Årsbokslut 2022

Det är lätt att glömma att även detta år präglades av Covid-19. Jag inledde januari med Covid och hela familjen var sängliggande efter jullovet i olika konstellationer. Januari innebar att Mannen och jag rev ner tapeter i trappan och hallarna nere (väggar som vi fortfarande inte tapetserat). Vi utflyktade i pandemins tecken i alla väderstreck väl tillfrisknade. Vårterminen inleddes, den sista på alla stadier för alla tre barnen. Lillas sista på föris, Mellan sista på lågstadiet och Storas sista på mellanstadiet. 

Februari inleddes med Lillas sexårsdag och det firades på många sätt, men kompiskalaset blev långt senare just p.g.a. C19. Vi gick på vernissage, såg på Mello och jag såg på Pørni! Sportlovet tillbringade vi i Stöten och väl där fick jag motta såväl elevs dödsbud som Rysslands anfall av Ukraina. Kärt Örebrobesök både på upp- och nedvägen.

Mars innebar första jobbfesten efter lättnader av restriktioner, drack drinkar på lokal och vin hemma. Mellan samlade in tusentals kronor i kvarteren till barnen i Ukraina. Jag köpte Dahliaknölar på en handelsträdgård och som jag grejat med dessa under året. 

April är släktens födelsedagsmånad så en hel del firande blev det. Solen kom och påsken tillbringades hemma med småkusinerna som fick livets första påskäggsletning. Det fikades, cyklades mountainbike i skogen och vi var mycket ute i skog och mark. Jag tackade ja till en samtalsklubb för mammor i området där jag bor och vågade mig iväg på en kväll med bubbel och snacks och har sedan dess varit en given deltagare vid alla tillfällen det getts chans. Jag firade min 43-årsdag med middag hemma och härliga vänner runt bordet.

Maj fler utflykter och en tonåring i huset! Tomaterna härdades och vi drack vin i grannars trädgårdar. Varje månad fram till och med maj badade jag i havet också faktiskt. Jag såg Heartstopper och njöt. Både av serien och av att vara vuxen. Så bitterljuvt. Åkte till Linköping med kompisar på ett lunch-till-lunch-häng och skrattade så att jag hade ont i magen. Äppelträden slog ut och barnen och jag tältade i trädgården.Potatisen grodde och planterades ut. Jag gick en seglarkurs för vuxna. 

Juni inleddes i Göteborg och en magisk helg med vänner på Hisingen och i skärgården. Det var nyp-mig-i-armen fantastiska upplevelser med sol och klippor. Vi sa hejdå till föris med tårtfest, hejdå till mellanstadiet med brännboll och hej till högstadiet med grillkorv och namnbingo. En massa föräldraaktiviteter samtidigt som Mannen seglade till Norge, det var honom vi lämnade av i Göteborg, men själva stannade vi kvar. Gästtoaletten fick ett golv. Studenttider och skolavslutningstider. Vemod, stolthet och kärlek om vartannat. Mellan fyllde 10. Midsommar på Öland. Stora fick livets första sommarjobb. 

Juli blev det och vi åkte på tältsemester till Danmark. Som alla Danmarkssemestrar så regnade det. Och det regnade MYCKET. Vi satt i tältet varje kväll och sörjde att vi inte ens kunde sitta utanför. Vi gjorde Legoland, Skagen och Nordsjöakvariet. Barnen bryr sig tack och lov inte om vilket väder det är, men vi undrar om vi någonsin kommer att få uppleva sol i Danmark. Vi konstaterade at tält är mysigt, men kanske en natt och inte flera på raken på själva semestern. Jag frös som jag aldrig gjort förut. Det var under 10 grader på nätterna. Vi köpte inte en segelbåt. Gästtoaletten fick tapeter. Vi drog till Gotland.Vi såg vår skorsten och murstock från insidan typ. Vi köpte inte en annan segelbåt heller.

Augusti och jag målade element och tak. Aktvitetsdag med en massa kvinnor ur olika umgängen, finskt musikquiz, rundpingis, karaoke och havsbad. Vi bytte stuprännor och stuprör. Kusinbröllop i Malmö. Skolstart för alla tre. Lågstadiet, Mellanstadiet och Högstadiet.

September och valdag. Politiskt deprimerad. Protesterna i Iran. En månad då vi letade svamp hur många gånger som helst, men hittade inga. Knappt en enda ens en gång. Dahliorna prunkade. Stadens pridefestival blev av. Tvättmaskinen dog och ersattes raskt. Firade 25 år med Mannen. 

Oktober. Kvinna.Liv. Frihet. Åkte till Norrköping med kompisar på lunch-till-lunch-häng. Småkusinerna hängde med oss här en helg. Jag bjöd in kvarterens mammor till samtalskväll och vi pratade om jämställdhet. Jag sa lite opolerat att jag hatar män, och fick de andra att sätta i halsen. Förklarade givetvis hur jag menade och jag hoppas och tror att de förstår. Jobbfest med livets maskerad på temat "What if" och jag gick som barnmorska. Höstlov med kusinerna och Halloween och kilovis med godis i fångstpåsarna. 

November. Pingis i köket, Tonårsliv och tonårsbråk. Sexårsliv och sexårsbråk. Lilla hade både gymnastikuppvisning och uppträdande på roliga timmen, det ena fick jag se och det var inte det jag helst hade velat se... Åkte till bror i Lund och gjorde både pubrunda, föreställning och fine dining. Avslutade med guidning  på kyrkogården relaterad till hans släktforskning. Snön kom och försvann. Advent med luciaövning och många brasor. 

December med teaterbesök och fikar i långa rader. Slutkörd på jobbet som vanligt. Julklappsinhandling och rejvfest i gammal byskola på landet. Musikhjälpen - veckan jag älskar! Lilla stod på scen som stjärngosse och välkomnade fyra klassers familjer helt utan darr på rösten. Julfest på jobbet med riktigt röjigt dansgolv med lajvband. Jul och nu snart nyår. Jullov med sovmorgnar, syskontjafs, pussel, likör och julgodis. 

Ett fint år på många sätt, men mest ett år som passerat, där alla blivit större eller äldre. Längre eller tjockare. Vardagen, som jag älskar den mest av allt ändå!!

Fem röriga

Vad har nyligen rört till sig hos dig? 

Alltså detta har varit en rörig höst med alldeles för mycket för min hjärna att hålla reda på. Det har lett till missar i kommunikationen och missar i tider som skulle passats. Särskilt pinsamt är att det drabbat två av Mellans "kom ihåg" med en specifik - väldigt ordningssam - familj där jag gjort bort oss fullständigt. Efter mina fadäser lovade de att vi skulle ses på glögg i december, men inte ens det heller har blivit av. Jag ser framför mig hur vi framstår i deras ögon. Jag är annars oftast väldigt "påkopplad" och kan ha mycket i huvudet, men vid stress händer det ofta att jag gör tankefel. Det rör ihop sig och rör till sig alltså.

Omger du dig generellt med ordning eller oreda? 

Jag är verkligen både och. Rörig med mitt eget, ex. garderob och skrivbordet på jobbet. Men hemma lever jag med ordningspolisen och därför har jag gradvis anpassat mig och märker ju att ordning kan vara väldigt skönt. När ex. mycket har en given plats och när det går enkelt att hitta och stoppa tillbaka. Men störs inte av oordning. Störs däremot av total gränslöshet och totalkaos. Mina elever tycker att jag är väldigt ordningssam, men de har ju uppenbarligen mest bara sett min fasad utåt + att jag är oerhört strukturerad och ordningssam på jobbet för just elevernas skull. Till och med ganska mycket regelmänniska i yrket.

