Uppdatering Sockerbiten (kapitel 4)

Okej, något tilltagande motivation för att äntligen bli klar med det stora tapetseringsprojektet som pågått i över ett år nu. Vi måste bli klara så vi slipper leva med en ställning i trappan och för att bli klara helt enkelt. Lång väg kvar. men nu palla att ha det såhär mer nu. Nej.

1. Måla källarväggar (göra nya väggar) och källargolv
2. Byta golvbrunn i tvättstugan
3. Lämna in skåpsdörrar från tvättstugan på sprejlackering
4. Putsa snoriga fönster med Bregotthänder på (OBS! Ska ringa fönsterputsare i mars!) Innan jul? I vår?
5. Se över balkongen:  plåtfärg, kitta tröskeln, lägga ny trätrall
6. Ta itu med källaren, måla - först ut ett ordentligt förråd 
7. Måla altanräcket
8. Cykelförråd på östra sidan om huset
9. Badrum i källaren
10. Gästrum i källaren - Blev kidshäng med soffa och teve
11. Trädgården! Blir den någonsin som man vill ha den?
12. Såpa/olja trappan upp
13. Måla och kitta fönster
14. Måla husets bakre utbyggnad
15. Måla takfoten
16. Se över taket
17. Byta hängrännor under balkongen
18. Tapetsera hall nere
19. Tapetsera trappa upp
20. Tapetsera hall uppe
21. Måla innertak
22. Måla element uppe
23. Lägga om stenläggningen runt framsidan på huset

Hemma på min gata i stan

1. Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor? 

Jag har inget mer hemma än där jag bor med min familj. Mitt sista föräldrahem finns kvar, men det känns inte som hemma längre även om mycket är sig likt. Kan mer känna en dragning till ortsnamn i delar av Sverige där jag har mina rötter och att vistas där kan kännas hemlikt.

2. Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma? 

Här finns alltid te och kaffe, oftast mjölk. Alltid knäckebröd och smör. Man kan alltid få något att äta!

3. Vad är ett kännetecken för ditt hem? 

Ständigt något projekt på gång. Annars stort, varmt och välkomnande hoppas jag! En blandning av allt möjligt. Ikea och design. Mängder av böcker. Hyfsad ordning men också vanligt barnfamiljsstök. Fullt med "folk" och djur. Här finns alltid plats och man får alltid komma hit! Man kan sova på soffan eller låna en säng. 

4. Vad är något som fått följa med från tidigare boenden? 

Vår älskade Myrornaskänk som flyttats mellan lägenheter som köptes för en femhundring för snart 20 år sedan. Missbedömde storleken och en kompis till Mannen fick ta hem den på taket på sin bil. Den rymmer allt! 

5. Hur hamnade du där du bor? 

Vi tittade på hus när Mellan föddes, utan att jag riktigt fattade vad det innebär. Jag ville bo nära stan och gick med en vän på visningen av detta hus och blev kär direkt! Huset hade allt och ett rimligt utgångspris för avståndet till stan. Mannen som var utomlands var först tveksam, men sa åt mig att bjuda på huset för jag lät så övertygad. Tiggde dock till mig en till visning. För Mannens skull. Vi såg huset och han förstod vad jag menade. En ren och skär lyckträff! La ett skambud och ägde för första gången hela budprocessen. Skrev på kvällen efter (det är en historia i sig) och vi flyttade in tre månader senare, Att det blev det här beror på huset i sig, avståndet till stan (cyklar till jobbet) och att det är trevligt område nära skola, service, hav och natur och en blandning av stora och små hus, både bostads- och hyresrätter i närheten, lummigt och uppvuxet sedan länge. Huset fyller 100 år om fjorton år.  (Att två människor mördats på öppen gata inom loppet av några veckor i våras i ungefär en radie av 200 meter härifrån förändrar faktiskt inte det.)

Odlingsåret 2022

Jaha. Detta inlägg är mest för mitt eget minnes skull. Som jag håller på med mina dahliaknölar. Bonansa och Dahlegria Tricolore gör som jag vill, och jag pysslar om dem som om de vore mina barn, men Zippity Do Dah och Breakout är jädrigt tjuriga. 

