Fina lilla bebis!

Hurra! Huvud ned och rumpa upp! Som det kändes i helgen alltså. Den blivande modern blev så exalterad att hon genast var tvungen att ringa den blivande fadern från sjukhusparkeringen, varpå han att döma av moderns upphetsning och gälla röst trodde att vattnet gått. Icke! Däremot var barnmorskan inte säker på att vi kommer att ses något mer. Nästa besök inbokat om två veckor, "men vi får väl se" sa hon pillemariskt... "Förlossningen meddelar mig automatiskt om du inte kommer något mer till mig".

Det är en väldigt rörlig liten människa i min mage. Som rör sig och flyttar sig ideligen. Så mycket att barnmorskans hjärtmätarmoj hela tiden tappade kontakten. Men hjärtat pickade på med 140 slag och SF-måttet hade minsann bara ökat en centimeter på två veckor. Yay!

Så stanna där du är nu lilla bebis, så blir allt så bra så!

Älskade du

Älskade, älskade du. Jag vill spara våra ögonblick på burk. Jag vill minnas den här känslan när det var bara vi tre. När du och jag och din pappa hade all tid i världen. När du säger till mig flera gånger varje dag att du älskar mig "muckeåmuckeåmuckeåmuckeåmucke!". När det är bara vi tre som kan göra vad vi vill och du får stå i centrum. Du dansar, sjunger och gör "tlicks" och det är bara vår treenighet och symbios.

Jag vill spara ögonblicken från våra fina vardagsmorgnar då din sovrufsiga rågblonda kalufs sticker upp ur soffan och vill ha välling! Hur du besöker matbordet med olika frågor, dansmoves eller andra underfundigheter. Hur våra vardagsmorgnar faktiskt fungerar alldeles finfint! Bara du får välja kläderna "sevl!". På helgmorgnarna vill du ha sällskap, men låter oss sova i soffan bara du fått välling och kläder. Jag vill hålla fast den här tiden och inte glömma!

Du har så många frågor, vet så mycket, undrar så mycket och samarbetar för det mesta alldeles fantastiskt. Känsloutbrotten ingår, men för det mesta är du glad och harmonisk. Du gillar att gräva, gunga, cykla, vattna, hjälpa till och vill "vaja ifjed" på toaletten. Du älskar dina bilar som du kör och parkerar omsorgsfullt längelänge. Du kan vara ute på gården själv om vi bara ställer upp fönstret så att du kan ropa på oss när du vill.

I treårspresent fick du en egen bebis och han sover med dig på natten. Namnet hittade du på själv, både för- och efternamn, och jag får ofta vara hans röst. Jag berättar då att dockan kännt sig så ensam i affären, alldeles ensam på hyllan och är så glad att jag som docka fått komma till just dig! När vi häromdagen skulle köpa en nalle till ditt syskon så utbrast du lyckligt i leksaksaffären -Han har inte varit ensam! Han har många kompisar här på hyllan!

Det är just sådan du är! Empatisk och mån om alla andras välmående! Älskade, älskade du!

Vecka 37

Ja, om det är huvudet upp och fötterna ned eller tvärtom, därom tvista de lärde. Men en sak är säker, först kommer magen och sedan jag. Eller, först naveln, sedan magen och sedan jag. Har sjukt ont i rygg och bäcken. Sover uselt. Lilla hen är välkommen när som helst!

Vad jag närt vid min barm, del 17

Avdelningen trevliga hälsningsfraser i arla morgonstund.

-GOMOJJON PAPPA, JA ÄLSKA DEJ! (vänd till sin pappa)
-HEJ BAJSKORV! (vänd till sin mamma, sekunden efter)

It was a sign!

Och dörren öppnades till förlossningssalen och in klev hon som jag vinkade till igår. Den skånska ängeln! Efter henne en barnmorskestudent, precis som förra gången. Efter CTG i en dryg halvtimme där vi lyssnat på ett litet hjärta som tickade mellan 150 och ända upp till 199 slag i minuten fick jag byta om till en vit skjorta. Jag förbereddes för alla eventualiteter, blodprov skulle just tas och bricanyl injiceras men in kom förlossningsläkaren med en ultraljudsvagn. Dubbla palperingar av min mage, men inte förrän läkaren gjorde sitt ultraljud konstaterades att bebis vänt sig rätt!!! I alla fall denna gång. Nu ska jag till MVC om en vecka, så får vi se hur läget är då. Jag kan ju ändå inte bestämma något, det är ju bara att gilla läget. Och jag sa till barnmorskan att jag önskade att hon skulle jobba nästa gång jag kom in, och att hon gärna får förlösa vårt nästa barn.

