Knut och kofta citerar Ketchupmamman och vill att ni ska se en liten film...

Kechupmamman gör det... skriver om precis det jag menar! Vår son har tre gånger under mindre än en veckas tid och av tre olika människor blivit kallas flicka eftersom han inte har svartgråblågröna kläder på sig utan färgglada sådana i rött, grönt, blått, gult och annat och är intresserad av dammsugare. De får gärna kalla honom flicka, vi bryr oss inte, men jag tycker att det är sorgligt att människor är så insnöade år 2011. En dam frågade - Vad heter hon? Och jag svarar "Pojknamn" - Hur gammal är hon?... Hahahaha!

"[...] Så upprörande. Nästan lika upprörande som folk som inte förstår poängen med att flickor inte ska kläs i söta, nätta kläder medan pojkar kläs i tuffa, slitstarka kläder. Folk som inte tycker det påverkar våra barn på något sätt när vi klär hälften av dem i kläder att busa i, och hälften av dem i kläder att vara fin i. Folk som anser att eftersom kvinnor i andra länder har det värre och vi bor i ”världens mest jämställda land”, så är det bara fånigt att vi engagerar oss i orättvisor här. I stället ska vi ge oss ut i världen och förändra den.

Jag skulle gärna förändra världen, men det påverkar inte det faktum att kläder visst har med jämställdhet att göra. Av flera olika skäl. Ett är att vi människor påverkas löjligt mycket av utseende. Vi har inte tid att lära känna alla vi möter, så vi delar in dem i fack och behandlar dem efter hur de ser ut, inte efter hur de är. Det går snabbare, det går enklare, och det får många av oss behandla finklädda flickor som ömtåliga varelser, och pojkar i stålmannenkläder som busgrabbar. Som förälder föredrar jag helt enkelt att mina barn bemöts efter den personlighet de har, inte efter kläderna de bär. Speciellt eftersom vi gärna håller kvar folk i de fack där vi placerade dem från första början, och tolkar allt de gör efter våra förutfattade meningar.

Men här kommer alltid några med invändningar. Pojkar ÄR ju busigare, säger de. Flickor TYCKER OM att vara söta, påstås det. Visst, det är ju en teori. Du kanske till och med har stöd för den teorin. Precis som jag kan hävda att grädde ÄR fluffig, och så kan jag ju helt strunta i att den var tunn och flytande när jag fick den, och det tog mig två minuter med elvispen att få den fluffig.

För alla som umgåtts med barn borde väl ändå veta hur lättpåverkade de är. Jag använder mig dagligen av olika knep och tricks för att få dem att göra det jag vill, och till och med vilja det jag vill. Det handlar bara om hur man presenterar olika förslag. Ska vi skynda oss till dagis för annars blir mamma sen till jobbet, eller ska vi tävla och se om vi kan slå gårdagens rekord och hipp hurra vad duktiga vi är och vad supersnabb du är! Ska du städa upp på ditt golv för att jag säger det, eller ska vi överraska pappa och göra huset så rent att han blir jätteförvånad när han kommer hem och tror att han gått fel? Ska du ha på dig de här vanliga tråkkläderna, eller vill du se ut som en prinsessa så att fröknarna säger att du är en liten sötnos?

Det sista säger jag inte. Men oj vad jag skulle kunna få vilket som helst av mina barn att knuffas rakt in i den så kallade prinsessåldern, bara genom att slå ihop händerna och bekräfta dem för deras utseende. Som om jag vore en trollkarl. En trollkarl med lite farliga magiska krafter.

Men det handlar inte bara om att tjejkläder är gulligare och killkläder tuffare. Det handlar ju om att de rent konkret påverkar barnens rörelseförmåga. Tajtare kläder för tjejer ”så att de inte busar runt”, och lite vidd i ärmar och ben till pojkarna ”för pojkar är ju alltid pojkar”. Exakt från vilken ålder skulle detta vara bra, tycker du? Är det bäst att börja redan när de är nyfödda, så att bebisflickorna inte får för sig att göra alltför kraftiga armsvingar? Ska vi kanske ha halksockor bara till pojkar, så att flickor lär sig att det kan gå illa om man ökar farten och släpper taget om mammas eller pappas trygga hand? Eller ska jag nöja mig med att skriva mammas hand? Det vet vi ju att män har ju alldeles för lite tålamod för att kunna ta hand om bebisar. De vill ju hellre vara på kontoret och spralla runt.

