Stockholm, stad i världen

Vi fick oförhappandes ett par dagar i Stockholm denna höstlovsvecka. Hunden fick sista platsen på ett hundpang och katten lämnades hemma med tillsyn, matande och sällskap av mina föräldrar. Bil dit och hem och ett par nätter på hotell Scandic på Lidingö som var typ det sista familjerummet jag lyckades knipa. Vi slappade, åt gott och barnen fick välja museer att besöka. Det blev Vasamuseet och Naturhistoriska. Det barnen älskade mest: Åka hissar, rulltrappor, tunnelbana, spårvagn och buss. Barnen från Landet, som ändå är uppvuxna i en stad med allt detta (förutom tunnelbana och spårvagn) har varit hemma mestadels under denna pandemi och liksom heller inte sett dessa mängder med människor. 

Vi gjorde Norrmalm och Södermalm. Fikade och käkade. Trängdes. Alla barnen fick ett par hundralappar var av min syster och viktiga saker inhandlades. Lillas pengar räcket till pruttlera, pruttkudde, snöglob och ett sån't där litet Ty-djur i form av en nyckelring. Mellan köpte också en nyckelring och Technic-LEGO. Stora ville ha så mycket och gick storögt från affär till affär, men valde att spara pengarna. Jag köpte ett par paket Sir Williams-blandning på NK. Det var det hela. 

Vi låg i hotellsängarna tidig kväll. Åt croissanter till frukost och drack tre koppar kaffe var. Vi Hemnet-surfade och blev chockade av villapriserna där vi tjuvparkerade bilen gratis; Tjugo miljoner kronor för en vanlig villa. Vem har råd att bo så? Vi tittade på lägenhetspriserna på Åsögatan och Bondegatan och fantiserade om att vi skulle kunna bo där om vi inte var föräldrar, men det hade vi ju inte kunnat. Vi förstår varken vem som kan eller vem som vill bo där. Det är ju superhärligt med allt utbud men pengarna, priserna, trängseln och stimmet. Nej, det får vara. I ett annat liv hade jag kanske kunnat bo där, men nu bor jag här med hund, katt och tre barn och jag vill inte ha något annat liv.

Sommaren 2021 (Part 3)

Väl hemma igen tog vi tag i några av sommarens surdegar. Linoljemålande av fönster, slipande av räcken och annat trök. Jag älskar att bo i detta hus, jag älskar inte att ta hand om huset. Faktiskt. Jag till och med hatar det. Jag blir så lätt uttråkad och är verkligen ingen praktisk människa. Det finns inte ens tillfredsställelse att det blir fint. Jag har det hellre fult och lugnt och skönt. Det finns ingenting jag gillar med att husfixa förutom trädgårdsgrejande och det kan man ändå inte tro när man ser vår trädgård. Men jag tänker att den får komma sedan. Med tre barn och en hund som river upp gräsmattan har vi mest trädgård i kruka och lite mer av Zackariskt "radgard" d.v.s. frön i jord typ. 

Stora åkte på scoutläger och var borta fem dagar från oss. Åh, vad vi saknade honom. Sista året som icketonåring är inte alltid lätt, varken för barn eller förälder, men att vara med honom är ljuvligt. När han dröjer sig kvar på kvällen när syskonen ska sova, fixar en fylld tekanna och vill dela upplevelser framför teven med en. Se nyheter, dokumentärer och film med honom. Hans frånvaro gav en försmak om vilket liv vi är på väg in i, det när barnen liksom tar sig allt längre bort ifrån en och det är både fint och svårt. Denna sommar har det till och med hänt att Mannen och jag varit och tagit ett kvällsdopp själva eftersom barnen nu kan vara hemma själva, till och med bara Mellan och Lilla tillsammans.

