Himmel och helvete

Nyss fick jag mig en föreläsning om att vi skulle låta bilen stå. Bilar är inte bra för miljön, inte flygplan heller. Ska vi åka någonstans så ska det vara med tåg. Annars får det vara. Min kloke fyraåring föreläser för mig om vikten av att vara miljövänlig. Det sker samma vecka som klimatångesten slog till stenhårt efter att FN:s klimatpanel presenterat en sorglig framtid som ger mig ont i magen när jag tänker på mina barn. Vi är ändå familjen som cyklar precis överallt i sällskap med vår Croozer. Bilen använder vi max en gång i veckan, trots att vi sträckt ut avståndet till centrum med cirka tre kilometer sedan husflytten. Miljökämpen tänker i alla fall inte åka mer bil, men "vi kan ha den kvar" konstaterade han snusförnuftigt.

Från miljökämpe till skrik och gråt. För att han inte vill haaaa tandtroooooll och inte går med på att skippa tandkrämen, medan jag nattandes lillebror skrikväser från sängen att jag inte kan komma och skruva av korken på tandkrämen. Det är ju inte ditt fel älskade fyraåring, men du är skoningslöst kompromisslös just nu. Allt är himmel eller helvete. Orden är stora, känslorna är stora och det växlar snabbt. Du är stor, men så liten, så liten. Det går inte att finta bort dig en sekund. Du noterar allt. frågar om allt och är i dina harmoniska stunder en fantastisk samtalspartner som ger nya vinklar och nya idéer. Du är glad och skuttig, för att in nästa säng bryta ihop fört att kardborrebanden på skorna inte sitter tillräckligt tajt.

Du älskar, du går in för det 100% och fixar så himla mycket egentligen. Du klär på och av dig, klär av lillebror, städar upp efter era lekar, pysslar själv i tysthet på ditt rum, äter ganska mycket nuförti'n, dricker te med oss på kvällen, iakttar vad som händer och sker runt dig och konverserar moget och ställer frågor om allt du inte förstår. Du vill att allt ska vara precis som det brukar och du går inte med på en centimeters orättvisa. Ditt hjärta räcker till alla!

Nu ligger ni och sover tätt bredvid varandra i vår säng, du och din lillebror. Tätt sammanslingrade bland täcken, lakan, kuddar och lammskinn. Jag ska bänka mig framför "Bron" och hoppas att ni sover länge än, medan jag smuttar på ett glas Ripasso och kanske rättar ett referat eller två.

Orden

Två nya ord till listan denna vecka:

• chkååål (skål, men kan lika gärna betyda "ge mig vatten")
• nnnggga (gunga, som ett imperativ till modern eller fadern, eller mest ett konstaterande när gungandet pågår)

Ej inkognito

Bland det första jag gör när jag tar emot nya klasser är att kolla om någon av alla dessa elever bor i min närhet. Och nu med ny adress så var det inte annorlunda. Tre av dem hittade jag i min omedelbara närhet, två på samma gata och en vars hus jag ser från vårt sovrum.

Jag hade tänkt att låtsas som ingenting. Inte säga något. Men, enbart denna helg har jag träffat på två av dem när jag rört mig runt kvarteret. Vad trodde jag? Att jag skulle förbli osynlig? Så nu vet snart den tredje av dem, som går i samma klass som en av de andra att det är på den här gatan jag bor.

Helst vill jag vara privat och osynlig, men det går ju inte. Å andra sidan är det ingen nyhet. Jag har delat trapp med en jag betygssatt och haft två andra boendes delandes samma innergård.

Jaja, villaidyllen bebos ju såklart av just gymnasieelever. Det är ju inget konstigt med det. Gymnasielärare bor där också.

Stora Lilla!

Stora Lilla!

Igår blev du 15 månader. Du springer, klättrar och babblar hela tiden. Inte en sekund är du stilla. Du blev stor så fort. Du härmar oss, mest din storerbror, och imiterar allt som görs. Just nu är du i en fas då du sover illa och kan bli väldigt ledsen. Vi tror att det har med tandsprickningen att göra. Du vaknar ofta och kan vara svår att trösta, vilket är olikt dig. Du tycker om att leka och försöker hopplöst komma över din storebrors lego, men får nöja dig med duplo.

Du gillar att klättra i trappan, ofta hittar vi dig sittandes i trappfönstret iakttagandes vad som händer på gatan utanför. Vi kan inte prata om att bada utan att du kastar dig in i badrummet och försöker hoppa ned i badkaret. Du älskar att vara ute och kommer ofta med dina skor för att uppmana oss att gå ut. Du gillar att hänga i trädgården, leka i lekstugan och tugga på all fallfrukt som du hittar.

Orden forsar ur dig och bara senaste veckan har du lärt dig följande.

• "kocka" (klocka)
• "baahhm" (varm till spisen, ljus och brasan)
• "gacka" (macka, favoritfrukost och favoritmellis)
• "ocka" (docka)

Du ropar "ejej" till många vi passerar på trottoaren eller möter i affären. Du älskar att springa runt matbordet eller genom kök, hall och vardagsrum ropandes "ejaeja". Det är nog sedan din älskade pappa tävlade i triathlon. Du kan säga "neejj" och skaka på huvudet när du är mätt eller inte vill något. Du ropar "mamma" eller "pappa" högt och tydligt och det har du faktiskt kunnat länge. Din storebrors namn är ännu för svårt och likaså ditt eget. "Oovä" kan du dock, och har kunnat länge, och förra veckan kom till och med "Eja Oovä". Vi tänker framhålla att det var din första tvåordsmening som de löjligt stolta föräldrarna vi är. Du älskar att läsa böcker och kommer alltid dragandes med "Rundis och Randis" som du lyckas hitta var den än har gömt sig, och du har rutiner för hur just den boken ska läsas. 

Älskade onge! Du har en räv bakom varje öra! Du är energisk som få, men har alltid tid att dela ut pussar och slängkyssar och är väldigt ömsint! Du gör vår familj komplett!

Lyx

Vet ni vad. Jag har snott en halvtimme tid innan jobbet, efter billämning på verkstad, till bara sitta i solen och läsa. Jag är värd det! Allt är så stressat och pressat. Jag ryms inte någonstans. Det som är jag får inte plats i det berömda vardagspusslet. Idag får jag det, och jag ska njuta av min stulna halvtimme.