Jag vattnar och skämmer bort tomatplantor som heter Tiny Tim, Arctic Rose och Shimofuri och de är alla med på noterna. De bärs in och ut. 

Just nu tramsar jag runt med min potatis som jag inte riktigt vet när det är läge att sätta. Har fått sättpotatisar av sorterna Amandine, Cherie, Juliette och Marine. Amandine är väl den tidigaste sorten och  min äggkartongen jag nu förgror dem i så har de snart blast. 

Nästa frön ner i jorden blir luktärter. Resten får bli radgard à la Brita Zackari. Lite jordgubbar, ringblommor och slingerkrasse. Ängsblommor... resten står ju redan där de står liksom. 

42 och tre kvart

Helt plötsligt är det december och julafton om mindre än ett par veckor. Vad hände? Tiden går så evinnerligt fort. Trappan till övervåningen är fortfarande inslagen i byggpapper och varje morgon när hunden rasar ned för den tror jag att han ska slå ihjäl sig eller i alla fall bryta ett ben. Barnen har lärt sig att hantera den och det faktum att en byggställning står mitt i. Vår ork är slut. Men vi måste ta tag i det för så här kan vi heller inte ha det. Jag vet inte om det är det faktum att vi jobbat så hårt så länge eller om det är att vi är på andra sidan 40, men vi som varit sådana enorma arbetshästar börjar krokna. Vi gör inget annat än jobbar från morgon till kväll. Vi hinner inte ens sitta ned i soffan och tända det tredje ljuset när tredje advent kommer. Sådana usla förebilder för våra barn. Vi stressar dem, manar på dem och det ständiga svaret till dem är att vi inte har tid... men med tre barn, aktiviteter, Newbodyförsäljning, städ, disk, tvätt, handling och att liksom en upprätthålla någon form av styrsel på läxor och därtill äta tårta med scouterna och titta på kullerbyttor i en gymnastiksal- det tar liksom aldrig slut. Vad gör jag ens som är för mig? Vad gör vi som är för oss? När latar vi oss? Vilar? Det är som hela livet är ett maratonlopp... och egentligen så borde vi stryka så mycket ur våra veckor, men vad skulle det ens vara? Alla vill hålla på med sitt och kompisar vill äta makaroner med oss och det spelas Pokemon Go och jag vet allt om skins och levels och om enhörningar. Jag som pratar mycket själv har fått tre barn som pratar ännu mer och efter en dag på jobbet omgiven av tonåringar är liksom min hörsel alldeles slut redan när jag kommer hem. Jag orkar inte på något bra sätt. Vi lever i en tid då barnen klarar mycket själva men ändå behöver oss hela tiden. Vill prata hela tiden och det är ju fantastiskt egentligen. Vi bor stort och kompisar kan hänga här för vi har massor av plats och bor vid skolan som alla går i. Men det här huset kräver en hel del och vi tittar också avundsjukt på Mellan nya kompis nyproducerade radhus och tänker att vi skulle få så mycket tid över om vi levde så. Inte behövde fixa något hela tiden. Inte behövde tänka på hur vi ska låna pengar för att byta tak. Inte leva i ett byggprojekt. Inte bäva för slipdamm och målande av lister. Men vi älskar ändå vår sockerbit och barnen vill aldrig i livet flytta! 

Stort behov av jullov pronto märker jag!

Sommaren 2021 (Part 3)

Väl hemma igen tog vi tag i några av sommarens surdegar. Linoljemålande av fönster, slipande av räcken och annat trök. Jag älskar att bo i detta hus, jag älskar inte att ta hand om huset. Faktiskt. Jag till och med hatar det. Jag blir så lätt uttråkad och är verkligen ingen praktisk människa. Det finns inte ens tillfredsställelse att det blir fint. Jag har det hellre fult och lugnt och skönt. Det finns ingenting jag gillar med att husfixa förutom trädgårdsgrejande och det kan man ändå inte tro när man ser vår trädgård. Men jag tänker att den får komma sedan. Med tre barn och en hund som river upp gräsmattan har vi mest trädgård i kruka och lite mer av Zackariskt "radgard" d.v.s. frön i jord typ. 

