God jul!

Dag 20 – Den här månaden

December kommer som en lång varm kram efter novemberrusk och höstmörker. Advent är nog den bästa grejen med hela december (ljusen! ljusen! ljusen!). Varje år undrar jag om jag inte gillar julen mer i teorin än i verkligheten. Naturligtvis är det underbart med julledighet och tid med de jag älskar. Det är fint att umgås, äta gott och bara ta det lugnt.

Men allt det här andra, som jag varje år tänker att jag ska fixa nästa år. Det är ju bara jobbigt! Vi gör aldrig något julgodis, jag börjar aldrig i tid med några julklappar, våra julkort är alltid nyårskort och det blir aldrig så där fint som jag tänkt från början. Och så går jag runt och är missnöjd för att vi inte skapar den där fina julen som man tänker att den s k u l l e k u n n a v a r a.

Julen har ju dock fått en helt annan betydelse sedan Barnet kom. Och jag tänker att vi kanske slipar våra juleskills vad det lider och får till den där knäcken, paketkalendern och paketrimmen någon gång innan Barnet flyttar hemifrån.

P.S Vi har bakat pepparkakor på köpedeg för att Barnet skulle få prova. Och jag har nu rört ihop något Leilatjafs som smakar himmelskt!

Jul blir det!

Dag 19 – Detta ångrar jag

Man ska inte ångra saker man gör. Man ska bara ångra sådant som man inte gör. Som till exempel att inte gå till tandläkaren under hela universitetstiden i tron att det sparar pengarna åt en fattig student. Det gör det inte! Det blir bara jävligt dyrt när man sedan tagit sin examen och är arbetslös. Och det blir sedan ett problem som "haunts you" i åratal. Så jevla onödigt!

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Utan tvekan nedan nämnda födelsedag. Dagen då H A N föddes!

Dag 17 – Mitt favoritminne

Utan tvekan den sekund en liten varm och blöt kropp lades på mitt bröst. Första mötet med någon jag väntat på i nio månader och hela mitt vuxna liv. Jag kan plocka fram känslan igen och igen. Men den går inte att beskriva i ord.

Kofta utan knut

Dag 16 – Min första kyss

Han var över två meter. Den första jag kysste, medvetet just bara för kyssens skull. Jag räknar inte med "handtag, famntag, klapp eller kyss" som skedde i svettiga vardagsrum på förpubertala 'partyn' som det hette då. När man kysste vem som helst mest för att prova liksom.

Han som var över två meter och hade närmare 50 i skostorlek ville jag vara ihop med. Jag var helt chockad över att han ville vara ihop med mig. Vi dansade tryckare och jag vet att jag länge kom ihåg till vilken låt, men idag mer än sexton år senare så är det inte sån't jag minns längre.

Vi kysstes och sedan lämnade vi ungdomsdiscot tillsammans. Vi gick hem till mig som bodde i närheten och satt i min säng i flickrummet och höll varandra i handen under tystnad. Jag tror inte att vi kysstes så mycket mer just den kvällen.

Jag var kär, och blev helt paralyserad (och tyst!) i hans närhet. Vi fortsatte att mest hålla handen och så. Några veckor senare ville han inte vara ihop längre och krossade mitt tonårshjärta. Hans mamma sa föga tröstande att han inte var mogen för en sådan tjej som mig. En sådan typisk kommentar!

Dag 15 – Mina drömmar

Ett långt och lyckligt liv med min familj och mina vänner, det drömmer jag om.

Jag drömmer om att få se vår son växa upp till en trygg och självständig människa med självkänsla och empati. Att han får syskon som också blir trygga, vackra och kärleksfulla människor.

Kanske att Mannen och jag någon gång snubblar över ett lagom fint hus i sina bästa år som passar för allt vårt pick och pack.

Att mitt jobb till slut betalar sista CSN-inbetalningen.

Om det inte är för mycket begärt så vill jag gärna till Frankrike i sommar med min lilla familj. Ha sand mellan tårna, äta croissanter till frukost, dricka vin till lunch och lära barnet lite "Èta gelé mè trèschée au veboi" och sånt...

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Gammal blårandig yllekofta och under den en tunn tunika med ett mönster jag älskar. Under det mina nya jeans. Ja, jag vet jag har bara samma och samma. Fläta i luggen och gamla Clarks vinterstövlar som jag bara halkar i hela tiden.

Jag har städat och röjt upp i min garderob. Konstaterat att jag verkligen kan göra mig av med massor och har gjort det. Lagt i olika högar. Till Röda korset, till svägerskan och släng. Ändå är det för mycket i garderoben och ändå har jag sällan något kul att ta på mig. I-landsproblem.

Dag 13 – Den här veckan

Den här veckan inleds med tre dygn utan Pappan i familjen. Lite trixigt för mamman, och mycket tråkigare än vanligt. Ledsamt för barnet som hela tiden undrar var han är, som letar och sorgset utstöter "Pappa? Pappa?" en gång i kvarten. För hunden är det lite både och. Kortare och stressigare promenader dagtid, men också långa sådana kvällstid som kompensation då Morfarn stillar det dåliga samvetet och erbjuder hundpromenerartjänster. Pappan som återvänder efter tre dagars jobbkurs imorgon kväll är hett efterlängtad av alla.

Resten av veckan är som vanligt och bjuder en ovanligt fullspäckad helg med barnkalasdebut, vernissage och fest för Mamman. Vi är trötta och kämpar oss upp på morgnarna med grus i ögonen, rufsiga frisyrer och dålig morgonandedräkt. Vi svär över all påklädning som måste göras men älskar samtidigt snön och minusgraderna. Vi tänder ljus och myser i adventsstjärnornas sken. Vi räknar ned till de två och en halv dagarna av gemensam tid som heter helg.

Vi går snart inför landning och ser fram emot tre veckors oavbrutet umgänge. Jag älskar vårt liv just nu och kan inte få nog av en rödblossig tjockkind och alla roliga ord som kommer ur en liten pussig mun. Skitsamma att det är dammråttor i hörnen. Skitsamma att vi inte orkar eller hinner fixa allt julefix. Huvudsaken är att vi har varandra! Att vi får somna och vakna tillsammans alla tre i nästan tre veckor. Älskart!

Dag 12 – I min handväska

Det här med handväska är både min grej och inte. Oftast bär jag runt mina viktigaste saker i fickorna. Det vill säga plånbok, hemnycklar och mobiltelefonen. Tyvärr är jag så lat att min plånbok för jämnan är så knökafull med kvitton att den är svår att stänga. Då är den också svår att ha i fickan.

Min handväska är oftast den väska jag bär till och från jobbet. Alltså måste den klara kollegieblocksprovet och vara stor nog. För tillfället är det min röda Marimekko Olkalaukku. Min gråa slet jag ut och på min 30-årsag förra året fick jag en ny. Det är min stora handväska.

Ibland är den en liten väska som knappt rymmer mer än en nyckel, ett visakort och en tampong.

Eller så är den ytterfacket på en skötväska fylld med blöjor, våtservetter och burkar med ätbara saker i.

Jag skulle vilja vara en sådan där person som alltid har en snygg väska fylld med massa smarta saker som man alltid behöver. Typ plåster, sax, handkräm, lypsyl, näsdukar, penna och papper men så strukturerad kommer jag nog aldrig att bli.

Dag 11 – Mina syskon

Mina syskon. Mina fina syskon. En lillebror och en lillasyster gjorde mig till storasyster. Frågar ni min bror en mycket typisk storasyster. Jag älskar dem högt, högre än högt och önskar innerligt ett gemensamt familjeumgänge framöver. Att det blir våra respektive familjer som firar knasiga jular med hundra ungar, gamla traditioner och en sned julgran. Som semestrar med sandiga picknickkorgar och svamputflykter utan hittad svamp.

Vi är tre helt olika, men ändå lika individer. Trots nästan åtta års skillnad mellan äldst och yngst så tas vi inte sällan för tvillingar. Bror mittemellan ser ut som oss men mycketmycket större och med skägg!

Jag är idealisten, han cynikern och hon virvelvinden. Jag tar ansvaret, han vägrar och hon har inte ens uppfattat det hela. Jag fegar, han bryr sig inte och hon vågar. Jag gråter, han suckar och hon gapskrattar. Jag oroar mig, han slår näven i bordet och hon fixar biffen.

Mina älskade syskon. Som jag fast ändå inte. Som jag fast bättre. Som jag! Tänk att få åldras tillsammans med dem. Vilken ynnest! Det är mina syskon som får mig att önska syskon åt min son. Att få dela mamma och pappa, dela våningsäng, skrapsår, trångt Volvobaksäte, lördagsgodis och hemlisar. Spela fotboll, spela skitgubbe och spela Allan.

Det vet allt om mig och känner mig utan och innan. Det är så ofta jag önskar att de fanns närmare. Vardagsnära. Och jag längtar efter dem varje dag!

Officiell dumbom

Hann ända hem från Folktandvården innan jag upptäckte fadäsen...

Advent

Älska adventsstjärnor! Min barndoms Konsumstjärna går i arv till mitt barn. Fäna!

Dag 10 - Vad jag hade på mig idag

Svarta strumpor med fint rött streck bak som inte syns. Mina nya magiska jeans som jag älskar. Svart mjukisklänning som jag ärvt ur min systers garderob. För att inte frysa en svart tunn stickad poncho, hur gammal som helst och en ullsjal på det.

Dag 09 - Min tro

Jag är ingen troende människa. Har ingen tro. Jag hade nog en barnatro för att jag minns att jag vid förtroliga stunder med mormor kom överens om att gud fanns. Men vi sa inget till morfar. Morfar var allt annat än religiös. Han hoppades att han inte skulle komma till himlen när han dog. Han ville inte sitta och spela harpa på någon evigt grön gräsmatta. Mormor erkände dock för mig att hon brukade be till gud att inget skulle hända oss efter att vi vinkat hejdå och lämnat dem. Det skulle ju ibland vara skönt om det fanns en gud. Och jag tror att det finns människor som mår bra av att tro. Som kan finna förlåtelse. Men jag är inte en av de som kan tro.