Sommarens sista var Gotland, som vi längtat. Detta år var svärmors hus upptaget av Mannens kusin med kompisar och även om plats fanns för oss valde vi svägerskans mycket minde hus ett par mil därifrån men där människor har samma dygnsrytm och förståelse för barnfamiljens liv och leverne. Vanligtvis brukar vi inte klämma ihop oss med alla barn eftersom det blir väl intensivt med fem stycken, två hundar o.s.v. men denna gång fungerade det hur bra som helst! Eftersom det är sommar på landet kan barnen löpa fritt och leker mycket ute. Vi gjorde Visby kvällstid och var till den coola kalkkrossen i Smöjen och badade. Till och med ett fikastopp i Rute hanns med. Planerna var större än så med plötsligt en eftermiddag kände jag nästäppa och när barnen nös flera gånger i rad i bilen så fick jag Covidpanik. Tanken på att bli förkylda på riktigt och fastna på ön fick oss att kasta oss på första bästa båt hem i en hytt. Ingen middag med släkten, inget besök hos barnens gammelmormor på ålderdomshemmet i stan. Ett väldigt snöpligt slut på både semester och sommar. Hade jag varit på fastlandet hade inte ens tanken att avbryta i förtid föresvävat mig, men nu fick det bli så. Två av tre resor denna sommar har alltså inte blivit som tänkt. Nu är vi hemma och såsar runt. Huset fullt av barn som vill ha mellis och lunch och glass om vartannat. Jag slipar och målar fönster. Städar hjälpligt och gör mig ärenden hit och dit för att få andas en stund i ensamhet. Tittar på tvättmedel på Granngården, går extra långsamt på Ica, köper mjölk varje dag o.s.v. På måndag börjar jobbet och jag är redan förbannad på upptaktsveckan och skolledningens oförmåga att ge oss rimliga förutsättningar, men det ska bli himla härligt att återse kollegor och veckan därpå elever! Tänk om vi får vara i klassrummet detta läsår. Hoppas, hoppas! Idag fick jag min andra spruta. Det känns tryggt ändå.

Sommaren 2021 (Part Two)

För Mannen var det bara att börja jobba igen när vi väl kom hem och det blev ändå sköna dagar hemma med kompishäng för barnen. Lata morgnar. Sena kvällar. Långsamt tempo. Häng med barndomsvän med valp på besök i krokarna, kusinerna i stan och en helgtripp till Österlen där min bror köpt ett sommarhus. Älskar Österlen, den kalla Hanöbukten och stränderna. Älskar att min bror har ett hus där så att allt "österlenigt" finns att tillgå på ett så enkelt sätt. Fantiserar om större barn, kusiner, som kan rå sig själva i en stuga medan föräldrarna får åka på restaurang, gallerier och krukmakerier. Nu blev det stughäng och strandhäng med hela konkarongen inklusive hamster och hund och det är såklart väldigt fint det med.

Väl hemma igen har jag badat jag så mycket. Vi hittade ett nytt kvällsdoppställe denna sommar och var där var eviga kväll. Med inspiration från @kobranhugger på Insta om att man aldrig ångrar ett bad och att man ska leva så har jag inte tvekat på bad. Jag vill liksom vara en förebild för mina barn, en som slänger sig i vattnet och simmar, en som badar i alla väder. Hopp i liksom ba'... precis som när jag var tretton år.

Efter en inställd fjällsemester så fick vi ännu lite lök på laxen när båtuthyraren strax därpå meddelade att motorn på vår hyrda segelbåt lagt av. Vad är oddsen liksom? Helt orimligt att segla ut i Stockholms skärgård utan en inombordsmotor som laddar bobatterier så att kylskåp, navigation och 12-voltsuttag fungerar. En utombordare kan naturligtvis kompensera vid tilläggning i hamn, men att vara en vecka på sjön med tre barn utan laddningsmöjligheter kändes inte rimligt i för oss ganska nya vatten. Uthyraren tänkte inte dra av på något pris, vi kompenserades med fler dagar (som om vi ville ha fler utan motor?!). En konflikt var ett faktum men båtförmedlingen tog vårt parti och höll med om att båtens skick väsentligen förändrats när den saknade motor. Pengar tillbaka från dem och en ny snabb båtbokning, fast i Vänern och en mindre segelbåt än tänkt. Så i slutet av juli fick vi fantastiska dagar med motor och segel och rosa solnedgångar. Helt ljuvlig semester i stilla lunk med både öar och gästhamnar. Det gick så himla bra och alla mina orosmoln kom på skam. Jag kan förtöja, jag kan skota, hissa segel, reva segel och hantera en båt på ett tillräckligt och rimligt sätt. Det är fantastiskt att ta sig fram på vatten och upptäcka nya ställen som man aldrig satt sin fot på innan. Det är härligt att hänga i en gästhamn med stadens puls inpå och dricka vin i solnedgången. Verkligen njutbara dagar och det är så härligt att segla! 