Stora åkte på scoutläger och var borta fem dagar från oss. Åh, vad vi saknade honom. Sista året som icketonåring är inte alltid lätt, varken för barn eller förälder, men att vara med honom är ljuvligt. När han dröjer sig kvar på kvällen när syskonen ska sova, fixar en fylld tekanna och vill dela upplevelser framför teven med en. Se nyheter, dokumentärer och film med honom. Hans frånvaro gav en försmak om vilket liv vi är på väg in i, det när barnen liksom tar sig allt längre bort ifrån en och det är både fint och svårt. Denna sommar har det till och med hänt att Mannen och jag varit och tagit ett kvällsdopp själva eftersom barnen nu kan vara hemma själva, till och med bara Mellan och Lilla tillsammans.

Sommarens sista var Gotland, som vi längtat. Detta år var svärmors hus upptaget av Mannens kusin med kompisar och även om plats fanns för oss valde vi svägerskans mycket minde hus ett par mil därifrån men där människor har samma dygnsrytm och förståelse för barnfamiljens liv och leverne. Vanligtvis brukar vi inte klämma ihop oss med alla barn eftersom det blir väl intensivt med fem stycken, två hundar o.s.v. men denna gång fungerade det hur bra som helst! Eftersom det är sommar på landet kan barnen löpa fritt och leker mycket ute. Vi gjorde Visby kvällstid och var till den coola kalkkrossen i Smöjen och badade. Till och med ett fikastopp i Rute hanns med. Planerna var större än så med plötsligt en eftermiddag kände jag nästäppa och när barnen nös flera gånger i rad i bilen så fick jag Covidpanik. Tanken på att bli förkylda på riktigt och fastna på ön fick oss att kasta oss på första bästa båt hem i en hytt. Ingen middag med släkten, inget besök hos barnens gammelmormor på ålderdomshemmet i stan. Ett väldigt snöpligt slut på både semester och sommar. Hade jag varit på fastlandet hade inte ens tanken att avbryta i förtid föresvävat mig, men nu fick det bli så. Två av tre resor denna sommar har alltså inte blivit som tänkt. Nu är vi hemma och såsar runt. Huset fullt av barn som vill ha mellis och lunch och glass om vartannat. Jag slipar och målar fönster. Städar hjälpligt och gör mig ärenden hit och dit för att få andas en stund i ensamhet. Tittar på tvättmedel på Granngården, går extra långsamt på Ica, köper mjölk varje dag o.s.v. På måndag börjar jobbet och jag är redan förbannad på upptaktsveckan och skolledningens oförmåga att ge oss rimliga förutsättningar, men det ska bli himla härligt att återse kollegor och veckan därpå elever! Tänk om vi får vara i klassrummet detta läsår. Hoppas, hoppas! Idag fick jag min andra spruta. Det känns tryggt ändå.

Det här var 2013

Året jag minns som det riktiga husletar-hittar-flyttar-året. Lägenheten i stan hade börjat kännas liten med två barn. Allting var som ett Tetris. För att komma åt cykelhjälmarna fick man flytta på hundmaten och för att flytta den var man tvungen att flytta på toalettpappersbalen. Vi älskade lägenheten (den hade allt utom badkar) och stan, men insåg att det skulle vara härligt men också nästan nödvändigt med större yta och en trädgård för barnen. Vi provtänkte många hus och gick på flera visningar. Alla budgivningar vi fann intressanta sprang iväg men de flesta husen ville vi inte ens ha.

En galen fredag. i maj avgick vi med segerbudet på ett hus vi faktiskt ville ha. Några helknasiga timmar mellan möjligheten att få köpa huset och få tag i Mannen för att säga ja. Jag var med två barn flera kilometer hemifrån och skulle få treåringen att cykla hem på sin trehjuling. Jag hade varit med en kompis på visning och Mannen på telefon från Marocko gav mig möjligheten att "köpa" det. Jag väntade dock in honom fick en extra visning två dagar senare och drygt 24 h senare hade vi skrivit papper. (Trots att det två minuter innan våra namnteckningar satt på pappret, på plats hos mäklaren inkom ett bud på 150.000 över vårt). En lång historia kort, vi fick köpa vår älskade Sockerbit!

