Instead, I'm typing you a message that I know I'll never send, rewriting old excuses, delete the kisses at the end

Nämen hörni, vad får man om man korsar "SKAM" med "Sex Education" och "Normal People"?! Den fullständigt ljuvliga "Heartstopper"(Netflix). Återigen en sådan där serie jag älskar som får mig att fånigt nostalgiskt längta tillbaka till den där bitterljuva tiden av hjärta och smärta. Helt fantastisk skildring av relationen mellan nörden Charlie och rugbyhjälten Nick. Återigen en sådan där serie jag vill se med varenda elev och som jag därför kommer att tjata hål i huvudet på dem om att se eftersom jag aldrig kommer att kunna se dem med dem.

Pørni

Jag älskar Pørni. Jag må vara sist på bollen, men alltså Pørni, vilken serie. Jag har skrattat och gråtit. Just sådär ska relationer vara. Starka, ömsinta, allvarliga, svåra och roliga. Hon sammanfattar min inställning till föräldraskapet så bra. "Jag går i taket för småsaker, men när det skiter sig då vill jag finnas där, odiskutabelt alltid". Hon är alltid på barnens sida, sina egna och andras. Hon är kompromisslös men också naket sårbar. Hon står med patos upp för sig själv och de sina och är just sådär reko, men ärlig som man ska vara. Längtar efter nästa säsong Sex avsnitt alldeles för lite. Mer norsk i livet mitt, takk! 

Tevehösten 2021

Nu har jag blundat mig igenom Kastanjemannen utan ljud och fått en kastanjegubbe placerad på mitt skrivbord av min chef. Har inte sett något så läskigt på år och dag. Har inte sett mycket alls på väldigt lång tid faktiskt, men nu är november här och vi lyckas ändå komma i säng så pass tidigt att ett avsnitt hinns med innan ögonen stängs. Älskar danska serier, älskar danska språket, danska hem med dansk arkitektur och danska möbler.

Jag betar av serielistan för säsongen. Nu Maid som får hjärtat att värka av klasskamp och kvinnokamp. Se den!

På listan med Stora har jag "Snabba cash" och "Young royals" och för egen del tredje säsongen av "Sex education". 

Ni kan inte tysta mig, ni kan inte skrämma mig, för jag är arg som fan... så kom hit och brinn med mig!

Malin Wollin sätter orden på det där jag försökte skriva i gårdagens inlägg. Som vanligt gör hon det så bra. Jag älskar alltid henne och hennes ord. Även när jag inte håller med henne.

Se Rättslösa, om ni inte gjort det! En av mina elever berättade för mig förra fredagen om ett övergrepp hon utsattes för på fest ett par veckor innan. Min vecka har gått till att försöka stötta, våga berätta för föräldrar, acceptera att ta emot hjälp och kanske också anmäla. Förövaren går på vår skola. Jag vet inte vem han är. 

Mellandagsfeelings

Mellandagsfeelbad och mellandagsfeelgood. Tidigare i förmiddags var jag så trött på mitt liv. Det känns inte som att det är jag som lever det ibland, utan någon annan. Ibland kan det gå en hel dag, flera dagar utan att något av det som sker är något som jag vill. Jag skjutsar, handlar, lagar, medlar, fixar och springer mellan fyra personer som ständigt vill ha min uppmärksamhet eller hjälp. Det är ju så när man renoverar och varför i helvete gör vi ens det känner jag just idag. Det tar aldrig slut. (Enda ljuset var att räkningen från muraren som slammat väggar och klinkrat golv blev åtskilliga tusenlappar lägre än vad vi trott. Vi har nu anlitat honom två gånger tidigare och vågade köra på "löpande" räkning vilket visade sig vara ett klokt drag.)

Nåväl. Det enda nöjet min dag har inneburit förutom kaffet och fikan är fyra avsnitt av "Filip och Mona". Så himla skön serie. Man ömsom skrattar ömsom håller för ögonen. Fint manus och fina skådisar. Den enda feelgood dagen har bjudit hittills.

Jag hade velat ha ett städat hem, tid och energi att bjuda hem människor, gå en frostig promenad och vara sådär vinterhärlig. Istället springer jag mellan legot, vattenfärgerna, ikeamonteringen och konflikterna. Kul liv hörrni.

Nåväl om en timme möter jag upp kollega J på "vanliga stället" och har en kväll med vin, mat och prat att se fram emot. På lokal. Inte fel. Snarare exakt vad jag behöver.