Jag tror på människan.
Jag tror på kärleken.
Jag tror på jämlikhet.
Jag ser en könsmaktsordning och vet att ett samhälle skulle vinna på en slopad sådan.
Jag tror på ett samhälle utan klyftor.
Jag tror på en gemensamt finansierad välfärd.

Och när jag håller på såhär kommer jag in på Bodil Malmstens fantastiska "Liturgi för den offentliga sektorn, den enskilda människan och sophämtningen" en dikt min mamma ramat in och har upphängd direkt innanför ytterdörren. Har älskat den alltid.

Utdrag ur: Liturgi för den offentliga sektorn, den enskilda människan och sophämtningen"
Jag tror på en helig allmännelig offentlig sektor
De levandes uppståndelse och ett jävla liv
[...]
Jag tror på de små sophögarna
Jag tror på de stora frågorna och kolossala problemen
Jag tror på den lilla tingsrätten och den stora stötestenen
Jag misstror den enda vägen
Jag tror på de många stigarna
Stig Claesson Stig Dagerman och min egen enskilda stig
En olika kommer sällan ensam
Jag tror på det starka i det svaga och tvärt om
Jag tror på den stora sorgen omsorgen sorgen om
Jag tror på den smala vägen
[...]
Jag tror på den ensamma människan
Jag tror inte på ett liv efter detta
Jag tror på detta livet
Jag tror på ett liv medan detta
och det livet är inte bara mitt liv
det är allas vårt liv
[...]
Jag tror på treenigheten
och tvedräkten
Jag tror att kejsaren är naken och
gud förklädd

Jag tror på änglarna i rummet och tändarna av stjärnorna
Jag tror på Eva Dahlgren
Jag tror att alltihop
är gud i oss

Jag tror att människan är god
och ond
varken ond
varken god
Det finns ögonblick tror jag
[...]
Jag tror på biblioteket barnavårdcentalen Små Smulor
hemspråksundervisningen St Eriks sjukhus himlavalv och
morgondagar vårdbidraget Hennes & Mauritz Alla helgons dag
advent Grinda mjölkcentralen kollektivtrafiken särskilt 46:an
daghemmet

De dödas uppståndelse
och ett himla liv

Dag 08 - Ett ögonblick

- Ett ögonblick, det var det jag lärde mig att säga när jag fick förtroendet att svara i telefonen. Man skulle svara med sitt namn, helst för- och efternamn och sedan svara "ett ögonblick" på frågan om människan i luren ville prata med någon annan än mig i vår familj.

Ett ögonblick. Ett himla fint uttryck. Kommer det av ögonblink?

En liten stund.

Jag har många ögonblick ur mitt liv sparade i mitt hjärta. Jag kan plocka fram dem lite när jag vill. Minnas dofter, känslor, smaker och minnas precis var jag var och hur det såg ut. Allvarliga händelser i mitt liv. Vardagliga, roliga, sorgliga. Sådant som man vill minnas och sådant som man inte vill minnas. De gånger man får besked. Insikter.

Händelser som inte går att radera ut från näthinnan. Storartade upplevelser. Avgrundsdjupa sorger. Alla finns de där. Ögonblicken. Sparade i små tändsticksaskar med rött silkespapper i. I mitt hjärta.

När min syster fick sitt cancerbesked. När vår varma, blöta lilla son landade på min mage. När min bror höll på att kvävas. När ett litet blått plus tar form på en liten sticka. När jag får ett anställningserbjudande. När min hund drar sitt sista andetag i min famn. När ett blått litet plus blir en röd rännil ned i en toalett. När jag smeker en äldre, alldeles obekant, människas hand i hemtjänsten. När jag springer ifatt tåget till jobbet. När min lärare trycker min mage hårt i sjukhussängen dagen efter min blindtarmsinflammation. När jag får ett kassettband av min stora förälskelse. När jag och S använde lagerblad istället för gelantinblad, för de var de enda bladen vi hittade i skafferiet. När jag och pappa krockade med cyklarna dagen innan skolresan i nian. När min hamster föder 12 ungar. Minnen. Skapade i ett ögonblick.

Många är de! Ett la jag till idag. När jag grät, tillsammans med regnet, i ett avskilt rum i källaren på jobbet. För att jag inte stod upp för mig själv mer. För att ett möte jag laddat så länge för blev en besvikelse.

Humor

Tycker det är sådan humor att det fortfarande finns människor som bjuder på pepparkakor med mögelost och tror att de kommer med världens nyhet...

- Haaar ni inte provat det här mååååste ni. Det är såååå gott, även om man kanske inte tror det...

Haha, vet vi väl!

Dag 07 – Min bästa vän

Übersocial, kallar min man mig när han retas. Själv är han ibland det närmaste asocial. Social är mitt andranamn, fast jag på riktigt inget alls har. Så länge jag kan minnas har jag varit två. Ihoptussad med andra flickor av samma kön. Av föräldrar. Av dagis. Jag har i stort sett alltid haft en bästis, också självmant valda såklart, även om hon hetat olika under åren. I slutet av gymnasiet och under universitetstiden var de även killar. Från flickrumslekar till ungdomsrumshäng till avslappnat vuxenhäng.

Ändå kan jag ibland känna att jag är ganska ensam. Att jag inte har det där självklara gänget, för det valde jag självmant bort i mitten av gymnasiet för att det kändes så förljuget. Kravet var politisk korrekthet in absurdum och jag ville lyssna på musik jag tyckte om och använda mascara. Idag blir jag visserligen bjuden på såväl kräftskivor som nyårsfiranden. Ibland säger vi till och med nej till flera olika erbjudanden. Men det är sällan samma som ställer frågan år efter år eftersom umgänget skiftar så hit och dit.

Bästisarna har genom åren avlöst varandra och varit det viktigaste jag haft! Jag har överlevt med hjälp av mina bästisar! Idag, med familj, kan jag känna att det är rätt skönt att förväntningarna på mig från en bästis knappast finns även om jag i svaga stunder kan längta efter en bästisbästavän. En som delar allt med mig. En som finns mitt i natten, en som torkar tårar, torkar spyor och som vet allt om mig. Idag gör nog ingen det. Vet allt. Jag har många fina bästa vänner! De har i sin tur många bästa vänner, jag tror att det är bäst så! De vet nästan allt ändå...

Störtskön loppis

Julklappsfyndade. Vad vill du betala? Trots utsatta prislappar på alla fynd. Älskart!

Malmö igen

Dag 06 – Min dag

Jag måste tillstå, att även om fredag är arbetsdag, så är det den bästa dagen på hela veckan. Särskilt fredag eftermiddag. Fredagskänslan gör det nästan värt att jobba. Känslan när man vet att hela helgen ligger framför en. Bästabästa!

Min fredag har bestått av 90 minuter bildanalys och 90 minuter medielektion. Två lektionspass på min halva arbetsdag. Jag åt resterna av pizzan vi köpte till middag igår innan jag stängde av datorn och i spöregnet begav mig mot dagis. Där hittade jag en sovande son under ett täcke. Han hade somnat mitt i maten och jag lät honom sova kvar. Väldigt behändigt att bo så nära dagis att man kan kvista hem, ta sig själv en tupplur, och bli väckt av dagis som ringer och säger att sonen är klar för upphämtning.

En fredagsstorhandling med hela familjen på det. Vi lagade lasagne och gjorde varma mackor med chèvre och timjanhonung till förrätt. Bjöd in en vän med son som hängde här tills ögonen gick i kors på barnen. Sonen slocknade på två röda och nu kryper vi upp i soffan med godisskålen. Precis såhär ska fredagar vara! En kort arbetsdag, ledig familjeeftermiddag, god mat, tända ljus och godis!

Dag 05 – Vad är kärlek?

Som om jag skulle kunna klä ett sådant svar i vanliga ord. Som om jag ens skulle ha ett vettigt svar. Det går inte. Jag vet bara att jag aldrig älskat som jag älskar mitt barn. Det är fortfarande overkligt. En fysisk känsla som drabbar mig varje gång jag ser honom. Varje gång jag tänker på honom. Kärleken till mitt barn är det största.

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Sjöng vi på hans namnfest för ett drygt år sedan.

Dag 04 – Det här åt jag idag

Min vanliga frukost med en balja earl grey och till det två rostade mackor. Rostade för att brödet var torrt redan innan frukost.

Lunch med vegetarisk lasagne som vi lagade igår på ett av Ica:s "billiga veckan"-recept. Den gick kvickt att laga och var godare dagen efter. Eftersom jag aldrig pallar fixa sallad till matlådan till jobbet äter jag alltid råa morötter. Det är det enda jag orkar ta med.

Mellanmål med lyxfika hos en äldre släkting där jag åt mitt livs första lussesemla. Märkliga skapelse!

Ärtsoppa på korv till middag. Barnet ville inte ha.

Vem i hela friden kan vara intresserad av ett sådant här inlägg?

Dag 03 - Mina föräldrar

Livet är så konstigt ibland. Om den här texten skulle skrivits för bara ett halvår sedan skulle den sett helt annorlunda ut. Min mamma & pappa, som alltid varit min mamma & pappa är nu min mamma och min pappa. Fortfarande kan jag nästan glömma bort det för en stund, men mina föräldrar lever inte ihop längre, inte just nu.

Den historia som jag älskat att berätta om dem, berättas inte längre. Hur olika de var när de möttes på ett dansgolv i mitten av sjuttiotalet. Pappa i träskor. Mamma flera år äldre och färdigutbildad, uppfattades som nästan tonårig av min pappa. En åldersskillnad dem emellan som inte var så vanlig då. Historien om hur de träffades är en av våra familjelegender. Jag blev till ganska snabbt och jag växte upp med berättelsen om hur de delade sovsäck under en misslyckad campingsemester på Jylland.

Mina föräldrar har varit så olika som man kan vara i en relation, men ändå passat så bra ihop. Gjutna tillsammans. De har behövt varandra. Han hon och hon han. De har varit starka konturer i en familj som bestått av fem starka människor som spretat åt olika håll. De har varit tryggheten själva, starka och svaga, mörka och ljusa.