Hela sommaren försvann bittert i flyttorganisering tillsammans med en sjövild ettåring. Fy fan vad ledsen jag var, och så trött. Vi bara rensade, slängde, återvann, packade. Innan dess sålde vi lägenheten med god förtjänst precis i midsommartid. Den försäljningen var vidrig, inte själva försäljningen kanske, men städandet och piffandet och att hålla i det när lägenheten beboddes av en fyraåring och en ettåring och en hund inför en betydelsefull visning. Fy fan vad jag slet. Som ett djur. Och jag var så trött, så trött. Och så ledsen. Det kändes som att hela sommaren bara rann förbi. Min sista föräldralediga sommar trodde jag då.

Vi kom på plats i huset strax innan skolan började. Det minnet är ljust och glatt. En snabb och rolig flytt med enorm hjälp från familj och vänner. Jag började jobba, heltid, där allting var nytt på en gammal arbetsplats. Under min föräldraledighet hade den nya läroplanen sjösatts fullt ut. Vi hade fått en-till-en-datorer och allt kändes främmande. Jag blev arbetslagsledare, undervisade i tre ämnen och hade för mig helt nya kurser. Nytt betygssystem. Jag uttogs till ett meriteringsprogram för lärarskicklighet som innebär ett gigantiskt arbete att utvärderas externt. Jag fick en ny chef.  Det enda jag minns av jobbets julfest i december var att jag grät. Jag var så slut. Jag var så fullständigt utmattad. Jag sov inte på nätterna, jobbade extremt mycket och kände mig pressad från alla håll. Jag fattar inte att jag inte gick sönder mer. I efterhand förstår jag långverkande stresseffekter som dåligt minne, impulsbeslut, dålig läsförmåga etc. Något som jag hämtat upp nu först flera år senare. Mannen var föräldraledig och stod för hela markservicen den hösten och det var nog det som hindrade väggen. Men det var ändå helt för jävligt. Jag jobbade dag och natt. Jag fick ett bevis i min hand, fira med champagne på Berns i Stockholm, jag fick en förstelärartjänst och massor av möjligheter till professionell utveckling, men det var först året därpå. Och jag skulle aldrig göra om det jag gjorde hösten 2013. Aldrig.

Min inredning

Den är verkligen inte bara min. För här bor jag med en människa som är minst lika engagerad och fylld av åsikter som jag är. Hade bara jag fått bestämma hade det sett ut ungefär som det gör, men ändå med lite mer "more is more". Vi har ingen särskild stil. Annan än den "totaleklektiska". Här samsas allt IKEA, svenska möbelklassiker, arvegods och loppis- och auktionsfynd. Vi har möbler från tre olika århundraden och alla färger som finns. Vi har saker högt och lågt, konst blandas med affischer, böcker från golv till tak och här finns inga särskilda inredningsföremål, bara grejer vi gillar, från olika tider i livet. Och en massa växter som jag sköter som om de vore mina barn. Många som kommer hit beskriver vårt hem som hemtrevligt och det är väl ungefär just så jag skulle beskriva det. Det syns att det är vi som bor här. Det ser inte ut som något inredningsmagasin, passar inga instagramhashtags, men det är vårt.

Såhär ser det ut uppe en sen kväll när barnen sover. Dörren till höger är lillas. Mattan köpt på Ellos, chiffonjén ett Blocketfynd som rymmer allt pyssel som barnen grejar med och är en perfekt avstjälpningsyta för allt mellan himmel och jord. Ingen sitter någonsin där och pysslar eftersom våra barn alltid är PÅ oss. Arvegodsstolar från nittonhundrakallt. Gammal gardin från mitt rum som är mer än 20 år gammal. Typ den enda gardin vi har.

Till vänster om mig, världens minsta badrum. typiskt funkishuslitet och därför har vi gjort ett nytt i källaren, men som nu är fyllt med "bös" och står oanvänt under renoveringen av övriga källaren. Vad kan man säga, badrummet saknar inredning.

En vinkel av vårt vardagsrum. Notera den fina inredningsdetaljen med gult spännband runt teven. Det beror på att Lilla bor här. Längst bort i bild vårt matrum, som även har en öppning mot köket som är bakom öppna spisen typ. IKEA-mattan som ALLA andra har. Julduk som kompis J fixade i enorma mängder inför vårt bröllop för 11 år sedan. Vi har några kvar...