Vilken röra äter du helst?

Guacamole. Gillar överlag röror. Att doppa saker i röror! Fetaoströra, hummus och varm kronärtskocksröra med majonnäs, cheddar, vitlök och jalapeños är några favoriter. Min egen gubbröra till midsommar funkar fint den också. Nu blev jag sugen på tonfiskröra.

Var förvarar du alla de där småsakerna som inte har en egentlig plats? 

Lite överallt, har en del i min morgonrocksficka, en hel del i garderoben, i olika väskor, i en speciell låda i chiffonjén och i olika korgar på bänkar.

Vad har du nyligen behövt reda ut? 

Lillas hår, elevkonflikter och hur lagtexten ser ut gällande skjutsande på cykel.

What A Life

07.45 cyklar till jobbet så fort jag bara kan för att hinna möblera om innan eleverna kommer.

07.52 inser att jag glömt min matlåda

08.00 anländer skrivbordet, peppar en låg kollega

08.07 klar med ommöbleringen

08.10 prickar av 19 av 30 trötta gymnasieungdomar

09.34 lektionen är slut

09.36 tjafsar om sena ankomster i närvarosystemet

09.40 tillbaka vid skrivbordet 

09.41 chef hämtar mig och vill prata

09.45 med kaffekopp i handen slinker jag in på ledningsmöte

09.58 lämnar möte

10.01 lämnar kaffekopp i diskmaskin och möter uppstirrad vikarie som måste ha hjälp, resonerar med kollegor om hur hjälpa, löser biffen!

10.03 tar med mig vikarien

10.05 ringer sjuk kollega för att försöka hjälpa vikarie

10.10 måste lägga på och cykla till annan enhet

10.19 anländer till mentorstid, 23 av 27 på plats

10.20-10.48 fyller i enkät, diskuterar julavslutning, förhandlar fika, beslutar temadag, pratar om livet

10.49 går till annan skola för att köpa lunch

10.57 värmer djupfryst lunch

11.03-11.42 äter lunch och dricker kaffe med dator knät pga planerar lektion samtidigt

11.45 anländer klassrum och prickar av 24 av 27 elever

11.52 startar upp seminarier i intilliggande lokal, lyssnar på välförberedda elever som examineras i olika grupper jag satt samman

13.15 avslutar lektion

13.16 skriver ut papper och hjälper vilsna elever (jag inte känner) att skriva ut

13.23 tillbaka i klassrum

13.25 startar ny lektion, samlar in mobiltelefoner, läser poesi, gör drama- och argumentationsövningar, lyssnar på tal och skriver

14.55 lektionen slut

14.57 tröstar ledsen elev som gråter

15.28 plockar ihop

15.43 säger hejdå till kollega som behövt hjälp och bollplank

Timmar med jobb kvar.

What A Life!

Missa inte "Druk" som nu finns på SVTPlay! ("En runda till", på svenska) Slutscenen, alldeles magisk, lägger jag här:

H

Hösten 2010 började jag på min nuvarande arbetsplats. Där fanns en kvinna, H,  några år äldre än jag som jag iakttog och förstod brann för samma frågor som jag. Genus och jämställdhet. Jag kanske hade fler akademiska poäng i genus och mer på fötterna i mina resonemang p.g.a. politisk redan som femtonåring, jag kunde mer, men jag fattade såklart tycke för henne trots att hon många gånger gjorde sig obekväm med kollegor p.g.a. extremt rättvisepatos. Jag lyssnade mycket på henne där inledningvis där hon dömde ut den ena kollegan efter den andra. 

Våren samma läsår headhuntades hon och jag till en extrem problemklass som vi skulle få ordning på. Vi gavs rejäla lönepåslag som stack i ögonen på andra och där nånstans teamade vi ihop oss. Vi skulle ju få den värsta klassen skolan nånsin skådat. En klass lokalpressen omskrev i stort sett varje vecka ett tag. Vi fick gå dubbelt i vissa kurser och gavs både pengar och tid att göra något bra av det och det gjorde vi. Vi samplanerade och engagerade oss massor i den här klassen för att vända den. H och jag delade arbetsrum och elever. Vi tillbringade massor av tid tillsammans och började umgås en del privat. Både hemma hos henne och hemma hos mig.

Jag blev gravid, födde Mellan sommaren därpå och när jag kom tillbaka efter ett år hade jag fått andra uppdrag i ett annat arbetslag på skolan och H och jag var mest bara vanliga kollegor som möttes i lunchrummet, utvecklingssammanhang och på många möten. Vi fikade ihop ibland.

H å sin sida rekryterades till ett övergripande uppdrag en period och jobbade bara halvtid med mig som kollega och under min nästa föräldraledighet med Lilla så försvann hon från skolan. När Lilla var född kom hon hit en lunch och hälsade på. Jag minns att jag tänkte på att hon inte hade med sig någon present. Inte för att hon hade behövt det, inte alls, men när Mellan föddes överöstes jag och barnen med presenter. När jag tidigare fyllt år och bjudit in till middag kom hon med inte mindre ån tre fina presenter till mig. Jag anade att något skavde när Lilla var född, men jag fattade inget och jag stannade i min bebisbubbla. (Långt senare förstår jag att det kan ha att göra med att min Lilla är en flicka, hon mamma till tre pojkar.) Jag tror att hon under kommande månader upplevde stora förluster då båda hennes svärföräldrar gick bort, eftersom vi inte sågs varje dag var jag inte så deltagande i hennes sorg... 

Jag bjöds dock under den här tiden med till en feministisk bokcirkel och deltagare plockades från olika sammanhang, olika kommunala verksamheter. En bokklubb där vi drack vin och läste romaner och facklitteratur. Spridda åldrar och yrkesbakgrunder och så himla roligt. Superintressanta samtal och en oslagbar känsla av systerskap! Vi sågs med jämna mellanrum och H var lite spindeln i nätet som var den som kände allihopa. Hon inledde parallellt en verksamhet kvällstid som riktade sig till ungdomar och jag medverkade vid något tillfälle med en bebis på höften, men tackade sedan nej då såväl min chef sa nej, som mitt hjärta. Jag kan inte lägga timtals obetalt arbete på kvällstid med ungdomar när jag jobbar med dem på dagtid också. Här tog uppenbarligen H väldigt illa upp och skrev ett väldigt otrevligt meddelande att det minsann bara var hon som engagerade sig på riktigt och hur skulle jämställdheten någonsin komma nån vart när människor bara bryr sig om sig själva. Jag trodde att hon skämtade. En trebarnsmamma vars yngsta barn är två år äldre än mitt äldsta säger alltså till en mamma med tre barn i åldern 1-7 år som jobbar som gymnasielärare att det bara är hon som gör något som betyder något på riktigt. Att hon är besviken på mig för att jag inte jobbar ideellt kvällstid med något hon får komptid och lön för. Mitt nej varken accepterades eller respekterades.

Följande bokklubbsträff ignorerade hon mig fullständigt. Jag fanns inte. Experten på Berit Ås härskartekniker praktiserade flera av dem fullt ut. Jag tänkte att det väl går över. 

