Såhär hemkommen vågade jag äntligen googla vad som hände med det där planet som försvann i Atlanten sommaren 2009. Jag förbjöd mig själv göra det innan avresan och under tiden vi var iväg. Jag ville inte gynna min flygrädsla. Den som inte fanns förut, men som alla andra rädslor tilltagit sedan jag blev förälder. Jag minns nyhetsrapporteringen från den sommaren då jag satt och ammade Storebror framför teven eviga stunder. Ett flygplan som först troddes ha försvunnit, men som återfanns på havets botten efter lång tid av sökningar.
Ja, nu hemkommen vet jag snart allt om Air France flight 447 som försvann mellan Rio De Janeiro och Paris och som sjönk till Atlantens yta på 3,5 minuter från 10.000 meters höjd. Som sjönk till havets botten med 228 människor inuti. Det går inte att greppa ångesten dessa människor måste genomlidit. Och jag är sjuk som sitter och googlar för att ta reda på allt.
Visste ni att risken att något händer i luften är en på elva miljoner. Minimal risk jämfört med att sätta sig i bilen. Men ändå. Jag kan inte sluta tänka på hur människorna på flight 447 upplevde de sista minuterna i sina liv, störtandes ner i Atlanten i en Airbus. Uäää... Och hur knäpp är inte jag som inte kan låta bli att gräva i det.
söndag 30 december 2012
fredag 28 december 2012
Borta bäst, hemma bättre
Så landade vi i minusgrader efter en resa på 36 timmar. Barnen var lika fantastiska på hemvägen som på ditvägen. Helt otroligt. De sov nästan hela Atlantflygningen och fixade alla mellanlandningar utan problem. De liksom bara hänger med trots tidsomställningar och alla terminalbyten och språng genom säkerhetskontroller, gate-letanden och bagagesläpande. Fantastiskt!
Treåringen tyckte Köpenhamns vinterluft var lite väl kall när vi slutligen flugit klart och han grät när det visade sig att vår barnvagn försvunnit någonstans mellan Miami och Heathrow. Den levererades dock hem hit igår med budbil, så nu är allt frid och fröjd och han dansade en liten glädjedans. Själv hamnade jag mitt i ett allvarligt polisingripande på Kastrup, eftersom jag hade en sovande bebis på min arm försökte jag avlägsna mig smidigast möjligt. När vi sedan äntligen anlöpte Malmö för att hämtas av morfarn var det skönt att sjunka ned i vår egen Volvo och bara glida hemåt i decembernatten.
Julen blev helt i min smak med en ganska lagom ambitionsnivå. I år gör vi pepparkakshus, pepparkakor och litelite julgodis efter jul - och det går ju lika bra det! Alla fick klappar och tomten kom till och med, med skidglasögon och med skotern parkerad någonstans i närheten. Vi har ätit och druckit gott såklart och inte lagat en maträtt sedan vi kom hem...Lussekatter kan jag liksom inte få nog av, så det blir det nog hela januari ut tror jag... Mer bak alltså.
Summa summarum en helt fantastisk resa, som vida översteg våra förväntningar på alla sätt! Vi vet inte om vi var välplanerade eller bara hade tur, men allt har ju klaffat och varit så himla härligt! Det gick att fixa en långresa helt på egen hand och boka på nätet. Det var värt varenda dollar att satsa på smidigare och dyrare alternativ som inrikesflyg 35 minuter istället för buss sex timmar med barnen. Taxiupphämtning och avlämning för 90 dollar istället för att jaga transport med två småbarn. Bäst av allt var ändå boendet, helt perfekt, men åh vad skönt det är med egen säng och den egna duschen...
Treåringen tyckte Köpenhamns vinterluft var lite väl kall när vi slutligen flugit klart och han grät när det visade sig att vår barnvagn försvunnit någonstans mellan Miami och Heathrow. Den levererades dock hem hit igår med budbil, så nu är allt frid och fröjd och han dansade en liten glädjedans. Själv hamnade jag mitt i ett allvarligt polisingripande på Kastrup, eftersom jag hade en sovande bebis på min arm försökte jag avlägsna mig smidigast möjligt. När vi sedan äntligen anlöpte Malmö för att hämtas av morfarn var det skönt att sjunka ned i vår egen Volvo och bara glida hemåt i decembernatten.
Julen blev helt i min smak med en ganska lagom ambitionsnivå. I år gör vi pepparkakshus, pepparkakor och litelite julgodis efter jul - och det går ju lika bra det! Alla fick klappar och tomten kom till och med, med skidglasögon och med skotern parkerad någonstans i närheten. Vi har ätit och druckit gott såklart och inte lagat en maträtt sedan vi kom hem...Lussekatter kan jag liksom inte få nog av, så det blir det nog hela januari ut tror jag... Mer bak alltså.
Summa summarum en helt fantastisk resa, som vida översteg våra förväntningar på alla sätt! Vi vet inte om vi var välplanerade eller bara hade tur, men allt har ju klaffat och varit så himla härligt! Det gick att fixa en långresa helt på egen hand och boka på nätet. Det var värt varenda dollar att satsa på smidigare och dyrare alternativ som inrikesflyg 35 minuter istället för buss sex timmar med barnen. Taxiupphämtning och avlämning för 90 dollar istället för att jaga transport med två småbarn. Bäst av allt var ändå boendet, helt perfekt, men åh vad skönt det är med egen säng och den egna duschen...
onsdag 19 december 2012
Hejdå Costa Rica!
Allting har ett slut, så även en fantastisk semester! Jag hade mer hemlängtan i halvtid än vad jag har nu. Kanske för att jag vet att taxin hämtar oss 6.15 imorgon bitti för att köra oss till djungelflygplatsen. Vi hoppas att inget tropiskt regn hindrar oss i vår väg. Det känns lite sorgligt, men skönt att landa hemma rakt in i julen.
Nu har vi verkligen ätit oss mätta på krämiga avokados, druckit hälsosamma smoothies och shaker så det sprutar ur öronen och ätit oss fram till den restaurant som vi korat som den bästa och får äran att servera oss avskedsmiddagen ikväll. Tonfisk i någon form. Innan dess en tahinishake vid poolen.
Det har redan knackat på dörren ett par gånger nu på morgonen med människor som vill ta adjö och som vill att vi kommer tillbaka snart! Det vore underbart, men först måste vi spara... Eller bo kvar där vi bor i alla fall. Det kostar en del att resa till andra sidan världen och bo här en knapp månad. Man kan säkert göra det billigare än vad vi gjort, men nu villevi ha det riktigt, riktigt gott!
Så hejdå det gröna land, som till 90% har sin energiförsörjning från förnyelsebara energikällor. Som kommer etta i Happy People Index, som har en kvinnlig president, som avskaffade sin armé 1948 och som satsar på att bli världens första koldioxidneutrala land 2021. Vi kommer tillbaka!
Ai, ai, ai Costa Rrrrrrrica!
Pura vida!
Nu har vi verkligen ätit oss mätta på krämiga avokados, druckit hälsosamma smoothies och shaker så det sprutar ur öronen och ätit oss fram till den restaurant som vi korat som den bästa och får äran att servera oss avskedsmiddagen ikväll. Tonfisk i någon form. Innan dess en tahinishake vid poolen.
Det har redan knackat på dörren ett par gånger nu på morgonen med människor som vill ta adjö och som vill att vi kommer tillbaka snart! Det vore underbart, men först måste vi spara... Eller bo kvar där vi bor i alla fall. Det kostar en del att resa till andra sidan världen och bo här en knapp månad. Man kan säkert göra det billigare än vad vi gjort, men nu villevi ha det riktigt, riktigt gott!
Så hejdå det gröna land, som till 90% har sin energiförsörjning från förnyelsebara energikällor. Som kommer etta i Happy People Index, som har en kvinnlig president, som avskaffade sin armé 1948 och som satsar på att bli världens första koldioxidneutrala land 2021. Vi kommer tillbaka!
Ai, ai, ai Costa Rrrrrrrica!
Pura vida!
fredag 14 december 2012
Framsidans baksida
Det här med att skalbaggar kan flyga. Är inte det en sjukt onödig funktion ändå?
Ni märker vad jag hakar upp mig på va? Mannen får ta hand om alla insekter som förirrar sig in hit, medan jag jagar geckoödlorna på flykten (inte så betungande eftersom de är så sjukt rädda för människor av sig självt). Samtidigt försöker vi upprätthålla chimären av att inget är farligt inför treåringen eftersom vi inte vill överföra några rädslor till honom.
Ni märker vad jag hakar upp mig på va? Mannen får ta hand om alla insekter som förirrar sig in hit, medan jag jagar geckoödlorna på flykten (inte så betungande eftersom de är så sjukt rädda för människor av sig självt). Samtidigt försöker vi upprätthålla chimären av att inget är farligt inför treåringen eftersom vi inte vill överföra några rädslor till honom.
torsdag 13 december 2012
121212
Storebror just nu vill två saker, antingen ska man svara på frågan:
- Hur gör man TRÄD/BILAR/FLÄKTAR/BADKAR/BOMULL med mera, i all evinnerlighet.
Eller...
- BELÄTTA OM... Och så kommer en uppmaning om att återberätta något han snappat upp i förbifarten, och fastnat för. 23 gånger om dagen minst, om när vi räddade en ko, om när vi köpte en ryggsäck, om någon som drunknat, om när Pappan jobbade i Lund. 23 gånger om dagen, ganska tjatigt I 'll tell you.
Lillebror gör inget annat än rullar runt, ler, vinkar och sticker ut sin tungspets. Vi skulle enkelt kunna adoptera bort honom här eftersom alla, kvinnor och män i alla åldrar är helt besatta av en ljushyllt tjockis med gosekinder. Han är dock inte till utbjudning, även om städerskorna gärna vill hålla i honom och kasta upp honom i luften eller nypa i hans kinder. Han själv kastar sig över allt drick- och ätbart och det är svårt att äta med honom i famnen. Nästa vecka blir han ett halvår och ska enligt BVC-planen börja med smakisar. Det har han redan gjort här och älskar ananas, mango, vaniljglass, fruktjuicer och sån't som är sött. (Som man aaaabsoluuuut inte får börja med att ge, för se då kommer ju barnet att rata det mindre goda, as if I cared...) Vi får väl se hur han uppskattar tapetklistergröten alla svenska bebisar ska traggla igenom. Storebrorsan var trög i starten, men äter ALLT utan knussel nuförti'n,
Annat på tapeten idag: frisörbesök för storebror för 3000 colones, motsvarande 40 spänn och lunch med TVÅ sovande barn på restaurang. Fint så!
Mindre fint: myrinvasion, nu avhjälpt, och jätteskalbagge i duschen. Insekter är verkligen inte min grej. På allvar alltså!
- Hur gör man TRÄD/BILAR/FLÄKTAR/BADKAR/BOMULL med mera, i all evinnerlighet.
Eller...
- BELÄTTA OM... Och så kommer en uppmaning om att återberätta något han snappat upp i förbifarten, och fastnat för. 23 gånger om dagen minst, om när vi räddade en ko, om när vi köpte en ryggsäck, om någon som drunknat, om när Pappan jobbade i Lund. 23 gånger om dagen, ganska tjatigt I 'll tell you.
Lillebror gör inget annat än rullar runt, ler, vinkar och sticker ut sin tungspets. Vi skulle enkelt kunna adoptera bort honom här eftersom alla, kvinnor och män i alla åldrar är helt besatta av en ljushyllt tjockis med gosekinder. Han är dock inte till utbjudning, även om städerskorna gärna vill hålla i honom och kasta upp honom i luften eller nypa i hans kinder. Han själv kastar sig över allt drick- och ätbart och det är svårt att äta med honom i famnen. Nästa vecka blir han ett halvår och ska enligt BVC-planen börja med smakisar. Det har han redan gjort här och älskar ananas, mango, vaniljglass, fruktjuicer och sån't som är sött. (Som man aaaabsoluuuut inte får börja med att ge, för se då kommer ju barnet att rata det mindre goda, as if I cared...) Vi får väl se hur han uppskattar tapetklistergröten alla svenska bebisar ska traggla igenom. Storebrorsan var trög i starten, men äter ALLT utan knussel nuförti'n,
Annat på tapeten idag: frisörbesök för storebror för 3000 colones, motsvarande 40 spänn och lunch med TVÅ sovande barn på restaurang. Fint så!
Mindre fint: myrinvasion, nu avhjälpt, och jätteskalbagge i duschen. Insekter är verkligen inte min grej. På allvar alltså!
onsdag 12 december 2012
Jakten på frimärken och ett vattenfall vi faktiskt hittade
Kära trogna bloggläsare, ni torde allesamman gjort er förtjänta av ett vykort. Idag har vi gjort vårt yttersta för att uppfylla detta, men det visade sig vara förgäves. Vi körde hyrbil till centralorten, i 20 km/h vilket ändå tog mer än den halvtimme det borde gjort enligt svt-regeln vi alla lärde oss i skolan. När vi till slut hittade fram till posten så skulle dessa eftersökta frimärken inte komma förrän tre timmar senare. Orka vänta.
Igår flipfloptrekking genom djungeln till ett fantastiskt vattenfall där vi badade. Ganska magiskt! Fyra vattenfall på rad, vi badade i det största. Svettig klättring dit med en bebis på magen och treåring i hand. Men det var det värt! Ett riktigt djungeläventyr som vi kommer minnas länge. (Nästa gång ska vi komma ihåg gympadojorna).