Hjem til jul

Endelig får jeg høre litt norsk! (Man måste se detta på originalspråk!) Började titta på "Hjem till jul" och kunde inte sluta. Någon beskrev serien som "Bridget Jones dagbok" möter "Catastrophe" (som jag älskade) och det är en rätt bra beskrivning. Johanne är definitivt någon jag skulle vilja ha som vän. Rolig, smart, modig och snygg liksom. Kom igen sex stycken knapp-halvtimmes-avsnitt har du tid för innan jul.

TV-året 2019

Jag har sett så mycket mindre teve än vad jag hade velat i år. Alldeles för mycket nyhetssändningar (jag måste sluta dubbelse nyheterna kl 21 och kl 22). Å andra sidan har jag sjukt dåligt minne. Jag kan typ i detalj återge vad jag såg på teve i sjuan, men har svårt att minnas vad jag har sett under detta år.

Jag minns att jag i influensadimman i januari såg "Sex education" som jag tyckte var såå bra!
Jag minns att jag nog därefter även såg säsong 1 av "13 reasons why" och gillade.
(Båda dessa hade jag velat se med elever!)
Jag minns att jag antagligen färdigsåg både "Vår tid är nu" och "The Handmaid's Tale" S1 och S2 under vårvintern.
Jag minns att jag och Mannen såg "Das Boot"-serien på SVT Play senare under våren och att jag tyckte att den var oväntat bra då den beskrev kvinnornas insats, synliggjorde motståndsrörelsen på ett vardagligt vis och även inkluderade lesbisk kärlek.
Jag minns att under sommaren var den stora teveupplevelsen "Babylon Berlin" som vi sträcksåg och älskade p.g.a. miljöerna, musiken, kostymerna och väldigt medryckande, inledningsvis knepig, intrig.

Nu under hösten har jag typ inte sett särskilt mycket teve alls, trots att flertalet tredjesäsonger av det jag redan nämnt har visats. Stora och jag har halvsett "Hela Sverige bakar", lite "Bonde" och lite "Så mycket bättre". ÄLSKAR Miss Lis tolkningar!!!

Nu är klockan snart 23, jag har precis skrivit klart jobbtexter till eleverna och är sugen på att se avsnitt 8 av "Innan vi dör" säsong 2 som jag vet är ganska platt, men ändå tillräckligt spännande för min svenska kriminalseriesmak. Men jag kommer att somna innan jag lagt huvudet på kudden.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter med serier jag hade velat ha tid och ork att se och följa. Ofta känner jag mig lite vid sidan av som inte sett storheter som Game of Thrones (har aversioner mot sådant ALLA andra älskar) eller Breaking bad (för våldsam), Peaky blinders (också för brutal) eller Mad men (det har bara inte blivit av).

Men okej, jag skulle i alla fall velat ha sett: "Russian doll", "The Crown", "Unbelievable" eller "La Casa de Papel".  Så mycket teve, så lite tid.
---
Tillägg eftersom minnet återvände under natten.
Vi såg "Bodyguard" och gillade spänningen och även första säsongen av "Störst av allt" som jag skrev om här. Jag såg Eagles också, medan jag gjorde middagsmaten... men saknade mest bara SKAM!

#svteagles

Det har klagats på att skådisarna absolut inte kan jämföra sig med de i SKAM, att dialekterna de talar är helt felaktiga och att det är stereotypa framställningar av olika karaktärer, men ändå... Tre avsnitt av Eagles, SVT:s nya ungdomsserie och de har redan avhandlat samtycke, feminism, klassamhället och värdelösa föräldrar. Jag klämde tre avsnitt i morse (de är ju så korta!) medan jag sorterade tvätt och tömde diskmaskinen. Jag är fast!

Du sökte en blomma...

Älskar public service! Älskar att Molly Sandén ger Edith Södergrans "Vierge moderne" en 2018 klädsel. Att mina elever kommer att få höra den. Älskar att jag får jobba med ungdomar och poesi.

Älskar att jag också ska skicka Katarina Wennstams vinterprat till mina elever...

Älskar alltid mitt jobb på jullovet

2. A song you like with a number in the title

Alltså Skamfebern. Jag vet inte om jag gillar den här låten, men den fastnar ju.

"Mannen i livet mitt, liker Gabrielle" <3 p="">

Bespara mig dessa omsorger

Jag har inte skrivit en rad om övergreppen kring nyår och debatten som följde. Alla, och jag menar alla, övergrepp är vidriga och ett uttryck för hur en del män tycker att de har självklar rätt till kvinnors kroppar. Det finns inga ursäkter, aldrig någonsin. Det spelar ingen roll vem förövaren är. Jag trivialiserar inga övergepp, men jag blir så less på de krafter som plötsligt engagerar sig i dessa frågor, liknande det jag skrev tidigare i höstas när det gäller oskuldskontrollerna, som i nästa Facebook-inlägg hoppas att "feminazi-horan ska bli påsatt och avrättad". Bespara mig dessa omsorger eftersom det ändå inte är kvinnorna ni bryr er om, utan att plocka rasistiska poänger.