Men det gjorde inte det. Flera gånger vi träffades i yrkessammanhang osynliggjorde hon mig. Fler gånger än vad jag kan räkna till. Vi åkte en kommunal delegation till Jämställdhetsforum i Linköping och där kramade hon på perrongen samtliga medföljande på resan utom mig. Jag kände mig så dum och så fel även om jag intellektuellt fattade vad som skedde. Att det inte var jag. Det var hon. På kvällen hamnar vi bredvid varandra och jag frågar försiktigt om hur hennes man mår, mannen som varit utbränd ett par gånger, jag frågar av genuin omtanke om mannen som upplevt stor sorg. För en stund är hon som vanligt och vi pratar lite stelt, men förtroligt. Nästa morgon ignorerar hon mig igen.

Så toxiskt.

Flera gånger skriver hon privata meddelanden till mig och ber om olika tjänster. Att få kopiera Facebookinlägg jag skrivit, att låna texter jag skrivit, råd om barnuppfostran och information om lärare på skolan som hennes barn fått som lärare. Jag svarar alltid trevligt. Jag ger henne allt hon ber om, även om jag egentligen inte vill, men som någon slags fredsgåva. Hon fortsätter att ignorera mig i verkliga livet. Ingen annan av våra gemensamma bokklubbsvänner verkar märka det och jag känner mig bara dum. Jag kan inte prata med någon om det här. Jag känner inte alla väl, men det gör hon. alla andra tycker att hon är fantastisk. 

Corona kommer och bokklubben rinner ut i sanden. Hon fortsätter att osynliggöra mig i digitala träffar på Zoom och bara lyfta fram min manliga kollega. Så mycket för det systerskapet.

Hennes man blir min chef. Det känns inte jättebra, men jag bestämmer mig för att bara vara trevlig och glad och tillmötesgående. Jag vet ju att han är trevlig liksom, jag har träffat honom hemma hos dem flera gånger. Jag vet att han haft det tufft men att han har ett gott hjärta. Det fungerar väldigt väl och han och jag kan prata öppenhjärtigt och förtroligt. Men jag kan inte säga något om henne, jag bara låtsas som att allt är bra när han ställer frågor om saker och ting som har med H att göra. Jag ser ju hennes liv genom sociala medier.

Hon slutar gilla mina inlägg i alla sociala medier. Hon skickar meddelanden till mina kollegor med emojis och tecken för insatser vi gjort, men inte till mig. Hon gratulerar mig inte på födelsedagen även om jag gratulerat henne. Det känns som att jag är tillbaka på mellanstadiet, men jag tänker på Michelle Obamas ord "When they go low, you go high" även om det skaver. Ingen ska kunna säga att jag inte bjuder till. Jag försöker! Varje dag får jag Facebookminnen om vad hon och jag gjort tillsammans flera år tidigare i livet, hon måste ju också få dessa.

Min man börjar jobba med H. Redan innan är jag nervös för hur hennes inställning till mig ska spilla i över i hennes beteende mot Mannen. Att hon ska behandla honom precis lika illa, och illa blir det! Värre än vad jag någonsin kunnat tro. Hon osynliggör, hon baktalar, hon gaslightar, hon undanhåller information, vill inte samarbeta, släpper inte in och går full blown härskarteknik ännu en gång. Han bjuder in till en sconesfika för sina nya kollegor, hela enheten kommer. Alla utom H. I stort sett varje vecka får jag ta del av hur han behandlas av henne. Han söker ödmjukt samarbete och samtal, ber om samtal, men det är tydligt att hon inte vill. Han respekterar det, men blir även han ledsen över hur han upplever sig behandlad. 

Jag jobbar alltså med hennes man och hon med min. 

För ett år sedan bjuds jag av H plötsligt med till ett födelsedagsfirande . Vi ska överraska en gemensam bokklubbskompis och fastän jag hellre vill vara hemma med familjen, trots att det skaver lite att gå dit så väljer jag att göra det. Jag vill bjuda till och i meddelanden skriver H att det är trevligt att jag vill komma. Kvällen blir helt okej och vi pratar stelt, men artigt, med varandra H och jag. Hon nämner inte ett ord om min man. Jag försöker knyta an genom hennes mans och mina gemensamma erfarenheter. Det nästan bränns att sitta bredvid henne. Jag tar ett par glas bubbel och bjuder till på alla sätt jag kan. 

Jag får veta att de fortsatt bokklubba, men jag är inte medbjuden. Det känns som att vara tillbaka på mellanstadiet, men jag biter ihop. De har en bokklubb med samma tema, men ingen har frågat mig. Det gör mig ändå ledsen nånstans. Jag förstår inte ens varför jag bjudits in denna födelsedagsfirkväll, det känns bara helt fel.

När sommarlovet kommer baktalar hon min kollega på Facebook. Hon skriver inte hens namn, men alla våra gemensamma 66 vänner på Facebook inklusive jag vet vem det är. Läraren som undervisar hennes son. Kardinalfel. Du skriver inte om dina barns lärare offentligt när alla lärarens kollegor kan läsa och när lärarens chef är din man och lönesättande chef på arbetsplatsen. Jag försöker sköta det diskret, mejlar min chef och ber honom att be henne radera meddelandet. Meddelandet raderas och min chef skäms som en hund. Sonen är förkrossad. Hans mamma har skrivit om hans bästa lärare i hånfulla ordalag. Ingen förstår någonting. Jag får en vinflaska som tack av läraren som blivit omskriven. Hen skriver "du har en vän mig, jag hade en i dig"...

Det eskalerar på min mans jobb och han väljer att säga upp sig. H är en stor bidragande orsak till detta.

Det går ett par månader och nu för några veckor sedan tror jag inte mina ögon när ett stort mediekritiskt konto publicerar en bild på mina arbetsrumskollegor med hånfull bildtext på både Facebook och Instagram. I inlägget tackas H med fullständigt namn för tipset. Hon har alltså klippt ut en bild ur vår lokalpress på mina kollegor och skickat till ett stort konto som väljer att publicera det utan att ha en aning om sammanhanget. Ett stort konto som vår arbetsplats samarbetat med och som många på vår arbetsplats följer.  Väldigt snabbt försvinner tipstacket när reaktioner kommer. Jag har skärmpdumpat originalinlägget.

Flera dagar funderar jag på hur jag ska agera. Jag vill stå upp för mina kollegor, jag vill stå upp för mig själv, för min man och för alla andra hon behandlat illa, säga stopp, skriva sluta, men jag väljer till slut att avstå. Jag orkar inte ha någon konflikt. Det är för mycket. When they go low, you go high!

Igår upptäckte jag att hon tagit bort mig som vän på Facebook. 

Jag vet inte ens varför jag skriver allt det här. Kanske för att förklara något konstigt för mig själv. Kanske för att jag någonstans både är ledsen och helt oförstående för hur det kunde bli såhär. Jag behöver inte vara hennes vän, men någonstans vill jag säga till henne att ingen människa som jag känt på det sättet som vi känt varandra har gjort mig så illa på inga grunder alls. Eller vad är det för grunder, vad har jag gjort för fel och varför fick jag aldrig veta det så att jag fick säga förlåt. Fast jag inget har att säga förlåt för. Men det har hon!

Tillbaka till samtiden

Vad är den bästa konsert eller teater du varit på? 

Oh, svårt. Men kanske kent i Globen 2007, hade längtat efter den så länge och fick en gratisbiljett. Men också Björk på Hultsfredsfestivalen 1996, hela min ungdoms musik liksom. Bästa uppsättning är nog något som den lokala länsteatern spelat, och det är många! 

Vilken är din favoritaffär?

