P.S

Går ändå och lägger mig som en lycklig människa. I en säng där två människor, vars sammanlagda längd understiger två meter, redan sover.

Alla bara tänker på sig. Det är bara jag som tänker på mig.

Jag vet inte vad det är med mig. Eller jo, det vet jag, jag har för mycket att göra, för många krav att leva upp till, så många viljor att vara till lags. En sak är viktigast, mina barn. Så får jag dåligt samvete när jag tar på mig ännu mer att göra, fast jag redan har alldeles fullt upp. Och jag förbannar mig själv att inte ens njuta av den stund jag får natta om för tredje gången. Jag borde njuta. Njuta av att ligga där, nära en varm, gosig kropp som längtar efter min närhet. Det är ju det finaste som finns. Ändå är jag bara så sjukt stressad av att jag måste sätta mig och jobba. Rätta, planera, mejla och strukturera.

Jag jobbar heltid. Det är fullt i schemat. Nu ska jag ändå ingå i ett mastodontprojekt på drygt fyra månader som jag vet kommer suga musten ur mig. Jag är toppstressad redan innan det ens har börjat. Varför ska jag göra sådant här när jag har så småbarn? Jag tänker att om jag var en man hade jag inte tänkt så. Och så blir jag arg. Arg och ledsen.

Jag vill visa framfötterna. Jag vill visa att jag är duktig. Chansen kom när jag hade små barn. Ska jag inte ta den då?

Jag vill räcka till åt alla. Vara den bästa vännen, bästa frun, bästa mamman, bästa dottern, systern, och kollegan. Men jag då? Vem tänker på mig? Och så blir jag arg och ledsen igen. Så ledsen att jag sitter och gråter vid min MacBook och måste skriva något för att kanalisera alla känslor som rör runt i mig. Som får mig att visa alla varningstecken såsom irritation, glömska och nedstämdhet.

Och så tänker jag att jag håller ut. Jag biter ihop. Det är fyra månader och jag kan klara det. Och om jag inte gör det, vad är det värsta som kan hända? Att jag tappar ansiktet? Det är aldrig värre än så.

Och så tänker jag att alla de elever som dagligen tar av min energi borde få se mig nu, borde se att även de skulle behöva ladda mig med energi, inte bara ta den.

Jag hoppas bara att mina barn inte kommer att se tillbaka på de här åren och minnas en stressad mamma som bara ville få nattningen överstökad så hon kunde sätta sig och jobba.

Och min man då? Jodå han är föräldraledig (hur skulle det annars vara?) och han har så klart ett enormt behov av att komma ut härifrån kvällstid. Det unnar jag honom verkligen! Vi nattar tillsammans, delar på allt, men han måste ju ändå kunna få springa en runda. Våra barn har alltid varit sådana som vaknar flera gånger under kväll och natt och som måste nattas om. Vissa kvällar inte alls, vissa kvällar fem gånger. Jag borde njuta av det! Men det blir ett stressmoment när jag sitter här och försöker jobba, men aldrig vet om jag kommer att kunna göra det. Jag ska försöka se det annorlunda. För det är inte hur man har det, det är hur man tar det!

Nästa läsår är det jag som jobbar deltid!

Mitt liv som gymnasielärare

16.42 landar jag utmattad i soffan hemma. Flera timmar av jobb återstår trots att jag började dagen kl 8.00 som alla andra.

8.10-9.10 har en lektion med ett tjugotal, flertalet bakfulla, sistaårselever. De anländer indroppandes, någon efter 35 minuter, minst fem i klassen saknas.
9.10 Kollar och besvarar mejl.
9.30 Blir "påhoppad" i skolbiblan, där jag letar efter en kollega, och får lägga en stund på att förklara för några elever universitetsvärldens antagningssystem, utbildningssystem och trösta deras existentiella ångest
9.50 Hinner sitta ned och äta en macka under ett informellt möte med några kollegor
10.00 Planerar kommande lektioner, stryker på to-do-listan, ringer samtal och besvarar ytterligare mejl
11.00 Träffar fyra förstaårselever under en kvart var och får höra om depressioner och skilsmässor bl.a. försöker fokusera samtalen på framtiden och hur man bäst klarar gymnasiet.
12.00 Inser att jag glömt lunchlådan hemma, skyndar till Sibylla
12.15 Äter en hamburgare och dryftar livets väsentligheter med kollegor
12.45 Besvarar fler mejl, förbereder föräldramöte, tröstar kollega, besvarar mejl
13.45 Lektion med tjugotalet förstaårselever, fyra saknas, där jag inte bara försöker få dem att lära sig litteraturanalys utan även att ge respons till varandra och därmed även lära sig själva något om hur man gör analyser på bästa sätt. Lyckas, tror jag.
14.58 lektionen slut lite i förtid, rusar till kopiatorn som trycker kompletteringsuppgifter samtidigt som jag hinner kissa på närliggande toalett under tiden.
15.00 träffar 8 elever som alla är i behov av stor hjälp, på helt skilda nivåer, för att komplettera uppgifter de innan inte fixat. Räcker inte till på långa vägar. Blir stressad över hur hela mitt jobb spretar åt lika många håll som jag har elever, om inte ännu fler d.v.s. cirka 150 håll. Försöker individanpassa, lyfta deras starka sidor, få dem att tro på sig själva. Lyckas inte, tror jag.
16.15 Cyklar hemåt