Vardagsrummet ur annan vinkel. Notera smutstvätten på fotpallen och även att vi förvarar husets gamla kök under fönstret. Det beror på att det stått i vår tvättstuga som nu är utriven och här i förvarar vi just nu handdukar och lakan. Bokhyllan Billy dominerar vårt vardagsrum. Bruno Mathsson-fåtöljen även den ett Blocketfynd. Ingen sitter någonsin där i heller, men katten sover ofta där.

Vårt matrum. Här äter vi samtliga måltider och tittar ut över trädgården. Dörren längst bort i bild leder till altanen. Elfa-system för allt möjligt. Vaxduk från IKEA på bordet vi ärvt av mina svärföräldrar. Det är minst lika gammalt som Mannen. Lilla Åland-stolar. Lampan även den IKEA.

Sedan orkar jag inte fotografera mer i mörkret. Nu har ni fått se lite av vårt hem...

Sagoträdet ropar

Så sitter vi i bilen på vägen hem från återvinningscentralen dit vi åkt två vändor under lördagen med hyrsläp för att återvinna allt som inte containern fick med sig förra veckan. (Äntligen kan vi ha bilen i carporten!!) När vi svänger av motorvägen bestämmer vi högt att vi nu inte ska ha ett projekt på minst ett år! Minst! Ingenting är ens i närheten av färdigt här än. Och det kommer det förmodligen heller inte vara förrän långt efter jul. SUCK! SUCK DUBBELSUCK!!

Det tar en timme så surfar vi tapeter... Och mäter att det är fyra meter högt i tak i vår trappa och att vi nog inte kan tapetsera där själva.

Livet i Sockerbiten hösten 2019

Hösten 2019 kommer att gå till historien som ännu en renoveringsperiod. (SUCK!!) Vi som köpte ett hus som var ganska klart (HAHA!) Just nu lever vi i smått kaos där carporten är fylld upp till taket med allt utrivet bröte och vi vadar i "källargrejer" uppe i huset. Läs återvinning i påsar på köksgolvet, alla jackor, skor och väskor i hallen (som vi normalt har i tvättstugans groventré i källaren) alla linneskåps- och städskåpsgrejer etc. etc.

Allt är utrivet, verkligen allt. Vi har upptäckt att två golvbrunnar i källaren inte var förbundna med några rör över huvud taget (Hej "dolt fel" - orka!) och därför har vatten som hällts ut där i princip bara runnit ut under huset. 

Vi har hittat innerväggar i ett av rummen som bara var uppmurade block bakom ett tunt lager puts och plastfärg. Allt är borta nu, all platsfärg i HELA källaren. 

Betongbilen var här i går och gjöt nytt golv i ett av rummen och rören är omdragna för en ordentlig tvättstuga. Den excentriske byggnadsvårdaren som ska ta sig an fönster och källardörr har fått upptaget och varit här och mätt och grejat.

Det är lååååång väg kvar. 

Vi är i alla fall fortfarande gifta även om just sådana här gigantprojekt sliter på en familj och en relation där ambitionsnivåerna är helt olika till insats. (Hej könsroller!)

Jaja, i helgen som gick bestämde vi att vi skiter vi i allt kommande helg och efter Storas debut i tävlingssammanhang i gymnastik drar vi på hotellnatt med hela familjen för att besöka Polarmuséet i Gränna och för att äntligen på se utställningen om Andrées expedition.  Mannen och jag fastnade för den när vi båda läste Uusmas bok för flera år sedan. Då lyssnade Mannen på P3 Dokumentär om nämnda expedition med Stora och Mellan och sedan dess har de längtat till muséet. 

Jag längtar tills allt är färdigt med källaren och kaoset lägger sig. När vi kan börja tvätta som vanligt, använda badrummet som vanligt och slipper vada i alla grejer över allt.