De har representerat norr och söder och varit våra tydliga väderstreck i familjekompassen. Mamma från ett arbetarhem där pengar fanns och i alla fall spenderades. Pappa från ett borgerligt hem, utan pengar, i alla fall där de inte spenderades. De hade helt skilda uppväxter och bildade vår familj med helt olika bagage med sig. Helt olika tankade med trygghet. Ändå har de gett oss just det, tryggheten, kärleken och självkänslan. Något jag har varit stolt över. Deras förmåga att utgöra en så stark enhet trots sina olikheter, och kanske just därför.

Länge har jag varit en av få vars föräldrar fortfarande varit gifta. Det är de fortfarande, men kanske inte nästa år. Jag har varit så ledsen, är så ledsen, är så besviken. Jag tycker att det är så onödigt när människor som hållit ihop så länge slarvar bort sig själva och sin relation för att de slutar prata med varandra.

Jag som precis startat en egen familj sörjer det mitt barn nu kanske går miste om. En mormor & morfar. Min familj hann bara starta när den familj jag föddes i gick sönder. Bara sådär. Som en blixt från klar himmel. Det som smärtar mest är att det tydligen bara kan ske sådär, och att om man slutat prata med varandra för längesen så är det så svårt att prata nu, även om det är värt ansträngningen. Allt jag trott på verkar inte finnas längre, och jag var dum nog att inte förstå det. Dum nog att inte tro att det kunde hända även min mamma & pappa. Det är min stora sorg.

Utanför biblan har någon tejpat

Menar vederbörande ljugarbänk? Fint är det i alla fall!

Dag 02 - Min första kärlek

Jag har varit kär i någon så länge jag nästan kan minnas. Jag har frågat chans och gjort slut. Älskat. Redan på dagis fanns det objekt för min trånad. Men min första stora kärlek började tidigare än så. Det var aldrig fråga om något Elektrakomplex för min del. Föremålet för min stora kärlek var min mammas bästis man. Lasse! Jag älskade honom! Planerna för vår gemensamma framtid var många. Jag skulle bara ”bli lite stor först”. Många är historierna än idag om min kärlek till Lasse. Jag minns särskilt en stjärnklar kvällspromenad till kiosken där jag fick köpa lösgodis styckvis och fyllde den lilla påsen med pastellfärgade cirklar på med lila sötsega nallar. Det var kvällen då min familj flyttade in i lägenheten ovanpå deras. Än idag kan jag spela Lasses kassettband med etiketten ”84-85” på med Alpahaville, Sade, Eurythmics och Springsteen. Lasse, min första kärlek och förebild.

Dag 01 - Presentera mig själv

Född av norrbottnisk mamma med skånsk pappa. Uppvuxen i ett ordinärt lägenhetsmedelklasshem med mycketmycket kärlek, men hade ändå inte en alltigenom rosafluffig barndom. Jag visste min plats redan på dagis, bland de andra villabarnen. Orden på detta kunde jag inte riktigt sätta förrän långt senare.

Läste och skrev, tidigt och mycket. Pratade. Berättade. Orden har alltid funnits där. Och så blev jag svensklärare.

Har alltid omgett mig av mycket människor, kan aldrig sluta prata eller sitta tyst. Jag kan aldrig säga nej och gör alltid lite mer än vad man ska eller kan förvänta sig. Jag är den som både knyter näven i fickan och slår den i bordet. Får hjärtklappning och darr på rösten, men måste ge den, rösten, åt "de svagare".

Sätter ofta igång tankar, idéer, projekt och grejer, men avslutar dem sällan. Det är synd och något jag hela tiden önskar att jag kunde blir bättre på. Slutföra alltså.

Träffade min man när jag var 18 år och förstod att det var han jag väntat på alla dessa trånande ungdomsår. Jag visste (nästan) redan då att han skulle bli den jag ville ha barn med. Och det blev det, men det dröjde. Han är min själsfrände och min totalt omake make. Vi är natt och dag. Dag och natt. Tycker lika men är olika.

Rabiat feminist. Försöker uppfostra en son som en människa och inte en pojke. Blir tokig över all strukturell ojämlikhet som genomsyrar detta "världens mest jämställda land".

Hade trots alla längtansår aldrig kunnat ana vidden av kärleken man känner till sitt barn. Den är fysisk varje minut. Och jag måste nypa mig själv i armen varje dag. För att inse att han är här för alltid. För att växa upp. För att finnas i mitt liv. För alltid. Obeskrivbart.

Har nära till skratt och gråt.

Temablogga?!

Jag skulle vilja, hinna och orka temablogga precis som många andra bloggerskor som jag läser. Kanske kan jag, kanske hinner jag... kanske får jag ihop det! Jag kan ju ha det som ambition, och även om det inte kommer ett inlägg varje dag så kanske jag får till några stycken några dagar.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Förtydligande: Man skriver alltså ett inlägg per dag med ovanstående tema.

Good enough!

Hinner inte blogga. Hinner knappt andas eller äta för den delen heller. Galen vecka med 122 omdömen, tusen prov och andra förberedelser... Idag har jag varumärkat hela dagen på gymnasiemässan för att locka nya elever att söka just oss. Jaa... nu ska jag dock ägna resten av dagen åt att pussa på mitt barn innan jag ger mig ut i kvällsmörkret för att pimpla vin med mina finaste jobbtjejer.

Good enough, good enough good enoug är mitt dagliga mantra!

P.S. Stockholm var fint! Riktigt fint! Men jag kom fram till att även de som bor där måste ha disk och dammråttor att ta hand om. Och jag köpte nästan inget alls trots all shopping jag sett framför mig. Jag saknade lust och motivation och köpte endast ett tryck på Frank Form. Inte något hade jag lust att köpa...

Vaknar i Aspudden

hos barnets faster. Det blir en fin dag idag.

Sista skälvande svamparna

är de största trattisarna jag sett!

This one is for you J

J, här kommer det utlovade receptet på kanske världens godaste chokladkaka, förutom kladdkaka då.

Till botten:
250 g mandelmassa
Till fyllningen:
125 g smör
3 dl vispgrädde
250 g mörk blockchoklad (köp inte Ica:s det är bara 200 gram)
250 g ljus blockchoklad
2 msk rom, eller nå'n annan sprit OM man vill

Gör såhär:
Kavla mandelmassan mellan plastfolie så stor att den täcker botten på en form som är ca 21 cm i diameter, med löstagbar kant. Lägg mandelmassan i botten. Den behöver inte täcka kanterna, och det gör inget om den går sönder och man får lappa ihop den.

Smält smöret på svag värme och tillsätt grädden när smöret är nästintill smält. Låt koka upp och lyft kastrullen från värmen. Bryt ner chokladen i gräddblandningen och låt den smälta. Rör om så att det blir en jämn smet, och tillsätt därefter
rommen eller spriten, eller inget alls.

Häll smeten i formen och kyl minst fyra timmar innan den ska ätas.

Frusna lingon eller physalis blir tjusigt på!

Det är denna kaka tillsammans med falukorv som utgjorde dieten för en pappa vid namn Gunnar, som trots allt inte var särdeles tjock.

Det bästa är att man bara behöver små bitar...

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra

Hörde igår en kollega under ett möte på allvar avråda oss kollegor för att låta en annan av våra kollegor rekommenderas för en chefsposition för att hon är kvinna (!!!) På fullaste allvar. Det gick ett sus genom mötet. Folk trodde inte sina öron. Alltså, jag repeterar, med argumentet att hon är kvinna skulle hon alltså vara mindre lämpad för en uppgift som kan kräva tuffa möten, kurage och ledarskap. Jag var så chockad att jag var tvungen att fråga andra kollegor om jag ens hört rätt. Vad är det för arbetsplats jag hamnat på?

Det är så logiskt

alla fattar utom du... Man måste älska lapparna på Ica. De gör sena kvällshandlingar värda besväret.

Barnet och konsten

I Malmö konsthall ser och upplever vi en fin utställning med doft och ljud. Vi skriver barnets namn med tvålklossar i ramar och på små skyltar i peppar. Han skrattar och är lycklig över de stora ytorna att springa fritt över.

Sugen?

Ica kan verkligen bildsätta sina erbjudanden så att man blir sugen. Själv tänker jag bli bjuden på middag av min lillebror.

Feminism is the radical notion that women are people

Alltså jag har en kollega som det hoppar lite för många "grodor" ur munnen på. Sexistiska sådana. Och jag blir så arg. På mig själv. För att jag inte säger ifrån på skarpen. Han märker liksom inte mina arga blickar eller mitt sätt att reagera överhuvudtaget.

Hittills har han exempelvis sagt till en annan kollega att hon inte ska vara så förvånad över att han och jag sitter tillsammans i mörkret (!) när det var han som släckt ned det rum jag kom till för att tala med honom om viktiga saker. Han kommenterade utseendet på våra gemensamma elevers mammor (!) efter en föräldraträff och idag menade han att en av eleverna trots allt trivdes väldigt bra i hans ämne eftersom han parade ihop honom med de snyggaste (!) tjejerna. Jag blir så trött och förbannad. Givetvis skämtar han, tror han, men det är ändå inte acceptabelt!

I en gymnasieskola 2010. Som har ett antal lagtexter att följa som reglerar jämställdhet förutom de självklara normer och värderingar vi alla borde stå för, representera och leva upp till.

Grejen är att det är jag som är den nya på jobbet sedan dryga två månader. Jag har redan signat upp för jämställdhetsarbete på skolan och avser givetvis att på något sätt ta tag i detta. Men hur?! Jag har aldrig varit med om att en fullvuxen människa beter sig såhär eller uttrycker sig såhär i bildade sammanhang som jag inbillade mig att min arbetsplats utgör. Vad ska jag göra tycker ni?

Vilken sås sa du?

Tillbaka i Öret för en weekend med vänner. På Ica lanseras en ny såssort. Det är fint här, och vi undrar ibland varför vi ens lämnade stan och alla vi tycker så mycket om.