18.00 Börjar pedagogisk afton hos en kollega, tema Nobelpristagare
21.00 är jag i bästa fall hemma och kan pussa mina sovande barns pannor innan jag sätter mig ned och jobbar ytterligare en timme med elevrespons, mejlbesvarande och förberedande av morgondagen.

Sa jag att jag älskade mitt jobb?

Busy woman

If you wan't something done, ask a busy (wo)man! Det hoppas jag är ett talesätt som stämmer. Jag som redan har ont i magen av stress vissa dagar och som mest längtar efter sängen när mina barn väl somnat har nu skaffat mig ytterligare en utmaning. Den lockar och skrämmer och jag tänkte egentligen från början att bara min ansökan skulle vara nog att uppmärksammas av min chef, jag räknade liksom aldrig med att min ansökan skulle accepteras. Men så blev det och från och med snart och sex månader framåt ska jag gå ett meriteringsprogram för att dokumentera min yrkesskicklighet. Ett krävande meriteringsprogram där jag ska granska mig själv och granskas av andra, allt för att dokumentera på vilket sätt jag är särskilt yrkesskicklig. Vi får väl se!

R

Storebror har lärt sig att säga R! Vilken lycka! Nu kan han uttala såväl förnamn, mellannamn som efternamn. RRRrrrrrr.....

Helgens bästa

Listar helgens bästa:

• Samla vänner runt vårt matbord med mat och vin. Borde göras oftare!
• Höra vännen C sjunga "Besvärjelse" av Oscar Danielson till sin lilla son. Inte ett öga (av mina) var torrt.
• Bullfiesta med barnen och deras mormor, morfar, farmor och bonusfarfar.
• Krypa ned under täcket efter söndagsfrukosten och sova en timme extra. Bara för att jag kan!
• Inleda söndagen med att tända en brasa (då huset var utkylt efter att Mannen glömt(!!!) att stänga altandörren efter vädra-ut-efter-festen-vädring).
• Trädgårdsräfsande. Lisa för trötta själen.
• Bron. Kommentarer överflödiga.

Kära tomten

Jag önskar mig Signe Persson Melins glas "Ruben", att dricka vin i resten av livet.

Men fredag är ändå den dagen som känns bäst

Fredagskänslan är ju ändå det bästa med att jobba. Nu susar jag strax från jobbet, via Systembolaget och storhandling medelst cykel, hem. Helgen går i festens tecken med kanelbullar, flyttmiddag för alla bärande inblandade för att sedan avsluta med namngivning. Det blir nog fint det. Önskar bara att dygnet hade ungefär dubbelt så många timmar för allt jag behöver få gjort.

Veckans ord för lillebror (antecknar här så att jag kommer ihåg): "koko" (sko)

Fejan

Letade efter försvunna meddelanden i min inbox på Fejan och upptäckte då fliken "Annat". Hittade det jag sökte, men också brev av den här typen:

Hi Pretty, I was just searching for an old friend of mine who bears your name when i came upon your profile, i must confess the caption of your image caught my attention, i could just by pass it without dropping a short to tell you how beautiful, sweet and loving you look, Believe me, You seem like the one I need to know after going through your profile. Your description and your looks piqued my interest in you and I will like to communicate with you further at least exchange emails, so that we can explore our possibilities and share a warm friendship, please mail me if i made an impression on you..

Varför i hela fridens namn ägnar "någon" ens tid åt sådana här spam-äckligheter? Varför får jag sådant? Min profil är helt sluten, mitt efternamn heter ytterst ett fåtal i hela världen och jag undrar hur många män som får den här typen av meddelanden? För övrigt funderar jag på att byta kön på Fejan för att slippa all reklam och bantningsmedel, plastikkirurgi, mirakelkurer för plattare magar, större bröst etc. Kollade Mannens feed, han får bara trevliga (förvisso kommersiella) tips om skor och mat och annat neutralt. Skit är vad det är.