Uppdatering Sockerbiten (kapitel 3)

1. Måla källarväggar (göra nya väggar) och källargolv - Uppgraderad, se punkt 17
2. Byta golvbrunn i tvättstugan
3. Lämna in skåpsdörrar från tvättstugan på sprejlackering
4. Putsa snoriga fönster med Bregotthänder på (OBS! Ska ringa fönsterputsare i mars!) Innan jul? I vår? Putsa lite innan adventsstjärnorna hängs upp eller ned?
5. Se över balkongen:  plåtfärg, kitta tröskeln, lägga ny trätrall
6. Ta itu med källaren, måla - först ut ett ordentligt förråd 
7. Måla altanräcket
8. Cykelförråd på östra sidan om huset
9. Badrum i källaren
10. Gästrum i källaren
11. Trädgården! Oh my!
12. Såpa/olja trappan upp
13. Måla och kitta fönster
14. Måla husets bakre utbyggnad
15. Måla takfoten
16. Se över taket

Uppdatering Sockerbiten (kapitel 2)

1. Måla källarväggar (göra nya väggar) och källargolv - Uppgraderad, se punkt 17
2. Byta golvbrunn i tvättstugan
3. Lämna in skåpsdörrar från tvättstugan på sprejlackering
4. Putsa snoriga fönster med Bregotthänder på (OBS! Ska ringa fönsterputsare i mars!) Innan jul? I vår?
5. Se över balkongen: trätrall, plåtfärg, kitta tröskeln (Nygammal! Trallen bortriven!)
6. Ordna ett tredje sovrum med plats att sova för vuxen + barn Läs: Avskaffa "kontoret"
7. Ta itu med källaren, slipa väggar, måla - först ut ett ordentligt förråd 
8. Räcke till altanen Måste målas!
9. Cykelförråd på östra sidan om huset
10. Carport med förråd på västra sidan av huset
11. Badrum i källaren
12. Gästrum i källaren
13. Trädgården! Oh my!
14. Såpa/olja trappan upp
15. Måla och kitta fönster
16. Måla husets bakre utbyggnad
17. Måla takfoten
18. Se över taket

Uppdatering Sockerbiten

1. Måla hallsoffan apelsingul
2. Sy ett överdrag till sitsen som inte vi ens köpt efter att den gick sönder i flytten
3. Tapetsera sovrummet och typ gipsskiva lite och måla taket
4. Måla källarväggar och källargolv - Uppgraderad, se punkt 17
5. Byta golvbrunn i tvättstugan
6. Lämna in skåpsdörrar från tvättstugan på sprejlackering
7. Putsa snoriga fönster med Bregotthänder på (OBS! Ska ringa fönsterputsare i mars!) Innan jul?
8. Sy ett överdrag till Herr Hunds sunkiga korg
9. Ringa en sotare Men det är väl dags igen? Och måste vi kanske ringa två gånger för att kolla även köksfläkten och inte bara kronspisen?
10. Ringa en elektriker för diverse uppdrag med lampor, uttag, fläkt osv.
11. Ringa besiktningsmänniska och kolla sprickan i grunden. (Ny!)
12. Agera utifrån beskedet från besiktningsmänniskan (Ny!)
13. Ligga på arkitekten om carportritningarna (Ny!)
14. Begära in offerter på marksten, dränering osv osv (Ny!)
15. Se över balkongen: trätrall, plåtfärg, kitta tröskeln (Nygammal!)
16. Ordna ett tredje sovrum med plats att sova för vuxen + barn Läs: Avskaffa "kontoret"
17. Ta itu med källaren, slipa väggar, måla - först ut ett ordentligt förråd
18. Räcke till altanen
19. Cykelförråd på östra sidan om huset
20. Carport med förråd på västra sidan av huset
21. Badrum i källaren
22. Gästrum i källaren
23. Trädgården! Oh my!

Ett steg fram och två tillbaka

Livet i sockerbiten våren 2015

Det rinner mycket vatten under broarna, läs: lång tid mellan blogginläggen, när bloggerskan är en gymnasielärare och ska avsluta en termin samtidigt som hon och hennes man ska rådda massa husarbete och fatta stora beslut.

Men nu!

Är ny förskoleplats jatackad för lillebror.
Har storebror varit på tre inskolningsträffar med sin förskoleklass, vilket gett föräldrarna visst hjärtnyp.
Är firma kontrakterad för dränering, markstensläggning och gjutande av carportgrund.

Vi är dock helt mentalt slut i den här familjen. Vi är vid gott mod, men orkar inte göra upp stora planer för sommaren eller boka upp oss. Det har varit så mycket nu, under lång tid.