Vaniljhjärta till mellanmål

Vi passerar ett kondis på vägen hem från dagis för att köpa mjölk. Ja, vi orkar inte gå till Ica och så har de ju så goda vaniljhjärtan.

Söndagsfrukost

När barnet bjuder...

Sexualintrig?

Så klokt, så klokt. Handen upp den som känner igen sig!

Såpbubblor och pannkakor

Att få barn förändrar verkligen ens sätt att se på världen. Jag vet att det låter klyschigt, men det är ju så det är. Inte bara det att man blir medveten om sina egna styrkor och svagheter. Tydligt! Man testas ju in absurdum. Ens tålamod, ens gräns för vad man trodde man klarade när det gäller bristen på sömn och allt man tidigare tagit för självklart. Men man ser också sin omgivning med nya ögon. Jag ser saker jag uppenbarligen sett förut, men inte sett! En promenad runt kvarteret är ett äventyr. Det ligger en glasbit på marken, vi klappar en jamande katt, vi passerar ett luftutblås från en tvättstuga, fina löv som blåser över marken, en grävskopa som passerar på vägen. Allt det där har ju skett förut, men jag har inte sett det. Lillsnurp hjälper mig att se allt det där och uppskatta det. När jag är ute själv, utan barn, kommer jag på mig själv att vilja peka på allt och blir glad...

Det dyker hela tiden upp nya ord. Favoriterna just nu är kokokoooo = kuckeliku och botte = borta. Språket är ett vidunderligt ting. Och just nu bara väntar vi på explosionen...

Just idag vab:ar jag för första gången i mitt liv. Jag som trott att jag varit oumbärlig på mitt jobb har nu helt kommit till insikt att pannkakor och såpbubblor är viktigare! Lillsnurp och jag tillbringade morgonen på barnakuten med inhalering och medicin i pipett. Nu är vi hemma igen och han något piggare, men har fortfarande feber och nära till gråten hela tiden. I skrivande stund sover han i sin vinteroverall i vagnen utanför fönstret. Jag har lust att göra samma sak...

Vardag

Vardagen just nu är så skön! Precis som livet är nu vill jag ha det längelänge till. Vi vaknar alla samtidigt på morgonen av mammapappamammapappamammapappamammapappa. Vi äter alla frukost tillsammans, te och ostmackor och någon vill oftast ha yoggi med rispuffar i eller så en slurk välling. Sedan är det "Fåret Shaun" på Barnkanalen vilket ingen av oss vill missa. Vi duschar i skift och klär på oss tillsammans. Medan jag går till jobbet tar Mannen, Barnet och Hunden en lång promenad. Varje dag (nästan) hämtar jag en liten snorig fis på dagis efter mellanmålet. En liten snorig kille som alltmer sällan gråter då. Vi tar en skön promenad hem, med ett steg fram och två tillbaka och tillslut är vi faktiskt hemma. Även om det tar lång tid och även om vi klappar lyktstolpar, plockar löv och provsitter en massa ställen på vägen. Väl hemma leker vi koja, bäddar dockvagn, bygger med klossar, läser saga och kör bilar tills pappan kommer hem. Sedan lagar och äter vi middag tillsammans. Därpå badas eller duschas det så hela badrummet är blött. Pyamas på och en flaska välling på det och sedan blir det Vargasången mellan tio och hundra gånger innan Barnet och Findus knoppar för natten. Varje dag ser ut såhär! Och jag älskart!!!

Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov

Herrejävlar! Landssorgen är nära... ska det vara såhär illa? Fortsatt nedmonterad välfärd, mer orättvisor, djupare klyftor och så nyfascister på det. Jag mår illa!

Ännu en ny kompis

Å fåret Shaun, Å fåret Shaun,
när det ska lajas är det ingen som kan klå'n!
Mitt ideal, så fenomenal!
Ja' mår så bra med fåret Shaun!
Å fåret Shaun, å fåret Shaun,
man bara undrar var han får allting ifrån?
Du får va me', kom hit säg bäää!
Ååå ha det skoj med fåret Shaun
Ååå vilken ploj med fåret Shaun!

Vinjetten till "Fåret Shaun" framkallar glädjedans hos vissa i vårt hushåll. Mamman och pappan nekar inte heller till att de är roade! Tack fina SVT för ett barnprogram som en "inte-ens-ettochetthalvtåring" kan sitta still och titta på!

I svampskogen

En del hittar kantareller andra fina stenar och kottar som kan vara bra att ha. Bäst är fikat med tre sorters kakor. Vi hör jaktdrev och hade nyss en gråhundstik på besök till Herr Hunds stora glädje. Skogen det är fina grejer det!

Välja, valde, valt

Tack för tipset Johanna!

Kramas i trafiken

Efter dagis kramar vi trafikkoner på vägen hem.

Till middag!

Kärlekspotatis!

Älskade dagisonge!

Älskade du! Idag har du gått din allra första dag på dagis! Ingen gråt när pappa lämnade dig! Mellan 9 och 15 var du där. Åt lass med lasagne till lunch och en stor macka till mellanmål. Du som annars äter som en fågelunge.

Du var så trött på förmiddagen att du somnade redan då. Det betydde att du inte ville sova efter maten, när alla andra skulle sova, utan fick leka med de stora barnen på våningen uppe. Eftersom du är så liten behöver du egentligen fortfarande sova två gånger per dag, men snart kanske du hänger med i dagisrytmen. Det känns skönt att de låter dig styra rytmen nu i alla fall. Pappa hämtade dig vid 15 och inte grät du då heller... jag är stum av förundran och väldigt glad och lättad. Jag förstår att det kommer dagar med gråt, kanske redan imorgon, men att dagen idag gick så bra gör mig så glad att det spritter i mitt hjärta. Jag hoppas och tror att dagis är din grej!

Jag kom hem en timme senare och vi tog en lång cykelrunda i sensommarsolen du och jag och uträttade en massa ärenden. Du sitter bak och sjunger dina egna sånger med Findus hårt i handen. Trattkantarellsoppan till middag var succé, men inte ostkakan till efterrätt. Nu har du precis slukat en hel flarra välling och slocknat medan jag sjungit Taube och Byssan lull på repeat. Jag älskar dig så det nästan gör ont! Jag vill ge dig allt, hela världen och att få dela mitt liv med dig är som att öppna en present varje dag!

Halsfluss, skor och en liten katt med grön hatt

Jag har den ondaste halsen i mannaminne och misstänker starkt streptokocker och halsfluss, men de vill inte ta emot mig förrän imorgon på vårdcentralen. Jag vill dock jobba och känner att penicillin skulle suttit fint.


Har letat som en dåre efter dessa skor. Men icke! Fann till min stora lycka ett par på Tradera men blev överbjuden med en ynka krona medan jag var tvungen att lämna hemmet. Fan också!

Herrejistanes vad barns fötter växer! Lillskiten har redan avverkat tre sandaler denna sommar. Idag köpte vi höstpjucks och vinterkängor för 1200 spänn! HELT GALET! Det för ju för fasiken mer än ett barnbidrag! Vi som skulle spara av hans pengar, nu går ju det till dagisavgiften... Jag vågar inte tänka vad en vinteroverall kostar som håller ett barn varmt och torrt.

Vad snabbt det blev höst!

P.S Vi har en ny familjemedlem. Findus har flyttat in. Findus som i 'Pettson och Findus' följer nu Barnet var han än går. Till dagis, ut, till skogs, på promenad, i sängen, vid matbordet... Så coolt att se honom för första gången välja något själv som liknar en nalle... Våra försök att tvinga på honom något ulligt gulligt har han tvärvägrat. Haha! Det enda han brytt sig om är min gamla docka Gunnar som han kör omkring i sin mosters gamla dockvagn. Antagligen kommer Finduskärleken av vildkattsfascinationen som Barnet odlade väl i Grekland. Miaooouuuu!

God natt jord!

Jag är så knasigt trött att jag vill gå och lägga mig nu. Barnet somnade just med välling i mungipan efter att både mamman och pappan sjungit sovdulillavideungnärtrollmorharlagtsinaelvasmåtrollvemkanseglaförutanvind X antal gånger.

Snart är han färdiginskolad och vi hoppas det går vägen för om en vecka är det allvar. Själv är jag så trött, så trött fastän eleverna inte ens kommit än. Jag har trots en veckas arbete inte planerat en endaste lektion. Det är bara möten och möten och möten hela tiden. Och alla möten krockar och jag kommer försent till det ena och kan inte delta fullt i det andra.

Får man gå och lägga sig klockan åtta? Hur fasiken ska jag hitta energi till att vara en kreativ lärare, bästa mamman, en bra vän och fru?

Så mycket att göra, så mycket att städa, läsa, tvätta och handla. Så många pussar att dela ut... så lite tid.

God natt!

Å nej!

Utan att märka det har jag i dessa valtider, när demokratin hotas av mörka krafter, råkat gå och köpa en SD-blus.

Tätt intill

Näe jag längtade varje minut hela långa dagen! Jag saknade värmen av en stark liten kropp nära min. När jag försökte lyssna på viktiga människor som sa viktiga saker tänkte jag att jag till och med saknade de där små kletiga fingrarna som alltid har så vassa naglar och som alltid hittar min näsa och mina öron. När alla frågade hur jag kände ville jag nästan gråta. Varför ska man jobba för? I alla fall så mycket...

Bäst på hela dagen var att få komma hem och mötas av ett pillemariskt leende, två uppsträckta armar och "mamma!". Vi gick och gungade, vi gick och handlade, lagade mat och lekte. Du somnade tätt intill mig. Varje minut tillsammans är dyrbar nu. Nu går jag och lägger mig tätt tätt intill.

Livet

Sista dagen som föräldraledig. Ettåringen hälsade på sin förskola med pappan. Jag kånkade över hela min lärargärning i pappersform i fyra stora lådor mellan gamla och nya skolan. Skönt, vemodigt, pirrigt, sorgligt, spännande. Så många känslor på en och samma gång. Att jag inte ska få umgås med mitt älskade barn hela dagarna nyper i hjärtat. Samtidigt känns det skönt att få några vuxentimmar varje dag. Jag fattar bara inte hur jag ska kunna jobba och faktiskt uträtta något...