Åhléns. Där finns allt jag vill ha i form av kläder, hemgrejer, barnkläder och krämer på skönhetsavdelningen. Sörjer att de krympt vårt lokala Åhléns. Älskar alla reafynd man kan göra där. Får jag bara handla i en affär resten av mitt liv, väljer jag Åhléns.

Vilken är din favoritårstid?

Jag älskar årstider! Alltså att leva i ett land med årstider, som växlar. Krispig höst, smällkall gnistrande vinter, ljumma sommarkvällar och den första veckan i maj när allt slår ut. Allt tillsammans!

Har du något husdjur? 

Ja. Det har nog inte undgått någon. Tant Katt och unge herr Hund. En trefärgad, rolig liten tjockiskatt och en sprallig, yster och genomvänlig irländsk setter.

Vilken film såg du senast på bio?

Såg "Där kräftorna sjunger" med mamma på bio, utan att ha läst boken innan. Fantastiskt naturfoto som var fint att uppleva på just bio! Endast fyra personert i salongen inklusive mig och mamma.

Fem olika på att-göra-listor

Vilka titlar har du på din att läsa-lista? 
Åh, det är många. Men några av de kommande är de här:

• "Dina händer var fulla av liv" av Suad Ali
• "Kvinnor jag tänker på om natten" av Mia Kankimäki
• "Samlade verk" av Lydia Sandgren
• "Sockerormen" av Karin Smirnoff
• "Det sista han sa" av Laura Dave

Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista? 

Att fredag kväll jobba i min kompis butik och hjälpa henne att dra in en betydande del av årsinkomsten just denna kväll p.g.a. lokalt evenemang. Förhoppningsvis en svamppromenad med familjen innan söndag kväll där hunden kan få löpa fritt.

Vad bockade du senast av? 
Vandringskängor till Stora inför en vandring med Scouterna. Näst på tur kalaspresenter till Mellans tre kompisar som nu fyller år.

Vad är något du inte kommer hinna med innan veckans slut?
Måla sista vändan på elementet i hallen.

Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år?
Mina makraméamplar

Han hade hatt, ja, en hatt som var liten och platt, och den satt alltid lite på sned, han var stilig att se. Han var dansant där han steppade fram så galant. Var vi där så fick han förstås, applåder av oss.

 Nämen jag är tillbaka här. Med Alcazar, Lasse Berghagen, Beatles och After Dark. Det är verkligen "gympa" och ett så skönt sammanhang när det gäller fysisk aktivitet. Här är triathleter, äkta par och tanter med artros. Här får man sjunga med i musiken, man peppar varandra och man välkomnas alltid med att människor utbrister att de är glada att se en! Vi småpratar mellan övningarna om livet. 

En gång i veckan ska jag ta mig hit i alla fall, övriga kvällar blir det promenader med hunden tidigt och sent och däremellan. Skönt att få upp pulsen och stretcha ut under en viss timme i veckan i alla fall. Har aldrig upplevt ett friutrymme för kroppen liknande detta, inte ens på Friskis & Svettis, även om vi gör samma sak som man gör där. Höga knän, V-steg och utfall. 

Sommaren 2022

Vilken upptäckt har du gjort i sommar?
Åkte äntligen till det där kalkbrottet alla pratat om och badade i kristallklart vatten med hela familjen. Det dröjde till sensommaren, men var så värt det eftersom knappt några andra var där. Fler bad där nästa sommar antagligen.
Vilket är ditt för i år hittills skönaste sommarminne?
Alla bad. Altanhäng i solen.
Vilken är favoritsysslan på sommaren?
Sovmorgon, långfrukost på altanen och bada. 
Hur spenderade du sommaren i år?
Mest hemma men också en ö -sommar liksom förra. Öland, Jylland och Gotland. Perfekt!
Hur kliver du in i hösten?
Hm. Njuter av sensommaren än, men tycker samtidigt att det är jobbigt att hitta rimliga jobbkläder i denna värme. Ser fram emot kofta och sjal och långbyxor och mindre svett och mer kyla. Med tillförsikt och hopp om mer skönlitteratur, mer film, mer serier och fler stearinljus och mindre stress (vem försöker jag lura, haha) och färre måsten och mer njut! Längtar efter oktoberkrispiga dagar och långsammare tempo.

Växa upp

Morfarn mätte samtliga barn idag. Inte konstigt att somliga byxor flaggar på vaderna. Över sommaren:

• Stora + 5 cm (161 cm)
• Mellan + 3 cm (149 cm)
• Lilla + 3 cm (119 cm)

Jag har åren i kroppen och jag vet att det går, att se människor från olika håll. Trettiofyra imorron och fjorton igår och det spelar inte längre nån roll...

Så gick sommaren mot sitt slut och aldrig har jag väl någonsin varit så oförberedd för jobbstart som idag. Overkligt oförberedd, med noll koll och noll behov av koll. När jag vaknade av hundskall och åskknall imorse vid 05.30 så visste jag varken vad jag skulle ha på mig och än mindre var mina jobbgrejer var. Lyckades få på mig både kläder och rota fram datorn men jag fann varken nycklar eller passerkort förrän vid lunchtid, av en slump. Min älskade papperskalender hittar jag dock inte. 

Det var en fin sommar, denna anno 2022, men inte så vilsam kanske. Öland, Jylland, Legoland och Gotland. Till det en massa husfix, alldeles för mycket av sådant, men det känns ändå som ett fint kapitel i livet. Barnen har vuxit säkert en decimeter var och är ganska harmoniska för tillfället. Det har grillats, firats och festats och när sommaren gångna helg avrundades var det med ett kusinbröllop i Malmö. 

Till bordet hade jag en klasskamrat jag inte sett på snart 30 år. Verkligt bra bordsplacering där! Han träffade min kusin på en skidresa med UCPA och sedan tog de hand om varandra under en period i Stockholm. (Världen är så liten!) Det var verkligen att rota i gamla tider med en ganska sorgsen person som, både medvetet och omedvetet, vände ut och in på sitt liv för mig. Han berättade om ångest, stryk och hur han upplevt högstadietiden som den bästa i hans liv, medan jag upplevde den rakt tvärtom. Han bad om ursäkt för att han slagit mig i rumpan i korridoren, men berättade samtidigt att jag hade vänt mig om och slagit tillbaka. Hans bild av mig då är så väsensskild från min egen. Jag är i och för sig inte förvånad över varken att jag slagit tillbaka eller stått upp för mig själv, men för att han såg mig med helt andra ögon än vad jag trodde att han gjort. Och det faktum att han har haft dåligt samvete så länge för något jag aldrig någonsin tänkt tillbaka på (i och för sig sjukt att man normaliserade sådant då). Han är varken den första eller enda mannen som gått med dåligt samvete och bett mig om ursäkt för beteenden för längesedan, saker jag lämnat bakom mig för länge sedan och även glömt. Men det känns fint att få ett förlåt och förlåta! Jag har förlåtit ledsna män från förr förut när vi mötts och de har haft alkohol i kroppen.

Han berättade om missbruk hos klasskamrater som jag inte känt till, stryk av en arg pappa för misslyckanden i skolan, friheten med mopeden som jag antagligen skrattade åt, och om jakt och fiske . Vi levde verkligen helt olika liv där i början av 90-talet. Gudinnorna ska veta att jag inte alltid varit snäll mot honom heller. Han berättade så fint om sorgen över att vara ungkarl, om brustet hjärta och inga barn. Med tydligt utbildningskomplex och frågan "om alla i vår släkt verkligen var akademiker" fick han samtidigt berätta om sina egna bedrifter och misslyckanden och det har trots allt gått bra för honom karriärmässigt trots en konkurs i bagaget. Riktigt bra! Han har både villa och skogsgård som han löst ut sina syskon ifrån. 

