God jul!

Dag 20 – Den här månaden

December kommer som en lång varm kram efter novemberrusk och höstmörker. Advent är nog den bästa grejen med hela december (ljusen! ljusen! ljusen!). Varje år undrar jag om jag inte gillar julen mer i teorin än i verkligheten. Naturligtvis är det underbart med julledighet och tid med de jag älskar. Det är fint att umgås, äta gott och bara ta det lugnt.

Men allt det här andra, som jag varje år tänker att jag ska fixa nästa år. Det är ju bara jobbigt! Vi gör aldrig något julgodis, jag börjar aldrig i tid med några julklappar, våra julkort är alltid nyårskort och det blir aldrig så där fint som jag tänkt från början. Och så går jag runt och är missnöjd för att vi inte skapar den där fina julen som man tänker att den s k u l l e k u n n a v a r a.

Julen har ju dock fått en helt annan betydelse sedan Barnet kom. Och jag tänker att vi kanske slipar våra juleskills vad det lider och får till den där knäcken, paketkalendern och paketrimmen någon gång innan Barnet flyttar hemifrån.

P.S Vi har bakat pepparkakor på köpedeg för att Barnet skulle få prova. Och jag har nu rört ihop något Leilatjafs som smakar himmelskt!

Jul blir det!

Dag 19 – Detta ångrar jag

Man ska inte ångra saker man gör. Man ska bara ångra sådant som man inte gör. Som till exempel att inte gå till tandläkaren under hela universitetstiden i tron att det sparar pengarna åt en fattig student. Det gör det inte! Det blir bara jävligt dyrt när man sedan tagit sin examen och är arbetslös. Och det blir sedan ett problem som "haunts you" i åratal. Så jevla onödigt!

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Utan tvekan nedan nämnda födelsedag. Dagen då H A N föddes!

Dag 17 – Mitt favoritminne

Utan tvekan den sekund en liten varm och blöt kropp lades på mitt bröst. Första mötet med någon jag väntat på i nio månader och hela mitt vuxna liv. Jag kan plocka fram känslan igen och igen. Men den går inte att beskriva i ord.

Kofta utan knut

Dag 16 – Min första kyss

Han var över två meter. Den första jag kysste, medvetet just bara för kyssens skull. Jag räknar inte med "handtag, famntag, klapp eller kyss" som skedde i svettiga vardagsrum på förpubertala 'partyn' som det hette då. När man kysste vem som helst mest för att prova liksom.

Han som var över två meter och hade närmare 50 i skostorlek ville jag vara ihop med. Jag var helt chockad över att han ville vara ihop med mig. Vi dansade tryckare och jag vet att jag länge kom ihåg till vilken låt, men idag mer än sexton år senare så är det inte sån't jag minns längre.

Vi kysstes och sedan lämnade vi ungdomsdiscot tillsammans. Vi gick hem till mig som bodde i närheten och satt i min säng i flickrummet och höll varandra i handen under tystnad. Jag tror inte att vi kysstes så mycket mer just den kvällen.

Jag var kär, och blev helt paralyserad (och tyst!) i hans närhet. Vi fortsatte att mest hålla handen och så. Några veckor senare ville han inte vara ihop längre och krossade mitt tonårshjärta. Hans mamma sa föga tröstande att han inte var mogen för en sådan tjej som mig. En sådan typisk kommentar!

Dag 15 – Mina drömmar

Ett långt och lyckligt liv med min familj och mina vänner, det drömmer jag om.

Jag drömmer om att få se vår son växa upp till en trygg och självständig människa med självkänsla och empati. Att han får syskon som också blir trygga, vackra och kärleksfulla människor.

Kanske att Mannen och jag någon gång snubblar över ett lagom fint hus i sina bästa år som passar för allt vårt pick och pack.

Att mitt jobb till slut betalar sista CSN-inbetalningen.

Om det inte är för mycket begärt så vill jag gärna till Frankrike i sommar med min lilla familj. Ha sand mellan tårna, äta croissanter till frukost, dricka vin till lunch och lära barnet lite "Èta gelé mè trèschée au veboi" och sånt...

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Gammal blårandig yllekofta och under den en tunn tunika med ett mönster jag älskar. Under det mina nya jeans. Ja, jag vet jag har bara samma och samma. Fläta i luggen och gamla Clarks vinterstövlar som jag bara halkar i hela tiden.

Jag har städat och röjt upp i min garderob. Konstaterat att jag verkligen kan göra mig av med massor och har gjort det. Lagt i olika högar. Till Röda korset, till svägerskan och släng. Ändå är det för mycket i garderoben och ändå har jag sällan något kul att ta på mig. I-landsproblem.

