Ett steg fram och tretton tillbaka

Herregud en kan ju tro att jag är bipolär. Jag pendlar mellan eufori och total misslynthet. Jag vet ju att jag inte är bipolär, men det är vad stress gör med en. Ena sekunden tror jag att jag är helt oövervinnerlig, cyklar till jobbet på 10 minuter blankt med hög musik i öronen och känner mig urstark, både fysiskt och mentalt, för att nästa sekund tänka att allt är omöjligt och att det aldrig kommer att gå och vill helst bara dra ett täcke över huvudet.

Jag jobbar heltid, har två barn, och ska nu dessutom under tre månaders tid framöver prestera fyra texter på 1200-3300 ord vardera om hur jävla bra jag är i mitt yrke. Men de räcker ju liksom inte med det, det ska evidensbaseras  med enkäter, observationer och intervjuer samt förankras i aktuell forskning. Skjut mig! Kunde jag inte vara lite avslappnat duktig och bara tänka att jag visste att jag var det. Vad har jag att bevisa liksom och varför?