Jag blev både förvånad och inte när det för en del män gick upp för dem hur kvinnors situation i det offentliga rummet ser ut. Hur kvinnor anpassar hela sitt rörelsemönster, sina utekvällar, sina krogbesök efter ovälkomna händer, förslag och ord. Vilka vägar vi väljer hem. Det är liksom normaliserat. Och att påtala att (vissa) svenska män ingår i detta, är inte att trivialisera eller relativisera övergrepp, det är att nyansera verkligheten. Även om jag utgår ifrån att kvinnors fri- och rättigheter naturligtvis avspeglar sig i kulturen och att ja, många svenska män självklart betydligt mer jämställda. Men vi har också problem, och de är inte få. Jag citerar min nya vän C: "Hand upp alla tjejer som aldrig fått en oönskad hand på rumpan, en kommentar om sina bröst eller vad någon vill göra med dem, aldrig känt en kropp som plötsligt juckar mot ens baksida när en dansar på dansgolvet eller som aldrig varit med om att påstridiga puckon vägrat backa förrän du bett en killkompis agera pojkvän. Ni måste ju vara jättejättejättemånga eftersom den här bristande respekten för kvinnor och deras kroppar tydligen är ny och "svenska" män alltid är respektfulla."

Och så ligger jag här i soffan, i sviterna efter vinterkräkis och slötittar på Carrie Bradshaws ungdom och hur hon i en limousin med en Manhattan-kille måste freda sig från hans tankar om att att ha sex. En överklass-dude som gärna vill ligga där och då och när Carrie tydligt markerar sin vilja frågar han om det är hennes grej. Och hon undrar vad för grej:

"Att fresta en kille och sen säga nej!"

Carrie förklarar att hon är oskuld, vilket han säger är "coolt" för honom. D.v.s. han godkänner henne, när hon svarar:

"Ursäkta, men det handlar inte om att det ska vara lugnt för dig. Det handlar om mig och vad jag vill" 

och lämnar limousinen och återvänder till skoldansen. Detta är ju helt sjukt, jag är så trött på den skeva synen på killars och tjejers sexualitet, hur normaliserat det liksom är.

"Jeg kunne affugte min kælder med ham derinde"

Jag är helt tom efter "Rita". Saknar något som fångar mig, något som jag hela tiden längtar efter att titta på. Jag måste läsa en bok, tror jag. Klämt tre timmar av "Rättegångspodden", men skulle vilja fastna i och se en bra nordisk serie. 

Kom på att jag i min listning över medieåret 2015 glömde bort både norska "Frikänd" och norska "Mammon". Något i den stilen skulle jag vilja se, för något som "Rita" finns nog inte... även om jag läst mig till att det gjorts en spin-off-serie om karaktären Hjørdis. 

Fyra arbetsdagar kvar. Tretton dagar till BF.

Jävlar vad jag ska amma framför teven sen. 

Min nya last

De sista skälvande dagarna av detta jullov har jag fastnat i en ny serie. Rita. Om den okonventionella danska 4-9-läraren som liksom gör som hon vill. Som säger det vi andra mest bara tänker.

Medieåret 2015

Jag gör en Jenny och summerar mediekonsumtionen under 2015. Fina Jenny som genom sin Facebook-klubb fått igång min skönlitteraturläsning rejält under hösten. Kloka Jenny som är smartare än de flesta, summerar vanligtvis månadsvis, och nu årsvis, och för mig får det bli en årslista. Förutom sociala medier och nyhetskonsumtion så går ju ändå rätt mycket fritid, som jag inte har, till det jag älskar att spendera fritiden på, nämligen:

Musik
Jag köpte nog inte ett album under hela året, men eftersom jag lägger upp årsspellistor på Spotify är det så enkelt att följa mitt musikår. Här följer några av låtarna som för alltid kommer att påminna mig om 2015.