Han sa så fint "du var alltid så säker på din sak och du visste alltid så klart och tydligt vad du tyckte". Så såg jag naturligtvis inte mig själv då, men jag kan förstå vad han menar. I hans ögon var jag en människa som klarade skolan galant, hade egna övertygelser och vek inte en tum från dem, på insidan var jag såklart lika olycklig och osäker i en tid där alla förtvivlat letade efter sig själva. Så jobbig tid det är och nu ska Stora rakt in i den...

Hemma på min gata i stan

1. Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor? 

Jag har inget mer hemma än där jag bor med min familj. Mitt sista föräldrahem finns kvar, men det känns inte som hemma längre även om mycket är sig likt. Kan mer känna en dragning till ortsnamn i delar av Sverige där jag har mina rötter och att vistas där kan kännas hemlikt.

2. Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma? 

Här finns alltid te och kaffe, oftast mjölk. Alltid knäckebröd och smör. Man kan alltid få något att äta!

3. Vad är ett kännetecken för ditt hem? 

Ständigt något projekt på gång. Annars stort, varmt och välkomnande hoppas jag! En blandning av allt möjligt. Ikea och design. Mängder av böcker. Hyfsad ordning men också vanligt barnfamiljsstök. Fullt med "folk" och djur. Här finns alltid plats och man får alltid komma hit! Man kan sova på soffan eller låna en säng. 

4. Vad är något som fått följa med från tidigare boenden? 

Vår älskade Myrornaskänk som flyttats mellan lägenheter som köptes för en femhundring för snart 20 år sedan. Missbedömde storleken och en kompis till Mannen fick ta hem den på taket på sin bil. Den rymmer allt! 

5. Hur hamnade du där du bor? 

Vi tittade på hus när Mellan föddes, utan att jag riktigt fattade vad det innebär. Jag ville bo nära stan och gick med en vän på visningen av detta hus och blev kär direkt! Huset hade allt och ett rimligt utgångspris för avståndet till stan. Mannen som var utomlands var först tveksam, men sa åt mig att bjuda på huset för jag lät så övertygad. Tiggde dock till mig en till visning. För Mannens skull. Vi såg huset och han förstod vad jag menade. En ren och skär lyckträff! La ett skambud och ägde för första gången hela budprocessen. Skrev på kvällen efter (det är en historia i sig) och vi flyttade in tre månader senare, Att det blev det här beror på huset i sig, avståndet till stan (cyklar till jobbet) och att det är trevligt område nära skola, service, hav och natur och en blandning av stora och små hus, både bostads- och hyresrätter i närheten, lummigt och uppvuxet sedan länge. Huset fyller 100 år om fjorton år.  (Att två människor mördats på öppen gata inom loppet av några veckor i våras i ungefär en radie av 200 meter härifrån förändrar faktiskt inte det.)

Söndagssvammel

1. Äter du helst pinnglass eller mjukglass? Jag har inga problem att avstå glass helt och hållet, men måste jag välja tar jag mjukglass. Helst italiensk gelato i bägare.
2. Väljer du en fysisk bok eller ljudbok? Fysisk bok alla gånger. Klarar inte andras röster och tempo. Somnar på mindre än tre minuter på kvällen med lurar i.
3. Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren? Fryser hellre än svettas, men samtidigt så är långvarig kyla verkligen skrämmande, medan hetta enkelt kan lösas genom att man slänger sig i havet. Så för varm då...
4. Bada i pool eller hänga på strand? Strand! Fast jag är ingen människa som gillar att vara på stranden i sand hela dagen. Får jag var i fred och ta det lugnt så ja, men vakta tre barn på stranden nej tack , hellre då en pool med överblick.
5. Vakna till solsken eller somna till regn? Somna till regn, finns det något mysigare? Gärna åska också, tack!

När skolgårdarna släckts ner...

Nämen ett skivsläpp från Jocke Berg. Så välkommet. Hans ord och röst i airpodsen är precis vad jag behöver nu. Jag sörjde kent, men hade på känn att det ändå inte var det sista jag skulle få höra. Så rätt jag hade. Nu tar jag gärna hunden på långpromenad i liljekonvaljskogen för att få lyssna i min ensamhet.

Jag menar bara dessa ord...

"Kommer du att höra denna sången?
Kommer du att känna igen oss två?
Dina svarta jeans i trappuppgången
Snön smälter i ditt korta hår
Sen när framtiden har kommit
Kommer vi att skratta åt det då?
Jag vet att du har en helt annan version av historien
Och att jag är skyldig dig ett förlåt"

eller

"Släpp det, baby, släpp det

Vi kan dra nu
Vi drar nu
Det är nån annans tur att stå på barrikaden
Jag är säker på att kidsen klarar av det

För de är smartare än vi
De är mindre nostalgi
De är starkare, snabbare, argare

För de är smartare än vi
De har mera empati
De är mjukare, öppnare, varmare"

Tolv snabba

Katt eller hund?

Vi har ju båda! Älskar båda djurarterna, är både hund- och kattmänniska. Är dock inte säker på om vi kommer ha fler hundar (men jo, förmodligen), dock vill jag alltid ha minst en katt! Alltid!

Hårdrock eller hiphop?

Lätt! Hiphop! Helst svensk!

Storstad eller landsbygd?

Hm, det får bli landsbygd med resor till storstaden. 

Lunch ute eller matlåda?

Äter helst lunch ute såklart, roligare och godare än matlåda. Men p.g.a. livet så äter jag förstås oftast matlådor.

Morgonmänniska eller kvällsmänniska?

Var kvällsmänniska före barnen, nu morgonmänniska! Vaknar glad. Trött men glad. Otroligt kvällstrött! Somnar ändå alltid för sent.

Midsommarafton eller julafton?

Midsommarafton känns mer lagom och inte med så höga förväntningar, det är skönt! Samtidigt känns det om en afton jag skulle kunna skippa firandet av utan att knappt märka det. Jag gillar julen, främst julen genom barnens ögon. Mest av allt gillar jag advent! Kan känna att det finns mycket förväntningar kring julen som är jobbiga, många måsten och mycket stress. Den blir aldrig sådär mysig som en tänkt sig.

Gitar eller piano?

Vill kunna behärska båda. Hade varit fränt att kunna klassiska stycken på piano tycker jag. Hade gärna haft ett piano. Så - piano!

Fredag eller lördag?

Fredag! Fredag eftermiddag!

Lukt eller smak?

Smak! (Fast konstigt val eftersom de förutsätter varandra...) Covid lärde mig dock hur mycket lukt och smak betyder!

Hörsel eller röst?

Hörsel!

Frukost eller middag?

Frukost! Älskar frukost!

Solsemester eller skidsemester?

Skidsemester!

Fem trevliga en fredag

Vad är det trevligaste någon sagt till dig i veckan? 

Att jag gör mitt jobb bra och att jag får andra att bli bättre.
Hur gjorde du veckan lättare för någon? 

Har styrt hela veckan med en elev och hens specialbehov, mejlat, trixat, fixat och nu när målet är i sikte kl 14.45 så känns det bra i magen.

Vad fick dig att le? 

Sexåringens alla roliga "säg" och uppenbarelser.
Vad är ett trevligt möte du haft från veckan?

