Nedräkning till vardag

Men alltså. Juli, vad hände? Två veckor kvar av den här föräldraledighetskaramellen, två ynka veckor, även om vi båda tittar på varandra nästan dagligen och säger att det ska bli skönt med föris för Lilla. Samtidigt är jag så sentimental och får stresspåslag av tanken på alla timmar ifrån varandra. 

Igår kväll tröstade jag en hickgråtande åttaåring som vill stanna tiden och aldrig bli stor. Att hans liv är så fantastiskt bra just nu och att han aldrig vill ha det på något annat sätt. Älskade unge! Fascinerad över hur han kan uttrycka sin livstacksamhet och lycklig över att han känner att han har det så bra. Själv känner man ju sig mest arg på de små liven. Men vi har ju också många fina stunder av harmoni. Som ikväll med te, tänt ljus (wtf, hösten?) choklad från morfarn och memoryspel.