Snopet! Men skönt ändå!

It's a sign!

Tvättat barnvagnens samtliga delar plus små nyinköpta plagg, inhandlat amningskupor och blöjor storlek 2-4 kilo och vem springer jag på det sista jag gör utanför den stora Köpladan, jo den ansvariga barnmorskan vid sonens entré i världen, en person jag också kunnat gifta mig med och hon kände igen mig! Jag tar det som ett tecken!

Köttätare och vändningsförsök

Jahopp! I måndags avverkade vi treårskontroll på BVC och sedan bebischeck på MVC vägg i vägg, sjukt smidigt. Då fick vi veta att vår son var fantastisk, vilket vi såklart som de fantastiska föräldrar vi är redan visste! Älskade att han "satte BVC-damen på plats" genom att svara "köttätare" på frågan om vad hon höll i handen när de skulle sitta vid ett litet bord och konversera och hon viftat med en plastdinosaurie. Han nekade på frågan om han hade en cykelhjälm, och hon tittade på mig som naturligtvis fick nicka och se självsäker ut. Jag undrar vad de egentligen mäter och söker... Han är snart en meter lång och 14 kilo på det verkar väl vara alldeles lagom, och nej han ska inte åka bil framåtvänt än på ett tag då... Han äter allt och är sällan sjuk. Pratglad och nej inte alls särskilt trotsig alls faktiskt. Känslostormar ja, men trotsig nej. Vad är ens trots?

Nåväl på MVC fick jag efter mycket om och men (samtidigt som min treåring provade gynstolen åter igen) veta att den där bebisen vill fortsätta med rumpan ned och huvudet upp. Barnmorskan var till och med tvungen att ultraljuda magen för att verkligen vara säker, och först så sa hon glatt - Den har vänt sig! Men när jag själv tittade så sa jag - Men är inte det där ett huvud? i anslutning till två små knutna nävar någonstans i min revbenstrakt, och jo det var det ju!

Vändningsförsök beställdes på momangen så på måndag är det jag och min fastande mage och min man som ska infinna oss med väskan packad och blodgrupperingspapprena i högsta hugg på förlossningen. Känner mig inte så sugen på ett försök, men jag får väl prova och se det som en erfarenhet helt enkelt. Såklart skulle jag gärna vilja ha en andra vaginal förlossning, för att kunna jämföra och uppleva det hela igen, men har nu börjat vänja mig vid tanken på ett snitt. Så man kan säga att från och med måndag får vi väl vara beredda på att vad som helst kan hända. Och bara för det så lär väl bebisen vilja stanna där inne i kanske ytterligare sex veckor, men den kan gärna få komma ut snart för nu börjar min foglossning bli outhärdlig stundtals.

Vi ska bara köpa småsmå blöjor och tvätta tyget till liggvagnsinsatsen... och låta den blivande storebrodern få göra ett symboliskt inköp - sedan är vi så redo som vi kan!*

*För jag har rättat klart tre klassers nationella prov och sammanställt deras resultat, ska bara dokumentera dem digitalt också. Varje minut till skolavslutningen är inplanerad och skulle vi bli föräldrar nu, så kan någon med lätthet ta över och jag får väl sätta avgångsbetygen från där jag är och låta ettor och tvåor kanske vänta på sina betyg, om det är vad som krävs.

P.S1 Det här med ledighet är en sjukt bra grej, utan att överdriva!

P.S2 Jag är även sjukt sugen på tonfisk, något jag verkligen aldrig brukar vara.

P.S3 Vi lånade visst en styv miljon på banken idag också. Så att vi kan köpa vårt hem.

Vad jag närt vid min barm, del 16

Vid läggdags konstaterade barnet att pyamasen hade en faslig massa små knappar som skulle knäppas. Barnet var av övertygelsen att det inte gick, ville såklart på en treåringsvis "själv" men blev snabbt ledsen och jag slätade över ledsamheten med att det är ju därför man har en mamma och en pappa. För att få hjälp av. Han kunde tänka sig fler anledningar och angav följande själv:

1. att få kärlek, pussar och kramar av
2. att få fil och frukost av
3. att man kan åka till morfar med dem
4. att man kan åka till Maxi och köpa majonnäs med dem (?!)

Just den där majonnäsdetaljen är jag lite fundersam till. Vi är inga storkonsumenter av majonnäs, men visst gott kan det ju vara ibland.