Nu är redan maj här. Så obegripligt hur tiden kan gå så fort när man har så feruktansvärt tråkigt som man har det. Förvisso begravd i jobb upp över öronen och med 2/3-delar av eleverna konstant på distans så är allting så tungrott och jag är livrädd att missa något eller någon. Att däremellan jonglera en klass på plats i dubbla klassrum är fullständigt dränerande. Jag känner mig som absolut världens sämsta lärare. Ingenting blir som jag vill, planerar eller önskar. Känslan av att vara ensam och isolerad utan att kunna spegla sig i kollegor eller på plats med tonåringar som skiter i alla restriktioner som finns. Jag är så färdig med detta nu!
Drömmer om sommar och ledighet. Drömmer om en normal jobbvardag. Drömmer om att få se något annat än vår diskbänk och en MacBook-skärm. Drömmer om att vila öronen från "mammamammamamma".
Nåväl förhoppningsvis kan maj njutas mer än annars med möjligheter till paus utomhus hemma. Har inte planterat ett enda frö eller odlat ett endaste något. Så feruktansvärt sorgligt, ovärdigt och trist, men jag har inte hunnit. Fått en tomatplanta som jag vårdar ömt. Planterat penséer i krukor och blåst liv i min övervintrade klematis. Ska sätta krasse, men det blev så bra när jag satte den sent utan försådd förra året och har sparat mängder med frön från dess. Ska så äng i pallkragarna när det blir varm ute. Det får duga för i år.
