När skolgårdarna släckts ner...

Nämen ett skivsläpp från Jocke Berg. Så välkommet. Hans ord och röst i airpodsen är precis vad jag behöver nu. Jag sörjde kent, men hade på känn att det ändå inte var det sista jag skulle få höra. Så rätt jag hade. Nu tar jag gärna hunden på långpromenad i liljekonvaljskogen för att få lyssna i min ensamhet.

Jag menar bara dessa ord...

"Kommer du att höra denna sången?
Kommer du att känna igen oss två?
Dina svarta jeans i trappuppgången
Snön smälter i ditt korta hår
Sen när framtiden har kommit
Kommer vi att skratta åt det då?
Jag vet att du har en helt annan version av historien
Och att jag är skyldig dig ett förlåt"

eller

"Släpp det, baby, släpp det

Vi kan dra nu
Vi drar nu
Det är nån annans tur att stå på barrikaden
Jag är säker på att kidsen klarar av det

För de är smartare än vi
De är mindre nostalgi
De är starkare, snabbare, argare

För de är smartare än vi
De har mera empati
De är mjukare, öppnare, varmare"

Eyo

För en vecka sedan fick jag inleda lektionen med att prata om mordet på Einár. Mina mestadels vita, medelklassungar i småstaden kunde plötsligt relatera till offret för gängvåldet. Vi pratade om det. Varför vi känner oss mer drabbade när någon skjuts i Hammarby sjöstad, som har samma hudfärg som majoriteten av oss i klassrummet. Men ingen gråter med mammorna på Järvafältet. De var så ledsna. Så många ledsna ungdomar. 

I våras fick jag prata om kidnappingen och konflikterna mellan Yasin, Haval och Einár. Det är sådant man får göra oavsett ämne man undervisar i, när man har örat mot marken kidsen går på.

Jag är så otroligt kluven till gangsterrapen. Inte kluven till det förfärliga i hur den uppmanar till kriminalitet, drogliberalism och den extremt toxiska maskuliniteten, det är ju helsjukt. Den extremt toxiska manligheten. Det osmakliga nyrika ekonomiska kapitalet som har sådan osannolik status. Det besjungna våldskapitalet. Och det finns det väl ingen vettig människa som inte tycker är helsjukt?! Men moralpaniken som säger att ungdomarna blir kriminella av att lyssna måste sättas i perspektiv. Min morfar tyckte att Beatles var helläskiga, folk tyckte ju Elvis var sinnessjuk som vickade på höfterna och för att inte tala om bluesmusikerna Fredrik Strage skriver om som uppträdde i fängelsekläder och omskrevs som "here to do a few tunes between homicides". Vi har ju i alla tider förfasat oss över ungdomskultur. Den har under andra tidsepoker också ansetts destruktiv, sexuell, våldsbejakande eller rent av livsfarlig. Men den har inte gått att förbjuda. Men visst när Alex Ceesay på bästa sändningstid ges utrymme med sin låt där han sjunger "Mitt i trafik du blir av med ditt liv. bre, vi skiter totalt i om ditt barn finns i bilen". Då vänder det sig i min mage. Ceesay menar dessutom att det var gangsterrapen som ledde honom in i kriminaliteten och han säger att förvirrande ungdomar på glid riskerar att ledas in i kriminaliteten som romantiseras och glorifieras. Och jag slås av min tanke, hur länge lever Ceesay? Golare har inga polare och nu har han golat.

Det jag undrar över är vad det som händer i ett samhälle när de här gangsteridealen tar över. Hur kan vi bara sitta och titta på när samhället slits sönder och en generation förortsungdomar tillåts växa upp utan framtidstro eller framtidsdrömmar och när gängen rekryterar utanför mellanstadiet. Hur kan vi tycka att musiken är värre än deras verkliga vardag? Varför är vi som samhälle inte beredda att göra något åt det på riktigt. Satsa hårt i rätt ände, inte bara på repressiva åtgärder. Från början, barnet ut med badvattnet. Från början. Med en skola och välfärd värd namnet. Trygghet, livschanser, framtidstro. Åtgärda orättvisorna före vi åtgärdar musiken.

Mina ungdomar, fromma som lamm, älskar ju den här musiken. Märkbart tagna av Einárs död. Men vad är det de älskar undrar jag. De kan inte svara mer än att han sjunger på riktigt, det han menar, han beskriver det som det är. Så jag lyssnar... och kan inte låta bli att tänka på Einárs mamma som får begrava sin son som var sju år när min förstfödde föddes. Ett skolbarn. En skoltid senare är han död.