När han kavat tultade iväg i randig tröja och snickarjeans trodde jag hjärtat skulle spricka. Av stolthet. Av sorg. Av glädje. Min finaste lilla pojke. Mitt dagisbarn...

Vad mammor gör

När pappor nattar

Sommaren 2010

Resor och semester
Har du varit utomlands? Japp, i Danmark och Grekland.
Var i Sverige har du varit? Gotland dubbelt upp och hemmavid.
Hur länge varade din semester? Har inte varit i tjänst på 15 månader, men det är verkligen ingen semester att vara föräldraledig allra helst inte nu på slutet.
Har du badat i havet? Ja, i Östersjön och Medelhavet.
Har du badat i någon sjö? Har jag det?
Bästa resan i sommar? Alla dagar på resande fot har varit fina på olika sätt...

Festande
Hur många nyktra dagar har det blivit i sommar? De allra flesta.
Bästa krogen? Krakas krog i Kräklingbo på Gotland och så alla grekiska tavernor
Sommarens bästa drink? Fanta lemon och ananasjuice på vår uteplats på det grekiska hotellet.
Har du druckit alldeles för mycket någon kväll? Näe inte alls. Avskyr sådant!
Bästa utgången? Grekiska restauranger.
Har du varit på någon festival? Noop
Gick någon kväll överstyr? Inte det heller.

Shopping och kläder
Bästa inköpet i sommar? Har faktiskt inte köpt något särskilt vad jag kan komma på. Möjligtvis reafynden till ettåringen...
Sämsta inköpet? Inget alls.
Vilka kläder har blivit mest använda? Klänningarna och kjolarna.
Vilka solglajjer har du kört på? Billighetsvarianten av de där klassiska RayBans:en
Osminkad eller sminkad? Osminkad såklart!
Vilken bikini/baddräkt har du kört på? De gamla, min älskade röda baddräkt med vita prickar som reafyndades förra sommaren inför babysimmet. Och alla omatchade bikinidelar.
Favoritskor i sommar? Flipflops, espadrillos och Birkensocks

Mat
Har du grillat i sommar? Om! Vi köpte till och med en vuxen klotgrill till midsommar.
Vad har du helst velat grilla? Halloumi och fläskkarré med mammas marinad. Spett med grönsaker och köttfärs.
Sommarens maträtt? Sill och grill
Vilken har varit den bästa glassen? Alltid Sandwich
Det äckligaste du ätit i sommar? En viss grekisk sallad på den äckligaste restaurangen vi skådat
Har du varit på kräftskiva? Noop, men kräftor är inget jag saknar. Bara västerbottensostpaj.

Sommarens bästa...
Bok? Hmm... har ju inte läst i närheten av vad jag brukar men jag säger "Allt om min mormor"
Musik? Robyns nya, Oskar Linnros
Väder? Sol,sol,sol
Datum? Inget speciellt faktiskt...
Vän? Har så många fina!
Film? Har knappt sett film faktiskt, mer än de som visats på tv.
Tidning? Filter Magasin och Vi
Färg? Randigt
Klädesplagg? Klänning eller kjol
Smink? Inget alls
Minne? Många, många. Alla framsteg Barnet gjort. Att han nu klart och tydligt ropar mamma eller pappa!
Godis? Saltpastiller
TV-program? Nyheterna
Reklam? Sådan undviker jag helst...
Sommarlåt? P1:s jingel till P1 Sommar
Artist? Robyn!

Övrigt
Har du varit singel i sommar? Nej.
Sommarens soundtrack? Finns på Spotify och innehåller Robyn, Oskar Linnros, Tove Styrke m.fl.
Sommarens höjdpunkt? Kretaresan med stora familjen.
Hur har du hållit formen? Jagat ettåring. Faktum är att utan egen insats så har jag ändp inte vägt såhär lite sedan gymnasiet typ.
Har du träffat några nya människor? Många!
Förlorat någon vän? Hoppas inte!
Har du tältat? Nej, men bott i bilen...
Har du varit vaken en hel natt? Näe! Men varit vaken flera gånger nästan varje natt.
Har du råkat ut för någon olycka? Tack och lov inte!
Ditt favoritställe den här sommaren? Har kommit fram till att hemma är bäst!
Vad har varit typiskt för dig denna sommar? Tröttheten och vimsigheten! Osolbrännan!
Vilka vill du ska lägga upp denna på sin blogg så du kan läsa om deras sommar? Om någon ens orkat läsa hit så uppmanar jag vem som helst och sedan gärna hinta om sina svar...

Och sist men inte minst - klistra in sommarens bästa bild längst ner i inlägget.

Inte den bästa! Men en av dem...Mina fötter på Skagen!

Thank you very Mats!

Grekland är finfint! Nu är vi tillbaka efter en vecka under den kretensiska solen med oliver, feta och tzatsiki sprutandes ur öronen. Även en ettåring diggar oliver, feta och tzatsiki. Och friterad potatis! Och vaniljmilkshake!

Älskade onge du är fantastisk och har charmat varenda grek och grekinna vi har träffat. Alla vill klappa ditt ljusa skinn och rufsa ditt lilla blonda hår. Du har badat till hela fötterna varit russin och velat dyka, hoppa och simma som bara du kan!

Vi har slappat (nästan i alla fall), solat och badat. Utflyktat oss hit och dit med buss och hyrbil. En liten bok hann jag med och några sidor i en del andra. Mest av allt har vi jagat och passat på ettåring såklart. Även om samtliga luncher och middagar intogs på restaurang, så är det inte så avkopplande ändå med just den där ettåringen. Så summa summarum: borta bra men hemma bäst! Och även om det är hur skönt som helst att gå till dukade bord och inte ägna en minut åt disk eller dammsugning så smakar alltid kokt potatis bättre än friterad.

Men så skönt för kropp och själ med riktig värme!

Nu har vi dock landat i den hårda verkligheten igen och jag har bara EN endaste, jag repeterar EN endaste föräldraledig dag kvar. Det nyper i mitt hjärta...

Jylland runt i ett &-tecken

Korsör - Hvide Sande - Skagen/Råbjerg Mile - Klitmöller - Viborg - Grenå. Jylland runt i ett &-tecken (nästan) och med en faslig massa regn och nästanstorm. Man kan säga som så att semester med en ettåring inte är så avkopplande. Faktum är att det nog är mer avkopplande hemma, i en barnsäkrad lägenhet. Fast där kan man också bli alldeles galen. En så'n där ettåring måste ju passas hela jädra tiden så det är inte så mycket som jag suttit ned och ätit med min Man. Å andra sidan har jag spelat brallorna av honom i Yatzy varje kväll när den där ettåringen i bästa fall slocknat.

Ettåringen har mest inmundigat vaniljmilkshake och friterade fläsksvålar. Föräldrar är i högsta grad ansvariga för sitt barns matintag och just på den punkten kände vi oss som äkta white trash-föräldrar. Det är väl bara det att äkta white trash-föräldrar inte skulle blogga om det. Och ja, ettåringen åt annat också, men han har liksom inte tid att äta och då gör mamman och pappan vad som för att få i barnet något.

Nåväl Danmark var fint (som vanligt) och ruskigt dyrt. Vi gjorde (ovetandes) av med sisådär 85% av vår semesterkassa tyvärr. Synd när det nu är så att det är en liten Greklandsvecka kvar. Hej sparkonto!

Danmark har verkligen de snyggaste husen, cyklarna och barnvagnarna (noterade att danska barn har liggvagn bra mycket längre upp i åldern än svenska barn). Och möblerna! Om jag inte skulle bo i Sverige eller Frankrike så väljer jag nog Danmark. Trist med det dära Folkepartiet bara. Och ölen, jag är liksom mer för vin, så Frankrike passar mig bättre. Men danska språket är å andra sidan mycket enklare!

Förut brukade jag räkna mina semestrar i antalet lästa pocketbokssidor eller antalet vinglas, men nu får jag väl räkna det i antalet utpillade stenar ur sonens mun eller antalet gånger jag torkat snor eller antalet raseriutbrott per dag på grund av att en ettåring inte får bestämma själv liksom. Så jädra taskiga föräldrar.

P.S På hemvägen gjorde vi Ullared (ja, jag vet att det bara är orten och inte varuhuset) på 35 minuter blankt. Dock utan resultat. Alla regnställ i storlek 86 är slut precis överallt. Är det fler barn som ska börja på dagis snart eller? Hoppas det blir en regnfattig höst.

Hej igen!

Frukost på Rute stenugnsbageri...

Semesterhälsningar

Tjyvåker i Folkabussens säng där bak medan vi söver barnet på ösregniga gotländska småvägar. Elvakaffe och kortspel är bästa semestern!

Hjärtat svämmar över av kärlek och spricker av stolthet

Älskade barn, nu sover du äntligen! Vi har varit ensamma hemma du och jag i flera dagar nu och du ska veta att hur mycket jag än älskar dig så gör du mig alldeles utmattad ibland med din energi och ditt tempo.

Älskade, älskade barn du är snart femton månader och jag förstår inte var all tid tagit vägen. Du är ingen bebis längre utan en liten pojke! Din kropp börjar dra ut på längden och babyhullet sakta rinna bort.

Du kan så mycket älskade barn och utvecklingens fart tycks aldrig avstanna. Du går nu fortfort och försöker springa. Du älskar att jobba och vara verksam och vill helst greja med något hela tiden. Du vill helst sopa, städa och dammsuga eller greja med nycklar eller vispa i någon bunke. Du tycker om att torka med disktrasa och hushållspapper och fascineras av allt som kommer ur just städskåpet.

Du vet vad du får och inte, och kan bli rasande arg när du inte får som du vill. Du säger "nejnej" och hytter med pekfingret som du tydligen sett någon vuxen göra när du är på väg att välta ut hundens vatten eller gräva i blomkrukorna eller klättra upp på matbordet.

Du älskar att sitta bak på cykeln, men inte alltid att åka vagn. Du gillar att gräva och gunga och vill att man sätter ord på allt du ser under våra promenader. Vovve, flagga, träd, sten, lampa, moppe, buss, pippi, kanin, lastbil, blomma... och då är du så nöjd!