Dock inte så härligt att det är det enda jag vill göra på min semester varför konflikten återigen var ett faktum även denna sommar (liksom förra). Att köpa eller att inte köpa en segelbåt. Bränd av husbilshelvetet som kostade så mycket svett och tårar (för att inte tala om pengar) drar jag mig för att ytterligare äga något som kostar möda, tid och en massa pengar och som liksom paxar hela en semester. Segla ja, äga nej tack. Samtidigt vill jag ju inte stå i vägen för någon annans (Mannens) dröm om att segla och båtpyssla. Jag är väl bara mer realist. För mig funkar det fint att hyra och på så sätt se flera kuststräckor och farleder, jag drömmer liksom inte om att bo i en båt någon längre tid. Eller segla över Atlanten. Här eskalerade konflikten till framtidsplaner och då blev jag trött. Klart att man drömmer och fantiserar om sin framtid, men det är omöjligt att fatta beslut om vad man faktiskt ska göra om 10 år eller vilka behov man då kommer att ha. Jag lever här och nu, jag kan inte veta vad jag vill om 10 år eller hur relationer ser ut då. Jag vet att jag inte vill äga en segelbåt just nu. Samtidigt är det ju bara pengar. (Och tid förstås...) Men när jag tänker på vad jag skulle kunna få för de där pengarna så känns det som att jag skulle vilja ha lite mer av annat. Och så accentueras skillnaderna emellan oss, mellan den energiska och den mer stillsamma, mellan den mer äventyrliga och hemmakatten, mellan den som gör upp stora tankar om framtiden och den som lever här och nu och så bråkar vi så vi inte ens vill prata med varandra. Sedan blir vi sams igen. Och ägnar veckor åt att skratta åt vår respektive envishet. Med svärta i. Mer än 20 år tillsammans men fortfarande trillar vi ned i samma hål, med samma roller, samma mönster, samma konfliktämnen. Suck.

Nåväl hem igen med vindrufsiga hår och solbrända kinder till ett hus som småkusinerna vaktat. Mer utvidgat familjehäng med de minsta. Kletiga armar runt ens hals och pasta i mattan och alldeles, alldeles underbart! <3 Och allt som min syster gjort för mig vill jag göra för henne! Det är så härligt att få tid tillsammans. Se barnens relationer till varandra. Det har sommaren verkligen gett, barnen har fått hänga med alla sina kusiner här hemma och borta och det har ändå varit det allra bästa. Barndomsminnena vi gör just nu.

Fortsättning följer...

Sommaren 2021 (Part One)

Än är den inte slut och jag har officiellt ledigt ytterligare en vecka. Men imorgon går Mannen tillbaka till jobbet och behovet av vardagsrutinernas infinnande är ett faktum. Den gick så snabbt denna sommar och även om en massa roligheter i augusti är inplanerade så känns det lite vemodigt. Det som varit inplanerat blev heller inte riktigt som tänkt och därför känns det lite snöpligt att det nu är ett år kvar till nästa sommarledighet. Samtidigt har jag insett ändå att jag nog älskar vardagen mest, hur slitsam den än är. Jag och Mannen samarbetar betydligt bättre i vardagsslitet än när all tid och behov och önskemål ska förhandlas i en familj på fem och där olikheter accentueras. Den har inte varit konfliktfri denna sommar om man säger så. Barnen har bråkat, vi har bråkat med dem och vi har bråkat med varandra. Konflikter är nödvändigt och ofrånkomligt men vissa vill man hellre vara utan. Just nu råder det dock frid och harmoni.

Så hur blev sommaren?

Vi inledde starkt med en finfin midsommar på Öland. Tre familjer firade utomhus med sill och grill och allt därtill. Riktig idyll och så skönt att barnen blivit större ändå. Hunden kräktes ett par gånger under eftermiddagen, men det gör ju hundar ibland. Allt var frid och fröjd. Väl hemma ville han inte äta och han kräktes fler gånger under natten, bl.a. ljusröda kräkningar vilket inte var något bra tecken såklart. Vi som packat allt och planerat för avfärd norrut (till fjälls) fattade beslutet att ändå åka eftersom det inte finns jourveterinär att söka på helgen där vi bor. Han fortsatte matvägra och vi började ringa veterinärer längs vägen. Vi fick både lugnande och oroande besked, men inget av det vi stöttade honom med gjorde honom bättre. Vi avvaktade ytterligare eftersom djursjukhus fanns inom räckhåll. Väl framme i gamla hemstaden där vi skulle hälsa på nyfödd bebis hos gammal god vän gick det från lugnt läge till dåligt igen. När jag till slut fick tag i veterinär så hade de ingen möjlighet att ta emot och hänvisade oss vidare till regionsjukhus där vår första hund somnade in för femton år sedan. Det kändes oöverstigligt att ta oss dit ytterligare tio mil bort efter en hel dag i bil. Tack och lov för middag hos en annan kär vän med familj! Sedan blev det en orolig natt på Scandic hotell där jag var uppe varannan timme för att pipettera med vatten och skonkost. Hunden hade 0 energi och vinglade. Frukosten som man alltid ser fram emot var smaklös och stressad eftersom hunden var påtagligt sämre. Kanske var det sommarens sämsta ögonblick när jag fångade blodblandad hunddiarré i kupade händer i en heltäckningsmattehotellkorridor. Kort sagt det var inte en hund att ta till fjälls, långt ifrån veterinärer. Så istället för fjäll blev det inläggning på djursjukhus och många oroliga timmar. Jag fick fylla i ett formulär om maxkostnad och livräddningsönskan och det kändes helt overkligt. Kära J tog hand om oss alla på bästa sätt och vi fick en all inclusive semester vi en pool istället för vandring och stormköksmat. I fjällen satt våra andra kompisar och väntade... Efter uthämtning av hund till priset av nästan sju tusen efter 36 timmar med dropp och kontraströntgen så fattades nytt beslut. Mannen skulle åka till fjälls med Stora och Mellan och sedan hämta mig, Lilla och hunden på hemvägen. Det beslutet omkullkastades av en pyspunka längs inlandsvägen ett par timmar senare och det blev ännu ett par all inclusive-dagar innan hemfärd. Tack J för att du alltid ställer upp i vått och torrt. Om det var någon som skulle rädda oss i bedrövelsen så är det klart att det var du. Alltid pragmatisk och empatisk! <3 Alltid hjärterum och stjärterum.