Så. Tillbaka till att vi är världens mest jämställda land. Jaha? Desto mer press på oss, skulle jag vilja säga. Inte sjutton slutar en löpare springa för att hon ligger först. ”Tjoho, jag leder, dags för en tupplur!”

Och så en vacker film som söndagsavslutning!

Vardagslunk

Tillbaka i söndagstristessen och har både jagat dammråttor och öppnat fönsterkuvert idag. Fy farao vad tråkigt! Semester var fint även om det ju såklart inte innebär den avkopplingen man egentligen skulle behöva eftersom en soon-to-be-2-åring har jäkligt svårt att sitta stilla och envisas med att stiga upp före faan, det vill säga före kl 06.00. Men att sedan få dela badkar med honom en timme senare gör allt det där värt det!

Nu är det åtta veckors spurt till spåklovet och efter påsklovet vet ju alla som är lärare att det inte blir mycket gjort. Vi säger det va? Snart är det sommar! Jag vet att det inte känns så, men snart är den här... och då kommer jag att klaga på att man måste raka benen och vara sådär sommarbrun som jag aldrig kan bli. Men man slipper åtminstone overallbrottning varje morgon!

Sportlov utan sport

Nä men om man skulle ta och dra på någon slags sportlovssemester då. Typ bo på hotell. Äta ute. Flanera. Gå på museum. Handla något kanske. Fika. Definitivt fika. Sova i sköna sängar och gå till dukat och dignande frukostbord. Typ bada badkar och bastu med utsikt över havet. Det tycker jag vore en bra idé! Ja men då gör vi det då!

Orden

Orden bara bubblar ur din mun. Forsar. Nya hela tiden. Långa resonemang som vi tjuvlyssnar på!

Igår sa du ditt namn på riktigt för första gången enligt din pappa. Annars är det mest "Min!". Orden kommer nu två tre och tre och det är inte alltid så lätt att förstå dem för andra än din mamma och pappa. Det har bara börjat och det går inte att förstå vidden av det som komma skall! Så häftigt att verbalt kommunicera med dig. Tänk när vi ska få lyssna på dina alldeles egna funderingar.

Dina favoriter:
Drrrrrila = Bilar! (onomatopoetiskt så det förslår!)
Mam mam = Välling! (eller hungrig!)
Mam = Katt
Den e min!
Min tätta! = Jag ska tvätta mig!
Ja häja= Jag skära
Min mamma/pappa e däh!
Hovve bått! = Hunden gå bort!
Kakka mamma/pappa = Tack tack mamma/pappa
Ja hoppa!
Tuff tuff! = Tåg i någon slags form...
Chläss = Släck! (Men kan ibland även betyda "Tänd!")
Sita = rita
Min titta däh! = Jag ska sitta där!

Spörtlöööv!

Titta vad man kan hitta i skolkiosken! Nu tar jag ett mindre sportande och mer utvilande lov!

Varumärken?

SKOR: Kan jag aldrig få för många av. Jag gillar dyra och bra skor, som Clarks och Birkenstocks (där är jag märkesnördig) men vill gärna variera med billiga skor som kan fyndas på rea eller på H&M, bara de är tillräckligt "roliga" eller "galna" som paljettespadrillos, mintgröna ballerinor eller röda lackskor.
SNEAKERS: Älskar! Likadant där, lika gärna Converse eller Nike som budgetskräp
JEANS: Tycker om Cheap Monday för priset och utseende, men det kan lika gärna bli vad som helst annat som sitter bra.
T-SHIRT: Använder icke!
UNDERKLÄDER: H&M eller Lindex
VÄSKA: Marimekko eller Indiska
PLÅNBOK: En svart vuxenplånbok från riktig skinnaffär
SOLGLASÖGON: RayBan-kopior eller H&M:s billiga
KLOCKA: En billig från Ur & Penn med stor urtavla
SMYCKEN: Örhängen som jag köper överallt, annars mest krafs från Indiska
TV: En tjock-teve från Philips
MOBILTELEFON: En Sony-Ericsson S5001, när den är död och begraven inom ett år vill jag väl ha en iPhone som alla andra
DATOR: Dell
SMINK: använder ytterst lite sådant, mascara och skuggor från FACE
ANSIKTSKRÄM: Apotekets fuktkräm (ACO) men jag är inte så knusslig, jag smörjer in med lite vad som
LOTION: Bodyshops Body Butter
DEODORANT: vad som, som luktar gott ex. Barnängens AloeVera
TANDKRÄM: Hm, stark ska den vara. Ofta Colgate eller Pepsodent. Utan triclosan!
SCHAMPO/BALSAM: Varierar, just nu L'oréal El Vital, men ibland TRESemmé eller Barnängen
TVÅL: fransk eller grekisk olivtvål från semestrar
PARFYM: Skäms att säga: Brittans! Fantasy tror jag den heter.
MINERALVATTEN: Med citrussmak
VIN: Rött! Gärna en god Amarone eller Valpolicella
DRINK: White Russian eller Razzputin
BRÖD: Nybakat! Hembakat! Rostat! Gillar bröd i alla former. Dock ej Pågens industribakade konserveringsmedelslimpor och absolut inte Lingongrova - blä!
MAT: Jag gillar mat! För mycket för att lista nå't speciellt. Gärna grillat, eller ost, eller fisk eller jaa... ekologiskt!
GLASS: Vanilj först och främst men gärna Ben and Jerrys Cookie Dough
GODIS: Karamellkungens lösgodis eller Toblerone eller Gott & Blandat eller Salta Pingvin eller egentligen det mesta!
SÄNG: IKEA:s Sultan
LAKAN: Nytvättade! Urtvättade! Med glada färger. Borås Cotton, IKEA eller Hemtex
FRISÖRSALONG: Det varierar
DAGSTIDNING: DN
MAGASIN: Gärna Filter, Vi-tidnigen och nå'n föräldratidning då och då

