Vi var på restaurang igår! Bara jag och Mannen! På en och en halv timme hann vi klämma lammfilé med potatistortilla och fetasallad och så en crème brulé av vit choklad på det. Bebis var hemma med sin fantastiska mormor och sin fantastiske morfar! Fatta - vi fick sitta ostörda och äta och prata, visserligen OM Bebis, men ändå! Halleluja!
Anledningen till detta är att vi firade ett år sedan "JAA!"
måndag 28 september 2009
måndag 21 september 2009
Skymtar för en stund
Om ett par veckor ska Bebis namn firas med de närmaste. Just nu spånar vi på dikter och sånger... Vad tror ni om denna?
Idag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg var har du varit förut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
och att vi en dag ska skiljas åt.
Du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Idag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg var har du varit förut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
och att vi en dag ska skiljas åt.
Du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Så urbota idiotiskt
Alltså jag vet att det är "old news" och allt, men jag har inte orkat skriva en enda rad om hur jävla dum-i-huvudet den där Anna Anka är. Hennes argumenterande är så korkat idiotiskt att jag inte ens orkar bemöda mig om att argumentera emot. Hon är så bäng att hennes inlägg på Newsmill får tala för sig själv. Förebild? Var då någonstans. Jag har tusenmiljonersmiljarder gånger hellre en blöjbytande man än en jag måste suga av varje morgon för att han inte ska vilja skilja sig. Om det skulle vara verklighet så lever jag hellre ensam. Hur kan hon tro att hon skulle vara någons förebild någonstans när hon menar att kvinnor måste offra sig för sina män?
fredag 18 september 2009
Kulturtanten
P1:s kulturtest ger mig följande:
"Grattis du är ständigt i opposition!
Du har pluggat väldigt länge (nähä 260 poäng med det gamla sättet att räkna) och avhandligen kommer (hellre min Mans). Kanske. Innan femtio. Din mentala hemstad är alltid Berlin (försöker styra vår innestående bröllopsresa dit) och du har någon gång i livet färgat håret tulpansvart (ALDRIG någonsin). Du var ironisk innan den ironiska generationen (tillhör Generation X)och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground(noop, men Lou Reed är ju ett snyggt namn). Du lyssnar i hemlighet på Beyoncé."
"Grattis du är ständigt i opposition!
Du har pluggat väldigt länge (nähä 260 poäng med det gamla sättet att räkna) och avhandligen kommer (hellre min Mans). Kanske. Innan femtio. Din mentala hemstad är alltid Berlin (försöker styra vår innestående bröllopsresa dit) och du har någon gång i livet färgat håret tulpansvart (ALDRIG någonsin). Du var ironisk innan den ironiska generationen (tillhör Generation X)och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground(noop, men Lou Reed är ju ett snyggt namn). Du lyssnar i hemlighet på Beyoncé."
Familj!
Mannen är hemma igen och jag går runt och talar som om jag vore Bebis. Mannen observerar att Bebis har bytt kläder och frågar:
"Har du kräkts?"
"Nej", svarar jag som just bytt på Bebis (som givetvis kissade på skötbordet)
"Jag kissade på dem".
Mannen förfärat: "Kissade DU på dem? Varför då?"
Hahahahaha. Ordningen är återställd. Vi är FAMILJ!
"Har du kräkts?"
"Nej", svarar jag som just bytt på Bebis (som givetvis kissade på skötbordet)
"Jag kissade på dem".
Mannen förfärat: "Kissade DU på dem? Varför då?"
Hahahahaha. Ordningen är återställd. Vi är FAMILJ!
onsdag 16 september 2009
Lonely
Just nu känner jag mig nog ensammast i världen. Bebis har fått sin första förkylning trots alla handtvättar och handspritningar med rädsla för svinis. Han är trött, täppt och gnölig.
Själv har jag mest troligt utvecklat hälsporre vilket stundtals gör så ont att det svartnar för ögonen och jag bara vill gråta. Förmodligen av för taskiga skor, typ platta ballerinor och espadrillos och ovanpå det ett dygnetruntlkånkande av Bebis i alla möjliga och omöjliga ställningar. Nu när han är sjuk så är det ännu mera bärande...
Bebis slocknade för första gången ikväll för 2,5 h sedan men kan inte sova och vaknade om och om igen. Svårt att äta, svårt att andas och svårt att sova. Till slut slocknade han...