Hunden blev frisk även om det tog några dagar för återhämtande och vi vände hemåt utan fjällhorisonter på våra inre näthinnor men glada efter att ha ätit och druckit gott och verkligen slappnat av hos J med familj. Fortsättning följer...

Till fjälls

Nu har vi bokat en veckas boende i fjällen även till sommaren. Önska oss lycka till. Jag har alltid velat vandra i fjällen och nu är det dags. Under året som gått har jag investerat i funktionskläder för all form av uteaktivitet. Tält och trangiakök har vi sedan länge, men vet inte ens om det ska med. Jo, köket så man kan göra sig lite kaffe förstås. Vi ska göra dagsvandringar och utgå ifrån ett och samma ställe vid en sjö. Det kan gå hur som helst, men det känns som att om vi låter Lilla sätta takten så kommer alla vilja göra det igen, kanske. Det får bli vilket väder det vill och kanske får vi sitta inomhus varje kväll p.g.a. myggen, men är ändå så pepp på fjäll. Jag vet inte vad det är, men den där horisonten den gör något med mig. Det känns i hela kroppen. Stora påminde oss om att den skandinaviska fjällkedjan faktiskt heter "Skanderna" och att säga att vi ska "vandra i Skanderna" i sommar låter nästan exotiskt. Anderna, Skanderna... same, same but different. 

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...

Tystnaden på bloggen beror på en veckas radioskugga p.g.a. fjällvistelse. Älskar fjäll! Älskar naturen! Älskar föräldraledigt! Det hela började med att Försäkringskassan hörde av sig med anledning av att 93 föräldradagar skulle brinna inne p.g.a. Lillas fyraårsdag. Eftersom jag bytt chef har jag ingen skam i kroppen utan begärde ledigt en vecka mellan jullov och sportlov - sådant man bara inte gör enligt lärarkodex. Vi bokade en stuga i Idre och sagt och gjort nu har undertecknad begått slalomdebut. Innan barnen föddes åkte jag snowboard, men nu har jag ju blivit vuxen och kan göra det som alla andra gör. I söndags, första dagen på skidor, betedde jag mig som en liten tant och ropade "iiiihhhh" och "oooooohhhh" i pisten, men redan efter första backen kunde jag ju svänga åt båda håll och bromsa rimligt. 

Jag började inse att skidskolan för vuxna som jag bokat kanske innebar helt fel grupp. Så när hurtiga Lukas från Göteborg bad oss ta av oss skidorna i barnbacken så förklarade jag att jag kanske trott lite väl lite om mig själv och behövde byta grupp. Då fick jag tjugoåriga Eira från Gagnef som tävlade i speedski istället och tränade teknik i stora backen. 

Älskar semester i underställ, med frisk luft, pjäxvärkande fötter, rödvin, chips och romanläsning. Alla sover mellan 21 och 08. Alla är möra, trötta och glada! Älskar varm choklad med vispgrädde! Älskar raggsockor! 

Vi hade sol och minusgrader varje dag. Stora och Mellan susade nedför backarna och la sina 11:or från topp till dal. Lilla hängde i och älskade att åka fort med sin pappa och stolsliften högt upp i luften. En semester som gav mersmak! Jag längtar efter mer skidåkning!

Tour de France 2019

Så gjorde vi revansch på förra årets helvetessemester.  Och vi konstaterar att hyra ett "fast" boende och spontana hotellbokningar med app är mycket mer avkopplande för oss än att äga en husbil som vi (knappt hade) har råd med och som kändes som ett jävla betungande ansvar hela tiden p.g.a alla problem. Denna semester var så otroligt mycket enklare. Även om Lilla varje gång vi besökte restaurang hällde ut sin eller någon annans dricka och även om vi fått lämna åtskilliga ouppätna tallrikar så har det liksom ändå gått att "äta på lokal". Det går gått att ta sig runt i städer, gå på museum (nåja hyfsat i alla fall) och vara på stranden utan större sammanbrott från någons sida.