Alla hjärtans dag

I tvättstugan. Med falukorv och vaniljhjärtan i magen.

Söndagstankar

En helg med 0 inplanerat blev ändå en sjukt effektiv helg med möbelbyten, storstädning och umgänge. Barnet har nu fått en stor säng, en vuxensäng från sin farfars hus så att vi kan ligga bredvid och söva honom, plus ha en extrasäng när det ibland vandras här nattetid eller has nattgäster. Vi har bytt ut vårt gamla skrivbord mot ett nyare och lite större som vi ärvt av en kompis som röjer ut sitt föräldrahem. Så gammaltgammalt bytt mot nygammalt. Micket micket bra! Till den facila kostnaden av 0 kronor, bara lite kånkande och pustande liksom.

Och någonstans i stan finns en mamma och pappa som just förlorat en ettåring i en tragisk badkarsolycka och på ett annat ställe i stan ligger en av mina bästa vänner nyförlöst med två tvillingflickor på sitt bröst. Föräldraskapet kan vara allt ifrån djupaste outsägliga svarta avgrundshelvete till den mest fantastiska obeskrivliga himlastormande kärleksbubbelruslycka.

Vår sötkorv sover i en randig pyamas i sin nya stora säng i sitt eget rum med vällingrosor på kinderna med sin Finduskatt på kudden bredvid. Det finns inget, ingenting i hela världen, som går upp emot att vara hans mamma.

Kolla vad jag kan!

Har egentillverkat en ny bloggheader i Illustrator. Nu är jag på G. Jag hade visst fler ambitioner än vad jag själv kände till.

Så, vad tycks?

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Så nu lägger jag sista handen vid den här temabloggen som visst drog ut på tiden en del. Från november till februari har jag nu 30 gånger om temabloggat på en given rubrik. Nu kan jag gå vidare i mitt liv...

Jag ska börja med att lägga mig ned horisontalt och läsa Jenny Jägerfelds "Här ligger jag och blöder"... En av de bästa sakerna med mitt jobb, att läsa ungdomsromaner.

Dag 29 – Mina ambitioner

Jag har faktiskt, just idag, varit på ett dryga timmen långt samtal med min chef som bland annat avhandlade mina ambitioner. Till mina finaste egenskaper hör den finfina kombon av att vara lat och ambitiös samtidigt.

Dock framhöll jag mest ambitionssidan inför min chef och svor dyrt och heligt på att ta ansvar för genusområdet på jobbet. Jag ska bland annat delta i handboksskrivande, utveckla en studiekurs och fortsätta inspirera och kompetensutveckla.

Förutom att jag aspirerar på titeln "Världens bästa "good enough"-lärare" så ska jag alltså fortsätta brinna i båda ändar för min hjärtefråga... Känns fint och viktigt!

Jag vill också fortsätta vara Barnets bästa mamma!

Det får räcka som ambitioner!