Efter två timmars sövande ser jag de sorgliga resterna på soffbordet av det som skulle bli en god middag för mig efter dagens digra aktiviteter. En stelnad och iskall mozzarellapizza med körsbärstomater och pesto. Inte lika god kall.
Mitt hjärta spricker av att se Bebis sjuk och detta är bara en pytteförkylning som egentligen inte alls är någon big deal. Hur ska jag då känna när han får vattkoppor, krupp eller en rejäl magsjuka? Herregud mammakärleken är så stark att den välter omkull en ibland.
Själv har jag mest troligt utvecklat hälsporre vilket stundtals gör så ont att det svartnar för ögonen och jag bara vill gråta. Förmodligen av för taskiga skor, typ platta ballerinor och espadrillos och ovanpå det ett dygnetruntlkånkande av Bebis i alla möjliga och omöjliga ställningar. Nu när han är sjuk så är det ännu mera bärande...
Bebis slocknade för första gången ikväll för 2,5 h sedan men kan inte sova och vaknade om och om igen. Svårt att äta, svårt att andas och svårt att sova. Till slut slocknade han...
Efter två timmars sövande ser jag de sorgliga resterna på soffbordet av det som skulle bli en god middag för mig efter dagens digra aktiviteter. En stelnad och iskall mozzarellapizza med körsbärstomater och pesto. Inte lika god kall.
Mitt hjärta spricker av att se Bebis sjuk och detta är bara en pytteförkylning som egentligen inte alls är någon big deal. Hur ska jag då känna när han får vattkoppor, krupp eller en rejäl magsjuka? Herregud mammakärleken är så stark att den välter omkull en ibland.
måndag 14 september 2009
Bitterfitta for real
Mannen är borta med nya jobbet måndag-fredag två veckor i rad och jag är ensam med Bebis 24h om dygnet. Då hinner man förutom ammabytablöjatröstavyssjasjungaammatorkakräksamma och så vidare i all oändlighet också utvärdera sitt föräldraskap. (Jag har bajsat med Bebis med mig inne på toa och även ammat sittandes på toaletten.)
Jag älskar mitt barn (och min Man såklart!) överallt annat, tro inget annat, men att tro att livet med en bebis är rosafluffigt och bara gulligt är att lura sig själv och alla andra. Det här är ett hårdare arbete än något annat, även om det görs i kärlek.
Har i veckan läst "Baby blues" av Pia Hintze bakom Bebis huvud medan vi maratonammat och tänker nog i affektens namn läsa om Maria Svelands "Bitterfittan" så jag håller mig på alerten. Även om Mannen påpekar att böckerna mest gör mig ledsen. Vi kämpar ju tillsammans och även om allt inte blev som vi tänkt oss med delad föräldraledighet (vi skulle bytt av varandra i januari - men nu blir det inte så p.g.a. Mannens nya jobb) så blir allt bra till slut och allt är för "the greater good". Egentligen vill jag ju vara hemma med Bebis, men trodde liksom att jag skulle jobba och nu är jag ledsen för att Mannen inte får vara föräldraledig med Bebis som just bebis utan som ettåring. Hur jag än känner så känns det som om jag känner fel.
Jag trodde att allt skulle bli som vi sa och bestämde innan, men så blir det ju sällan. Och så blev jag en sån där som jag inte ville bli. Jag vill ju leva som jag lär, om inte ens jag gör det vem ska göra det då? Samtidigt kan man ju inte låta principer styra (och Mannen var ju hemma med oss nästan hela de fyra första månaderna). Och känner jag efter vill jag ju såklart mer än något annat spendera all min tid med Bebis.
Jag har genom mina föräldraskapsreflektioner kommit fram till följande:
1. Jämställdheten är svår. Särskilt som föräldrar. Svårare than ever. Och det i sig påverkar relationen föräldrar emellan.
2. Föräldraskapet tycks, även i upplysta och välutbildade hem, stundom te sig valbart för mannen, men icke för kvinnan.
3. Det personliga är politiskt och personligt.
4. Jag tycker fortfarande att föräldraförsäkringen SKA kvoteras.
Jag älskar mitt barn (och min Man såklart!) överallt annat, tro inget annat, men att tro att livet med en bebis är rosafluffigt och bara gulligt är att lura sig själv och alla andra. Det här är ett hårdare arbete än något annat, även om det görs i kärlek.