Det tog oss tre dagar att oss till södra Frankrike där vi hade hyrt en stuga i tolv dagar på en badort. Därpå följde två nätter hos Mannens släkt ännu längre söderut, innan vi vände hemåt via två nätter i Normandie. Barnen fixade bilåkandet så himla bra tack vare skärmar och frekventa glass- och mutstopp med lekplatslek.

Barnens farmor anslöt några dagar på badorten och även om vi inte fick avlastning som jag kanske önskat eller föreställt mig, en restaurangkväll på tu man hand till exempel, så funkade ändå samvaron på liten yta bra. Dagarna var liksom bara frukost, kaffe, bada, lunch, bada, middag, tur till stan eller spela spel och läsa bok. Mellan lärde sig att simma i den uppvärmda poolen och överkom mycket vattenrädsla därigenom. En enda meningsskiljaktighet hade vi gällande frågan "Om vi aldrig säger "Nej" till Lilla?!" Man ba, prova... Det går inte att ta alla, om ens någon typ, konflikter med henne, det hjälper över huvud taget ingenting. Hon är ett helt annat barn än sina bröder. En integritet utan dess like och vanliga föräldrahacks hjälper föga. Hon skiter högaktningsfullt i allt man säger och gör om hon själv inte är på humör. Det är liksom inte värt det.

På pappas axlar

Dessa två har varit mer i vattnet än på land och typ sams hela tiden.

Arg p.g.a. alla andra före henne på stranden.

Minst en "apèro" per dag

 Personalen undrade om vi verkligen skulle ta med vår treåring in på ett museum om 1900-talet. Det gick ju dock inte att lämna henne på (den skitsmarta och roliga) barnpassningen pga talar inte franska, så vad hade vi för val?! Hon hatade museibesöket lika mycket som bröderna älskade det, men hon älskade i alla fall stenarna utanför.

Omaha beach

Det som kanske gjorde störst intryck på barnen (kanske dock inte på Lilla). Besöket i Saint-Mère-Église. Kyrktornet med en fallskärm med docka i människostorlek.

Men satan vad långt det är till Sydfrankrike. Även om jag älskar maten, vinet, värmen och typ allt med Frankrike så vet jag inte om jag orkar nästa sommar igen, vilket övriga familjen ville boka på stört. Jag skulle vilja semestra på lite närmare håll tror jag... Det känns som man missar så mycket här hemma i form av umgänge med människor och typ njuta av den lilla trädgård man har. Nu ska jag carpa skiten ur resten och försöka att hinna med att träffa alla som vill träffa en eller som jag själv vill träffa. Idag var första dagen jag var själv med alla tre och låt mig säga såhär, jag var beredd på att säga upp mig redan efter frukost. Att "lalla" omkring hemma en dag var en dålig idé.

Sportlov för en mamma

Imorgon ska jag sitta nästan sex timmar, utan barn, på en buss till huvudstaden. Längtar orimligt mycket! Minns när jag åkte denna buss innan barnen och hur jag gnällde på att ryggen gjorde ont. Men för mig är nu dessa timmar, helt allena, så nära en dröm man kan komma. Att bara få titta ut genom ett fönster, lyssna på ohemula mängder pod, läsa sidor en bok i ett sträck, äta och dricka medhavd matsäck utan att någon häller ut dricka på sig själv eller ska torkas av efteråt eller bråka om exakt likadana mackor.

Sedan väntar två nätter i hotellsäng, två hotellfrukostar, ett bröllop med tillhörande fest och jag är inte hemma förrän närmare kl 22 på söndag kväll. Jag vet att jag kommer längta ihjäl mig efter barnen, men ändå. H A L L E L U J A! 

Livet sommaren 2018

I svettig augustibörjan mellanlandar vi hemma i vår, av vissa särskilt efterlängtade Sockerbit, med smutstvätt och packning. Lämnade Gotland i morse efter en dramatisk natt där katten rymt ut genom ett fönster vi glömt att stänga, det enda öppna i hela huset. Via hängrännan på andra våningen rymde hon ut i den gotländska natten närmare midnatt och eftersom vi var tvungna att lämna byn typ fem på morgonen för att hinna med färjan var vi ganska stressade. Hon som sovit inne varje natt annars. Hon vägrade lockas in, vi letade länge och väl, men ingen katt. Jag fick till och med trotsa min monumentala mörkerrädsla och leta kring intilliggande lada, trots skenande hjärta och rädsla så stor att jag inte ens vågade lysa med ficklampa, av skräcken för vad jag skulle kunna se.  Till slut gav jag upp, men 02.30 kom Mannen in och kastade katten på mig i sängen. Veckan har inneburit bad, fika, bad, fika, bad, fika och bad typ. Däremellan restaurang eller måltider med släkten. Fina vyer, ljumma vindar, samtal, kalkstensdamm, kaffe på trappan, tysta nätter och sällskapsspel. Ljuvligt på alla sätt och vis, som sig bör på Gotland.