Vi ser inte fram emot en sommar utan trädgård, men gläds åt att vi faktiskt har en balkong, som vi aldrig nyttjar mer än på nyårsnatten eller när vi vädrar mattor, men som kommer väl till pass nu. Vi satsar på att göra den mysig och ombonad för sommaren.

Det är så många bollar i luften just nu... Vi behöver vara lediga och "bara vara". Barnen har knappt fyra veckor kvar på den älskade förskolan. Det gör ont, men det får gå. Jag bara hoppas att allt ska bli till det bästa i höst, med nya sammanhang och nya relationer, för oss alla.

Jag undrar hur jag kommer att se tillbaka på den här våren? Och hur det känns där på andra sidan sommaren i augusti?

Misärpåsken 2015

Efter en lyckad kvartersrunda med en påskgubbe och en påskpirat åt vi god mat, drack en god Pinot Noir och kände oss tillfreds med livet på Skärtorsdagen. Det visade sig bl.a. att en granne i kvarteret kommer att bli arbetskamrat med Pappan i maj.

Så långt var allt bra även om vi deppat för besiktningsbeskedet i måndags, vilket jag återkommer till, och påsken skulle precis börja. Vid nattningen upptäcktes prickar på Stora och därmed var påsken avblåst. Inga små kusiner vill bli smittade just nu, påbjuden isolering och därmed inleddes skiftpåskfirandet som innebar att Mamman och Pappan i det här huset gått på olika middagar var för sig, medan den andra haft sjukstugeansvaret här hemma. Vi misstänkte ett tag att veckogamla sår även lett till svinkoppor, men det trodde inte vår vän allmänläkaren. Smörjer dock med antibakteriell kräm för säkerhets skull. Stora ganska missmodig, kliig och ledsen, särskilt nattetid. Jag har gett honom halva vuxentabletter med antihistamin och provat alla husmorsknep som finns för vattkoppor. Har aldrig sett så många prickar på ett litet barn.

Sjukstugan har haft ytterligare en patient, som har stått på risavkoksdieten och inte ätit hundmat på mer än en vecka. Herr Hund har varit riktigt magsjuk, mest troligt p.g.a. Rimadylkuren från förra veckans blodöra och öroninflammation. Han har bajsat inne nattetid och när vi halvfyra skurade hallgolvet för andra gången natten till påskafton så tyckte jag livet var sådär kul faktiskt. Allvarligare är dock att han både igår och idag tappat styrsel och muskeltonus i bakdelen under några sekunder och påtagligt vinglat omkring. Vi får se hur den här veckan ter sig, annars börjar vi stålsätta oss för ett beslut som jag inte ens kan andas av, vid tanken på.

Denna jävla dymmelskitvecka inleddes även av att en besiktningsman helt dömde ut vår betongaltan från 2007. Så pengarna som skulle gått till ett carportbygge, vars bygglov vi just nu sitter och väntar på, får nu läggas på att riva en altan och dränera hushelvetet (hushelvetet som jag älskar). Just nu vill jag inte bo i hus. Jag vill inte fatta några beslut. Jag vill inte betala. Jag vill inte ta ansvaret. Jag vill inte reda i sådant här som jag inte kan. Jag orkar liksom inte slutspurta på jobbet och samtidigt fixa med detta.  Känna mig bitter och blåst och inte komma iväg till Frankrike den här sommaren heller.

Jag som för en gångs skull ville fira min födelsedag med vänner orkar inte ens ställa till med ett kalas.   Jag orkar ingenting. Jag vill ingenting. Just nu vill jag bara lägga mig under ett täcke och vakna vid midsommartid. Jag orkar inte vara glad. 

Jag har sju punkter på min att-göra-lista i morgon. Jag har 120 texter att rätta innan måndag. Påsklov?Jag är ingen bra förebild för mina barn. 

P.S. Jag måste nog gå till tandis med min evighetstand också. D.S.

Att ha ett hus

Asså, det där med att ha ett hus. Så _mycket_ att tänka på och göra. Och vi har tänkt, men inte gjort allt vi tänkte. Och nu så bara växer listan. I den färdigrenoverade Sockerbiten.

