag kan inte ens förstå hur man tänker. Vad skulle bli bättre av att det finns fler vapen i skolan? Har vi inte sett nog av skolskjutningar? Vad ska lärarna göra? Skjuta elever? Skjuta besökare? Vem är de de ska använda vapnen emot?

another brick in the wall

Tillbaka på jobbet sedan en vecka. Och jag vet liksom inte. Äsch. Det blir nog bra. Det är ju bra och så. Men ändå.

Men så idag på den hurtkäcka upptakten där samtliga anställda inom mitt gebiet och fyra kommuner skulle lyssna till lokala målområden och riktlinjer för de kommande fyra åren, klev en välkänd filur in på scenen. Igor Ardoris. Och aldrig har väl fyrahundrafemtio pedagoger varit så knäpptysta och lyssnat så andäktigt.

Helt plötsligt blev jag påmind om något som jag faktiskt undrat över ett tag. Anledningen till att jag valde mitt yrke. Skälen till att det är så fantastiskt. Om sanningen ska fram har jag under det här året undrat allt som oftast och liksom nästan uppgivet konstaterat att detta inte är något man kan göra livet ut. Jag har tappat lite av den där naiva gnistan som jag hade med mig från Lärarhögskolan. Allt jag ville och trodde. Det sätt jag såg på mig själv har liksom försvunnit. Jag har fantiserat om mig själv arbetandes med andra saker och liksom matt konstaterat att orka vara lärare inte är något självklart. Må hända inte, men jag vill göra det nu! Det och inget annat!

Och det var Igor från SVT:s serie "Klass 9A" som liksom blåste liv i den där halvslocknade lågan. Han sa det jag behövde höra, utan klycshor, utan mes, pang på rätt in i hjärtat om varför det är så fantastiskt att leva sin vardag inom skolans väggar. Jag känner mig redo att möta hundra nya elever. Lära mig hundra nya namn och uträtta mirakel tillsammans med dem. Jag behövde bara bli påmind.

Nu ska jag fördjupa mig i svenska singelmammors liv. You gotta love SVT!

im a thief i stole the beat

Gjorde en IKEA-tur idag och döm om min fövåning när de som handlade innan mig i kassan hann norpa en av mina varor medan jag stoppade ned kvitto och betalkort. Det som störde mig var egentligen inte den ekonomiska förlusten utan det faktum att jag var tvungen att gå igenom hela IKEA en gång till då det jag skulle ha givetvis var placerat längst in.

love at first sight?

Helt utan att vara medveten om det hamnade jag igår på två människors första dejt. Det jag trodde var två gamla klasskompisar som återsåg varandra, varav den ena jag kommit i sällskap med, föreslog jag ett glas på en uteservering bredvid. De accepterade förslaget och helt sonika slog vi oss ned. På frågan om hur de kände varandra, svarade de båda att de inte gjorde det. Jag förstod ännu mindre, men snart klarnade allt. När den ena dejten ursäktade sig för att besöka damrummet fick jag det hela förklarat för mig, men också med uppmaningen att sitta kvar och gärna ta ett glas till.

exile on main street

Jag som aldrig skulle, som inte orkade eller trodde det om mig själv.