Nu packar vi om, fast barnen bara vill stanna hemma med sitt LEGO så tänker vi oss en husbilstripp till. Till andra sidan Sverige. Allt för att krama ut det sista ur semestern. Vi kan ju liksom visualisera allt som startar måndagen i vecka 33, det kan ju inte barnen. Enklast är ju att bara stanna hemma, låta barnen bestämma, men samtidigt vet jag ju att jag ledsnar efter två dagar om det inte händer något.

Vilket lyxproblem. Att liksom välja om man ska åka iväg eller stanna hemma. Även om jag provianterat med pasta och färdigsås, så fattar jag ju att vi lirar i lyxligan. Fem veckors semester tillsammans, och vi kan till och med välja vad vi ska göra (inom rimliga gränser). Vi har det så bra!

Minnesanteckning för mig själv.
Stora är verkligen stor. Försvinner allt mer in i sin egen värld, ställer stora frågor och söker vårt sällskap när syskonen somnat. Simmar, dyker och är mer under vattnet än över. Kan ingå i småbarnsleken ibland, men försjunker i tidningstexter, spel eller något annat han finner intressantare. Håret och kläder är viktiga uttryck. Tar intryck. Frågar mycket, funderar mycket om jämställdhet och om oss föräldrar. Kompisarna viktigast av allt, och det är lite svårt sommartid när alla är utspridda och umgängesmöjligheterna begränsade. Skolan kan inte börja fort nog, och då hägrar social samvaro med helt andra människor. Uttrycker ofta hur mycket han älskar oss och funderar väldigt mycket på hur det ska bli när han blir stor.

Mellan har snart tappat varenda framtand och är en enda stor glugg. Önskar sig nya saker hela tiden och leker väldigt mycket. Han är så kärleksfull mot oss alla, verkligen hela familjen. Han har dragit ut på längden och småbarnet i honom är snart alldeles borta. Fundersam inför sitt livs största förändring, att börja förskoleklassen. Han beskriver det som en dubbel känsla, "läskigt och spännande på samma gång".

Lilla är fortsatt tokarg för det mesta, stampar i golvet eller marken och vill inte/kan inte. Tjuvnyper sina bröder, slåss, och vägrar göra något som förväntas av henne. Skriker och bråkar och är ganska arbetsam att ha att göra med, precis som alla andra tvååringar, men ändå så ljuvlig. Bävar för hennes förskolestart eftersom hon varje dag tydligt deklarerar att hon inte tänker gå dit. Språket forsar ur henne, nya ord och uttryck varje dag. Starka känslor, älskar eller avskyr.

Älskade, älskade barn!!!

Pjuh!

Det är varmt. Så varmt. Det är slutet av juli och mer än halva sommaren har runnit iväg. Vi drog med husbilen och tre glada barn till Frankrike innan midsommar och kom hem med bedrövelse efter bara två veckor. Läckande taklucka, byte av samtliga däck, borrelia i Paris för Stora samt oljeläckage som vi faktiskt lagat precis innan vi åkte till en helt ohemul summa. Men vi hade det bra! Storstad, strand och släkt. Det var väl bara att avslutet blev lite hastigt och (o)lustigt och att det kändes jäkligt nervigt att köra 220 mil hem med en bil som läcker olja. Vem vill bli stående med barnen på autobahn liksom? Vi sa att vi kommer skratta åt det om 10 år, men det verkar som att vi redan gör det.

Nu ett mellanspel hemma i mer än 30-graders värme där vi betar av traktens samtliga badplatser och mest gör ingenting på dagarna tills barnen slår hjälp varandra och vi då måste utrymma huset. Pappan jobbar. Men snart drar vi till Gotland och sedan vidare till västkusten eller Danmarks västkust. Vi kramar ut det mesta ur sommaren. Besöken har avlöst varandra. Det blir gärna så när man bor i en sommarstad dit alla har vägarna förbi eller vänder hem för att hälsa på sina föräldrar. Det är fint och härligt på alla sätt och vis, men samtidigt tar det på krafterna att alla tror att man sitter här och inte gör någonting (vilket jag iofs nyss skrev att vi gjorde, men riktigt så är det ju egentligen inte) och de bara ska hälsa på lite. Fixa middag och fikor till alla som annonserar sin ankomst. Jag måste bli bättre på att säga nej, när jag känner nej. Men det är fan svårt!