1. Måla hallsoffan apelsingul
2. Sy ett överdrag till sitsen som inte vi ens köpt efter att den gick sönder i flytten
3. Tapetsera sovrummet och typ gipsskiva lite och måla taket
4. Måla källarväggar och källargolv
5. Byta golvbrunn i tvättstugan
6. Lämna in skåpsdörrar från tvättstugan på sprejlackering
7. Putsa snoriga fönster med Bregotthänder på (OBS! Ska ringa fösnterputsare i mars!)
8. Sy ett överdrag till Herr Hunds sunkiga korg
9. Ringa en sotare Men det är väl dags igen? Och måste vi kanske ringa två gånger för att kolla även köksfläkten och inte bara kronspisen?
10. Ringa en elektriker för diverse uppdrag med lampor, uttag, fläkt osv.
11. Ringa besiktningsmänniska och kolla sprickan i grunden. (Ny!)
12. Agera utifrån beskedet från besiktningsmänniskan (Ny!)
13. Ligga på arkitekten om carportritningarna (Ny!)
14. Begära in offerter på marksten, dränering osv osv (Ny!)
15. Se över balkongen: trätrall, plåtfärg, kitta tröskeln (Nygammal!)

27. Ibland skulle jag vilja…

…bara strunta i allt. Göra något annat. Släppa trygghetsnarkomanen i mig, sluta att tänka på amorteringar och räntor och kanske jobba med något helt annat. Det är inte det att jag inte trivs som lärare, men jag fantiserar om att göra något helt annat. Med trasiga ungdomar (utan att måsta sätta betyg på dem), servera fika på mitt eget fik eller bara sitta i kassan på Konsum.

Eller att vi båda jobbade deltid typ 50% och liksom klev av ekorrhjulet eller åtminstone skruvade ned takten på det rejält. Levde här och nu på så små ekonomiska medel som det bara går. Så att barnen inte behövde se sitt hem endast i mörker under vintermånaderna.

Ibland saknar jag tiden i trerumslägenheten. När hyran och ansvaret inte överskred 6700 kronor. Vilket bekymmersfritt liv!

22. Kolla! Här bor jag.

Hänvisar till följande inlägg. Där kan man se vår baksida av huset.

Ej inkognito

Bland det första jag gör när jag tar emot nya klasser är att kolla om någon av alla dessa elever bor i min närhet. Och nu med ny adress så var det inte annorlunda. Tre av dem hittade jag i min omedelbara närhet, två på samma gata och en vars hus jag ser från vårt sovrum.

Jag hade tänkt att låtsas som ingenting. Inte säga något. Men, enbart denna helg har jag träffat på två av dem när jag rört mig runt kvarteret. Vad trodde jag? Att jag skulle förbli osynlig? Så nu vet snart den tredje av dem, som går i samma klass som en av de andra att det är på den här gatan jag bor.

Helst vill jag vara privat och osynlig, men det går ju inte. Å andra sidan är det ingen nyhet. Jag har delat trapp med en jag betygssatt och haft två andra boendes delandes samma innergård.

Jaja, villaidyllen bebos ju såklart av just gymnasieelever. Det är ju inget konstigt med det. Gymnasielärare bor där också.

Vardagen i sockerbitshuset

Ja, hej och hå, vad det går. Vardagen är här med besked och det cyklas fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag tar tiden hela tiden och kan nu klämma mina knappa tre kilometer på 10 minuter blankt. Det jag mest av allt vill göra, ligga i sängen på kvällen och läsa, är det jag gör minst av. Frukost, middag, badkarsbad, trädgårdsrusande, äppelätande och så lite hängning av tvätt och timmar med lektionsförberedelser. I helgen borde vi nog städa huset ordentligt för första gången sedan vi flyttade in. men jag vill mest bara gå på loppis och hitta roliga grejer till vårt lilla sockerbitshus.

Hurra för att ett par av mina favoritbloggare Onekligen och Dobre Futro just blivit med hus och en nu kommer att få följa deras husresa. Okej att jag varken är så kreativ som Onekligen eller cool som Dobre Futro, men ändå! Samma lika liksom. Plus att min finaste J just vunnit en budgivning och blir lantis framöver.

Vy från ett sovrum

Vi är på plats! Sedan en liten vecka! Vilken pärs och vilken sommar. Sommaren som kommer gå till historien som den soligaste utan bad. Ledigaste utan en lugn stund. Men det blir bra det här! Fy fan så bra det blir!