Ett coachsamtal som jag kände gick riktigt bra där jag mötte en lärare från en annan skola och hen beskrev vilka insikter hen fått. Ett möte, inte i dess vanliga form, men ett möte med liksom samförstånd. När man kan hjälpa någon framåt på ett bra sätt.

Vad är en trevlig kväll för dig? 

Kvällen ikväll. Alla är hemma, familjen samlad. Vi spelar kort, har ett bra fredagsmys med chark, ost och snacks och jag och Mannen dricker ett glas vin medan vi lagar mat tillsammans och alla hänger runt köksön. 

Dagens dikt

Jag skriver det som jag säger till eleverna varje svensklektion: Här får ni en dikt!


Hennes träd av Camilla Mollung

Jag tänker inte räkna upp alla
män
som suttit och vilat i stillsam tanke under träd

vilka kvinnor
som vilat under träd är inte lika känt
inte hur många som
ristat i bark
tillverkat master till skepp
byggt hus

men varje man har en kvinna
som burit
honom
fram till det där trädet
för att
han
ska kunna ligga där och vila
efter att
han arbetat

hon tar hand om barnen
ger dem mat
somnar med dem
kanske drömmer
om skogar där inga män gömmer sig bakom stammar i halvmörker

Fem snabba

Vilken radiokanal väljer du mest att lyssna på? 

Jag har uppnått den aktningsvärda åldern att jag bytt P3 mot P1. Så P1 alla gånger. Skvalradio i bilen om barnen får bestämma. P1 i lurarna, till frukost, i bilen. Älskar radiovinjetten till "Studio ett" 
Vilken är din just nu favoritplats? 

Hemmet, utan tvekan även om jag ser smutsen och slitet och renoveringskaoset. Med en tekopp vid köksbordet, en glas vin vid köksön eller under en filt i soffan.
Vad tittar du helst på, på tv? 

Serier i någon form, draman. Senast Heartstopper, nu vill jag gärna se Clark som alla pratar om och säsong två av "Kärlek och anarki" som kommer i mitten av juni.
Vilken doft gör dig alltid glad?

Vårregn (som jag lärt mig heter petrichor), varm tallskog, syrén, kladdkaka, kanelbulle, liljekonvalj och tebutik.
Vilken bok kan du läsa om och om igen? 

Jag hinner inte ens läsa böcker jag vill läsa, så att lägga tid på omläsning känns ovärt. Möjligen någon poesibok då, som typ "Svensk dikt" eller "Kärlek och uppror". Läser ofta om Edith Södergran, Karin Boye och Sara Paborns diktsamling "Vilken tur att vi träffades innan vi dog".

Instead, I'm typing you a message that I know I'll never send, rewriting old excuses, delete the kisses at the end

Nämen hörni, vad får man om man korsar "SKAM" med "Sex Education" och "Normal People"?! Den fullständigt ljuvliga "Heartstopper"(Netflix). Återigen en sådan där serie jag älskar som får mig att fånigt nostalgiskt längta tillbaka till den där bitterljuva tiden av hjärta och smärta. Helt fantastisk skildring av relationen mellan nörden Charlie och rugbyhjälten Nick. Återigen en sådan där serie jag vill se med varenda elev och som jag därför kommer att tjata hål i huvudet på dem om att se eftersom jag aldrig kommer att kunna se dem med dem.

Odlingsåret 2022

Jaha. Detta inlägg är mest för mitt eget minnes skull. Som jag håller på med mina dahliaknölar. Bonansa och Dahlegria Tricolore gör som jag vill, och jag pysslar om dem som om de vore mina barn, men Zippity Do Dah och Breakout är jädrigt tjuriga. 

Jag vattnar och skämmer bort tomatplantor som heter Tiny Tim, Arctic Rose och Shimofuri och de är alla med på noterna. De bärs in och ut. 

Just nu tramsar jag runt med min potatis som jag inte riktigt vet när det är läge att sätta. Har fått sättpotatisar av sorterna Amandine, Cherie, Juliette och Marine. Amandine är väl den tidigaste sorten och  min äggkartongen jag nu förgror dem i så har de snart blast. 

Nästa frön ner i jorden blir luktärter. Resten får bli radgard à la Brita Zackari. Lite jordgubbar, ringblommor och slingerkrasse. Ängsblommor... resten står ju redan där de står liksom. 

En kvist, en kvast, det är kraset i gruset Att va' ute igen Att få kisa mot ljuset Det är början på allt, allting som börjar om...

Vad stör dig? 

Åh gud, jag är en människa som stör mig på sjukt mycket. Försöker dock att inte vara så tydlig med allt jag stör mig på. Stör mig på andra föräldrar, stör mig på bilister, otrevlighet, människors oförmåga att anta en annan människas perspektiv (pun intended!) Stör mig på långsamma människor, stör mig på vuxna som inte fattar att barn är barn. Stör mig på så mycket att det inte är hälsosamt egentligen. Vad skönt det vore att vara omedveten och obrydd. Att inte störa sig så mycket. 

Vad är det som luktar gott? 

En födelsedagspresent från J med make, som jag inte kan sluta lukta på efter att jag smort in mig. Snart äppelblommen i vår trädgård.

Vad behöver du tvätta? 

Just nu strumpor och underkläder är väl nästa maskin. Men också sängkläder.

Hur länge har du varit vaken? 

Vaknade 04.38 (lärare i maj) men somnade faktiskt om och sov gott när alarmet pep 06.00.

Vad är planen för idag? 

Jobba i fatt med massor på min lista, lunchdoppa mig och efter jobbet sätta potatis och klippa lavendel. 

Om mig och honom

 Jenny snodde en lista. Nu snor jag den av henne. 

Hur länge har ni varit ihop?

I september är det, helt ofattbara, 25 år. 

Hur träffades ni?

Vi träffades sista året på gymnasiet. Mannen kom tillbaka efter ett utbytesår i Sydamerika och började i min klass. Han hade spanat in mig, jag betraktade honom nyfiket på avstånd. Han verkade annorlunda jämfört med alla andra killar jag träffat. Påminde mycket om Lasse i "Skilda världar".

Vem var mest på?

Från början han, medan jag tyckte att han var rolig och kul som en ny kompis, annorlunda alla andra, men jag hade just "jagat" en annan kille i nästan ett år på örtielva klassfester.

Skedde några komplikationer?

Den där andra killen gav mig ett kassettband (hur gammal är jag?!!) samma eftermiddag som jag och Mannen hånglade på ett dansgolv på en gymnasiefest under natten. Den andra killen sa "jag gissar att det var en rolig fest" när jag sedan lämnade tillbaka kassettbandet följande måndag. Vi gick alla tre i samma klass. 

Kan man få se något tidigt sms eller så?

Vi blev ihop tiden före essemessandet.

Hur skedde dejtandet?

Det var väl inte jättemycket dejtande. Mer att vi gick på café och sedan var man liksom mer eller mindre tvungna att introduceras för familjerna eftersom vi båda bodde hemma.

Hur blev ni ihop?

Vi konstaterade väl att vi var ihop efter nån vecka eller två.

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?

Det var Mannen. På vår första gemensamma resa till Stockholm efter ett par månader. Jag låtsades att jag inte hörde. Har inget minne av när jag sa det till honom.

Vad är hens bästa sidor?