Hyrbil även dit, över stock och sten, i 20 km/h under lianer och regnskogsträd. Längs vägen skyltar som uppmanar bilburna att inte köra fort p.g.a. "animals crossing" , men vägstandarden gör det liksom helt omöjligt att köra fortare än tidigare nämnda hastighet. En svensk grusväg framstår som rena autostradan i jämförelse. Mötte en lastbil som tappat bromsen i en backe och brakat rätt ut i det gröna. Vad glada vi var att vi mötte honom framifrån och inte bakifrån. Vi lunchade i söt liten hamnstad där vi åt grillad fisk och nationalrätten "arroz con pollo". På vägen hem badade vi alldeles ensamma på fantastisk sandstrand i turkost ljummet vatten i sällskap med enbart pelikaner. Det är sådant smått overkligt vi gör här på vår lilla semester.
Hasta luego!
Igår flipfloptrekking genom djungeln till ett fantastiskt vattenfall där vi badade. Ganska magiskt! Fyra vattenfall på rad, vi badade i det största. Svettig klättring dit med en bebis på magen och treåring i hand. Men det var det värt! Ett riktigt djungeläventyr som vi kommer minnas länge. (Nästa gång ska vi komma ihåg gympadojorna).
Hyrbil även dit, över stock och sten, i 20 km/h under lianer och regnskogsträd. Längs vägen skyltar som uppmanar bilburna att inte köra fort p.g.a. "animals crossing" , men vägstandarden gör det liksom helt omöjligt att köra fortare än tidigare nämnda hastighet. En svensk grusväg framstår som rena autostradan i jämförelse. Mötte en lastbil som tappat bromsen i en backe och brakat rätt ut i det gröna. Vad glada vi var att vi mötte honom framifrån och inte bakifrån. Vi lunchade i söt liten hamnstad där vi åt grillad fisk och nationalrätten "arroz con pollo". På vägen hem badade vi alldeles ensamma på fantastisk sandstrand i turkost ljummet vatten i sällskap med enbart pelikaner. Det är sådant smått overkligt vi gör här på vår lilla semester.
Hasta luego!
söndag 9 december 2012
I detta nu...
Det var längesen jag var såhär avslappnad. Jag lever verkligen i nuet nu. Inget som jag borde gjort. Inget jag borde göra. Inget jag planerar att göra. Varje dags största uppdrag är handlingen, och den består ungefär av samma sak varje dag:
Vatten
Juice
Mango, tomater, avokado
Bröd
Yoghurt
Och så lunch/middagsmat
Våra dagar börjar med att pappan smyger iväg för surf. Jag och barnen vaknar långsamt. Vi äter frukost vid 8 allihop. Förmiddagen i skuggan vid poolen eller Stilla havet. Lunchvila mellan 11-14 då vi äter, läser och sover allihop. Eftermiddagen i skuggan vid poolen eller Stilla havet. Någon går och handlar. Aperitif vid 17, mat vid 18 och 20 ligger alla - jag menar alla - i sängarna. Två små sover, två stora läser. Vi sover oftast vid 21, gott till nästa morgon och så börjar vi om igen.
Det bästa av allt - vi är tillsammans alla fyra hela tiden!
Vatten
Juice
Mango, tomater, avokado
Bröd
Yoghurt
Och så lunch/middagsmat
Våra dagar börjar med att pappan smyger iväg för surf. Jag och barnen vaknar långsamt. Vi äter frukost vid 8 allihop. Förmiddagen i skuggan vid poolen eller Stilla havet. Lunchvila mellan 11-14 då vi äter, läser och sover allihop. Eftermiddagen i skuggan vid poolen eller Stilla havet. Någon går och handlar. Aperitif vid 17, mat vid 18 och 20 ligger alla - jag menar alla - i sängarna. Två små sover, två stora läser. Vi sover oftast vid 21, gott till nästa morgon och så börjar vi om igen.
Det bästa av allt - vi är tillsammans alla fyra hela tiden!
söndag 2 december 2012
Kära bekymmer
Poolen eller havet? Äta ute eller "hemma"? Linne och kjol eller klänning? Vilken bikini? Vilka chips till apèritifen? Vilken apèritif ska vi dricka? Vilken grad ska AC:n vara inställd på? Och den stora frågan får man gå och lägga sig klockan 20, eftersom båda barnen sover och vi varken har disk eller tvätt eller ens en liten dammråtta att ta hand om. Hit kommer nämligen två personer varje dag som städar och bäddar och DISKAR och även viker handdukarna i imponerande svan-, hjärt-, och blomsterdekorationer. Just nu känns det som om jag måste fatta beslutet om jag orkar läsa i min bok (Frihet av Jonathan Franzen) eller om jag ska sova direkt...
P.S Denna avkrok är så liten att, trots mängden turister, säljs inte frimärken till Europa. Så förvänta er inga vykort...
P.S Denna avkrok är så liten att, trots mängden turister, säljs inte frimärken till Europa. Så förvänta er inga vykort...
fredag 30 november 2012
Bland palmblad och kokosnötter
Och så landade vi i djungeln, ditflugna i ett tolvsitsigt propellerplan. Landningsbanan var inte ens asfalterad. Flygplatsen en väntbänk med tak, à la svensk busshållplats, samt två bajamajor. Ingen personal. Där väntade i alla fall en röd jeep som körde oss i en timme, ett par mil bortom allfarvägen där asfalten tagit slut. Vi har inkvarterat oss i en liten bungalow med gaskök, kyl, ac och takfläkt. Vi har handlat mat och dricka på supermercado. Vi orkade inte hitta på något annat än pasta och korv till middag. Lillebror sover efter en liten skrikfest och jag hör storebror lyckligt ta ett kvällsdopp med pappan i poolen tio steg från vår dörr. I morgon får vi se oss omkring och se var vi har hamnat.
torsdag 29 november 2012
Pura vida!
Alltså allvarligt talat, flyga över Atlanten med våra barn var inte jobbigare än en dag hemma själv med barnen som föräldraledig. Samma stressnivå för mamman (och pappan) stundtals. Loppisfyndade överaskningar och iPaden var suveränt! Sista timmen var väl inte alltför munter, men vem blir inte less då?! Då hade vi varit på resande fot i 17 timmar. Sjukt impad av de små liven.
Det verkar som om 3,5 år och 5 månader är de perfekta reseåldrarna såhär långt. Storebror kan underhålla lillebror ibland, treåringen koncentrera sig på spel, film och lek och fem månaders-bebisen som bara ler mot allt och alla. Vi hade flyt med allt och efter tre flighter så kom alla väskor som planerat. Utlovad taxi hämtade som planerat och mannen som haltande viftade med vårt namn på en skylt var tack och lov inte han som skulle köra.
-Det ser utom djungeln... Var treåringens kommentar. Och det var det ju!
Efter 24 timmar på resande fot stupade vi i säng i huvudstaden och här är vi nu. Ris och bönor i koriander till frukost och så papaya och ananas. Treåringen hade dock revelj halvtre lokal tid, men vi övriga fortsatte sova tack vare iPad:en och påsen med chips han fick äta lite av som provisorisk frukost. Vi har skippat vulkanutflykt och kaffeplantager för att slöa på vårt rum. Om några timmar ett litet propellerplan till djungeln och havet... Fortsättning följer!
Det verkar som om 3,5 år och 5 månader är de perfekta reseåldrarna såhär långt. Storebror kan underhålla lillebror ibland, treåringen koncentrera sig på spel, film och lek och fem månaders-bebisen som bara ler mot allt och alla. Vi hade flyt med allt och efter tre flighter så kom alla väskor som planerat. Utlovad taxi hämtade som planerat och mannen som haltande viftade med vårt namn på en skylt var tack och lov inte han som skulle köra.
-Det ser utom djungeln... Var treåringens kommentar. Och det var det ju!
Efter 24 timmar på resande fot stupade vi i säng i huvudstaden och här är vi nu. Ris och bönor i koriander till frukost och så papaya och ananas. Treåringen hade dock revelj halvtre lokal tid, men vi övriga fortsatte sova tack vare iPad:en och påsen med chips han fick äta lite av som provisorisk frukost. Vi har skippat vulkanutflykt och kaffeplantager för att slöa på vårt rum. Om några timmar ett litet propellerplan till djungeln och havet... Fortsättning följer!
torsdag 15 november 2012
Vardag
Jag fattar inte hur jag någonsin mer ska kunna jobba. Mitt jobb som dessutom innebär minst 10 timmar hemarbete per vecka. Jag hinner ju ingenting ens som det är nu. Såhär såg min dag ut:
7.00 uppstigning, frukost, gympapåsepackande, tandborstande, påklädande, blöjbytande, ammande
9.00 förskolelämning och på vägen dit praktisk hundrastning
9.30 hemma, uppröjande av morgonkaos, slänga i två maskiner tvätt som ändå blir liggande till sena eftermiddagen, bädda sängar, lite sociala medier, disken och plocket
11.30 hundpromenad igen
12.30 promenad till simhallen
13.00 babysim
14.00 förskolehämtning (här blev det väldigt stressigt)
14.00-15.00 macka och te till mellis i en föriskompis kök
15.00 avgång hemåt, slänga i två maskiner ny tvätt, låta blöt tvätt ligga
15.30 bilverkstaden för byte av avgasrörsupphängning, pusta ut i den intilliggande biltillbehörsaffären - dock i sällskap med två små barn
16.30 hemma igen, avklädning, clementinutdelande, bre macka till hungrig son
17.00 hänga upp all blöt tvätt, inse att kylen är som, alla galet hungriga, ringa kvarterspizzerian
kvar idag:
hämta tvätten i tvättstuga, storhandling, hundpromenad gånger två, nattning av två barn, disken och hela tiden uppmanas att kalla storsonen för Ruskprick (han spelar munspel och har en stickad kavaj på sig)...
ammablöjaammablöjaamma... och amma!
7.00 uppstigning, frukost, gympapåsepackande, tandborstande, påklädande, blöjbytande, ammande
9.00 förskolelämning och på vägen dit praktisk hundrastning
9.30 hemma, uppröjande av morgonkaos, slänga i två maskiner tvätt som ändå blir liggande till sena eftermiddagen, bädda sängar, lite sociala medier, disken och plocket
11.30 hundpromenad igen
12.30 promenad till simhallen
13.00 babysim
14.00 förskolehämtning (här blev det väldigt stressigt)
14.00-15.00 macka och te till mellis i en föriskompis kök
15.00 avgång hemåt, slänga i två maskiner ny tvätt, låta blöt tvätt ligga
15.30 bilverkstaden för byte av avgasrörsupphängning, pusta ut i den intilliggande biltillbehörsaffären - dock i sällskap med två små barn
16.30 hemma igen, avklädning, clementinutdelande, bre macka till hungrig son
17.00 hänga upp all blöt tvätt, inse att kylen är som, alla galet hungriga, ringa kvarterspizzerian
kvar idag:
hämta tvätten i tvättstuga, storhandling, hundpromenad gånger två, nattning av två barn, disken och hela tiden uppmanas att kalla storsonen för Ruskprick (han spelar munspel och har en stickad kavaj på sig)...
ammablöjaammablöjaamma... och amma!
torsdag 8 november 2012
Oro
För tre år sedan så oroade jag mig tydligen också. Jag fattar inte varför jag måste blir sådär orolig som ett brev på posten. Vi bokade för ett par månader sedan en långresa i vinter, något som jag längtat efter i åratal. Nu har jag ändå spenderat mer tid åt oro över resan än glädje.
Jag är numer rädd för:
denguefeber
malaria
vilken sjudom som helst egentligen...
att vi ska bli rånade eller komma bort från varandra
eller flygplansincidenter.
Blomma blomma, som min goda vän Elin alltid säger när hon just uttalat något hemskt.
Nu ska jag vara glad! Om bara några veckor vit sand mellan tårna och tid tillsammans bara vi fyra i familjen. Kärlek och paradis! Oh the joy! Happy happy!
Jag är numer rädd för:
denguefeber
malaria
vilken sjudom som helst egentligen...
att vi ska bli rånade eller komma bort från varandra
eller flygplansincidenter.
Blomma blomma, som min goda vän Elin alltid säger när hon just uttalat något hemskt.
Nu ska jag vara glad! Om bara några veckor vit sand mellan tårna och tid tillsammans bara vi fyra i familjen. Kärlek och paradis! Oh the joy! Happy happy!
tisdag 6 november 2012
Här är ditt kylskåp
På J:s begäran...
I kylskåpsdörren trängs batterier med karamellfärg, nässpray och en salig blandning av glas- och plastflaskor med soja, ketchup, pannkakssirap, sesamolja, risvinäger och ättika medmera medmera.
Här hittar vi också tuber med tomatpuré och kaviar samt buljongtärningar av diverse slag.
Godast i dörren är flaskan med fransk Pinot längst ned till höger.
Behöver jag skriva att vi handlade sedan... Vad skulle vi äta liksom?!
På översta hyllan: brieost, salami, ägg, smör, Bregott och en gammal prästostskalk.
På övre mellanhyllan: mjölk, fil och nyponsoppa samt en ansenlig mängd glasburkar med varierande innehåll såsom Lemoncurd, svartvinbärsmarmelad, hjortronsylt, jordnötssmör, en massa blandade sylter och så Kalamataoliver.
På undre mellanhyllan: tomater i skål och ytterligare en ansenlig mängd glasburkar med exempelvis pesto, rödbetor, salsa, chutney i olika smaker och så amerikansk majonnäs.
På understa hyllan: köpefond med kycklingssmak och en nästan tom grönsakslåda med morot, potatis och vitlök.
Här hittar vi också tuber med tomatpuré och kaviar samt buljongtärningar av diverse slag.
Godast i dörren är flaskan med fransk Pinot längst ned till höger.