Dag 13 – Den här veckan

Den här veckan inleds med tre dygn utan Pappan i familjen. Lite trixigt för mamman, och mycket tråkigare än vanligt. Ledsamt för barnet som hela tiden undrar var han är, som letar och sorgset utstöter "Pappa? Pappa?" en gång i kvarten. För hunden är det lite både och. Kortare och stressigare promenader dagtid, men också långa sådana kvällstid som kompensation då Morfarn stillar det dåliga samvetet och erbjuder hundpromenerartjänster. Pappan som återvänder efter tre dagars jobbkurs imorgon kväll är hett efterlängtad av alla.

Resten av veckan är som vanligt och bjuder en ovanligt fullspäckad helg med barnkalasdebut, vernissage och fest för Mamman. Vi är trötta och kämpar oss upp på morgnarna med grus i ögonen, rufsiga frisyrer och dålig morgonandedräkt. Vi svär över all påklädning som måste göras men älskar samtidigt snön och minusgraderna. Vi tänder ljus och myser i adventsstjärnornas sken. Vi räknar ned till de två och en halv dagarna av gemensam tid som heter helg.

Vi går snart inför landning och ser fram emot tre veckors oavbrutet umgänge. Jag älskar vårt liv just nu och kan inte få nog av en rödblossig tjockkind och alla roliga ord som kommer ur en liten pussig mun. Skitsamma att det är dammråttor i hörnen. Skitsamma att vi inte orkar eller hinner fixa allt julefix. Huvudsaken är att vi har varandra! Att vi får somna och vakna tillsammans alla tre i nästan tre veckor. Älskart!

Dag 12 – I min handväska

Det här med handväska är både min grej och inte. Oftast bär jag runt mina viktigaste saker i fickorna. Det vill säga plånbok, hemnycklar och mobiltelefonen. Tyvärr är jag så lat att min plånbok för jämnan är så knökafull med kvitton att den är svår att stänga. Då är den också svår att ha i fickan.

Min handväska är oftast den väska jag bär till och från jobbet. Alltså måste den klara kollegieblocksprovet och vara stor nog. För tillfället är det min röda Marimekko Olkalaukku. Min gråa slet jag ut och på min 30-årsag förra året fick jag en ny. Det är min stora handväska.

Ibland är den en liten väska som knappt rymmer mer än en nyckel, ett visakort och en tampong.

Eller så är den ytterfacket på en skötväska fylld med blöjor, våtservetter och burkar med ätbara saker i.

Jag skulle vilja vara en sådan där person som alltid har en snygg väska fylld med massa smarta saker som man alltid behöver. Typ plåster, sax, handkräm, lypsyl, näsdukar, penna och papper men så strukturerad kommer jag nog aldrig att bli.

Dag 11 – Mina syskon

Mina syskon. Mina fina syskon. En lillebror och en lillasyster gjorde mig till storasyster. Frågar ni min bror en mycket typisk storasyster. Jag älskar dem högt, högre än högt och önskar innerligt ett gemensamt familjeumgänge framöver. Att det blir våra respektive familjer som firar knasiga jular med hundra ungar, gamla traditioner och en sned julgran. Som semestrar med sandiga picknickkorgar och svamputflykter utan hittad svamp.

Vi är tre helt olika, men ändå lika individer. Trots nästan åtta års skillnad mellan äldst och yngst så tas vi inte sällan för tvillingar. Bror mittemellan ser ut som oss men mycketmycket större och med skägg!

Jag är idealisten, han cynikern och hon virvelvinden. Jag tar ansvaret, han vägrar och hon har inte ens uppfattat det hela. Jag fegar, han bryr sig inte och hon vågar. Jag gråter, han suckar och hon gapskrattar. Jag oroar mig, han slår näven i bordet och hon fixar biffen.

Mina älskade syskon. Som jag fast ändå inte. Som jag fast bättre. Som jag! Tänk att få åldras tillsammans med dem. Vilken ynnest! Det är mina syskon som får mig att önska syskon åt min son. Att få dela mamma och pappa, dela våningsäng, skrapsår, trångt Volvobaksäte, lördagsgodis och hemlisar. Spela fotboll, spela skitgubbe och spela Allan.

Det vet allt om mig och känner mig utan och innan. Det är så ofta jag önskar att de fanns närmare. Vardagsnära. Och jag längtar efter dem varje dag!

Officiell dumbom

Hann ända hem från Folktandvården innan jag upptäckte fadäsen...