Älskade barn du kan utan problem klättra upp i nästan alla våra möbler, och snart måste vi flytta stereon ytterligare en hylla upp. Du älskar att läsa pekböcker, pilla på knappar, dra saker i snöre, vattna våra utekrukor och pilla på alla cyklarna i cykelstället. Du älskar fortfarande bollar och ballonger och sträcker upp armarna i luften när vi säger "mååål".

Du vet att du inte får rivas eller nypas och när du kommer på dig själv säger du "lappa" och klappar istället. Du kan sedan månader rörelserna till "Imse vimse spindel" och nu kan du också rörelserna till "I ett hus vid skogens slut". Vi dansar ofta och mycket och sjunger. Du älskar musik i alla former och börjar genast gunga i takt.

Älskade barn du har humor och skojar mycket. Du kan byta håll när vi låtsasjagar dig runt i lägenheten och vinkar hejdå och gömmer dig. Du kan verkligen kikna av skratt och är en glad liten grabb för det mesta. Du älskar att följa med ner i källaren. Du kan peka ut vår nya bil på gatan och börjar även gilla din egen bilstol. Det är sällan du gråter när vi åker bil nuförtiden, istället pekar du på allt du ser genom bilrutan. Du kan hämta dina skor, eller mina, en i taget när du vill gå ut. Om du fick bestämma skulle du nog helst vara ute hela tiden.

Älskade barn du vill helst själv, allt, hela tiden. Du vill skruva på korkar på alla flaskor du ser, stänga lock och du vet var nyckeln till utekranen är gömd. Det går inte att lura dig eller avleda dig. Du vill äta själv och just nu är favoriten potatis och tomat. Och vaniljglass såklart! Oftast måste du greja med något när du äter och ofta är det "gående bord" som vi kallar det när vi jagar dig runt med en sked eller flaska välling för att du ens ska få något i dig.

Du vaknar glad och pratsam varje morgon och är väldigt kramig just nu till allas vår glädje. Du har just upptäckt tjusningen i att bada i havet och doppar dig glatt under skräckblandad förtjusning. Du vill gärna dusha och bada hemma också! Vatten är ditt rätta element tror jag...

Om exakt fyra veckor idag, mitt älskade barn, är det dagisdags för dig och nu är jag mer säker en någonsin på att det är helt rätt för dig. Jag hoppas du kommer att trivas och få vänner för livet, precis som jag fick. Jag tror du behöver dagis, för att få leka, fixa, dona, jobba och kanalisera all energi som bor i din lilla kropp!

Jag älskar dig mer än livet självt och du är det finaste, finaste och obeskrivbart vackraste jag upplevt! Mitt barn!

Sommar

Medan barnet dricker vatten ur en blomspruta med sin pappa och farmor så går jag och sätter mig på finvännens tillika finkollegans balkong och hinkar sangria och sippar rosé.

Ja jävlar i min lilla låda, that's exactly what I'm doin'!

Knut och kofta goes pooling

Semester

DAGENS VILL HA: Lite pengar att genomföra lite dekadent shopping för. Rearearea...
DAGENS KLÄDSEL: Gammal Jenny Hellström-jeanskjol som jag älskar, gammal topp från Indiska som jag också älskar med sammet i linningen och pärlbroderier på.
DAGENS SMINK: Nichts.
DAGENS FRISYR: Slarvig knut med otvättat hår.
DAGENS HÄNDELSE: Lillebror is coming to town.
DAGENS LÅT: Million pieces med Tove Styrke
DAGENS PLANER: P1 sommar, dammsuga, lunch på stan med äldre släkting, fönstershoppa och hem till lilla familjen som sedan sammanstrålar med den gamla stora familjen för grillning i barndomshemmet
DAGENS SAKNAD: Kärnfamiljen
DAGENS DUMMASTE: Ägglossningsajajont i magen
DAGENS SJUKA: Inte någon så långt ögat når, för en gångs skull, skönt! Anade snor igår i barnets näsa, men tacksåmycketmennejtack och det är försvunnet idag!
DAGENS DROG: Jordgubbar
DAGENS ROLIGASTE: Att lillebror och svägo kommer
DAGENS FAVORIT: Mitt barn alltid mitt barn
DAGENS KÖP: Har inte köpt något idag, men hoppas på något reafynd vad det lider
DAGENS HUMÖR: Ganska hyfsat
DAGENS ORD: Semester (Mannens börjar efter klockan 14)

Knut och kofta goes handywoman

Min pappa

Pappa. Pappa är två stora varma, torra händer med strävt hår på handryggarna. Det är händer som håller mig i ryggen när jag lär mig cykla och som släpper mig när jag kan cykla. Samma händer med en utspretad tumme och ett utspretat lillfinger som måttar springan i dörren som ska vara lite öppen när vi syskon ska sova. Pappa är spelad förvåning och överraskelse när han får paket och varje gång säger han på överdriven göteborgska ”våååå e dätta?”. Pappa är dubbelvikt tunga när han är arg och kli i nacken när han funderar eller bara är glad. Pappa är cykelsits i regnbågens alla färger med blå galon att sitta på och fotstöd som river på smalbenens insidor. Pappa är borttappade nycklar, plånböcker och andra viktiga saker som alltid kommer tillbaka till honom. Pappa är skjortor på tork på duschdraperistången. Pappa är en önskelista varje år där det överst står ”inga böcker” men längre ned svarta strumpor. Pappa är skratta så högt åt egna skämt att ingen annan kan höra dem, och mena att det inte är någon idé att berätta roliga historier om man inte tycker att de är roliga. Pappa är den stora farliga mangeln i tvättstugan där han manglar dukar som en kung. Pappa är en mörkblå parkas med teddyfoder som jag tror är den "mesta" jackan i världen. Pappa är så höjdrädd att han påstår sig må illa när någon annan närmar sig stup och höga höjder. Pappa är hoppa i vattnet så att det stänker på alla andra. Pappa är sandaler i skokartonger på hög i garderoben, för att de slutat tillverka hans favoritsandaler och han inte vill ha några andra. Pappa målar trettio tånaglar på rad röda. Pappa klär sig för en polarexpedition varje gång han går runt i kvarteren hemmavid vintertid. Pappa vet allt, men kan aldrig svara utan att hämta en kartbok eller ett uppslagsverk för att verifiera och detaljera sitt svar. Pappa stödköper 88:an varje gång så den inte ska försvinna från GB:s sortiment. Pappa är egenpåhittade godnattsagor som varierar varje kväll, men som alltid handlar om samma karaktärer. Pappa är stress. Pappa är meddelanden på diskbänken om var han är, när han kommer och vad vi ska göra. Pappa är barnkalasens favorit med mörkerpromenad i cykelförrådet. Pappa är bandy i källarkorridoren. Pappa är movieboxhyrare. Pappa är pizzan Cacciatora, salami och kronärtskocka varje gång. Pappa är helosansalva. Pappa är alla fickalmanackor sparade i sin skrivbordslåda sedan tiden innan jag föddes. Pappa är reflextvång. Pappa är svettig och spelar fotboll varje söndagskväll. Pappa är blöta handdukar lite överallt och en aldrig släckt badrumslampa. Pappa är selektiv hörsel som alltid hör det som viskas men aldrig det man försöker säga honom. Pappa är nyfiken. Pappa iakttar allt som rör sig runt honom. Pappa är prata med alla. Pappa är hjälpa alla. Pappa är.

För knappt två veckor sedan krossades min bild av min pappa. Nu vet jag att han är allt det där. Fortfarande. Nu vet jag att han är allt det där och mer, som jag inte visste om innan och som gör ont. Han är samma pappa, men lite omdefinierad. Kartan är omritad. Ljuset är nytt. Men han är fortfarande min pappa.

Livet just nu

Upp och ned. Bokstavligen och bildligt talat.

Paradigmskifte

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Jag är så trött att jag inte riktigt kan formulera mig i ord. Kärnfamiljen jag växte upp i är ett minne blott, och det mesta omdefinierat. Det behöver på sikt inte bli sämre, kanske bättre. Jag vet inte. Allt känns bara så konstigt. Och sorgligt. Mest av allt känns det sorgligt. Onödigt. Sluta aldrig prata med varandra!

Försmak av framtiden

Idag smakade vi lite på framtiden, familjen och jag. Inskolningssamtal på förskolan vårt älskade barn ska skolas in på i mitten av augusti. Det visade sig att människan som jag första gången träffade vid grinden skulle sluta. Hurra sa jag (inte högt)!

Det kommer bli hur bra som helst, även om jag måste vänja mig vid tanken i typ två månader till... Blev dock irro på att förskoleläraren hela tiden vände sig till mig när hon pratade och inte till pappan som ska skola in.

Därefter gick vi till min nya arbetsplats och markerade lite revir. Får ett alldeles nytt arbetsrum, tidigare en del av ett bibliotek, med nya möbler och allt! Fint som snus! Kan riktigt se mig själv där, i fina kläder, utan snor eller gröt på. Att få gå på toaletten i fred, det spelar ingen roll att den ligger i en annan del av huset ens en gång. Nytvättat hår, nyduschad varje morgon för att jag ska umgås med andra vuxna hela (trekvarts) dagarna! Bara jag!

Men jag vet att jag kommer ha en klump i magen och ont i hjärtat och tusensakna nästan varje sekund och på det även vabba tusen gånger under läsåret. Men ändå! Kläder utan snor eller gröt på! Välkammat hår. Tror jag ja! Men det känns som om att få tillbaka en liten bit av sig själv. Sitt forna jag.

Barnet kommer bärandes

Hur ska jag tolka hans val ur bokhyllan?

Vår lilla vaktmästare

Lillskrutt går omkring här hemma som en vaktmästare på dekis (lite med samma gång som den onyktre betjänten i "Grevinnan och betjänten"). Med någons nyckelknippa i endera handen. Han försöker stoppa in olika nycklar i diverse byrålådelås. Vrida om och vrida runt. Vi har märkt att vi kan köpa tid då han kan vara vaktmästare lååånga stunder... sweet!