Behöver jag skriva att vi handlade sedan... Vad skulle vi äta liksom?!
måndag 1 oktober 2012
Aldrig tråkigt
Ja, jag säger då det. Man har aldrig tråkigt med en treåring. Ni får själva gissa vad som föreställer "ett tricks" och vad som är teater innehållandes två kaniner.
Knut och kofta goes matblogg
Bjussar på två goda recept från helgens matlagning. Laga, ät och njut!
Sockerstekt lax
400 g laxfilé
1 msk flingsalt
2 msk socker
½ gurka
2 avokador
½ dl risvinäger
½ dl socker
1 förpackning (250 g) risnudlar
2 msk sesamfrön
gari (inlagd ingefära)
wasabi
japansk soja
Blanda flingsalt och två matskedarna socker och klappa in blandningen på fiskens båda sidor. Ställ åt
sidan.
Klyv och strimla gurkan fint på längden med osthyvel. Klyv avokadon, ta bort kärnan, skeda ut och skiva innehållet. Rosta sesamfröna i torr panna tills de fått aningen färg, ta från värmen och ställ åt sidan. Häll olja i pannan och ge laxen lite färg innan du gör den helt klar i ugnen på 175 grader ca 7 minuter.Rör ihop risvinäger och den halva decilitern socker tills sockret lösts upp. Koka upp rejält med väl saltat vatten i en stor kastrull och följ anvisningarrna på risnudelpaketet. Strö sesamfrön över den stekta laxen, dressa de avrunna nudlarna i den sötade risvinägern och servera med gurka, avokado, gari, wasabi och japansk soja.
Bönquesadillas
2 scharlottenlökar
2 klyftor vitlök
ett hekto champinjoner
ett paket Zetas ekologiska bönblandning
8 tortillabröd
riven ost
Fräs scharlottenlök och vitlök i olja eller smör. Släng i skivade champinjoner. Fräs. Blanda i en bönblandningen. Gojsa ihop det och bred det sedan på ett tortillabröd strö över mycket riven ost och lägg över ett tortillabröd. Stek på medelvärme några minuter, vänd och stek ytterligare några minuter. Ta upp, skär i "tårtbitar" och ät i handen med sallad på tallriken.
Sockerstekt lax
400 g laxfilé
1 msk flingsalt
2 msk socker
½ gurka
2 avokador
½ dl risvinäger
½ dl socker
1 förpackning (250 g) risnudlar
2 msk sesamfrön
gari (inlagd ingefära)
wasabi
japansk soja
Blanda flingsalt och två matskedarna socker och klappa in blandningen på fiskens båda sidor. Ställ åt
sidan.
Klyv och strimla gurkan fint på längden med osthyvel. Klyv avokadon, ta bort kärnan, skeda ut och skiva innehållet. Rosta sesamfröna i torr panna tills de fått aningen färg, ta från värmen och ställ åt sidan. Häll olja i pannan och ge laxen lite färg innan du gör den helt klar i ugnen på 175 grader ca 7 minuter.Rör ihop risvinäger och den halva decilitern socker tills sockret lösts upp. Koka upp rejält med väl saltat vatten i en stor kastrull och följ anvisningarrna på risnudelpaketet. Strö sesamfrön över den stekta laxen, dressa de avrunna nudlarna i den sötade risvinägern och servera med gurka, avokado, gari, wasabi och japansk soja.
Bönquesadillas
2 scharlottenlökar
2 klyftor vitlök
ett hekto champinjoner
ett paket Zetas ekologiska bönblandning
8 tortillabröd
riven ost
Fräs scharlottenlök och vitlök i olja eller smör. Släng i skivade champinjoner. Fräs. Blanda i en bönblandningen. Gojsa ihop det och bred det sedan på ett tortillabröd strö över mycket riven ost och lägg över ett tortillabröd. Stek på medelvärme några minuter, vänd och stek ytterligare några minuter. Ta upp, skär i "tårtbitar" och ät i handen med sallad på tallriken.
tisdag 25 september 2012
Brev till mina söner
Käraste Stora!
Du är så stor, men samtidigt så liten. Du är så mycket tre år som man kan vara. Frågar om allt och nöjer dig inte med vilka svar som helst. "Varför det?" har nu dock börjat försvinna. Du har ett fantastiskt språk och talar meningar som kan innehålla upp till 10 ord, med ganska komplicerad ordföljd. Du använder utfyllnadsord och kläcker så många goda tankar och konstateranden. Känslorna är många och stora och får inte alltid plats i din lilla kropp, de måste komma ut och tar sig fysiska uttryck.
Du hoppar och springer och härmar din älskade pappa som tränar ofta. Du gör armhävningar, värmer upp, springer och stretchar. Du älskar att dansa, och musik överhuvudtaget är du väldigt förtjust i. Förra veckan tillverkade vi en mikrofon till dig så du kan sjunga dina favoritlåtar, nästan som på riktigt.
I fredags fick du första vaccinationen inför vår långresa, och sa inte ett endaste pip. Du konverserade sjuksköterskan och var mycket nöjd med Bamsemärket och det fina plåstret du fick.
Du älskar dina bilar i alla former och kör med dem överallt. Så fort man lyfter på en kudde, eller flyttar på en blomkruka så finns det en bil där. Favoriterna varierar, men du har alltid en eller ett par som är extra viktiga.
Du är väldigt "sär" (kär) som du säger i din familj och framförallt din morfar och mormor. Du uttrycker ofta att du älskar oss alla. Lillebror är en självklar del av familjen nu och får ta emot många pussar dagligen. Ibland är du så känslofylld att det kan bli lite väl hårdhänt och närgånget och du blir lika förnärmad varje gång vi försöker mildra dina kärleksbetygelser.
Du äter för det mesta bra, och sover bra på natten. Du tycker det är viktigt med "fjedasmys" och "lödasgodis" och vill gärna att mellanmålet ska bestå av vissa saker (knäckebröd eller bulle) och ätas i soffan med en bricka framburen till soffbordet. Du berättar ofta om dina kompisar på föris och vad de har och vad de gör.
Du vill lära dig allt, frågar om bokstäver och siffror, räknar och härmar. Du vill bara ha ett barn när du blir stor, du vill jobba på mammas jobb (eller på en körskola) och kanske gifta dig, men inte nu när du bara är ett barn. Lite orolig var du över dagiskompisen M:s frieri på ett vykort i somras.
Du är glad och harmonisk, men kan lätt brista ut i tårar när du är trött. För trött är du, precis i gränslandet mellan att sova middag på dagen och att inte göra det. Du är både liten och stor.
Du är så fantastisk och jag är så lycklig att få vara din mamma!
Käraste Lilla!
Du växer så det knakar och är förbi alla kurvor med råge. Du är otroligt lik din bror, vilket alla ständigt påpekar. Du är bara lite tjockare, lite längre och lite mörkare... och så har du hår på huvudet. Du är för det mesta nöjd och glad. Äter och sover bra! Ibland får du skrikutbrott, som oftast beror på extrem trötthet. Men för det mesta är du som tjuren Ferdinand som bara förnöjt gillar läget.
När du fick din tremånadersvaccinering förra veckan skrek du så hjärtat brast. Helt otröstlig. Efteråt sov du dock både länge och gott! Snart är det dags igen...
Du gillar att sitta i bejbisittern på köksbordet och spana, ler mycket, försöker få in hela handen i munnen och suger på allt som kommer förbi. Du vill bli buren framåt just för tillfället och sover godast med din snuttefilt på huvudet. Du börjar intressera dig för bejbigymmet och det som hänger där och har precis börjat hålla saker i handen. Du är inte så förtjust i att sitta fastspänd i bilen, men kan för det mesta åka vagn, när du är på det humöret i alla fall.
Du vaknar glad mellan 7-8 och somnar glad mellan 19-20, däremellan sover du middag i varierande längd. Det får helst inte gå mer än två timmar mellan målen, men du äter ganska snabbt.
Du är nu hyfsat stabil i nacken och har så smått fått börja prova hoppgungan som du fascinerat verkar gilla i korta stunder. Det du mest av allt gillar är din bror förstås! Och mamma! Och pappa! Du vill gärna stå upp korta stunder i våra knän, och vill mer än du orkar förstås.
Du provar din röst i olika ljud och läten och svarar på allt vi säger. Lyckoljuden gör oss alldeles varma i hjärtat! Tänk vad du snart ska kunna uttrycka...
Du är så fantastisk och jag är så lycklig att få vara din mamma!
Er ska jag älska hela livet!
Du är så stor, men samtidigt så liten. Du är så mycket tre år som man kan vara. Frågar om allt och nöjer dig inte med vilka svar som helst. "Varför det?" har nu dock börjat försvinna. Du har ett fantastiskt språk och talar meningar som kan innehålla upp till 10 ord, med ganska komplicerad ordföljd. Du använder utfyllnadsord och kläcker så många goda tankar och konstateranden. Känslorna är många och stora och får inte alltid plats i din lilla kropp, de måste komma ut och tar sig fysiska uttryck.
Du hoppar och springer och härmar din älskade pappa som tränar ofta. Du gör armhävningar, värmer upp, springer och stretchar. Du älskar att dansa, och musik överhuvudtaget är du väldigt förtjust i. Förra veckan tillverkade vi en mikrofon till dig så du kan sjunga dina favoritlåtar, nästan som på riktigt.
I fredags fick du första vaccinationen inför vår långresa, och sa inte ett endaste pip. Du konverserade sjuksköterskan och var mycket nöjd med Bamsemärket och det fina plåstret du fick.
Du älskar dina bilar i alla former och kör med dem överallt. Så fort man lyfter på en kudde, eller flyttar på en blomkruka så finns det en bil där. Favoriterna varierar, men du har alltid en eller ett par som är extra viktiga.
Du är väldigt "sär" (kär) som du säger i din familj och framförallt din morfar och mormor. Du uttrycker ofta att du älskar oss alla. Lillebror är en självklar del av familjen nu och får ta emot många pussar dagligen. Ibland är du så känslofylld att det kan bli lite väl hårdhänt och närgånget och du blir lika förnärmad varje gång vi försöker mildra dina kärleksbetygelser.
Du äter för det mesta bra, och sover bra på natten. Du tycker det är viktigt med "fjedasmys" och "lödasgodis" och vill gärna att mellanmålet ska bestå av vissa saker (knäckebröd eller bulle) och ätas i soffan med en bricka framburen till soffbordet. Du berättar ofta om dina kompisar på föris och vad de har och vad de gör.
Du vill lära dig allt, frågar om bokstäver och siffror, räknar och härmar. Du vill bara ha ett barn när du blir stor, du vill jobba på mammas jobb (eller på en körskola) och kanske gifta dig, men inte nu när du bara är ett barn. Lite orolig var du över dagiskompisen M:s frieri på ett vykort i somras.
Du är glad och harmonisk, men kan lätt brista ut i tårar när du är trött. För trött är du, precis i gränslandet mellan att sova middag på dagen och att inte göra det. Du är både liten och stor.
Du är så fantastisk och jag är så lycklig att få vara din mamma!
Käraste Lilla!
Du växer så det knakar och är förbi alla kurvor med råge. Du är otroligt lik din bror, vilket alla ständigt påpekar. Du är bara lite tjockare, lite längre och lite mörkare... och så har du hår på huvudet. Du är för det mesta nöjd och glad. Äter och sover bra! Ibland får du skrikutbrott, som oftast beror på extrem trötthet. Men för det mesta är du som tjuren Ferdinand som bara förnöjt gillar läget.
När du fick din tremånadersvaccinering förra veckan skrek du så hjärtat brast. Helt otröstlig. Efteråt sov du dock både länge och gott! Snart är det dags igen...
Du gillar att sitta i bejbisittern på köksbordet och spana, ler mycket, försöker få in hela handen i munnen och suger på allt som kommer förbi. Du vill bli buren framåt just för tillfället och sover godast med din snuttefilt på huvudet. Du börjar intressera dig för bejbigymmet och det som hänger där och har precis börjat hålla saker i handen. Du är inte så förtjust i att sitta fastspänd i bilen, men kan för det mesta åka vagn, när du är på det humöret i alla fall.
Du vaknar glad mellan 7-8 och somnar glad mellan 19-20, däremellan sover du middag i varierande längd. Det får helst inte gå mer än två timmar mellan målen, men du äter ganska snabbt.
Du är nu hyfsat stabil i nacken och har så smått fått börja prova hoppgungan som du fascinerat verkar gilla i korta stunder. Det du mest av allt gillar är din bror förstås! Och mamma! Och pappa! Du vill gärna stå upp korta stunder i våra knän, och vill mer än du orkar förstås.
Du provar din röst i olika ljud och läten och svarar på allt vi säger. Lyckoljuden gör oss alldeles varma i hjärtat! Tänk vad du snart ska kunna uttrycka...
Du är så fantastisk och jag är så lycklig att få vara din mamma!
Er ska jag älska hela livet!
tisdag 18 september 2012
Det kallas livet
Är så sjukt glad åt så mycket. Mina barn gör mig så outsägligt tacksam och jag måste nypa mig i armen för att förstå att de är mina och att jag ska få dela livet med dem. Att få se dem växa upp gör mig så lycklig!
Min vardag är slitsam men fantastisk och jag tänker oftare än tio gånger om dagen hur tacksam jag är!
Jag är också tacksam för att jag bor i ett land där det finns licensfinansierad media så jag kan knäppa på radion på morgonen och lyssna på P1. Att få DN i brevlådan varje morgon är som att få en present! Jag lär mig så mycket!