Sommaren är ju hur fin som helst, men i det ljumma vattnet och kvällarna som aldrig tar slut, står klimatångesten i kulissen.

Nej, usch vilket negativt inlägg. Vi har det bra! Några tvåårssammanbrott om dagen bara. Men annars går det bra.

Att vara ledig.

Gudars vad svårt jag har att vara ledig. Alltså jag älskar det ju! Verkligen älskar! Men jag märker hur högt tempo jag haft under hösten när jag liksom tror att jag måste göra någonting hela tiden och får dåligt samvete om inte barnen aktiveras. Idag har vi ändå varit på utflykt med matsäck och leken fortsatte utomhus.

Själv rör jag mig mellan soffan, matbordet och någon säng. Läser bok, sover en stund och så ser jag till att mat och fika serveras... Det räcker ju gott och väl och det är precis det här jag behöver. Ändå blir jag rastlös. Tänker på vad jag skulle kunna göra. Uträtta. Pricka av. Suck! Jag tror att varje dag måste innehålla ett schema eller aktivitet, men så är det ju inte. Jag behöver jobba med att göra ingenting. Bara ingenting.

Berlin, baby.

Nu är det snart två veckor sedan vi kom hem från Berlin. En stad jag blev helt kär i. En stad som rymmer precis allt, som alla storstäder brukar göra. Men det kändes som att Berlin var ett koncentrat av mycket som jag gillar plus att det är en oerhört lättillgänglig stad. Vi hann så klart bara göra en bråkdel av allt vi ville, men det var fint som snus ändå.

Det var underbart att göra just storstad tillsammans och utan barnen just för att barn + storstad inte alltid är den bästa kombon. Inte om föräldrarna vill läsa länge på museiskyltarna, dricka öl eller vin eller kaffe länge i lugn och ro eller vill titta på dyra, fina saker i små butiker.

Tack för tips och inspiration Maria, Elin och Julia!

Mina bästa tips:

1. Bo i Kreuzberg, Prenzlauer Berg eller Friedrichshain. Då behöver du bara kliva ut på gatan för att finna närmaste trevlighet eller rolighet. Vi bodde på ett hotell i Kreuzberg i en gammal fabrik som hette just "Die Fabrik" på Schlesische Straße i ena hörnet av "gamla väst". I området runt Schlesisches Tor finns många, väldigt prisvärda matställen med öl/vin för 2 euro och schyssta cocktails för 3,90 euro. Riktigt göttiga häng med god mat och ett myllrande folkliv titta på.

2. Hyr cyklar: Sjukt bra sätt att ta sig runt snabbt och samtidigt se och uppleva allt på nära håll! 

3. Bästa och roligaste "shoppingen" runt Kastanienallé - Oderberger Straße (Prenzlauer Berg), Bergmann Straße (Kreuzberg) och Niederbarnim Straße - Boxhagener Platz (Friedrichshain). Jag har dock förlorat förmågan att "shoppa". Jag ser så mycket fint att jag blir handlingsförlamad istället. 

4. Den som vill gå bananas på billigheter kan med fördel shoppa nytt på Primark som nu öppnat på Alexanderplatz. Där fyndade jag fina och roliga barnkläder för runt 5 euro plagget. Men det var sjuk shoppingbonanza, vilket kanske berodde på semestertider i Europa. Jag orkade inte prova något själv i någon provhytt, varför det inte blev så mycket till just mig själv. 

5. En bit ner på Schlesisches Straße finns "Freischwimmer", en bar på själva Spree. Riktigt soft häng när hettan tynger Berlin. Alldeles bredvid ligger "Bade schiff", en pool på Spree som verkade riktigt härlig. Kön dit var galet lång när graderna steg mot 30, så vi svalkade oss med kallt vin i skuggan i stället.

6. På fredagar är det matmarknad på Maybach Ufer i Kreuzberg. Köp god mat och dingla med benen i skuggan under träden vid Spree medan du äter.

7. På söndagarna är det stor loppis i Mauerpark i Prenzlauer Berg, den missade dock vi, men alla vi känner har tipsat oss om den. Nästa gång!

8. Stasimuséet Hohenschönhausen ger en riktigt bra bild av historien från då- till nutid. Kan inte fatta att "detta" utspelats i ett civiliserat(?) land, så nära mig, under min livstid. Oerhört gripande, och det var AC-svalt i den stora lokalen och vi var där alldeles ensamma, vilket gjorde upplevelsen behaglig. Vi kunde prata med varandra och diskutera historiska skeenden fram och tillbaka.

 9. Upplev muren vid Eastside Gallery vid Ostbahnhof, och se Checkpoint Charlie om du vill… 

Jag vill vara ledig, ledig, ledig...