Har i veckan läst "Baby blues" av Pia Hintze bakom Bebis huvud medan vi maratonammat och tänker nog i affektens namn läsa om Maria Svelands "Bitterfittan" så jag håller mig på alerten. Även om Mannen påpekar att böckerna mest gör mig ledsen. Vi kämpar ju tillsammans och även om allt inte blev som vi tänkt oss med delad föräldraledighet (vi skulle bytt av varandra i januari - men nu blir det inte så p.g.a. Mannens nya jobb) så blir allt bra till slut och allt är för "the greater good". Egentligen vill jag ju vara hemma med Bebis, men trodde liksom att jag skulle jobba och nu är jag ledsen för att Mannen inte får vara föräldraledig med Bebis som just bebis utan som ettåring. Hur jag än känner så känns det som om jag känner fel.
Jag trodde att allt skulle bli som vi sa och bestämde innan, men så blir det ju sällan. Och så blev jag en sån där som jag inte ville bli. Jag vill ju leva som jag lär, om inte ens jag gör det vem ska göra det då? Samtidigt kan man ju inte låta principer styra (och Mannen var ju hemma med oss nästan hela de fyra första månaderna). Och känner jag efter vill jag ju såklart mer än något annat spendera all min tid med Bebis.
Jag har genom mina föräldraskapsreflektioner kommit fram till följande:
1. Jämställdheten är svår. Särskilt som föräldrar. Svårare than ever. Och det i sig påverkar relationen föräldrar emellan.
2. Föräldraskapet tycks, även i upplysta och välutbildade hem, stundom te sig valbart för mannen, men icke för kvinnan.
3. Det personliga är politiskt och personligt.
4. Jag tycker fortfarande att föräldraförsäkringen SKA kvoteras.
söndag 13 september 2009
Tusenskönan svarar
Senaste impulsköp?
Något till Bebis är jag helt säker på. Eller godis.
Om du var en blomma?
Tusensköna, robust, tålig, finns lite överallt och ganska alldaglig men fin ändå!
Pryl du inte kan vara utan?
Kan vara utan de flesta prylarna, men just nu är jag bärsjalen evigt tacksam!
Lyx är?
Hinna duscha, äta i lugn och ro eller få sova flera timmar i sträck
Tidningar du prenumererar på
DN, Vi-tidningen, Vi föräldrar, Föräldrar & barn och mama
Vad gör dig förbannad?
Ojämställdhet
När grät du senast?
Nästan häromdagen när jag såg på Förlossningskliniken
Kram eller puss?
Kram, men gärna pussar också!
Hyrfilm eller bio?
Bio
Kaffe eller te?
Te i stora baljor
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta?
Något tekniskt komplicerat där jag inte skulle förstå vad jag gjorde
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
You bet!
Vad är det första du tänker på när du vaknar?
Min vackre son!
Tycker du om stearinljus?
Älskar!
Vad har du för väckarklocka?
En halvtrasig klockradio utan radio
Har du betalat månadens räkningar?
Jepp
Äpple eller Päron?
Det beror helt på sorterna
Äter du fiskbullar?
Apselut! Gärna i tomatsås med massor av oregano och riven ost till nykokt spaghetti
När klippte du dig senast?
I februari
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat?
Helst Sibylla
Platt eller vanlig dataskärm?
Platt tar mindre plats
Vad har du för mobiltelefon?
En vit SonyEricsson S500i
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?
Noop
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor?
Definitivt oordning! Kaos är det rätta ordet.
Har du blivit sövd någon gång?
Flera gånger
Lever din mormor?
Jaa!
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dar sen?
Om den luktar och smakar okej så ja! Om jag inte har annan mjölk.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu?
Städa min garderob alt. sova middag.
Något till Bebis är jag helt säker på. Eller godis.
Om du var en blomma?
Tusensköna, robust, tålig, finns lite överallt och ganska alldaglig men fin ändå!
Pryl du inte kan vara utan?
Kan vara utan de flesta prylarna, men just nu är jag bärsjalen evigt tacksam!
Lyx är?
Hinna duscha, äta i lugn och ro eller få sova flera timmar i sträck
Tidningar du prenumererar på
DN, Vi-tidningen, Vi föräldrar, Föräldrar & barn och mama
Vad gör dig förbannad?
Ojämställdhet
När grät du senast?
Nästan häromdagen när jag såg på Förlossningskliniken
Kram eller puss?
Kram, men gärna pussar också!
Hyrfilm eller bio?
Bio
Kaffe eller te?
Te i stora baljor
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta?
Något tekniskt komplicerat där jag inte skulle förstå vad jag gjorde
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
You bet!