Samtidigt är det skönt att vara ytlig och lämna "samhällstugget" och mitt yrke där jag måste vara "up-to-date" med precis allt som händer. Nu kan jag slöglo på alla dessa "fruprogram" utan att känna stressen att jag borde sett något annat.
Självklart har jag följt Schibbye och Perssons benådning och blev chockad över att de var yngre än jag. Helt plötsligt kan jag liksom se att jag är vuxen. Äldre. "Gammal". Det är skönt! Jag har alltid tyckt att 38 år verkar så skönt att vara.
Tills dess njuter jag av livet. Vardagen. Stressen och vilan. Köttbullarna och pannkakorna. Bajsblöjorna och skrapsåren på knäna. Pussarna och kramarna!
Föräldraledighet FTW!
Min vardag är slitsam men fantastisk och jag tänker oftare än tio gånger om dagen hur tacksam jag är!
Jag är också tacksam för att jag bor i ett land där det finns licensfinansierad media så jag kan knäppa på radion på morgonen och lyssna på P1. Att få DN i brevlådan varje morgon är som att få en present! Jag lär mig så mycket!
Samtidigt är det skönt att vara ytlig och lämna "samhällstugget" och mitt yrke där jag måste vara "up-to-date" med precis allt som händer. Nu kan jag slöglo på alla dessa "fruprogram" utan att känna stressen att jag borde sett något annat.
Självklart har jag följt Schibbye och Perssons benådning och blev chockad över att de var yngre än jag. Helt plötsligt kan jag liksom se att jag är vuxen. Äldre. "Gammal". Det är skönt! Jag har alltid tyckt att 38 år verkar så skönt att vara.
Tills dess njuter jag av livet. Vardagen. Stressen och vilan. Köttbullarna och pannkakorna. Bajsblöjorna och skrapsåren på knäna. Pussarna och kramarna!
Föräldraledighet FTW!
torsdag 13 september 2012
söndag 2 september 2012
Mera sommar 2012...
 |
| Rute stenugnsbageri |
 |
| Grodyngelsfiske i Bro kalkbrott |
 |
| Kossor i Kovik |
 |
| Jordgubbsmarmeladkok |
 |
| Flädersaftskok |
Nya pjucks i Köpenhamn
Pizza à la Ernst a.k.a svågern
Och drömmen om en långresa blev sann.
Ett pass beställdes där innehavarens längd är 59 cm
Sommaren 2012 går till historien, men det varken som den regnigaste eller kallaste, utan som sommaren där lillebror föddes. Världens vackraste, lugnaste och "coolaste" lillebror. Barnet blev storebror med den äran och kärleken dem emellan är redan stor och innerlig. Det var ett par kritiska veckor när storebror ville byta ut sina föräldrar eftersom de fått ett nytt barn, men det övergick i den stora kärleken.
Vi klev ur bebisbubblan efter ett par veckor och åkte vår vana trogen till den vackra vita kalkstensön. Vi gjorde dagsutflykter och fikade såklart i Rute, doppade oss (inte jag) i "vårt" kalkstensbrott inne i skogen och snubblade på kullerstenar inne i Visby. Barnet fångade grodyngel som vi närstuderade i en marmeladburk på köksbordet. Vi åkte norrut och söderut och såg gammalt och nytt. Gotland gör en aldrig besviken! Nästa sommar ska vi bland annat bada i Ireviken och i Ar.
Hemmavid blev det stranden nästan varje dag och kexpicknickar hit och dit. Skön vardagslunk där rutiner plötsligt utkristallisserade sig. Storebror har avlagt bevingade ord och talesätt nästan varje dag och vore det inte för händerna fulla och amningshjärnan hade jag haft en hel bok med klokheter vid det här laget. Jag ska skriva upp mer!
Förra sommaren lovade jag följande: att fira riktig midsommar, göra flädersaft och jordgubbsmarmelad, plocka svamp och blåbär. Resultatet blev: midsommaren firades med en en tre dagar gammal bebis hemma i soffan. Saften och marmeladen blev klar tillsammans med plommon-dito, men varken blåbär eller svamp är plockade... Jag är mer än nöjd eftersom jag inte hade en bebis i tankarna när löftet avgavs. Nästa år tar vi itu med resten av löftena.
Skåne har fått två besök av vår lilla familj, såväl Österlen som Kullaberg men också Malmö och även Köpenhamn där vi förlustade oss utan treåringen som vi lämnat hos hans moster. Mannen och jag "strosade storstad" en hel dag och åt franskt i lugn och ro eftersom lillebror sov nästan hela dagen.
På det hela taget en finfin sommar! Frankrikesuget var stort men vi stod emot en plötlig impuls att flyga till Biarritz och hyra en studio, istället började vi planera för en långresa i vinter och peppar peppar biljetter och boende bokat. Resten återstår att fixa, men vi har ju hela hösten på oss...
Just nu lär vi oss "15-timmars-föris" och tvåbarnsjongleringen med bara en vuxen hemma. Det går fint, även om jag ibland bara vill gå ut igenom dörren, särskilt när båda vrålar. Jag ska bli bättre på att säga nej och stopp! Sluta vara så förbannat duktig och bara planera in en sak om dagen. Jag klappar ofta mig själv på axeln och påminner mig om hur jävla stark och bra jag är som kan ta hand om två barn och en stor hund, fixa "tvättstädmat-grejen" och faktiskt ro i hamn allt. För ibland vill jag bara sparka gnällspikar, som bara har sig själva att ta hand om, på smalbenen. Vuxna som alltid ska kommentera eller klaga på petitesser.
Men mest av allt njuter jag! Är oförskämt lycklig med två friska, fina söner som har pussgoda kinder. Jag får nypa mig själv i armen när jag ser er två sova bredvid varandra i vår säng. Våra barn! Er ska jag älska hela livet!
torsdag 26 juli 2012
Sommar!
Bloggtorka, "vardags-fullt upp" och äntligen riktig sommar! Till en början märkte jag inte regnet, alldeles uppfylld av Bebis. Men nu när jag använt liggvagnens regnskydd mer än myggnätet så började till och med en blekfis som jag törsta efter strandhäng och sol.
I skrivande stund har jag en overklig upplevelse att sitta alldeles i lugn och ro i solen med en iskall cola på en uteservering. Lillebror sover i sin vagn i skuggan bredvid. Storebror och pappa är på teater.
Livet schmivet!
tisdag 10 juli 2012
Vad jag närt vi min barm, del 18
Dricker kvällste med 3-åringen som skjutit på dygnet och numer inte går och lägger sig förrän närmare 23. Gör mig till och använder exklusivt löste och gör i ordning tre muggar till mamman, pappan och Barnet.
- MEN MAMMA, JAG VILL HA MED LAPP I!
Alltså tepåse.
Gölle!
Själv har jag druckit te sedan treårsåldern och när det gäller kvällsfika får jag ge honom rätt. Det finns inget bättre än en kopp Earl grey på bra påse, med mjölk i. Standard!
- MEN MAMMA, JAG VILL HA MED LAPP I!
Alltså tepåse.
Gölle!
Själv har jag druckit te sedan treårsåldern och när det gäller kvällsfika får jag ge honom rätt. Det finns inget bättre än en kopp Earl grey på bra påse, med mjölk i. Standard!
tisdag 26 juni 2012
Från tre till fyra
Så kom han då till världen. Lillebror. Den vackraste! En mörkögd skönhet med mörka lotofsar på öronen. Alldeles, alldeles fantastisk! Efter en vacker och magisk förlossning.
Vaknade natten mellan måndag och tisdag i förra veckan av magont. Jag undrade om det var värkar, men trodde snarare på magknip. När det återkom mer och mer regelbundet la jag mig i soffan för att med hjälp av text-tv:s klocka se hur regelbundet de återkom. På en halvtimme gick det från tio minuter emellan till tre minuter emellan. Jag gick tillbaka till sängen och började andas... Ropade tio gånger och väckte Mannen som genast villle åka in. Jag tvekade, men han propsade och ringde förlossningen och min mamma. Mamma kom och höll definitivt med om att det var dags att åka in så jag tog sats och klädde mig mellan två värkar och mellan nästa två värkar baxade Mannen ut mig till den framkörda bilen. Klart att det var värkar. Inte magknip, inte förvärkar, förlossningsvärkar - med besked!
Mannen lämnade mig på en parkbänk utanför förlossningen, medan han fick åka och leta efter en parkering. Där satt jag och andades och andades i den blåsiga försommargryningen och hoppades att ingen skulle se mig sådär ensam och tänka att det vad var jag var. Värkarna kom starkare och starkare och det visade sig att jag inte alls skulle behöva åka hem som jag trott, utan att jag var öppen sju centimeter, och bara någon halvtimme-timme senare fullt öppen. Profylaxandningen gick så bra att jag dåsade bort mellan värkarna, så avslappnad lyckades jag vara. Smärtlindring - noll och ingen! Orkade inte ens jiddra med lustgasen och något annat hanns ju inte med.
Jag som tänkt "före eller efter lunch?" fick till svar av den fantastiska barnmorskan, "före eller efter klockan åtta?". Barnmorskan, ja, den fantastiska som tog alldeles lagom kommando och som med fast hand både lyssnade och styrde gav mig förutsättningarna till en fantastisk förlossning, långt bättre än vad jag kunde drömma om. Från totalt korsstygnsbroderi i de nedre regionerna till bara sex stygn! Hon lät mig känna full kontroll och själv föda vår son. Magiskt.
Så, 8.15 när solen sken från en klarblå himmel landade en mörkögd liten pojke på mitt bröst. Inte ett skrik, men en lång stund av knorranden... Kärlek från första stund. Kärlek så hjärtat svämmar över.
BB-bubblan är också kärlek för mig, men den varade inte så länge eftersom storebror här hemma längtade så efter både sin mamma och sin "bädis". Nu har vi bebisbubbla här hemma istället, vi ser "Pippi på de sju haven" flera gånger om dagen, målar med vattenfärger och läser sagor. Lillebror han bara hänger med... Kärlek större än något annat.
Vaknade natten mellan måndag och tisdag i förra veckan av magont. Jag undrade om det var värkar, men trodde snarare på magknip. När det återkom mer och mer regelbundet la jag mig i soffan för att med hjälp av text-tv:s klocka se hur regelbundet de återkom. På en halvtimme gick det från tio minuter emellan till tre minuter emellan. Jag gick tillbaka till sängen och började andas... Ropade tio gånger och väckte Mannen som genast villle åka in. Jag tvekade, men han propsade och ringde förlossningen och min mamma. Mamma kom och höll definitivt med om att det var dags att åka in så jag tog sats och klädde mig mellan två värkar och mellan nästa två värkar baxade Mannen ut mig till den framkörda bilen. Klart att det var värkar. Inte magknip, inte förvärkar, förlossningsvärkar - med besked!
Mannen lämnade mig på en parkbänk utanför förlossningen, medan han fick åka och leta efter en parkering. Där satt jag och andades och andades i den blåsiga försommargryningen och hoppades att ingen skulle se mig sådär ensam och tänka att det vad var jag var. Värkarna kom starkare och starkare och det visade sig att jag inte alls skulle behöva åka hem som jag trott, utan att jag var öppen sju centimeter, och bara någon halvtimme-timme senare fullt öppen. Profylaxandningen gick så bra att jag dåsade bort mellan värkarna, så avslappnad lyckades jag vara. Smärtlindring - noll och ingen! Orkade inte ens jiddra med lustgasen och något annat hanns ju inte med.
Jag som tänkt "före eller efter lunch?" fick till svar av den fantastiska barnmorskan, "före eller efter klockan åtta?". Barnmorskan, ja, den fantastiska som tog alldeles lagom kommando och som med fast hand både lyssnade och styrde gav mig förutsättningarna till en fantastisk förlossning, långt bättre än vad jag kunde drömma om. Från totalt korsstygnsbroderi i de nedre regionerna till bara sex stygn! Hon lät mig känna full kontroll och själv föda vår son. Magiskt.
Så, 8.15 när solen sken från en klarblå himmel landade en mörkögd liten pojke på mitt bröst. Inte ett skrik, men en lång stund av knorranden... Kärlek från första stund. Kärlek så hjärtat svämmar över.
BB-bubblan är också kärlek för mig, men den varade inte så länge eftersom storebror här hemma längtade så efter både sin mamma och sin "bädis". Nu har vi bebisbubbla här hemma istället, vi ser "Pippi på de sju haven" flera gånger om dagen, målar med vattenfärger och läser sagor. Lillebror han bara hänger med... Kärlek större än något annat.
fredag 22 juni 2012
torsdag 14 juni 2012
torsdag 7 juni 2012
Hej vecka 39!
Bebis, du behöver inte ta min uppmaning bokstavligen! När jag skrev "stanna där du är" så menar jag inte inuti mig. Kom ut nu! Med huvudet först tack! Ska vi bestämma i helgen?! Det vore fint och alldeles lagom tycker jag.
Just nu orkar jag inte så mycket mer, sover uruselt. Höfterna värker, ryggen värker och det knakar i fogarna, och med det menar jag att det knakar i fogarna - i bäckenet! Jag känner mig lite som "apan alla känner", alla har en åsikt om min mage, och jag blir utstirrad som ett cirkusfreak. Främmande människor lägger huvudet på sned på stan och andra bara måste kommentera magstorleken. Jag kan inte resa mig hur som helst och jag kan inte gå när jag väl kunnat resa mig.
Det skulle vara fint om du ville komma ut nu! Så jag kunde få tillbaka min rörlighet och låta min sömn avgöras av dina skrik snarare än min värk. Det skulle kännas mycket roligare!