Han är analytisk, rolig att prata med och väldigt strukturerad. Jag kan lita på honom i alla situationer till 100%. Han är en sån som ser vad som behövs göras och så gör han det. Han är grym på alla sorters förberedelser oavsett om man ska på roadtrip med tre barn eller om man ska ha gäster. Men mest av allt är att vi alltid har så kul och intressant ihop. Vi tycker om att prata om samma saker! Han är otroligt hjälpsam och generös och en person man vill ha i sin närhet p.g.a. hans solidaritet med vem som helst. Han är smart och utmanar mina tankar och fullkomligt omacho, mina söners bästa förebild just på det sättet. 

Och sämsta?

Att han är så ordningsam att jag blir galen när han städar bort mina saker. Att han inte är särskilt mentalt stresstålig (däremot oerhört fysiskt stresstålig) och att han är orimligt disträ när han läser eller tänker på saker. Att han vill planera allt och jag bara vill vara spontan. 

Vad bråkar ni om?

Vi bråkar om ordning och städning och våra olikheter. Att han är rastlös och jag lat. Att jag är kategorisk och han nyanserad och ibland helt tvärtom. Jag minns när Onekligen-Lisa beskrev sin relation som att hon tyckte att hon inte kunde koppla av förrän allt är städat medan hennes man var tvungen att ha unnet och njutet innan man kunde ta itu med det tråkiga städet. Vi är likadana. Fast jag är Lisas man och min man är Lisa. Vi har ofta ombytta roller jämfört med många andra heterorelationer märker jag. Jag stökar ner och han plockar och plockar och klagar på det.

Vad gör ni när ingen annan ser?

Bråkar och somnar i soffan.

Vad ger ni för komplimanger?

Hm. De handlar oftast om utseende ändå tror jag. Eller vilket bra team vi är tillsammans, för det är vi!

Vilken är din favoritbild på honom?

Ett svartvitt porträtt jag tog hösten vi träffades och som jag också framkallat själv.

Något du vill avsluta med?
Jag vill bli gammal med honom. Det har jag alltid velat. Trots våra fundamentala olikheter kan jag inte se mig själv med en annan än honom. Han är min själsfrände och jag är liksom lika lojal honom som mig själv. 

Vardag

Mars rinner iväg. I renoveringsdamm, soliga dagar och barn som växer alldeles för fort. Soundtracket till den här perioden av livet kommer att vara en evig melodifestival. Jag köper mig en stor rosa kappa och ser ut som en gigantisk glass när jag kommer cyklande genom staden. Jag längtar efter fritid, avkoppling och nedvarvning, men älskar ändå vardagen. Helgerna är ingen avkoppling, de är uppskruvade till max med kalas, presenter, tvättberg, spackling, storhandling, för små gymnastikskor och kompisar som vill sova över. 

Jag läser knappt något, jag ser knappt något mer än Mästerkocken i tiominutersintervaller när jag lagar mat. Stupar, för sent, i säng och spelar HayDay eller somnar till någon pod. Det tar inte ens två minuter att somna. Men jag lägger mig för sent varje kväll.

Pørni

Jag älskar Pørni. Jag må vara sist på bollen, men alltså Pørni, vilken serie. Jag har skrattat och gråtit. Just sådär ska relationer vara. Starka, ömsinta, allvarliga, svåra och roliga. Hon sammanfattar min inställning till föräldraskapet så bra. "Jag går i taket för småsaker, men när det skiter sig då vill jag finnas där, odiskutabelt alltid". Hon är alltid på barnens sida, sina egna och andras. Hon är kompromisslös men också naket sårbar. Hon står med patos upp för sig själv och de sina och är just sådär reko, men ärlig som man ska vara. Längtar efter nästa säsong Sex avsnitt alldeles för lite. Mer norsk i livet mitt, takk! 

Läget i februari

Vad köpte du senast?

Frukostmat på Ica. Smör, bröd, ost och mjölk. 

Hur lång är du?

172 centimeter i passet

Vad stod det i ditt senaste sms?

"Kul" Då tar vi med henne" om Lillas kompis som hängde med från föris idag,

Vad gillar du minst med dig själv?

Mitt bristande tålamod, att mina barn kan få mig att flippa totalt d.v.s sjukt kort stubin ibland, att jag har så svårt för att göra sådant som är tråkigt samt avsluta påbörjade projekt.

En person du saknar?

Jag önskar så att jag kunde få träffa min mormor, morfar och farfar igen. 

Låt på huvudet just nu?

INVSN:s "Slow disco". Så bra! 

Är du romantisk?

Njaä. Alltså till viss del, men absolut inte röda rosenblad romantisk. Snarare dammsug-och-sätt-middagen-på-bordet-romantisk. 

Har du söndagsångest?

Nä, inte nämnvärt faktiskt.

Vilka städer har du bott i?

Hemstaden, två universitetsstäder och sedan hemstaden igen.

Lyssnar du på poddar? Vilka?

Älskar poddar. Varje kväll somnar jag till podd. Gärna true crime-poddar som Rättegångspodden och "Vad blir det för mord" -podden. Utöver det lyssnar jag frekvent på Sveriges radios poddar, t.ex. Kropp och själ, Filosofiska rummet, P1 och P3 Dokumentär och nya favoriten "Gräns" som svensk säkerhetspolitik. Utöver dessa gärna på "Brita och Parisa", "Surret" med Hanna Persson och Spotifys egna produktioner, både fiktiva som "De fria" och dokumentära.

Är du en ringare eller smsare?

Ska  jagvara effektiv så ringare, men messar nog mest för att inte störa. DM:ar på Insta och skriver milslånga Messengertrådar. När jag är skör och tunnhudad blir jag arg av människor som ringer och tror att jag har tid att svara mitt i vad jag håller på med.

När går du och lägger dig?

Vill göra det senast kl 22 varje kväll, men snarare 23-23.30. Sover alldeles för lite.

Vad är det modigaste du gjort?

Fött mitt första barn (och även de två andra) utan smärtlindring. 

Har du någon gång åkt ambulans?

Nä.

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?

Om jag har. Sena tonår så ofta att jag inte kan räkna. Hu!!

Hur många kuddar sover du med?

Helst två.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?

Nä. Ointresserar mig för sån't. Jag vill äta god och bra mat. Räknar med att det täcker mina behov. 

Har du körkort?

Sedan 1999.

Har du någon tatuering? Vill du göra någon tatuering?

Har ingen, har heller inga planer på någon. Är alldeles för velig och obeslutsam för sådana drastiska saker.

Go to-mat som alltid är gott?

Pasta med sås. 

Hur ofta tvättar du håret?

Varannan till var trejde dag. Ibland bara luggen.

Har du bra självförtroende?

Nej, det skulle jag inte säga att jag har. Orubblig självkänsla dock.

Har du något klädesplagg/pryl som du använt i flera år och aldrig blir trött på?

Har garderoben full med klädesplagg jag har svårt att skiljas från och aldrig tröttnar på trots att de har ett bättre dagar. Väskor likaså. Tröttnar aldrig på Dr Martens, en svart kappa från Åhléns och en mönstrad själ jag fått av min svägerska. Skulle kunna ha just det varje dag.

Vad köper man för blommor till dig?

Till mig ger man krispiga tulpaner, trädgårdsplock med dahlior och luktärt eller en köpebukett med ranunkel och anemoner.

2021 i retrospektiv

Dags för årssummering. Ännu ett pandemiår till handlingarna. Ett på många sätt fint år, men inget som kommer att ha etsat sig fast i minnet. Det känns nästan som att jag måste gå igenom mitt år i Instagrams stories för att minnas vad som hänt. Varken high or lows liksom.