Dagens hjärnblödning: Förjävlasäkringskassan

Rute stenugnsbageri

Jag och familjen Schulman hänger här!

Vilken skylt!

Här ska jag alltid handla hädanefter. Så sympatiskt! Grejen är den att vi ändå sällan får presenter... Kollega J och jag brukar sura över att vi inte ens får en sketen blomma. Annat var det på vår tid. Förra året fick jag i och för sig ett smycke! Men det var exceptionellt!

FÖRTYDLIGANDE!
Jag menar inte att föräldrar eller barn ska köpa presenter till alla pedagoger "baraföratt". Jag menar att de ungdomar som spenderar alla sina pengar på delicatobollar och coca cola ska sala 2 kronor per person och köpa något till henne, som de kräver ska bjuda på bullarglassfikatårta för att exempelvis alla (nästan) elever är på lektionen eller alla (nästan) har gjort det de ska (nästan) i tid (nästan).

Mitt fantastiska barn

Mitt fantastiska barn är helt klart på bättringsvägen efter tre dagar som inlagd på barnkliniken och utskriven med diagnosen förkylningsastma samt otit. Vi tvingar i honom penicillin två gånger om dagen och var tredje timme går vi några ronder inhalationsbrottning med två olika sprejer som ska hjälpa hans andning. Nu kan han göra så avancerade saker som Sverige i perfekt smörgåsrånsminiatyr.

Patientdebut

Efter ännu en hemsk natt då barnet skrikit som en nyfödd blev det sjukvårdsrådgivning, barnakut och nu inlagda. Svensk sjukvård är som vanligt helt fantastisk när man behöver den. Efter syrgas, adrenalin, suppar och snart penicillin så hoppas vi på en bättre natt hemma!

May I recommend?

Nyheter på bloggfronten... Förutom att min kära "Johanna i Jakan" har återuppstått i form av "Säg ifrån om jag sagt det här förut" så är veckans fynd: "Försök att inte se så snygg ut" och "Vuxna människor har inte hamstrar". Allt med ett härligt föräldraskap- och familjetema. Det är visst min grej nowadays.

När pappan grillar korv

Kvällsäventyr med familjen. Grillkorv i fralla och banan i folie. Fräknar på näsan. Barnet har bränt händerna på brännässlor. Vackert!

Bree Van De Kamp vs retrosurfning

Om Bree Van De Kamp skulle tvingas vistas i vårt hem skulle hon krevera. Ibland tänker jag att man skulle hyra in en städfirma, men det skulle för det första vara för dyrt och för det andra skulle det vara ogjort ungefär meddetsamma. Så istället för att städa retrosurfar jag och Barnet...

Lundi, Monday, Montag, måndag

DAGENS VILL HA: Mera pengar!
DAGENS KLÄDSEL: Tajts i diverse galna färger, jeansklänning Cheap Monday och så en grön kofta från Cubus på det
DAGENS SMINK: Mörka ringar under ögonen - helt naturligt!
DAGENS FRISYR: oborstat, otvättat och sunkigt i en knut i nacken såklart
DAGENS HÄNDELSE: Barnet och jag delade en köttbulletallrik på IKEA till det facila priset av 16 ynka riksdaler, sedan hängde Barnet i reaturangens lekhörna med en massa andra kids, ungefär lika bra som på Öppna förskolan, men mycket tråkigare för mamman
DAGENS LÅT: Vinjetten till SVT:s Landet runt snurrar i skallen...
DAGENS PLANER: prata med mamma i telefon, invänta Mannen från jobbet, grilla halloumi och smörfräsa färsk sparris
DAGENS SAKNAD: Solen
DAGENS DUMMASTE: Att jag är så nedrans trött och sliten, Ship to Gaza-incidenten
DAGENS SJUKA: Ingen - hurra!
DAGENS DROG: Sömn
DAGENS ROLIGASTE: Att det verkar som om festnatten i lördags då Barnet fick vara vaken till 23 nu har återställt hans normala dygnstrytm som han hade för några veckor sedan...
DAGENS FAVORIT: Barnet!
DAGENS KÖP: Mjukisbrallor till Barnet med stjärnor på knäna
DAGENS GODIS: Ekologiska russin från Saltå kvarn
DAGENS HUMÖR: Trött och sliten
DAGENS ORD: Måndag

Öppna, stänga

Av, på, tända, släcka. Det är vad livet handlar mest om just nu.

Att amma eller inte amma

Jag hade ingen aning om det här med amning. Att det skulle vara mycket svårare att sluta än att börja. Jag trodde liksom att det skulle avsluta sig självt och att i takt med att den fasta födan blev viktigare så skulle intresset för amningen avta och amningen fasas ut mellan 6-8-månadersåldern. Själv vällingbarn trodde jag i min enfald att alla barn älskar välling och väljer det framför bröstet för att mättnaden ökar. Men bröst är tröst och inte bara mat. Amning är närhet, trygghet, kärlek och kontakt. Och för varje sjukdom och tand så backas det lite i utvecklingen och eftersom sjukdomar och tänder avlöser varandra så fortskrider amningen. Och alla barn tar verkligen inte flaska!

Vi samsover och här ammas det fortfarande hela nätterna. Inte varje timme som för några månader sedan, men kanske 1-2-3 gånger per natt. Och när det ska somnas. På dagen lite när som, när det ramlas eller snubblas eller inte alls. För oss har det varit ett sätt att alla tre får sova så mycket som möjligt. Skrikminimerande och snabbt omsomnande för alla. Men visst har jag vissa nätter blivit galen...

Själv skulle jag vilja att Bebis själv väljer att sluta, men kanske vill han inte det. Ännu. Då tänker jag att det får komma i sommar. Eller när vi skiljs åt på dagarna för jobb och förskola.

Många ettåringar ammas faktiskt enligt all statistik, och WHO rekommenderar ju till och med deltidsamning till 1 år. Men jag känner mig ganska ensam om att göra det, och folk tittar konstigt på en ibland.

Få saker är så laddade som amning som när det kommer till det här med småbarn. Det är liksom fruktansvärt om man inte ammar sitt pytto, men också fruktansvärt om man ammar sin dryga ettåring. Så fyllt av sociala regler... Självklart vill jag inte amma en treåring, men en ettåring är faktiskt ganska mycket bebis fortfarande. Och amning är inte längre mat. Det är något annat, som är svårt att neka sitt barn. Trygghet, tröst, närhet och kärlek. Om det inte gör mig något, varför ska det göra någon annan det då?

Utelista

Nu nalkas sommaren... och istället för att som alla modebloggar lista vad som är inne och hett listar jag det som är det fulaste jag vet. Sommaren är liksom nån period då man tydligen kan ha på sig lite vad som lite var som.

Sommarkläder i allmänhet är fula.
Särskilt sådant som linnen och trekvartsbyxor i kombination.
Glasögon som blir mörktonade i solljus är fult.
Aprikos är en ful klädfärg, på alla, även solbrända.
Strumpor i sandaler är jättefult. Många sandaler är jättefula! Foppatofflor är fula!
Alla oversize:ade kläder från Gina Tricot är skitfula.
De flesta shorts är fula, antingen är de för korta eller så kombineras de av någon outgrundlig anledning med leggings eller strumpbyxor, why oh why?

Usch!

Spontan grill

Efter att ha övat upp mina bitterfittaskills överraskar Mannen med grillhäng med hans män. En av dem dyker upp med det på bilden. Vill man äta det?

Mer dagis

Dagisbesöket gick finfint och nu såhär på kvällen efteråt känns det till och med som en liten gladloppa hoppar runt i mitt bröst. Det blir ett dagis med torn och tinnar, beläget i en gammal villa med en stor svängd trätrappa mitt i. Små barn nere och stora uppe. Stafflier, dockvrå, bilar, djur, läsmysgrop, duplohörna och så en fin rutschkana. Förskoleläraren som tog emot oss verkade kanon. Alla vuxna var förberedda och visste Bebis namn och förklarade för barnen att Bebis kommer i höst. En liten kille som såg ut som Karlsson på Taket fast tre år kröp upp i förskolelärarens famn under vårt samtal och hon var sådär precis som jag vill att mitt barn ska bli bemött! Sova två gånger om dagen om man behöver, sju barn i den lilla gruppen för ett- till tvååringar. Utevistelse mest hela tiden, temaarbeten, skapande och rim & ramsor. Jag kan nog till och med stå ut med den äldre kvinnan jag mötte första gången jag var där, även om hon inte är min favorit kanske hon blir mitt barns favorit.

Det enda som förstörde upplevelsen något var det avslutande "Anna kan du hjälpa din kompis Anders av med sin jacka". Men kanske är det så att Anders hjälper sin kompis Britta eller Bengt också... annars är det något jag som förälder får ta upp. Shit vad det känns konstigt, att vara förskolebarnförälder, men spännande och kul också!

Mitt barn ska få knyta an till andra vuxna, och få egna vänner. Finna trygghet, lära sig att hitta sin plats bland andra människor. Det är vackert!

Dagisångest, dagisångest

Först går man runt med sin lilla knodd i famnen och den där föräldraledigheten känns som en eeeevighet framför en. För min del blev den ju dessutom nästan dubbelt så lång som det var tänkt från början eftersom Mannen bytte jobb och inte kunde ta över efter 8 månader som vi tänkte.

Efter en halv evighet får man syn på andra barn som uppenbarligen går i förskola. Vi bor i ett dagistätt område med hela fyra dagis i de angränsande två kvarteren. Ett tag där går man runt och överväger vilket som i en avlägsen framtid kan tänkas vara gott nog åt ens älskade barn.

Strax därefter inträder en period då man rusar förbi dessa förskolor med en stor klump i magen, detta sammanfaller med den där tiden då hemska ansökan som måste lämnas in.