Just nu orkar jag inte så mycket mer, sover uruselt. Höfterna värker, ryggen värker och det knakar i fogarna, och med det menar jag att det knakar i fogarna - i bäckenet! Jag känner mig lite som "apan alla känner", alla har en åsikt om min mage, och jag blir utstirrad som ett cirkusfreak. Främmande människor lägger huvudet på sned på stan och andra bara måste kommentera magstorleken. Jag kan inte resa mig hur som helst och jag kan inte gå när jag väl kunnat resa mig.
Det skulle vara fint om du ville komma ut nu! Så jag kunde få tillbaka min rörlighet och låta min sömn avgöras av dina skrik snarare än min värk. Det skulle kännas mycket roligare!
tisdag 29 maj 2012
Fina lilla bebis!
Hurra! Huvud ned och rumpa upp! Som det kändes i helgen alltså. Den blivande modern blev så exalterad att hon genast var tvungen att ringa den blivande fadern från sjukhusparkeringen, varpå han att döma av moderns upphetsning och gälla röst trodde att vattnet gått. Icke! Däremot var barnmorskan inte säker på att vi kommer att ses något mer. Nästa besök inbokat om två veckor, "men vi får väl se" sa hon pillemariskt... "Förlossningen meddelar mig automatiskt om du inte kommer något mer till mig".
Det är en väldigt rörlig liten människa i min mage. Som rör sig och flyttar sig ideligen. Så mycket att barnmorskans hjärtmätarmoj hela tiden tappade kontakten. Men hjärtat pickade på med 140 slag och SF-måttet hade minsann bara ökat en centimeter på två veckor. Yay!
Så stanna där du är nu lilla bebis, så blir allt så bra så!
Det är en väldigt rörlig liten människa i min mage. Som rör sig och flyttar sig ideligen. Så mycket att barnmorskans hjärtmätarmoj hela tiden tappade kontakten. Men hjärtat pickade på med 140 slag och SF-måttet hade minsann bara ökat en centimeter på två veckor. Yay!
Så stanna där du är nu lilla bebis, så blir allt så bra så!
söndag 27 maj 2012
Älskade du
Älskade, älskade du. Jag vill spara våra ögonblick på burk. Jag vill minnas den här känslan när det var bara vi tre. När du och jag och din pappa hade all tid i världen. När du säger till mig flera gånger varje dag att du älskar mig "muckeåmuckeåmuckeåmuckeåmucke!". När det är bara vi tre som kan göra vad vi vill och du får stå i centrum. Du dansar, sjunger och gör "tlicks" och det är bara vår treenighet och symbios.
Jag vill spara ögonblicken från våra fina vardagsmorgnar då din sovrufsiga rågblonda kalufs sticker upp ur soffan och vill ha välling! Hur du besöker matbordet med olika frågor, dansmoves eller andra underfundigheter. Hur våra vardagsmorgnar faktiskt fungerar alldeles finfint! Bara du får välja kläderna "sevl!". På helgmorgnarna vill du ha sällskap, men låter oss sova i soffan bara du fått välling och kläder. Jag vill hålla fast den här tiden och inte glömma!
Du har så många frågor, vet så mycket, undrar så mycket och samarbetar för det mesta alldeles fantastiskt. Känsloutbrotten ingår, men för det mesta är du glad och harmonisk. Du gillar att gräva, gunga, cykla, vattna, hjälpa till och vill "vaja ifjed" på toaletten. Du älskar dina bilar som du kör och parkerar omsorgsfullt längelänge. Du kan vara ute på gården själv om vi bara ställer upp fönstret så att du kan ropa på oss när du vill.
I treårspresent fick du en egen bebis och han sover med dig på natten. Namnet hittade du på själv, både för- och efternamn, och jag får ofta vara hans röst. Jag berättar då att dockan kännt sig så ensam i affären, alldeles ensam på hyllan och är så glad att jag som docka fått komma till just dig! När vi häromdagen skulle köpa en nalle till ditt syskon så utbrast du lyckligt i leksaksaffären -Han har inte varit ensam! Han har många kompisar här på hyllan!
Det är just sådan du är! Empatisk och mån om alla andras välmående! Älskade, älskade du!
lördag 26 maj 2012
Vecka 37
Ja, om det är huvudet upp och fötterna ned eller tvärtom, därom tvista de lärde. Men en sak är säker, först kommer magen och sedan jag. Eller, först naveln, sedan magen och sedan jag. Har sjukt ont i rygg och bäcken. Sover uselt. Lilla hen är välkommen när som helst! 
måndag 21 maj 2012
Vad jag närt vid min barm, del 17
Avdelningen trevliga hälsningsfraser i arla morgonstund.
-GOMOJJON PAPPA, JA ÄLSKA DEJ! (vänd till sin pappa)
-HEJ BAJSKORV! (vänd till sin mamma, sekunden efter)
-GOMOJJON PAPPA, JA ÄLSKA DEJ! (vänd till sin pappa)
-HEJ BAJSKORV! (vänd till sin mamma, sekunden efter)
It was a sign!
Och dörren öppnades till förlossningssalen och in klev hon som jag vinkade till igår. Den skånska ängeln! Efter henne en barnmorskestudent, precis som förra gången. Efter CTG i en dryg halvtimme där vi lyssnat på ett litet hjärta som tickade mellan 150 och ända upp till 199 slag i minuten fick jag byta om till en vit skjorta. Jag förbereddes för alla eventualiteter, blodprov skulle just tas och bricanyl injiceras men in kom förlossningsläkaren med en ultraljudsvagn. Dubbla palperingar av min mage, men inte förrän läkaren gjorde sitt ultraljud konstaterades att bebis vänt sig rätt!!! I alla fall denna gång. Nu ska jag till MVC om en vecka, så får vi se hur läget är då. Jag kan ju ändå inte bestämma något, det är ju bara att gilla läget. Och jag sa till barnmorskan att jag önskade att hon skulle jobba nästa gång jag kom in, och att hon gärna får förlösa vårt nästa barn.
Snopet! Men skönt ändå!
Snopet! Men skönt ändå!
söndag 20 maj 2012
It's a sign!
Tvättat barnvagnens samtliga delar plus små nyinköpta plagg, inhandlat amningskupor och blöjor storlek 2-4 kilo och vem springer jag på det sista jag gör utanför den stora Köpladan, jo den ansvariga barnmorskan vid sonens entré i världen, en person jag också kunnat gifta mig med och hon kände igen mig! Jag tar det som ett tecken!
fredag 18 maj 2012
Köttätare och vändningsförsök
Jahopp! I måndags avverkade vi treårskontroll på BVC och sedan bebischeck på MVC vägg i vägg, sjukt smidigt. Då fick vi veta att vår son var fantastisk, vilket vi såklart som de fantastiska föräldrar vi är redan visste! Älskade att han "satte BVC-damen på plats" genom att svara "köttätare" på frågan om vad hon höll i handen när de skulle sitta vid ett litet bord och konversera och hon viftat med en plastdinosaurie. Han nekade på frågan om han hade en cykelhjälm, och hon tittade på mig som naturligtvis fick nicka och se självsäker ut. Jag undrar vad de egentligen mäter och söker... Han är snart en meter lång och 14 kilo på det verkar väl vara alldeles lagom, och nej han ska inte åka bil framåtvänt än på ett tag då... Han äter allt och är sällan sjuk. Pratglad och nej inte alls särskilt trotsig alls faktiskt. Känslostormar ja, men trotsig nej. Vad är ens trots?
Nåväl på MVC fick jag efter mycket om och men (samtidigt som min treåring provade gynstolen åter igen) veta att den där bebisen vill fortsätta med rumpan ned och huvudet upp. Barnmorskan var till och med tvungen att ultraljuda magen för att verkligen vara säker, och först så sa hon glatt - Den har vänt sig! Men när jag själv tittade så sa jag - Men är inte det där ett huvud? i anslutning till två små knutna nävar någonstans i min revbenstrakt, och jo det var det ju!
Vändningsförsök beställdes på momangen så på måndag är det jag och min fastande mage och min man som ska infinna oss med väskan packad och blodgrupperingspapprena i högsta hugg på förlossningen. Känner mig inte så sugen på ett försök, men jag får väl prova och se det som en erfarenhet helt enkelt. Såklart skulle jag gärna vilja ha en andra vaginal förlossning, för att kunna jämföra och uppleva det hela igen, men har nu börjat vänja mig vid tanken på ett snitt. Så man kan säga att från och med måndag får vi väl vara beredda på att vad som helst kan hända. Och bara för det så lär väl bebisen vilja stanna där inne i kanske ytterligare sex veckor, men den kan gärna få komma ut snart för nu börjar min foglossning bli outhärdlig stundtals.
Vi ska bara köpa småsmå blöjor och tvätta tyget till liggvagnsinsatsen... och låta den blivande storebrodern få göra ett symboliskt inköp - sedan är vi så redo som vi kan!*
*För jag har rättat klart tre klassers nationella prov och sammanställt deras resultat, ska bara dokumentera dem digitalt också. Varje minut till skolavslutningen är inplanerad och skulle vi bli föräldrar nu, så kan någon med lätthet ta över och jag får väl sätta avgångsbetygen från där jag är och låta ettor och tvåor kanske vänta på sina betyg, om det är vad som krävs.
P.S1 Det här med ledighet är en sjukt bra grej, utan att överdriva!
P.S2 Jag är även sjukt sugen på tonfisk, något jag verkligen aldrig brukar vara.
P.S3 Vi lånade visst en styv miljon på banken idag också. Så att vi kan köpa vårt hem.
Nåväl på MVC fick jag efter mycket om och men (samtidigt som min treåring provade gynstolen åter igen) veta att den där bebisen vill fortsätta med rumpan ned och huvudet upp. Barnmorskan var till och med tvungen att ultraljuda magen för att verkligen vara säker, och först så sa hon glatt - Den har vänt sig! Men när jag själv tittade så sa jag - Men är inte det där ett huvud? i anslutning till två små knutna nävar någonstans i min revbenstrakt, och jo det var det ju!
Vändningsförsök beställdes på momangen så på måndag är det jag och min fastande mage och min man som ska infinna oss med väskan packad och blodgrupperingspapprena i högsta hugg på förlossningen. Känner mig inte så sugen på ett försök, men jag får väl prova och se det som en erfarenhet helt enkelt. Såklart skulle jag gärna vilja ha en andra vaginal förlossning, för att kunna jämföra och uppleva det hela igen, men har nu börjat vänja mig vid tanken på ett snitt. Så man kan säga att från och med måndag får vi väl vara beredda på att vad som helst kan hända. Och bara för det så lär väl bebisen vilja stanna där inne i kanske ytterligare sex veckor, men den kan gärna få komma ut snart för nu börjar min foglossning bli outhärdlig stundtals.
Vi ska bara köpa småsmå blöjor och tvätta tyget till liggvagnsinsatsen... och låta den blivande storebrodern få göra ett symboliskt inköp - sedan är vi så redo som vi kan!*
*För jag har rättat klart tre klassers nationella prov och sammanställt deras resultat, ska bara dokumentera dem digitalt också. Varje minut till skolavslutningen är inplanerad och skulle vi bli föräldrar nu, så kan någon med lätthet ta över och jag får väl sätta avgångsbetygen från där jag är och låta ettor och tvåor kanske vänta på sina betyg, om det är vad som krävs.
P.S1 Det här med ledighet är en sjukt bra grej, utan att överdriva!
P.S2 Jag är även sjukt sugen på tonfisk, något jag verkligen aldrig brukar vara.
P.S3 Vi lånade visst en styv miljon på banken idag också. Så att vi kan köpa vårt hem.
fredag 11 maj 2012
fredag 27 april 2012
54 dagar kvar
Igår kväll spenderade jag en timme på förlossningen uppkopplad på ctg för att se vad bebisen där inne egentligen höll på med. Tisdag, ondag och även torsdag tyckte jag att det var en påtaglig förändring av bebis rörelser och det kändes inte alls som förut. Nojig ringde jag till MVC som försäkrade att det inte var något att oroa sig för så länge jag kände barnet. Det gjorde jag ju! Men inte som förut.
På MVC trodde barnmorskan att h*n nu fixerat sig nedåt och att det därför var så att rörelserna avtagit. Men jag tyckte ämdå att det var skumt att livmodern isåfall blivit märkbart trängre på bara tre dagar... Jag avvaktade dagen ut, men uppmuntrad av läkarvänner så sökte jag ändå till slut.
En fantastisk Anita på förlossningen uppmanade mig att dricka iskallt, vila och sedan bråka med bebisen så mycket det bara gick, men utan skillnad. Då tyckte Anita att det var dags att kolla upp vad h*n egentligen hade för sig...
Vad Anita fann vara att h*n vänt s sig upp och ned, och nu ligger i säte istället Ganska onödigt tycker bebisens mamma, men det var obeskrivligt skönt att höra de där hjärtljuden på 125-150 slag i minuten under nästan en timme. Allt väl! Och så en logisk förklaring till varför allt känns så annorlunda.. Idag är bebis "back in business" och det mesta känns som förut. Väldigt skönt! Förstår inte hur jag någonsin skulle kunnat förklara för den blivande storebrodern om något faktiskt var fel. Och det återstår ju att se om sätesbjudning är vad som bjuds om några veckor.
Att återse förlossningsavdelningen och dess fantastiska personal påminde mig om vår kärlekshistoria för knappt tre år sedan. Helt fantastiska människor! Tryggga, varma, som tar kommando, pekar med hela handen och med bestämda händer och röster visar var skåpet ska stå. Ingenting är konstigt, ingenting är för pinsamt att fråga om eller undra. De finns där för en till 110% och jag älskar dem för det! Återsåg barnmorskesstudenten (nu barnmorska) som var den första att röra min son och lägga honom till mitt bröst. Henne hade jag lätt kunnat gifta mig med, om jag inte redan var gift.
