Stolta mamman överträffar sig själv

... och syr en gardin också! Samma vecka! Kors i taket!

Stolta mamman presenterar

En hemsydd mössa!

Ärtor och majskorn

Bebis nya är enbart gröna ärtor och majskorn som han ska äta alldeles själv. Även med ett perfekt pincettgrepp tar detta mycket lång tid och han kan ju knappast bli särskilt mätt... Men det är väl en ny fas I guess. Det är mycket faser nu hit och dit. Ibland fasar vi in ena dagen och ut nästa. Fort går det och det är bara att gilla läget och hänga med.

Hejdå puré, hejdå burkmat, hejdå hemlagad mat, hejdå majskrokar. Hej konservmajs och frysärtor!

Och så lite amning på det såklart! En slurk här och där och all night long...

P.S I lördags kväll var vi hembjudna till Mannens vän med tjej och lillkid. Nya bekantskaper för min del och det blev en finfin middag och kväll med många gemensamma referenser. Det var så skönt att träffa några som dissar femminutersmetoden, som ammat till sömns och nätterna igenom som har en alldeles alldeles underbar liten tvååring som är precis så självständig, klok och trygg som man bara kan och ska vara!

Sjuka värld

Själv är jag redo att smocka till varenda människa som ens närmar sig Bebis vagn med en cigg i näven. Men detta tar fan priset!

Så går en dag och kommer aldrig mera åter

Så mycket att skriva, så lite tid att skriva. Just hemkommen från en timmes promenad. Barnet sover i vagnen ute. Då hinner jag skriva en rad, bädda, plocka ur diskmaskinen och röja det värsta kaoset. Ikväll blir det rödbetsbiffar med getostkräm för då kommer svärmor a.k.a. farmor och hennes snubbe för lite vardagskvällshäng.

Just det! En semla eller två kanske...

Lycka!

Mormors och morfars badkar är guld värt när Bebis och hans mamma sover över. Snart hoppar Bebis i alldeles själv...

Att bada är favoriten. Babysimmet i eftermiddag är också poppis. Därefter blir det möte med min chef som aldrig varit min chef i praktiken och heller aldrig kommer vara det eftersom han pensioneras innan jag är åter i tjänst. På det blir det soppa hos kollega J. Gillart!

Ååå tjejer

Det finns idioter och så finns det idioter.

Finns det människor helt utan spärrar, som tänker hur som helst och dessutom säger det högt? Vem vill jobba med en sådan? Vem anser att vederbörande tillför något?

Snor, snor, snor

Snor är den perfekta accesoaren. Lätt att bära med sig, det följer liksom med av sig självt. Skiftar färg, helt på egen hand. You gotta löööv the snorränder!

Bebis har gjort sin första (enda? sista?) roll i en filminspelning. Gallskrikande spelade han Gustav Erikson Vasa på Erik XIV:s arm under dennes bröllop med Karin Månsdotter. Bebis skrek hjärtskärande så att han kräktes på den fina kolten han fått låna, så mitt hjärta skulle sprängas. Jag gömde mina tårar i mörkret i brända salen under de fyra tagningarna. Bebis syns på SVT i april och jag ber till gud (?!) att han inte för evigt kommer vara rädd för skäggiga män i trikåer.

Nu lyssnar vi på Alfons Åberg på Spotify och Bebis kör runt en samling strumpor och sockar i sin lära-gå-vagn. Fint som snus!

Han kan nu säga (okej härma):
mam-mam-mam-mam och peka på sin mamma (mig!)
pap-pap-pap-pap och peka på sin pappa
papa = lampa
kaa... = docka

Han pekar och pekar och det låter ju som om han säger edeh? men det är nog bara som vi vill tro.

...

Har inte försvunnit, har bara inte hunnit.

Tillbaka från Skåneland och partajande i Lund som slutade i bebisfeber och tidig hemgång för min lilla familj.

Snö i drivor, över vagnshöjd och svettig pulsar jag omkring och gläds åt att vi inte köpte någon tramsig storstadsvagn med snurrhjul.

Allt är fint!

Jag hinner bara inte sitta ned utan måste hela tiden stoppa Bebis från att äta saker, bada i hundvattenskålen eller dra i sladdar. Himmel vilket arbete! Himmel vilken kärlek! I morgon har han funnits lika länge utanför mig som inuti mig. Vår fina fina älskade älskade unge!