Mamma, ser du hur jag sliter efter andra bättre tider?
Nu jag kämpar med musiken
Kolla, mamma, nu vi skiner (Nu vi skiner, eyo)
Mamma, det har varit tufft, det har varit tufft
Men oavsett vad, du har aldrig varit en bluff
Du har alltid varit där när allting har varit cutt
Men nu vi kastat problemen för jag har tagit mig upp
Och pengarna som kommer nu är vita
Jag ska köpa oss en villa, nu vi rika
Jag ska hämta ett garage med flera bilar
Mannen, fuck att stå i centrum nu och deala
Du, du har varit där när poliserna stormat
Du har varit där varje gång det vart shorba
Du har kommit till arresten för mig när du har jobbat
Jag ska köpa dig en slott och en diamantklocka
Vem är som du, vem är som du?
Du har varit lugn när allting har varit sjukt
Och knulla socialen för de sätter LVU
Dem vet ingenting om oss, wallah, wallah, de är slut, ey, mamma

Veckans låt

Ah, i ett storebrorssamhälle

Friheten kostar när nån annan bestämmer

Inte ens vinden orkar blåsa här längre

Hur bra vi än går nu, så mår vi allt sämre

Hur kan hela den här staden vara så jävla ensam?

Alla gator som vi gått, de borde bära vårt namn

De kan få mig först när mina drömmar har tagit slut

Men de får mig aldrig levande

Highwomen

We are the daughters of the silent generations...

I lurarna just nu:

Du sökte en blomma...

Älskar public service! Älskar att Molly Sandén ger Edith Södergrans "Vierge moderne" en 2018 klädsel. Att mina elever kommer att få höra den. Älskar att jag får jobba med ungdomar och poesi.

Älskar att jag också ska skicka Katarina Wennstams vinterprat till mina elever...

Älskar alltid mitt jobb på jullovet

Lonely together

Jag och familjen sitter i bilen på vägen hem från en eftermiddag i solen vid stranden. Öppnar en Snap från en kollega, hon ser helt förstörd ut och det står något om Avicii. Jag förstår på hennes bild och ord att han är död och känner egentligen ingenting för det, mer än att jag förstår att det var alldeles för tidigt. Utan att reflektera tänker jag där och då, droger eller självmord. Som det brukar vara när man är 28 år och livet just börjat. Kollegan skriver igen och frågar om jag sett dokumentären om honom på SVT Play. Det har jag inte. Hon skriver att den var hjärtskärande att se, och än mer hjärtskärande nu med facit i hand. Så jag tittar. Mitt i natten efter hemkomst från en kväll på fina vänners veranda och nu kan jag inte släppa hans öde. Samma (denna) vecka har en av mina närmaste kollegor sjukskrivits för stress och samma vecka har jag försökt prata med tonårskillar med framtidsångest om att pengar inte är allt, framgång inte är allt, kändisskap är inte allt. Det är då det kommer så nära. Mänsklig ångest. Min fina kollega som jag sett "springa in i väggen", som jag försökt peppa, prata, trösta och hålla i handen. Torkat hennes tårar. Andats med henne. Pratat med vår chef. Det gick inte.

Aviciis öde kryper inpå, en ensam begåvad människa som tappat fotfästet i en värld som snurrar för snabbt. Där framgång och pengar aldrig mäter lycka och där du kan vara helt ensam i en stor samling människor som inte lyssnar på dig, som inte ser dig.

Och jag lyssnar på en låt, och nästa och nästa och inser att jag ju har en relation till hans musik, den har funnits där i bakgrunden under flera år. Utan att den varit något jag valt aktivt så har den spelats på bilradion, på dansgolv, när barnen väljer på Spotify. För så är det med musik, den kryper in i ens liv, den slingrar sig omkring och fyller ut med sitt ljud utan att man nästan ens märker det. Och nästan varje låttitel och många textrader kan i ljuset av hans död inte tolkas som annat än att han faktiskt berättar för världen hur han mår.

Vad dom än säger

♡

Strangers

Did you pick me because there's no one else around?

Alltså! Låten! Texten! Videon! 

Ta natten tillbaka

Sjukt peppigt! Åttaåringen kan redan texten... 

30. A song that reminds you of yourself

And I will always be your soldier

I'll be marching by your side

I'm not deserting

I'll be there for you

Oh, please please believe in this oath of allegiance

Oh, I will be strong for you, I will belong to you

Carry you, bleed for you

Run for miles

I will always be your soldier

29. A song that you remember from your childhood

"Fast du är tjej så är du helt okej"... Tänk, också att jag jag trodde att hon var vuxen fast hon sjöng "Jag är inte vuxen, men jag vet", och att hon såg ut som att hon var klädd för barnkalas.

28. A song by an artist with a voice that you love

Hon golvade mig med sin röst när hon var i mitten av tonåren. Min elev i svenska och samhällskunskap. Jag glömmer aldrig när hon sjöng Alicia Keys från scenen i aulan. Nu är hon en fullfjädrad artist med eget crew och turnéer utomlands. Ida.