På MVC trodde barnmorskan att h*n nu fixerat sig nedåt och att det därför var så att rörelserna avtagit. Men jag tyckte ämdå att det var skumt att livmodern isåfall blivit märkbart trängre på bara tre dagar... Jag avvaktade dagen ut, men uppmuntrad av läkarvänner så sökte jag ändå till slut.
En fantastisk Anita på förlossningen uppmanade mig att dricka iskallt, vila och sedan bråka med bebisen så mycket det bara gick, men utan skillnad. Då tyckte Anita att det var dags att kolla upp vad h*n egentligen hade för sig...
Vad Anita fann vara att h*n vänt s sig upp och ned, och nu ligger i säte istället Ganska onödigt tycker bebisens mamma, men det var obeskrivligt skönt att höra de där hjärtljuden på 125-150 slag i minuten under nästan en timme. Allt väl! Och så en logisk förklaring till varför allt känns så annorlunda.. Idag är bebis "back in business" och det mesta känns som förut. Väldigt skönt! Förstår inte hur jag någonsin skulle kunnat förklara för den blivande storebrodern om något faktiskt var fel. Och det återstår ju att se om sätesbjudning är vad som bjuds om några veckor.
Att återse förlossningsavdelningen och dess fantastiska personal påminde mig om vår kärlekshistoria för knappt tre år sedan. Helt fantastiska människor! Tryggga, varma, som tar kommando, pekar med hela handen och med bestämda händer och röster visar var skåpet ska stå. Ingenting är konstigt, ingenting är för pinsamt att fråga om eller undra. De finns där för en till 110% och jag älskar dem för det! Återsåg barnmorskesstudenten (nu barnmorska) som var den första att röra min son och lägga honom till mitt bröst. Henne hade jag lätt kunnat gifta mig med, om jag inte redan var gift.
Vad jag närt vid min barm, del 15
-Men, varför lyssnar du inte på vad jag säger?
-MEN, MAMMA, MINA ÖJON HA FÖSVUNNIT!
-MEN, MAMMA, MINA ÖJON HA FÖSVUNNIT!
söndag 22 april 2012
Vad jag närt vid min barm, del 14
- Kom, så får du gå och kissa!
- NÄÄJ! JA VILL INTE! DET E MIN KROPP! JA BESTÄMME!
Politiskt medvetna är de, de små liven. Redan i treårsåldern har de full koll på att man har egen bestämmanderätt över den egna kroppen. Heja heja!
- NÄÄJ! JA VILL INTE! DET E MIN KROPP! JA BESTÄMME!
Politiskt medvetna är de, de små liven. Redan i treårsåldern har de full koll på att man har egen bestämmanderätt över den egna kroppen. Heja heja!
Vad jag närt vid min barm, del 13
I bilen på väg hem från en utflykt.
-MAMMA, JA ÄLSA DEJ!
-Mm... Jag älskar dig också, mest i hela världen!
-MAMMA, HA VI GODIS HEMMA?
-MAMMA, JA ÄLSA DEJ!
-Mm... Jag älskar dig också, mest i hela världen!
-MAMMA, HA VI GODIS HEMMA?
torsdag 19 april 2012
62 dagar kvar
SF-måtta mig hit och SF-måtta mig dit. Bebis ligger +7% för tiden och det mina vänner är inte särskilt mycket. Bebis högerfot är 6,6 cm, det mina vänner är en ganska lång fot, liksom vederbörandes broders fot var vid födseln minns jag. Han var det vackraste jag sett, men han hade väldigt långa fötter. Som sin far.
Mängden fostervatten helt normal, så nu alla kära kollegor kan ni sluta att fråga mig om det är två (nej, ultraljudat tre gånger utan minsta tecken på dubbel) och nej jag kommer mest troligt heller inte att föda en jätte på mellan 6-10 kilo som ni föreslagit. Det verkar vara en ytterst medelmåttig bebis, precis som alla oss andra i den här familjen. Kan vi inte bara låta min mage vara ifred från kommentarer från och med nu, okej, bra tack!
Livet är ganska fint! Jag har avverkat samtliga 140 omdömena samt utvecklingsamtalat mig blå. Imorgon ska jag lyssna på cirka 40 muntliga anföranden från 8-16 med skärpt hörsel och utmärkt rättssäker och likvärdig bedömningsförmåga. Från och med nästa vecka upphör mitt vanliga liv till förmån för nationella prov-livet och ni hittar mig någonstans i rättningshögen. Ge mig gärna mat eller fika så blir jag glad!
Nu en tupplur innan föris-hämt! För ja, jag smet tidigare från jobbet idag. Because I can!
Mängden fostervatten helt normal, så nu alla kära kollegor kan ni sluta att fråga mig om det är två (nej, ultraljudat tre gånger utan minsta tecken på dubbel) och nej jag kommer mest troligt heller inte att föda en jätte på mellan 6-10 kilo som ni föreslagit. Det verkar vara en ytterst medelmåttig bebis, precis som alla oss andra i den här familjen. Kan vi inte bara låta min mage vara ifred från kommentarer från och med nu, okej, bra tack!
Livet är ganska fint! Jag har avverkat samtliga 140 omdömena samt utvecklingsamtalat mig blå. Imorgon ska jag lyssna på cirka 40 muntliga anföranden från 8-16 med skärpt hörsel och utmärkt rättssäker och likvärdig bedömningsförmåga. Från och med nästa vecka upphör mitt vanliga liv till förmån för nationella prov-livet och ni hittar mig någonstans i rättningshögen. Ge mig gärna mat eller fika så blir jag glad!
Nu en tupplur innan föris-hämt! För ja, jag smet tidigare från jobbet idag. Because I can!
fredag 13 april 2012
Jag vill vara ledig, ledig, ledig...
Påsken firades på öjn! Och vad gott vi mådde! Sköna dagar med fantastisk mat på bordet, oavbruten ostörd sömn i dryga 10 timmar per natt, fika, middagsvila, kortspel, dockteater, bokläsning och legobygge. Helt ljuvligt! Jag har mått så bra av att ta det lugnt.
Vi var i granngården en halv kilometer bort och tittade på de nyfödda lammen och det föddes flera bara under helgen. En del matades med flaska, vilket var en riktig upplevelse för Barnet. Pappans bortglömda lego smällde nog högst ändå. Det byggdes dagar och nätter i ända och till slut var legostaden klar...
Längsta utflykten gjorde vi in till "stan" för att se Villa Villekulla. På vägen visade vi Barnet hålet i ringmuren där Pippi rider in när hon kommer till stan. "Nu ha vi sett det" konstaterade han krasst.
Dagarna sedan vi kom hem har bara flutit på med umgänge med Barnets olika kompisar vi sällan hinner med i vardagen och ett ständigt fikande. Vi har sovit middag varje dag tillsammans och det jag klurar mest på nu är hur jag kan fortsätta denna vana trots knasjobbet som drar igång på måndag. Nu blir det håll i hatten och 200 knyck i några veckor. Sedan ska jag visst klämma ut en bebis också.
torsdag 12 april 2012
Från 3 till 4
Älskade, älskade du! Du funderar så mycket, pratar så mycket och utvecklas i en rasande fart. Du kan sätta ord på allt, tankar och känslor. Du är känslig och fundersam och vill både ha närhet och självständighet på samma gång. Du vill både sitta i famnen och stänga dörren om dig själv.
Ikväll när du skulle sova tog det lång tid att komma ned i varv. Du nöjde dig med en saga, men hade mycket på hjärtat som du ville prata om. Det är uppenbart att din största fundering just nu är hur det ska bli att dela sin mamma och pappa med någon annan. Du bearbetar det, kanske utan att faktiskt riktigt förstå det.
Flera gånger varje dag måste du markera att det är "bara din mamma" och nämner gärna någon på förskolan som du hävdar har sagt att jag är h*ns mamma, för att jag ska säga "men jag är ju din mamma!" och allra helst "bara din mamma!".
En kväll för några veckor sedan grät du och sa "men mamma du kan inte haaa tvåååå baaaan", ikväll kom det istället hickgråtandes "mamma, om du ska vara bebisens mamma får jag inte vara meeeeeed".
Älskade lilla kloka unge! Jag försöker trösta dig så gott jag kan och förklara att jag visst alltid är din mamma och att jag alltidalltid kommer att älska dig "mest i hela världen"!
Men inte ens jag vet hur det är att ha två barn, att älska två barn, att vara tvåbarnsförälder eller hur det här kommer påverka vår lilla familjekärleksbubbla. Vi vet ju inte alls hur det kommer att bli. Jag är lika ovetandes och lika grubblande som du! Kloka älskade barn! Vi är 3, men blir snart 4 och jag vet att kärleken växer och räcker till oss alla, men det enda vi vet är också att vi inte vet hur det kommer att bli, bara att det blir annorlunda.
Ikväll när du skulle sova tog det lång tid att komma ned i varv. Du nöjde dig med en saga, men hade mycket på hjärtat som du ville prata om. Det är uppenbart att din största fundering just nu är hur det ska bli att dela sin mamma och pappa med någon annan. Du bearbetar det, kanske utan att faktiskt riktigt förstå det.
Flera gånger varje dag måste du markera att det är "bara din mamma" och nämner gärna någon på förskolan som du hävdar har sagt att jag är h*ns mamma, för att jag ska säga "men jag är ju din mamma!" och allra helst "bara din mamma!".
En kväll för några veckor sedan grät du och sa "men mamma du kan inte haaa tvåååå baaaan", ikväll kom det istället hickgråtandes "mamma, om du ska vara bebisens mamma får jag inte vara meeeeeed".
Älskade lilla kloka unge! Jag försöker trösta dig så gott jag kan och förklara att jag visst alltid är din mamma och att jag alltidalltid kommer att älska dig "mest i hela världen"!
Men inte ens jag vet hur det är att ha två barn, att älska två barn, att vara tvåbarnsförälder eller hur det här kommer påverka vår lilla familjekärleksbubbla. Vi vet ju inte alls hur det kommer att bli. Jag är lika ovetandes och lika grubblande som du! Kloka älskade barn! Vi är 3, men blir snart 4 och jag vet att kärleken växer och räcker till oss alla, men det enda vi vet är också att vi inte vet hur det kommer att bli, bara att det blir annorlunda.
tisdag 10 april 2012
Post-Påsk
Påsken var fin som snus! Återkommer om den i ett senare inlägg.
Skruvar upp stereon, drar på mig ett fodral och dukar fram löjrom, chips och kalamataoliver till mina fina jobbtjejer. Det hade ju varit gott med ett glas rött eller en Martini, men men, snart så...
Skruvar upp stereon, drar på mig ett fodral och dukar fram löjrom, chips och kalamataoliver till mina fina jobbtjejer. Det hade ju varit gott med ett glas rött eller en Martini, men men, snart så...
söndag 1 april 2012
Avdelningen "Avancerad Anatomi - för nästan-treåringar"
- MEN MAMMA LÅG DU I MOMMOS MAGE?
- Jaa, det gjorde jag!
- HADE HON EN MODEKAKA DÅ?
- Ehh, jaa...
Alltså var snappar dessa små fantastiska barn upp allt?
- Jaa, det gjorde jag!
- HADE HON EN MODEKAKA DÅ?
- Ehh, jaa...
Alltså var snappar dessa små fantastiska barn upp allt?
torsdag 29 mars 2012
Sick and tired of being sick and tired
Vojne, vojne. Redan för ett par veckor sedan anmärkte barnmorskan på mitt SF-mått som var aaaalldeles för stort (+3 cm jämfört med förra graviditeten i samma vecka)... Jamen så slå mig, vad kan jag göra åt det? Vikten är på kilot samma som förra gången i samma vecka och nej, jag äter inte mycket godis, och nej jag dricker ingen coca cola alls. Är det rimligt att man ska bli misstänkliggjord bara för att barnet ev. är stort, fostervattensmängden stor eller för att barnet liksom förra gången verkar ligga raklång ut i den riktning dess mammas näsa pekar. Jag är ju liksom inte jämntjock över kroppen, det är rätt lokalt det där med "fetman".
Jag är trött. Som ett as. Igår när jag av misstag på morgonen slog huvudet i dörrkarmen, började jag gråta för att det gjorde så ont. Det om något säger något om hur stor min ork är. Jag tycker synd om mig själv och vill slå de som runt omkring mig klagar på att de är trötta eller har mycket att stå i. Då vill jag skrika - Hej jag är mamma till en nästan-tre-åring med enorma känslorstormar, jag har en hund som behöver motion och stimulans, ovanpå det biter jag ihop och jobbar heltid och min idiot har till och med föreställt mig att det ska gå fram till BF-datum, för just det jag är ganska gravid också. Jag har foglossning och magen känns som om födseln skulle vara ganska nära föreståede. Jag sitter bokstavligen med magen i knät, och den är tung! Och ja, jag vet att det är jag själv som har satt mig i alla dessa sitsar.
Nu låter det som om jag inte har en äkta hälft som gör något, men det gör han såklart. Långt mer än mig såklart, men jag börjar ändå känna att jag liksom inte orkar hur mycket som helst. Det är inte värt att vara duktig! Jag biter ihop en arbetsvecka för att sitta på en sol i köket och gråta och se på när min man lagar middag.