Vi resonerade som så att "äsch, det blir nog bra vilket som... inget är ändå gott nog så vi tar de här som ligger nära oss så minimerar vi vardagstransporterandet..." Så man kryssar, väljer lite och lämnar in och så någon dryg månad senare dimper det ned ett antagningsbesked och vi har fått vårt förstaval!!! Nu uppstår frågan "men varför valde vi det dagiset?" och "varför hälsade vi inte på innan?" och så såklart "hur ska vi kunna tacka ja till den platsen då?".

Man går dit, fast man vet att vem man än träffar på kommer det vara ett stolpskott som man definitivt inte gillar. Och så blir det! Sen ringer man rektorn för hela klabbet som är så klok så klok och som peppar och säger att man ju borde vara glad eftersom hon slagit knut på sig själv för att ge en ens förstaval. Och man tänker i sitt stilla sinne att man är både bortskämd och dumihuvudet som beter sig såhär, men rektorn är klok och ser till att en annan klok människa tar kontakt och tar emot en på besök. Och försäkrar att dagiset där Bebis eventuellt ska gå kan det där med både genus och Reggio Emilia.

Så nu står vi här, om drygt två timmar ska vi äntra förskolevärlden tillsammans Bebis och jag, för ett första möte med det som kommer bli vardag om mindre än tre månader...

Och Onekligen är igen så onekligen klok!

Hos lillebror

Hos lillebror och svägo i Malmö. Vi hänger på Möllan och äter finfin falafel just like in the old days. Mot lillsirran ikväll... Glory glory!

Sol!

Vi är ute så mycket vi kan. Vissa av oss upplever fantastiska saker för första gången. Och just det! Förskoleplatsen är kirrad vilket gav undertecknad en stor klump i magen. Tre månader kvar... Hur ska någon annan än vi trösta vårt knyte?

Helt på egen hand

För ett år sedan idag kom vi hem från BB. Jag minns att världen under BB-dagarna (inte bara förärats med världens finaste bebis) utan också blivit alldeles grön. Idag har det dock regnat och blåst som om det vore november.

Vi har varit föräldrar helt på egen hand i ett år idag och har firat med rödvin för mamman, honungsvatten för sjuka pappan och fullkornsvälling för ettåringen.

För ett år sedan körde vi hem i vår Volvo kombi vi köpt enbart för ändamålet, att bli föräldrar. Aldrig har pappan kört så försiktigt... Vi kom hem efter lunchtid och satte in den där lilla byttan man får ta hem sin bebis i. Herr Hund kom förbi, nosade och sa ungefär såhär med sin blick "jaha, har ni tagit hem en bebis nu..." och gick sedan och la sig i sin älskade korg. Han var mest nöjd över att ha fått komma hem igen. Föga anade han de kommande kvällarnas skrikfester, som idag är utbytta mot Bobbycarsrejsande, bokhylleklättrande och ett evigt petande i nos och öron...

I ett år har vi nu levt som en riktig familj! <3

Den nionde ballongen

Födelsedagsbarnet letar efter den nionde ballongen.

Bebis blir Barn

För ett år sedan kämpade jag på ett sätt jag aldrig förut gjort. Det tog elva timmar och krävdes en amniotomi och flera timmars krystande. Det är mitt livs största bedrift fysiskt och den mest himlastormande lyckan i hela mitt liv! För ett år sedan landade en varm och blöt liten skrynklig kille på mitt bröst. Mitt barn. Vår son. Som kan äta tårta med hela ansiktet och som utmattad somnade på två röda efter firandet av hans ettårsdag. Kärlek. Kärlek så det svämmar över tusenfalt, stjärnstopp och mer än det!

Gungar!

Bebis älskar att gunga, han är bara lite väl liten för en del...

Till mig själv när jag var fem år

Okej, lite saker som du bör veta:

När du börjar på dagis, stå upp för dig själv, det kommer ta femton år och en A-kurs i sociologi innan du kan sätta riktiga ord på vad det är du upplever. Det är skitbra att du börjar vara envis redan som treåring och väljer dina kläder själv, talar för din egen sak och går genom livet rak i ryggen och med skinn på näsan. Men ta ingen skit. Det gör inget att du rymmer från dagis och blir utskälld så att du knappt kan stå upprätt. Det kommer bli symbolen för din vilja genom livet.

Hela ditt liv kommer du vara den sociala tjejen som lätt får vänner och alltid omger dig med andra människor. Du får bästis efter bästis och är bäst på att prata. Skit i de konstiga dagisfröknarna, som vuxen kommer du förstå att du haft rätt hela tiden. Det är de som är konstiga och inte du!

När du går i ettan så kommer du få ytterligare bästisar och ni leker, pysslar och lever helt bekymmersfritt med My little Pony-hästar, hopprep och stenkulor. Det kommer du tänka tillbaka på som en av de roligaste tiderna i ditt liv. Känslan av att stå lite vid sidan av ibland och inte vara lika gällande som andra, kommer ge dig en ödmjukhet och en erfarenhet som du kommer ha nytta av hela ditt liv.

Ät alltid grönsakerna. Lita på din mamma och på din pappa. Hoppa i vattenpölar. Bär kjol, om du vill, fast att det är kallt. Bär randigt! Det är snyggt och är din färg, kommer alltid vara genom hela livet! Åk mer pulka, det är fan bara snö där du växer upp när du är liten. Pussa och krama din morfar och din farfar mer, de kommer dö längre fram.

Ha inte pannbandet som du vann på skoljoggen på skolfotot i fyran. Du kommer ångra dig när du ser bilderna. Som tur är får ni ta om fotot eftersom det första blir suddigt.

Stå upp för din vän S och lyssna inte på hennes mamma när hon ber dig att vara tyst om S:s sjukdom, det håller på att ta knäcken på dig. Man får vara sjuk i själen utan att det är skämmigt, och det om något lär din mamma dig. Genom livet kommer du alltid att stå upp för de svaga och utsatta och det är något att sträcka på ryggen för.

Lyssna inte på din klasskompis J i sexan när hon säger att det bara är nördar som väljer franska, du kommer ångra dig när du många år senare träffar ditt livs kärlek och hans familj är halvfransk.

Låtsas inte att du är handbollsproffs när du börjar sjuan, för du är ju inte det och du glömmer att du sagt sådant. När du fyller fjorton börjar din värsta tid. Det är ingen som säger det till dig då, men fjorton suger för alla. Och det kommer gå över. Skit i folk som retar dig, de kommer bo kvar i stan du kommer från och vara trebarnsmammor och trebarnspappor när du är tjugosju.

Våga ta för dig när du kan, av livet och kärleken. Du ångrar dig sedan. Var inte rädd. Fundera inte för mycket. Utan dröm mer. Älska dig själv. Älska dig själv. Älska dig själv. Allt kommer att bli så jävla bra!

På gymnasiet kommer det mesta ordna upp sig. Du kommer få utrymmet du behöver, lita på att du duger. Våga mer! Bli inte tillsammans med M, bara för att hans vän M och din vän M är tillsammans. Du kommer att bli kär i honom efteråt och då är allt för sent. Bli inte kär i F du kommer aldrig bli tillsammans med honom. Jag är ledsen, men när du är tjugosju kommer du att få veta att han ändå är bög.

Bryt med gänget. Det är coolt med ett gäng, men inte till vilket pris som helst. Om man tycker att allt är förljuget så är det säkert det. Och det funkar fint med lite bästisliv, navelskåderi, dagboksskrivande, tedrickande och kladdkakor i kilovis. Umgås mycket med E, ni kommer ha jättekul, men sen tappa kontakten och hitta den igen. Den kommer alltid att finnas där! Tro på dig själv och det du skriver. Lyssna mindre på alla regler, det kommer hindra dig och Tro på dig själv.

När du fyllt arton kommer du att träffa ditt livs kärlek. Och han är mer än allt du drömt om. Han har korkskruvslockigt hår, kanelbruna ögon och bär sandaler i oktober. Du älskar honom från första stund. Lita på att det blir ni, foreverandever. För så bli det! Var inte orolig!

Lär av läraren Lasse, han förändrar ditt liv och ger dig en ovärderlig skjuts in i universitetsvärlden. Han får dig att fatta ännu mer än vad du redan gjort!

Håll kontakten med alla dina vänner. Så gott det går. Det lönar sig och era vägar korsas igen och trots himmel och pannkaka kan ni umgås som vuxna och se tillbaka på era gemensamma liv och erfarenheter. De ser olika ut, men det är okej. Man kan dela minnen utan att de är likadana.

Ha inte ångest över att du aldrig åkt på språkresa eller varit utbytesstudent, man klarar sig bra i världen ändå. Du kommer inleda ditt universitetsliv med spets på allt och lära dig så mycket, för hela livet och inte bara tentorna! Du kommer förstå så mycket och kunna förklara ditt eget liv för sig själv!

När du är tjugo kommer du flytta ihop med M, fastän M:s mamma försöker sätta käppar i hjulet. Och skaffa hund trots högljudda familjeprotester. Bry dig inte! Fastän du har så mycket respekt för din svärmor, så har hon definitivt inte alltid rätt, det kommer du att märka! Tro på kärleken och tro på dig själv! Lev livet. Spara lite pengar, men spendera dem också. Klappa din hund mer, för hon kommer inte finnas för evigt.

Våga flytta, bryta upp från trygghet och vänner. Det kommer ny trygghet och nya vänner och en ny stad som får en särskild plats i ditt hjärta! Med bad i skogssjöar och liter mer vuxenblivande. Oroa dig inte inför framtiden, för i framtiden kommer du göra så många fel och misstag att du skulle få svindel om du visste om dem. Men också många rätt! Det mesta rätt skulle jag väl säga ändå!

Våga bryta upp igen och våga flytta till hemhemstaden. Du kommer få ett pangjobb, nya vänner, en ny hund, trygghet och kärlek och tillochmed gifta dig och du kommer bli mamma just när du fyllt trettio. Livet blev kanske inte som du trodde men så världsmycket bättre än det!

Du kommer se på din son, se hans blick och se hela världen i den. Och tänka att han är du! Han kommer också skrapa knän, gå på barnkalas, träna glosor, öppna julklappar och önska sig akvariefiskar. Han kommer också vilja själv, kunna själv och få den orubbade självkänslan du kom till denna värld med. Ge honom den!