Dag 28 – Det här saknar jag

Våren!
Tid!
Vänner som bor för långt bort...
Mina syskon
Tålamod
Min "mamma & pappa"
Pengar att spendera
Ordning och reda i min garderob och bland mina viktiga papper

Dag 27 – Min favoritplats

Min favoritplats alla kategorier är vårt hem. Det är inte mycket för världen, men ändå en fin trea på styva 85 kvadrat i ett 20-talshus. Hyresrätt när den är som bäst.

Vi har skitiga fönster, grus på golven och världens minsta badrum. Men vi har också en bänkdiskmaskin, en innergård med gräsmatta och en klädkammare.

Varje kväll när jag går och lägger mig i vår familjesäng känner jag lyckobubbel i hela magen. Det är här vi bor, vår lilla familj och jag trivs så bra!

På jobbet längtar jag efter min smuliga diskbänk, min nedsuttna tevesoffa och mitt fläckiga köksgolv - för det är vårt hem! Min lilla varma, till bredden kärleksfyllda, kokong där jag och min familj kan dra oss undan och vara bara vi.

Visst ibland hemnetknarkar vi, som igår kväll när vi helt plötsligt ville köpa ett lösvirkeshus från 1970 med gillesstuga, fast vi egentligen vill ha en grosshandlarvilla med punchveranda och uppvuxen trädgård. Problemet är bara pengar.

Fattigmansakademiker med höga studieskulder göre sig icke besvär. Varken som gillesstugespekulanter eller mansardtakspekulanter. Jag undrar hur fasen folk har råd. Folk som inte tjänar i alla fall mycket mer än oss köper hus till höger och vänster.

Nåja, tur att jag trivs så bra här i vårt hem och att vi har chansen på en tvättid en gång i veckan i alla fall. Att jag älskar att låsa dörren om oss och sjunka ned i soffan eller leka hejaheja-leken som går ut på att springa så många varv som möjligt genom hall-vardagrum och sovrum och ropa "hejaheja" och klappa i händerna efter valfritt antal varv.

Men trots myset här hemma längtar jag efter ytor, möjlighet att låta symaskinen stå framme och möjlighet att bara släppa ut hunden på gården. Kunna erbjuda barnet en egen sandlåda som inte kvarterets katter bajsat i. Samtidigt vill jag bo just här, med dagis fem minuter bort, jobbet åtta minuter bort, stadens hank och stör en promenad bort och möjlighet att hyra film, låna böcker och simma i simhallen på en söndag helt spontant. Med cykel eller till fots. Ett minimum av vardagstransporter är lyx!

Jag vet inte vad jag vill helt enkelt, precis som vanligt. Jag som inte ens kan välja mellan röd eller grön mjölk kommer aldrig våga ta steget... Jag stannar här i vår kokong. Som jag älskar.

På spåret

Tevesoffan efter after work med mina fina kollegor. Vin på lokal är alltid trevligt, men ändå finns det inget som slår kokongen hemmavid. Pure love med mina killar! En stor, en liten och en hårig. Pure love!

Dag 26 – Mina rädslor

Usch jag har så många rädslor. De flesta av dem har tillkommit sedan jag blev förälder. Den där rädslan finns ju med en sedan det blåa plustecknet på stickan... Och värre blir det hela tiden!

Jag är rädd att han ska bli svårt sjuk, överkörd, retad, mobbad, utfrusen eller misshandlad på stan. Som gymnasielärare ser jag så mycket skit som händer ungdomar och jag tänker att jag bara vill låsa in min egen son så han slipper träffa homofoba sverigedemokratiska snorungar som eventuellt vill kröka ett hårstrå på hans huvud eller lära honom dumheter. Men så funkar det ju inte! Jag skulle vilja ha någon slags garanti på att han får kompisar, att han får en bra skoltid och att han omges av goda människor med stora hjärtan! Att han inte dras med i farliga saker eller att han inte får en så god självkänsla som jag verkligen önskar!

En annan märklig grej är att jag blivit sjukt mörkrädd. Inte utomhus, men inomhus, företrädesvis i källaren. Jag springer till tvättstugan det fortaste jag kan och säger med panik i rösten till Mannen att om jag inte kommit upp ur källaren om fem minuter måste han komma ned och rädda mig. Det knasigaste är att jag är mest rädd för saker jag vet inte ens existerar.

Men den rädslan är ändå inget, inget alls mot rädslan att någon skulle hända mitt Barn. Den rädslan är så stor att jag inte ens förmår beskriva den. Hua!