Vad är det första du tänker på när du vaknar?
Min vackre son!
Tycker du om stearinljus?
Älskar!
Vad har du för väckarklocka?
En halvtrasig klockradio utan radio
Har du betalat månadens räkningar?
Jepp
Äpple eller Päron?
Det beror helt på sorterna
Äter du fiskbullar?
Apselut! Gärna i tomatsås med massor av oregano och riven ost till nykokt spaghetti
När klippte du dig senast?
I februari
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat?
Helst Sibylla
Platt eller vanlig dataskärm?
Platt tar mindre plats
Vad har du för mobiltelefon?
En vit SonyEricsson S500i
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?
Noop
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor?
Definitivt oordning! Kaos är det rätta ordet.
Har du blivit sövd någon gång?
Flera gånger
Lever din mormor?
Jaa!
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dar sen?
Om den luktar och smakar okej så ja! Om jag inte har annan mjölk.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu?
Städa min garderob alt. sova middag.
onsdag 9 september 2009
Göllit
En allsvensk fotbollsspelares dotter får i uppdrag att skriva en inköpslista över vad som behövs hemma. När han kommer till affären läser han följande...
lördag 5 september 2009
onsdag 2 september 2009
Ibland så...
Jag skrattarskrattar åt min vän Cilans blogginlägg om att vara nybliven tvåbarnsmamma:
en nattsvart kopp kaffe, inte mindre än tre bajsblöjor och en stor lädda kattspy i soffan (sedermera trampade jag även i en som låg i trappan. Diaboliska Britta Katt.) Sen en stapplande prommis till stan (helvete vad ont i ryggen jag har och det har bara gått en månad) för inköp av matvaror och blöjor. Åt en banan, kastade längtansfulla blickar på de boulespelande pensionärerna: de har ingen bebis som VÄGRAR ligga i vagnen.Å andra sidan har de åderbrock (brock? bråck?) och är jätterynkiga på brsötet, de ser ut som plastpåsar allihop.
en nattsvart kopp kaffe, inte mindre än tre bajsblöjor och en stor lädda kattspy i soffan (sedermera trampade jag även i en som låg i trappan. Diaboliska Britta Katt.) Sen en stapplande prommis till stan (helvete vad ont i ryggen jag har och det har bara gått en månad) för inköp av matvaror och blöjor. Åt en banan, kastade längtansfulla blickar på de boulespelande pensionärerna: de har ingen bebis som VÄGRAR ligga i vagnen.Å andra sidan har de åderbrock (brock? bråck?) och är jätterynkiga på brsötet, de ser ut som plastpåsar allihop.
tisdag 1 september 2009
När du blir stor
Läser med vackerttårar i ögonen om dagislivet för lilla Majken som jag föjt så länge. En punkarkille i 15-årsåldern med en halvmeter långa spikes i tuppkam passerar ute på trottoaren utanför. Pekar på honom för Bebis och säger att sådan får du gärna bli när du blir stor. Det är länge tills dess, men inte till dagis... bara ett år.
The End
Nu är sommaren slut. Det innebär att jag slipper se fler strumpor i sandaler och killar i linne. Haha. Nädå. Men varje gång hösten är här så inser jag att jag gillar hösten mer än sommaren egentligen. Man slipper raka benen och man vet var alla är. Jag gillar åtminstone hösten fram till slutet av oktober... eller första veckan i november för då fyller systra mi år. (Vi kan annars hoppa november, januari och februari...)
Nu är jag föräldraledig på heltid, eller det har jag väl egentligen varit hela tiden sedan Bebis föddes, men nu är jag ensam föräldraledig då Mannen är back in business och det är bra mycket mer arbetsamt. Det innebär att man har med sig Bebis på toa, i tvättstugan och att sådant som att duscha själv får prioriteras bort. Internetanvändningen har också sjunkit kraftigt men snart när jag utvecklat min multitaskingförmåga ännu mer så kan jag blogga och laga smakportioner samtidigt.
Nu är jag föräldraledig på heltid, eller det har jag väl egentligen varit hela tiden sedan Bebis föddes, men nu är jag ensam föräldraledig då Mannen är back in business och det är bra mycket mer arbetsamt. Det innebär att man har med sig Bebis på toa, i tvättstugan och att sådant som att duscha själv får prioriteras bort. Internetanvändningen har också sjunkit kraftigt men snart när jag utvecklat min multitaskingförmåga ännu mer så kan jag blogga och laga smakportioner samtidigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