Samtidigt älskar jag mitt jobb! Jag vill vara där! Mitt i när det händer. Och nu händer så mycket att jag inte kan släppa något. Vi går in för nationella prov, slutspurtar tillsammans och jag vill vara där i hetluften och föra mina elever till de mål vi satt upp gemensamt! Det skulle kännas så snopet och konstigt att lämna walk over då. Jag måste bara lära mig att ta det lugnt! Men hur då? Det finns bara av eller på när jag väl är där. Jag kan inte se vilken del av jobbet jag skulle släppa... Jag vill inte släppa, men jag kan ändå inte fatta att jag ska vara gravid i nästan tre månader till och samtidigt fixa allt det. Nåja, imorgon är en annan dag...
Jag är trött. Som ett as. Igår när jag av misstag på morgonen slog huvudet i dörrkarmen, började jag gråta för att det gjorde så ont. Det om något säger något om hur stor min ork är. Jag tycker synd om mig själv och vill slå de som runt omkring mig klagar på att de är trötta eller har mycket att stå i. Då vill jag skrika - Hej jag är mamma till en nästan-tre-åring med enorma känslorstormar, jag har en hund som behöver motion och stimulans, ovanpå det biter jag ihop och jobbar heltid och min idiot har till och med föreställt mig att det ska gå fram till BF-datum, för just det jag är ganska gravid också. Jag har foglossning och magen känns som om födseln skulle vara ganska nära föreståede. Jag sitter bokstavligen med magen i knät, och den är tung! Och ja, jag vet att det är jag själv som har satt mig i alla dessa sitsar.
Nu låter det som om jag inte har en äkta hälft som gör något, men det gör han såklart. Långt mer än mig såklart, men jag börjar ändå känna att jag liksom inte orkar hur mycket som helst. Det är inte värt att vara duktig! Jag biter ihop en arbetsvecka för att sitta på en sol i köket och gråta och se på när min man lagar middag.
Samtidigt älskar jag mitt jobb! Jag vill vara där! Mitt i när det händer. Och nu händer så mycket att jag inte kan släppa något. Vi går in för nationella prov, slutspurtar tillsammans och jag vill vara där i hetluften och föra mina elever till de mål vi satt upp gemensamt! Det skulle kännas så snopet och konstigt att lämna walk over då. Jag måste bara lära mig att ta det lugnt! Men hur då? Det finns bara av eller på när jag väl är där. Jag kan inte se vilken del av jobbet jag skulle släppa... Jag vill inte släppa, men jag kan ändå inte fatta att jag ska vara gravid i nästan tre månader till och samtidigt fixa allt det. Nåja, imorgon är en annan dag...
söndag 25 mars 2012
tisdag 13 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
Magen
Hej och hå, vecka 26 är redan här! Förstår inte var tiden tar vägen. Inte alls. Snart bara tre månader kvar liksom, och jag känner mig nästan mer oförberedd denna gång än förra.
Något som är märkligt är kommentarerna om magen, folk hela tiden envisas med. Förra gången kände uppenbarligen folket tvånget att tala om för mig vilket kön magen hade. Det var en pojkmage definitivt, ut kom en pojke men herregud 50/50 chans är ju inget man kan applådera.
Denna gång ser magen exakt likadan ut, men inte ett ord om vilket kön magen har, däremot om att den är stor, toppig, långt ner redan o.s.v. Jag blir kallad "tjockis" flera gånger i veckan på jobbet och orkar mest bara sucka åt det. De som står mig nära på jobbet gläds ju med mig och är mest avundsjuka på ett innerligt och varmt sätt.
Men jag förstår verkligen inte den är friheten människor tycker sig ha om att kommentera och ta(!) på andras kroppar bara för att det finns en annan liten människa där inne.
Mannen, Barnet och hunden är hos Barnets morfar och det här känns så konstigt att jag inte ens vet vad jag ska göra. Jag går ut med soporna tror jag!
Något som är märkligt är kommentarerna om magen, folk hela tiden envisas med. Förra gången kände uppenbarligen folket tvånget att tala om för mig vilket kön magen hade. Det var en pojkmage definitivt, ut kom en pojke men herregud 50/50 chans är ju inget man kan applådera.
Denna gång ser magen exakt likadan ut, men inte ett ord om vilket kön magen har, däremot om att den är stor, toppig, långt ner redan o.s.v. Jag blir kallad "tjockis" flera gånger i veckan på jobbet och orkar mest bara sucka åt det. De som står mig nära på jobbet gläds ju med mig och är mest avundsjuka på ett innerligt och varmt sätt.
Men jag förstår verkligen inte den är friheten människor tycker sig ha om att kommentera och ta(!) på andras kroppar bara för att det finns en annan liten människa där inne.
Mannen, Barnet och hunden är hos Barnets morfar och det här känns så konstigt att jag inte ens vet vad jag ska göra. Jag går ut med soporna tror jag!
Upp till kamp!
Den här pdf:en åskådliggör varför den här dagen fortfarande behövs. Nej tack, jag vill inte ha ett grattis eller höra något gnäll över att vi inte har någon mansdag. Jag vill att vi tar diskussionen och sedan faktiskt GÖR något.
söndag 26 februari 2012
Till mina barn
BESVÄRJELSE (OSCAR DANIELSSON)
Du kommer resa dig och gå, du kommer lära dig mitt namn
Det kommer tidvis att bli svårt, det blir kallt och åskan kommer gå
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn
du ska somna i min famn
Vi kommer älska dig då
Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej
Du kommer smälla i dörrar och skrika: ”jag hatar dig”
Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov
för att se om vi står kvar
Vi kommer älska dig då
Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer älska dig då
Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag
Hittar nån annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt
Vi ställer in nåt gammalt skräp, och blir sittande en stund
och tänker tillbaks
Vi kommer älska dig då
Men det kommer alltid finnas de, som vill sätta dig plats
Och de som vill tala om att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att de har fel
Du kommer inte höra på
Du kommer vända dig och gå
Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få
när vi ser dig med de små
Vi kommer älska dig då
Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och mor är trött
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin
Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på
och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då
Jag lägger handen mot din kind
Mina läppar mot din panna
Och jag viskar några ord som du inte kan förstå
Men som ska skydda dig ändå
torsdag 23 februari 2012
Prinsessa
Även om jag är republikan i själ och hjärta kan jag inte låta bli att fälla en tår när en nybliven pappa inte kan sluta le och ganska avspänt på en presskonferens förklarar att en prinsessa är född. Han berättar längd och vikt först och ber om att få vara i fred i denna speciella stund. Det unnar jag dem!
tisdag 21 februari 2012
måndag 20 februari 2012
Kategorin: Sånt man inte vill höra
Ringer till ett av stadens djursjukhus för att få lite rådgivning om Herr Hunds hälsotillstånd. Under hösten har stönandet vid läggning och resning blivit alltmer märkbart. Harklingarna som kanske antyder att hjärtat ändå har ett blåsljud alltmer frekventa.
Jag hör på hennes röst att det finns visst anledning att vara orolig. Hon skrämmer visst upp mig, fast hon säger att hon inte vill. Hon rekommenderar en hälsokontroll helst redan samma vecka.
Och det enda jag kan tänka på är det här.
Och så faller stora tårar, denna gång i en brun slät päls.
Jag hör på hennes röst att det finns visst anledning att vara orolig. Hon skrämmer visst upp mig, fast hon säger att hon inte vill. Hon rekommenderar en hälsokontroll helst redan samma vecka.
Och det enda jag kan tänka på är det här.
Och så faller stora tårar, denna gång i en brun slät päls.
Preggo
Har två graviditetsappar i min telefon. Den ena är rätt saklig och ger information om sakernas tillstånd och ger bra upplysning till en omföderska om vilken vecka jag nu befinner mig i, eftersom jag hela tiden glömmer och inte hinner räkna efter. Den andra är helt "bananas" och rekommenderar sådant som att satsa på mitt utseende, shoppa och tänka på att vaxa benen, typ. Har den endast kvar för att den har "roliga" filmer om hur det ser ut inne i livmodern just nu. Men jag undrar över nödvändigheten i dessa tips! Ingenting handlar ju om saken i sig. Graviditeten.
Det är stor skillnad att vänta sitt andra barn på många sätt. Inte bara rent fysiskt, då jag nu snart kan pricka av alla graviditetssymptom och krämpor som finns, medan jag förra gången bara hade en mage och kände mig trött på slutet. Nu har jag snart haft allt känns det som. Illamående, foglossning, ischias, halsbränna, huvudvärk, sammandragningar - rubbet! Inte tid att sitta och pilla sig i naveln liksom.
Blev idag påmind om att från och med nu någon gång så är det inte längre ett foster i magen, utan ett barn. Tiden går så ruskigt fort, såhär fort gick det inte förra gången, men det är väl för att jag knappt hinner känna efter eller räkna veckor eller dagar.
Längtan är stor! Jag hoppas kunna jobba terminen ut, men vi får se hur länge jag orkar och mår okej. Det är verkligen inte som förra gången då jag körde på ända in i slutet. Fast då hade jag ju å andra sidan inte en babblig, vetgirig snart-tre-åring som upptog all min tid och energi.
Tänk hur mycket man älskar ett barn, tänk då att få uppleva det dubbelt upp. Det är så fantastiskt att det inte går att beskriva i ord.
Nu är det sportlov, utan sport. Bara lediga dagar tillsammans. Det är välbehövligt för oss båda. Just nu ska vi leka "Charlie och Lola"...
söndag 19 februari 2012
Vad jag närt vid min barm, del 11
En storebror!
-HEJ BÄDISEN! *puss puss* DE E JA SOM ÄJ DIN STOJEBJOJ!
-HEJ BÄDISEN! *puss puss* DE E JA SOM ÄJ DIN STOJEBJOJ!
tisdag 14 februari 2012
Alla hjärtans dag
Av allt som fanns att välja mellan på kvarterets konditori valde Barnet denna. Mamman la till tre vaniljhjärtan och ett valnötsbröd, sedan gick vi hem i snöyran. Väl hemma undrade Barnet vad han valt, och vad det var där under glasyren han genast åt upp. E DE MUFFINS? undrade han förvånat, det var ju det han trodde han just ätit.söndag 12 februari 2012
Älska helg
Pulkabacken, varm choklad med vispgrädde, bjuda bort sig på middag både fredag och lördag. Sova middag. Smoothiefrukost. Legobyggen. Sagoläsning.
Damn you rättningsberget som ligger där och skrattar åt mig, ikväll ska jag bestiga dig.
Damn you rättningsberget som ligger där och skrattar åt mig, ikväll ska jag bestiga dig.
måndag 30 januari 2012
Vad jag närt vid min barm, del 10
-JAG VILL HA JACKAN SÅHÄÄÄ IMOJJON!
Sonen står framför hallspegeln i Eric Saade-pose med öppen jacka. Honom kommer man att ha sina strider med, I'll tell you! Sonen alltså!
Fast i och för sig kräver han ibland att bli tilltalad Eric Saade... så syftningsfelet var kanske inget fel.
Sonen står framför hallspegeln i Eric Saade-pose med öppen jacka. Honom kommer man att ha sina strider med, I'll tell you! Sonen alltså!
Fast i och för sig kräver han ibland att bli tilltalad Eric Saade... så syftningsfelet var kanske inget fel.
söndag 29 januari 2012
torsdag 26 januari 2012
Vad jag närt vid min barm, del 9
-E klockan mamma?
-Hon är fyra.
-Då går man upp!
-Nej, då är det natt, då sover man.
-Nej, då går man upp, faktiskt.
Men nej, det gjorde man verkligen inte. Faktiskt.
/Trött_79
-Hon är fyra.
-Då går man upp!
-Nej, då är det natt, då sover man.
-Nej, då går man upp, faktiskt.
Men nej, det gjorde man verkligen inte. Faktiskt.
/Trött_79
söndag 22 januari 2012
söndag 15 januari 2012
2011 i backspegeln
Januari: Började året hemma eftersom vi gjorde valet att fira in det hemma själva och det var så skönt! Vi pulsade i snö och njöt av vargavintern. Barnet och jag spenderade en helg i Malmö hos finaste Bror och svägo. Jag gillar verkligen Malmö, och min bror och hans tjej!
Februari: Barnets rum fick en stor säng så att vi fick ett skönare alternativ än soffan de nätter någon sover på tvären eller bökar runt för mycket. Tanken var att Barnet skulle sova där själv, och det gör han, ibland! Vi gjorde Götet hos vänner en helg och grillade korv i Utbyskogen, badade bastu och åt lyxmat. Helgen därefter var vi i Helsingborg och Helsingör, " just for the fun of it", avkopplande hotellhelg med dignande frukost, varma bad och mer bastu. I Helsingör råkade jag köpa en snuskigt dyr ost, men det var det värt när jag sedan åt upp den och sköljde ned den med "Fad no. 6".
Mars: Månaden inleddes med en studieresa till huvudstaden med två klasser och några kollegor. Inte en lugn stund, men en väldigt lyckad resa blev det med Zinkensdamm, Riksdagen och Naturhistoriska. Blev sedan galet sjuk för första gången av de s.k. dagisbacillerna och drog på mig en influensa som golvade mig i nästan veckorna två. Avslutade månaden med att bli brillsnok för fjärde gången sedan sjuan, och den här gången har jag lyckats lära mig att bli en varje-dag-användare!
April: Fyllde 32 år och och bjöd på fisksoppa. Trots en halsinfektion från hell som värkte så jag grät så tog jag mig äntligen både in på och fysiskt till Riksdagskursen för lärare som jag suktat efter i mer än fem långa år. Den var fantastisk och jag fick några dygn i Stockholm som kändes ofattbart lyxiga. Tackade till och med nej till en drink på Riche för att få ligga själv i en hotellsäng med en påse lösgodis. Småbarnsförälder handen upp! Påsken spenderades med första utehelgen med folkisbussen där vi softade med chips och rödvin, pasta på stormkök och frukost i daggen. Vi kastade stenar i vattnet och fikade i solskenet. Helt ljuvligt!