Påsken firades på öjn! Och vad gott vi mådde! Sköna dagar med fantastisk mat på bordet, oavbruten ostörd sömn i dryga 10 timmar per natt, fika, middagsvila, kortspel, dockteater, bokläsning och legobygge. Helt ljuvligt! Jag har mått så bra av att ta det lugnt.

Vi var i granngården en halv kilometer bort och tittade på de nyfödda lammen och det föddes flera bara under helgen. En del matades med flaska, vilket var en riktig upplevelse för Barnet. Pappans bortglömda lego smällde nog högst ändå. Det byggdes dagar och nätter i ända och till slut var legostaden klar...

Längsta utflykten gjorde vi in till "stan" för att se Villa Villekulla. På vägen visade vi Barnet hålet i ringmuren där Pippi rider in när hon kommer till stan. "Nu ha vi sett det" konstaterade han krasst.

Dagarna sedan vi kom hem har bara flutit på med umgänge med Barnets olika kompisar vi sällan hinner med i vardagen och ett ständigt fikande. Vi har sovit middag varje dag tillsammans och det jag klurar mest på nu är hur jag kan fortsätta denna vana trots knasjobbet som drar igång på måndag. Nu blir det håll i hatten och 200 knyck i några veckor. Sedan ska jag visst klämma ut en bebis också.

Hej Österlen!

Hej Österlen, vi tänkte komma i helgen! Vi tänkte såhär du bjuder på sol och ljumma vindar och skippar det här med regn, okej? Bra! Vi tänkte käka middag på Friden i Mellby, fika på Olof Viktors i Glemminge, kanske vandra på stranden i Knäbäckshusen och hälsa på hos Lisa Tofft i Kivik. Ja just det, vi ska ju inte glömma Äpplets hus heller, för vi tänkte ta med lite must och så hem. Då säger vi så! Vi ses ikväll!

Lite mer semester

Vi mår bra! Barnet och jag är i norraste Sverige och umgås med släkten på barnets mormors sida. Vi klarade tågresan på 21 timmar hit och här är solen och värmen. Här är frukost, fika, lunch, fika, middag och ännu mer fika. Här är tidningsläsning på verandan, gräs mellan tårna, myllrande barn som är kusiner och sysslingar, broccoligratäng och långfil, fruktansvärda myggbett och sol natten lång. Sommarlovet krymper och krymper. Men Å vad ledighet är bra för själen, kärleken, livet och alltihopa.

Borta bra, men hemma bäst!

Vi är tillbaka hemma i "Svedala" efter tre veckor i Europa och mer än 600 mil i hjulen. Upplevt Frankrike sådär som bara Frankrike kan vara. Till det även Tyskland, Österrike, Italien och lite Belgien. Druckit och ätit så mycket gott. Läst flera böcker! Byggt så många sandslott. Använt så mycket solskyddsfaktor. Jag har så mycket att berätta, så mycket att skriva om, men jag måste ha lite sommarlov först!

Vive la France!

Inget hus! Vi fegade ur och agnar nu dagarna at Medelhavet, ostar, sandslottsbyggande och vinpimplande... vi angrar oss bara lite da och da. Orvar korvar!

Sommarlovsförsmak

Det kan vara så att de senaste fem dagarna varit de skönaste på hela detta år. Det känns liksom så. Solsken i blick och badkarsvita ben till. Vi har ätit och ätit och ätit. Varit på bröllopsfest, examensfest, firat 62-åring, fikat med barndomsvän och gått från bord till bord. Barnet har badat, grävt och gungat från morgon till kväll. I onsdags stängde jag dörren på jobbet utan att ta med mig så mycket som ett papper. Och jag har hållt mitt löfte och bara kollat jobbmejlen någon enstaka gång. Nu är det elva dagar kvar. Det klarar jag! Å maj gadd vad jag älskar att vara ledig med min lilla familj.

Och på onsdag kommer det ut ett litet hus på det där satans Hemnet. Och tusen miljoner människor till kommer vilja ha det. I tankarna har vi redan flyttat in. Vi får väl se hur det blir med den saken. /honsombottilägenhethelasittliv_79

Ledighet

Alltså det här med ledighet och en sol som skiner. Jag kan tänka mig det jämt. Typ. Sandlådehäng och "ganga hött" är en lisa för en trött själ som inte får nog av den ljuvligaste av snart-två-åringar.

Sportlov utan sport

Nä men om man skulle ta och dra på någon slags sportlovssemester då. Typ bo på hotell. Äta ute. Flanera. Gå på museum. Handla något kanske. Fika. Definitivt fika. Sova i sköna sängar och gå till dukat och dignande frukostbord. Typ bada badkar och bastu med utsikt över havet. Det tycker jag vore en bra idé! Ja men då gör vi det då!