1. Gjorde du något som du aldrig gjort förut?
Jag har nakenbadat nästan varje måndag sedan höstterminen startade. Jag som är en sådan badkruka har glatt slängt av mig kläderna i minusgrader och doppat mig i havet tillsammans med andra kvinns. Som jag hånat vinterbadare. Haha. Jag har även spelat padel. Och *trumvirvel* tyckt att det var roligt! Ska sluta vara så fördomsfull innan jag själv provat saker. Gick även på en hockeymatch, p.g.a kusinbarnets J20-kontrakt i grannstaden.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag lovar aldrig något på nyårsafton inte heller inför detta år. Denna nyårsafton pratade vi inte ens om några löften runt middagsbordet.

3. Kommer du att ha några nya för nästa år?
Så nä, inga löften. En dröm om fler böcker, mindre skärm på kvällarna. Skärm tillsammans med någon annan i så fall, liksom mer dela serieupplevelse med Mannen eller Stora.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jaa, B i gamla hemstaden fick unge nummer två, 18 år efter sin första. Vi träffades i somras och det var fint!

5. Dog någon som stod dig nära.
Nej, tack och lov inte!!

6. Vilka länder besökte du?
Ännu ett pandemiår med Sverigesemester och jag tror att det kommer att förbli så framöver, kanske att vi tar oss till Danmark en sväng i sommar.

7. Är det något du saknar år 2021 som du vill ha 2022?
Fest, middag och umgänge. Visserligen blev det mer sådant 2021 än 2020, men jag vill ha ännu mer! Vill fira min födelsedag med champagne och snittar och utan barn!

8. Vilket datum från år 2021 kommer du alltid att minnas, och varför?
Sorgligt nog inte ett enda. Kan inte liksom minnas något att minnas något specifikt datum.

9. Vad var din största framgång 2021?
Att jobba killräckligt!

10. Vad är du mest nöjd med?
Just det, att jag gjorde killräckligt och att det tycktes räcka!

11. Största misstaget
Vad sjukt. Jag kan inte tänka på något som kan betraktas som ett misstag.

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, tack och lov inte det heller.

13. Bästa köpet?
Mina duvblåa CW-jacka som jag burit varje dag sedan i våras typ. Utomhus och inomhus.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Fönsterrenovering även detta år. Å andra sidan värderade vi huset för några dagar sedan och man kan väl säga att den investeringen har betalat sig redan.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina egna barn, varje dag! Mina vänner! Alla FaceTimesamtal med barnens småkusiner. Digital AW och alla utepicknickar med fina människor.

16. Vilka sånger/band kommer alltid påminna dig om 2020?
Jerusalema måste man svara här va? Vare sig man vill eller inte, men också Tusses “Voices” eftersom jag är förälder. Unroyals “We play remain in light”, Pinks “Cover me in sunshine”, “Wellerman”, Coldplays “Higher power”, en massa låtar av Miss Li, Dua Lipa, Miriam Bryant och Samuel Jacks “Feels like summer” såklart. Lyssnade massor på Lina Englunds platta “War is over” och även CHVRCHES “Screen violence” och Alba Augusts “I still hide”. Ett blandat musikår. Mest svenskt och mest kvinnor.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Året kändes som ett som skulle liksom rivas av. Ett pandemiår. En hel del glädje och tacksamhet förstås, men också en del tristess och känsla av ingenting. Det hände ju liksom inte så mycket.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Skitit i saker, sagt ifrån, inte brytt mig. Läst böcker. Haft mer örhängen.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat och tagit ut stressen på våra barn. Levt upp till andras förväntningar.

20. Hur tillbringade du julen?
Hemma.

21. Favoritprogram på TV?
Bäst-i-test med barnen! Sett ganska många serier ändå. Årets bästa var nog ändå “Tunna blå linjen”. Gillade DEG, Kastanjemannen, Maid, The Split, Chernobyl, Young Royals, Snabba cash och många fler!

22. Hatar du någon som du inte hatade i början av året.
Orkar inte hata.

23. Bästa boken du läste i år?
Förmodligen Stina Wollters “Kring denna kropp”.

24. Största musikaliska upptäckten?
Det var väl att Einárs musik faktiskt sa mig något, även om jag är en medelålders tant i en småort.

25. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En pizzasten!

26. Något du önskade dig men inte fick?
Jag köpte mig själv en vegansk CW-skinnjacka, en Odessakappa och en HH-fleece, helt enligt plan.

27. Hur skulle beskriva din stil 2021?
High and low och typ alltid minst ett CW-plagg på mig.

28. Ville kändis var du mest sugen på?
Är det något jag inte är sugen på är det kändisar.

29. Vem saknade du?
En massa människor, många p.g.a. Coronaavstånd liksom. Mest min syster och hennes familj. Men också kompisar runt om i Sverige som jag inte träffat på snart mer än två år liksom. Så trökigt!

30. De bästa nya människorna du träffade?
Träffade liksom inte några nya människor. Vilket jag annars alltid brukar göra efter som jag typ samlar på bekantskaper. Men nej, inte detta år. Heller.

Stark öppning på 2022

Om resterande år blir som öppningen på detsamma så vill jag inte vara med. Efter nyårsfirande med goda vänner så öppnade vi året starkt med tidernas relationsgräl. Som vanligt efteråt minns jag inte hur eller varför det startade, men det pågick i typ tre dagar och som vanligt handlar det om våra olikheter i personligheter, intressen, framtidsbilder och toleransnivå för olika saker. Fy fan vad vi kan bråka alltså. 

Efter en seg och slitsam höst är nog relationsbatteriet liksom nere på 0. Det har inte hänt särskilt mycket kul. Mannen har inte sällan jobbat till midnatt och stunderna med gemensam avkoppling framför en serie när barnen väl kommit i säng, har varit alldeles för få. Vi har visserligen promenerat hund ihop men alltid med andan i halsen på väg hem avhandlandes jobbskit och för att hämta någon unge eller förhöra en läsläxa eller övertyga ilsken femåring om vikten av nattsömn. Väldigt lite gemensam återhämtning. Nåväl, vi blev sams och ska inte skiljas. Vi vill och behöver göra mer roligt tillsammans. Kanske bara vi två dessutom. När vi nu ska hinna det.

Årets sjätte dag tillbringades i skidbacken drygt tio mil hemifrån. Finfin vinterkrispig dag med full sol, men jag började känna mig konstig på kvällen. Kvällen innan hade jag upplevt mig yr. Jag kände mig varm efter skidåkningen och trött såklart, men anade ändå inget. Vaknade sedan, igår alltså, med förkylningssymtom. Tog ett test och jo, mycket riktigt, Covid. Så efter tre veckors jullov får vi en extra karantänvecka ihop nästa vecka och kanske ännu fler beroende på hur resterande familj insjuknar... Jag mår, PEPPAR PEPPAR, ganska bra. Förkyld, trött, matt och lite yrslig, men än så länge helt okej. 

Med endast elva dagar till tredje dosen snubblade jag på mållinjen och trillade dit. mig som inte ens ovaccinerade tonåringar lyckats smitta i skolan under snart två års pandemi. Det verkar som om jag och min kompis E smittades på ett café i söndags. Vi insjuknade ungefär samtidigt och det är en gemensam nämnare har vi upptäckt. Cafébesöket. Så ingen skolstart för någon i detta hushåll nästa vecka. Men mer Netflix!

Återkommer med summering av 2021.