Maj: Gjorde barnkalassdebut som organisatör när Barnet fyllde två och bjöd tre kompisar med familjer. Vi grillade korv och fiskade fiskdamm ut genom fönstret och gjorde marängsviss med tomtebloss i. Barnet blev trehjulingsburet och det var så vi sedan spenderade varje eftermiddag, cyklandes runt i kvarteren. Besökte Arlas kosläpp och konstaterade bland flera tusen människor att aldrig mer. Emil Jensen besökte skolan och jag fick det återigen bevisat vilken fantastiskt begåvad människa han är. Jag längtade ofattbart efter sommaren som komma skulle. Åkte till Norrköping med mina kollegor och käkade libanesiskt och såg en Victoria Benedictsson-pjäs som var väldigt bra. Mest imponerad är jag ändå av både Norrköpings konstmuseum och Arbetets museum återigen. Möhippade min fina J en helg och det var sjukt roligt och vackert på samma gång!
Juni: Inleddes med en hejdundrandes bröllopsfest då min fina J fick sin fina A och vi sov i folkisbussen på kyrkbacken. Firade student med ett" nödvändigt-i-livet-kit". Vi köpte nästan vårt drömhus, hade till och med ett signeringsmöte hos mäklaren men vi fegade ur sex timmar innan och drog till Frankrike. Ringde mäklaren från en korvkioskparkering och han ville att vi skulle vända tillbaka, det blev starten på 600 mil runt Europa. Husångesten var övermäktig och vi konstaterade att hyresrätt ändå är rätt bra. Likaså centrala stan. Och vi hann ta oss ända ned till Gardasjön innan juni blev juli...
Juli: Vi tog oss från Medelhavet nästan till polcirkeln och upplevde både salta bad och norrbottniska mygg på en och samma månad. Månaden var en enda lång resa och vi var sjukt imponerade av oss själva och av sonen som kunde resa på det här sättet i en folkisbuss 600 mil genom Tyskland, Italien och Frankrike... När vi mellanlandade hemma, via syskonstopp i Skåneland, hade min mamma flyttat hemifrån och min pappa flyttat hem igen. Nattåg till Norrbotten var en fantastisk upplevelse och sjukt smidigt sätt att resa med tvååring. Norrbotten var som Norrbotten är trollskt, magiskt, vackert och på ett sätt "hemma"! Vi firade mormors nittioårsdag och hon valde varmkorv som Barnet, men drack rödvin till.
Augusti: Hade jobbångest som var extra stark eftersom livspusslet nu kom att innebära att jag jobbade 100%, mer pengar mindre liv. Är det värt det? Knappast! Mycket nytt på jobbet som jag tvekat för innan, men som blev så bra, tufft och utmanande men också skitkul! Veronica Maggio spelade på stadens torg och det blev en bra jobbpepp tillsammans med mina fina jobbtjejer. Augusti är alltid nystartens månad för oss i skolan och känslan är densamma ända sedan 1986 när jag trädde in i skolans magiska värld.
September: Förlängde sommaren med en Österlenhelg med finvännerna J & J. Vi White Guide-turistade och åt gott, hyrde en svinbillig campingstuga, vandrade på Knäbäckshusstranden där årets julkort togs. Jag började läsa Mobergs fantastiska utvandrarserie, men försöket att "spotta" sälar vid havet misslyckades, vi hittade desto flera trattkantareller i skogen och månaden gick i utflykternas tecken. Mannen jobbade halva månaden på annan ort, vilket fick gjorde mig oändligt tacksam för tvåsamheten i vardagen. Hann se två fantastiska pjäser under en och samma månad, borde verkligen gå på teater oftare! Firade treårig bröllopsdag på det lokala pizzahaket.
Oktober: Mer utflykter och besök av älsk-syster. Vi åt bullar och drack varm choklad i det frostnupna gräset. Mannen och jag blev ännu mer vuxna och lade viktiga papper i vårt nya bankfack. Åkte på SPA-söndag med mina fina jobbtjejer och njöt av skitsnack i bubbelpoolen och lyxlunch i lugn och ro efteråt. Besökte Friskis familjejympa regelbundet varje lördag tills Barnet tyckte att det fick räcka. Kissade i en marmeladburk en fredagskväll och doppade där i en liten sticka som jag köpt på förorts-ICA, tre blev fyra och kärleken ännu större.
November: Vi ställde in den planerade Stockholmshelgen på grund av sjukdom, och den passade sedan liksom inte riktigt in så den sköts upp till våren. Började dock förbereda julen i tid, vilket innebär att vi fortfarande har julkakor kvar. Firade älsk-systers 25-årsdag och marknadsförde min arbetsplats en hel lördag. Log i hemlighet åt vår hemlighet. Tittade på fler hus, men lade ned husprojektet ännu en gång.
December: Var mest en liten våt fläck som längtade efter jullov, men månaden var ändå varm och ljus. Hann med Göteborg för en sex- och samlevnadskonferens och så ännu en på hemmaplan. Dagisluciatåg och så en svartvit liten film i taket på något fantastiskt som blev än mer verkligt och vackert. Glöggade och pysslade och så kom en fantastisk julafton som blev magisk som den blir när man upplever den ur en 2,5-årings ögon. Vi njöt av jullov och ledighet. Sova middag, fika, bygga Duplo och tågbanor samt läsa böcker av allehanda slag. Året avslutades med brakmiddag med två av våra bästa vänner och våra fem kids. Fint som snus!
Februari: Barnets rum fick en stor säng så att vi fick ett skönare alternativ än soffan de nätter någon sover på tvären eller bökar runt för mycket. Tanken var att Barnet skulle sova där själv, och det gör han, ibland! Vi gjorde Götet hos vänner en helg och grillade korv i Utbyskogen, badade bastu och åt lyxmat. Helgen därefter var vi i Helsingborg och Helsingör, " just for the fun of it", avkopplande hotellhelg med dignande frukost, varma bad och mer bastu. I Helsingör råkade jag köpa en snuskigt dyr ost, men det var det värt när jag sedan åt upp den och sköljde ned den med "Fad no. 6".
Mars: Månaden inleddes med en studieresa till huvudstaden med två klasser och några kollegor. Inte en lugn stund, men en väldigt lyckad resa blev det med Zinkensdamm, Riksdagen och Naturhistoriska. Blev sedan galet sjuk för första gången av de s.k. dagisbacillerna och drog på mig en influensa som golvade mig i nästan veckorna två. Avslutade månaden med att bli brillsnok för fjärde gången sedan sjuan, och den här gången har jag lyckats lära mig att bli en varje-dag-användare!
April: Fyllde 32 år och och bjöd på fisksoppa. Trots en halsinfektion från hell som värkte så jag grät så tog jag mig äntligen både in på och fysiskt till Riksdagskursen för lärare som jag suktat efter i mer än fem långa år. Den var fantastisk och jag fick några dygn i Stockholm som kändes ofattbart lyxiga. Tackade till och med nej till en drink på Riche för att få ligga själv i en hotellsäng med en påse lösgodis. Småbarnsförälder handen upp! Påsken spenderades med första utehelgen med folkisbussen där vi softade med chips och rödvin, pasta på stormkök och frukost i daggen. Vi kastade stenar i vattnet och fikade i solskenet. Helt ljuvligt!
Maj: Gjorde barnkalassdebut som organisatör när Barnet fyllde två och bjöd tre kompisar med familjer. Vi grillade korv och fiskade fiskdamm ut genom fönstret och gjorde marängsviss med tomtebloss i. Barnet blev trehjulingsburet och det var så vi sedan spenderade varje eftermiddag, cyklandes runt i kvarteren. Besökte Arlas kosläpp och konstaterade bland flera tusen människor att aldrig mer. Emil Jensen besökte skolan och jag fick det återigen bevisat vilken fantastiskt begåvad människa han är. Jag längtade ofattbart efter sommaren som komma skulle. Åkte till Norrköping med mina kollegor och käkade libanesiskt och såg en Victoria Benedictsson-pjäs som var väldigt bra. Mest imponerad är jag ändå av både Norrköpings konstmuseum och Arbetets museum återigen. Möhippade min fina J en helg och det var sjukt roligt och vackert på samma gång!
Juni: Inleddes med en hejdundrandes bröllopsfest då min fina J fick sin fina A och vi sov i folkisbussen på kyrkbacken. Firade student med ett" nödvändigt-i-livet-kit". Vi köpte nästan vårt drömhus, hade till och med ett signeringsmöte hos mäklaren men vi fegade ur sex timmar innan och drog till Frankrike. Ringde mäklaren från en korvkioskparkering och han ville att vi skulle vända tillbaka, det blev starten på 600 mil runt Europa. Husångesten var övermäktig och vi konstaterade att hyresrätt ändå är rätt bra. Likaså centrala stan. Och vi hann ta oss ända ned till Gardasjön innan juni blev juli...
Juli: Vi tog oss från Medelhavet nästan till polcirkeln och upplevde både salta bad och norrbottniska mygg på en och samma månad. Månaden var en enda lång resa och vi var sjukt imponerade av oss själva och av sonen som kunde resa på det här sättet i en folkisbuss 600 mil genom Tyskland, Italien och Frankrike... När vi mellanlandade hemma, via syskonstopp i Skåneland, hade min mamma flyttat hemifrån och min pappa flyttat hem igen. Nattåg till Norrbotten var en fantastisk upplevelse och sjukt smidigt sätt att resa med tvååring. Norrbotten var som Norrbotten är trollskt, magiskt, vackert och på ett sätt "hemma"! Vi firade mormors nittioårsdag och hon valde varmkorv som Barnet, men drack rödvin till.
Augusti: Hade jobbångest som var extra stark eftersom livspusslet nu kom att innebära att jag jobbade 100%, mer pengar mindre liv. Är det värt det? Knappast! Mycket nytt på jobbet som jag tvekat för innan, men som blev så bra, tufft och utmanande men också skitkul! Veronica Maggio spelade på stadens torg och det blev en bra jobbpepp tillsammans med mina fina jobbtjejer. Augusti är alltid nystartens månad för oss i skolan och känslan är densamma ända sedan 1986 när jag trädde in i skolans magiska värld.
September: Förlängde sommaren med en Österlenhelg med finvännerna J & J. Vi White Guide-turistade och åt gott, hyrde en svinbillig campingstuga, vandrade på Knäbäckshusstranden där årets julkort togs. Jag började läsa Mobergs fantastiska utvandrarserie, men försöket att "spotta" sälar vid havet misslyckades, vi hittade desto flera trattkantareller i skogen och månaden gick i utflykternas tecken. Mannen jobbade halva månaden på annan ort, vilket fick gjorde mig oändligt tacksam för tvåsamheten i vardagen. Hann se två fantastiska pjäser under en och samma månad, borde verkligen gå på teater oftare! Firade treårig bröllopsdag på det lokala pizzahaket.
Oktober: Mer utflykter och besök av älsk-syster. Vi åt bullar och drack varm choklad i det frostnupna gräset. Mannen och jag blev ännu mer vuxna och lade viktiga papper i vårt nya bankfack. Åkte på SPA-söndag med mina fina jobbtjejer och njöt av skitsnack i bubbelpoolen och lyxlunch i lugn och ro efteråt. Besökte Friskis familjejympa regelbundet varje lördag tills Barnet tyckte att det fick räcka. Kissade i en marmeladburk en fredagskväll och doppade där i en liten sticka som jag köpt på förorts-ICA, tre blev fyra och kärleken ännu större.
November: Vi ställde in den planerade Stockholmshelgen på grund av sjukdom, och den passade sedan liksom inte riktigt in så den sköts upp till våren. Började dock förbereda julen i tid, vilket innebär att vi fortfarande har julkakor kvar. Firade älsk-systers 25-årsdag och marknadsförde min arbetsplats en hel lördag. Log i hemlighet åt vår hemlighet. Tittade på fler hus, men lade ned husprojektet ännu en gång.
December: Var mest en liten våt fläck som längtade efter jullov, men månaden var ändå varm och ljus. Hann med Göteborg för en sex- och samlevnadskonferens och så ännu en på hemmaplan. Dagisluciatåg och så en svartvit liten film i taket på något fantastiskt som blev än mer verkligt och vackert. Glöggade och pysslade och så kom en fantastisk julafton som blev magisk som den blir när man upplever den ur en 2,5-årings ögon. Vi njöt av jullov och ledighet. Sova middag, fika, bygga Duplo och tågbanor samt läsa böcker av allehanda slag. Året avslutades med brakmiddag med två av våra bästa vänner och våra fem kids. Fint som snus!
söndag 8 januari 2012
Hon är så söt när hon sover?
Vaken sedan 04.12. Känns sjukt onödigt när barnet sover som en stock alldeles här bredvid. Lagt min tur på Wordfeud, lagt några omgångar Wordcup, läst DN och Aftonbladet, bloggar och Fejan. Läst flera kapitel i Helena Henschens "Hon älskade" och nu skulle jag gärna sova en stund innan barnet är uppe och hoppar. Kommer vara sjukt trött idag. För att inte tala om imorgon. Det här med jobb, sjukt onödig uppfinning tycker jag. Den här ledigheten har varit den mest välgörande som tänkas kan. Jag behöver det här så himla mycket. Förstår faktiskt inte alls hur jag ska orka ända in i kaklet i juni. Men när man väl är där så går det ju utan problem... fast sova middag borde man ju få göra även på jobbet...
söndag 1 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