27. A song that breaks your heart

Det var länge sen tanken föddes

att alla ska ha samma chans

Och vi stiftade nya lagar

tills fattigdomen inte fanns

Ändå sitter vi runt bordet

dukat med allt det bästa i världen

och några tar vad de vill ha medan andra

inte förmår att lyfta armen

26. A song that makes you want to fall in love

Jag och Mannen har ingen låt som är vår. Vi minns ingen av oss till vilka låtar vi hånglade upp varandra på ett rökigt dansgolv i slutet av 90-talet. Genom åren har låtarna varit många, vi har ganska lika musiksmak och gillar ofta att lyssna till samma. Men nu väljer jag istället en låt med en talande titel och text. Ruskigt snygg video också, även om den kanske inte får mig att vilja bli förälskad.

I'm in for a treat
I'm shaking like a leaf
Lay me down

So vital, so supreme
Sparkly intimacy
Lay me down

Occupy my time
Take my ground
I don't mind

Mind over time, fools of the night
You and I, 'til the morning light

I'm in for a treat
I'm shaking like a leaf
Tickle me, tickle me
Slow so I can breathe

25. A song by an artist no longer living

Många var de som gick ur tiden förra året. Här är en av dem, sjungandes en sång som ofta sjungs hemma hos oss vid läggningstid. Det är inte hans sång såklart, men han gör den så bra!

24. A song by a band you wish were still together

Allting har sin tid, men vissa uppbrott har större laddning än andra. Vet inte om jag egentligen önskar att de var tillsammans än, snarare unnar jag dem att slippa det. Men uppbrottet satte verkligen punkt för min ungdom. Det känns.

23. A song that you think everybody should listen to

Efter ungefär tre-fyra timmars upphackad sömn i natt kände jag närmast panik över att gå till jobbet och vara särskilt skicklig förstelärare. Allt känns som ett skämt och tanken på att leverera och prestera på scenen kl 8.10 för en samling gymnasieungdomar från tre olika gymnasieskolor kändes oöverstiglig.

Men det är ju mina hjärnspöken och fan vad många vi är som skulle behöva en klapp på axeln och sluta vara så himla duktiga. Då tänker jag på Annika Norlin som sjunger Sonja Åkesson.

åkej jag är misslyckad
åkej jag klarar inte upp det här

åkej jag har en annan rytm 

åkej, åkej, åkej, åkej 

man är väl fel person, av fel kön, i fel roll

i fel ålder, på fel plats, vid fel tidpunkt 

på galen planet 

hänging på morron 

åkej började vid lunchdags 

åkej färdig vid middan 

åkej, åkej, åkej, åkej 

det är väl hösten, 

eller vintern,

eller våren, 

eller välfärden, 

nån bristsjukdom eller

jag har en annan rytm, jag har en annan rytm, jag har en annan rytm 

jag ska försöka bättra mej, 

jag ska försöka som den dära stadsrådsfrun i reportaget förra veckan 

eller den med nio barn som jobbar heldag och dessutom bakar vörtlimpor och tjänar exraknäck på kåserier 

yeah åkej åkej 

och tänk på alla dom i Norrland som får bära vatten långa vägar medan spisen ryker in 

och gröten möglar 

tänk på dom 

åkej och tänk på dom i Spanien, och i Afrika och tänk på Gittan som blev lämnad ensam med ett koppel slitvargar i värsta åldern och som är för stolt för att gå till socialen och som ska ju ha som andra ungar har 

och tänk på sjukvårdspersonalen vad dom orkar 

yeah åkej 

åkej jag ska försöka bättra mej 

i morron ska jag gå till jobbet 

yeh åkej och engagera mej verkligen engagera mej och vara bussebussig mot den lilla nya 

yeh åkej och skriva brev till mormor och till Doris och till Kalle äntligen

åkej och ägna mej, verkligen ägna mej
och få en tid hos tandläkaren 

åkej och gå till biblioteket äntligen 

åkej och låna alla böcker som man måste läsa ju ja hjälp 

åkej och börja föra kassabok 

och börja läsa ryska 

och koka äppelmarmelad 

och repetera tyska 

och måla kryddhyllan i någon piffig, raffig färg 

och laga någon liten piffig, raffig rätt till TV: s panorama 

och dammsuga bilen förstås 

och vädra garderoben förstås 

och sy den dära tevärmar'n jag tänkt så länge äntligen 

och verkligen ägna mej 

verkligen engagera mej 

och vara på ett jättefint humör 

åkej åkej åkej 

men det får bli en annan dag 

åkej just nu har jag inte lust till någonting alls nähej 

jag är väl missanpassad, misslyckad 

åkej jag tror jag lika gärna går och hänger mig över en Allers eller Damernas 

åkej nu sticker jag och dränker mig 

i drömmen om att vara en av dom som orkar med och lyckas yeh åkej 

jag passar ändå ingenstans jag går och knyter mig

22. A song that moves you forward

Den gången om året jag får för mig att springa eller någon av de fem gångerna om året jag tränar så är denna låt peppig när jag snubblar fram i blåbärsriset.

Work b**ch