Susanne Sundfør ("Delirious" och "Fade away")
Zhala ("I'm in love"och "Slippin' around")
M83 ("Midnight city")
Jonathan Johansson (många olika låtar)
Joel Alme ("Backa tiden" och "Våran sort" m.fl. bjöds av min kompis Lisa på en middagsspelning med Joel i maj som var så himla bra och avsnittet där Joel var med i "Jills veranda" var så fint!)
Amason ("Älgen" och "Duvan")
Beatrice Eli ("Moment of Clarity")
Amadou & Mariam ("Dans Ce Monde Trouble", gammal favorit som vi lyssnade på hela sommaren)
Silvana Imam ("Tänd alla ljus" och "I min zon")
CHRVCHES ("Leave a trace")
Bianca och Tiffany - att uppleva "Slå pattarna i taket" på scen var ett av årets mest euforiska ögonblick och ledde till att jag nonstoplyssnade på olika låtar som "Fatta din position" och "Nu är det slut".
Uje Brandelius "Här kommer livet (Och du fattar ingenting)" (Kanske finaste videon!?! Sonen till vänster i bild signerade ett Doktor Kosmos-album med en döskallehuvudfoting en gång för mer än 10 år sedan)
och så Marit Bergmans "Dra åt helvete"

Böcker
Jag har nog mest plöjt facklitteratur av sociologisk, pedagogisk och didaktisk sort. De två romaner som jag uppskattat mest är nog Fridolins "Min morfar skrev inga memoarer" och Jessica Schiefauers
"Hundarna kommer". Just nu läser jag någon engelsk relationsroman om en familjehemlighet som jag inte vet vad den handlar om, återkommer i frågan. Jag borde verkligen läsa mycket, mycket mer.

Teveprogram
Vi blev med Netfix och det är så vi, parallellt med SVT Play, konsumerat mest teve tror jag. Några program har vi kanske passat på vanliga teven i veckorna förutom nyhetssändningarna och allt vi ser på Barnkanalen. Jag kollar ikapp mycket när jag lagar mat och så har jag exempelvis lyckats se hela "Morgans mission" och Soran Ismails "Absolut svensk". Året inleddes med fortsatt Homelandtittande om jag minns rätt. Hela våren var en väntan på tredje säsongen av OINTB. Hösten dominerades av tredje säsongen av "Bron"parallellt med femte säsongen av "Homeland". Jag följde även fyrans kriminaldrama "Modus" som inte var särskilt bra, missade upplösningen p.g.a. något barns mardröm och har inte ens kollat den på play, trots att jag sett varenda avsnitt. "Så mycket bättre" som varit en årlig favorit lockade inte så mycket faktiskt. Jag gillade Miriam Bryants tolkningar och ni som läst mina inlägg vet att Strömstedt väckte något i mig då och då, men det var annars så platt. Varje torsdag kväll fikade jag och Mannen framför "Hela Sverige bakar", haha, lite ovanligt för att vara oss, men det var så mysigt. Avslutade året med "River" på Netflix, med en sjukt bra Skarsgård i huvudrollen.  Och tredje säsongen av "Fröken Frimans krig" som är så sjukt bra och viktig!! Och så norska "Frikjent" och "Mammon", så bra!

Poddar                                        
Jag är storkonsument av SR-appen och poddar såklart ex. sommar- och vinterpratare, men älskar nog P1- och P3- dokumentärerna mest.

Årets bästa har varit:
"Mordbränderna på Öland"
"Kjell, 62: försvunnen" (Gjord av en barndomsväns storasyster)
"Mordet på Therese Rojo"
"Hagamannen"
"Mordet på John Hron"

Årets bästa sommarpratare av de jag hörde:
Kristina Sandberg
Daniel Poohl
Sanna Lundell
Zara Larsson

Jag är en riktig sucker för autentiska kriminaldraman i SR:s tappning. Annars har jag lyssnat på "Staden", "Värvet", "Barnens pod" med Farzad Farzaneh i sällskap av barnen såklart, "Wollin & Wollin", "Skolsverige" och "Spår" om exempelvis Kalamarksmordet och en massa annat som jag glömt nu. SR:s dokumentärer vinner med hästlängder!

Jag håller dig varm när det blåser kallt.

Det var väl otippat, att låten till vårt ofödda barns namngivning skulle strömma genom teven under Niklas Strömstedts "Så mycket bättre"-kväll. Men jädrar vad fin text det är. Det har jag liksom aldrig tänkt på förut, men så har jag nog heller inte lyssnat på Niklas Strömstedt sedan mellanstadiet, typ. Han verkar dock vara väldigt sympatisk, liksom hans fru, för att inte tala om hans mamma.

Som solen går upp långt bort i öst
och gör så att livet lever
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver

Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

När tiden går framåt
som den vill
och gör så att år försvinner
Så ger jag dig allt
och lite till
men det är mycket
jag inte hinner
vargarna väntar överallt
jag håller dig varm
när det blåser kallt

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

Du vet att det är en galen värld
men bättre än innan du var här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

I tevesoffan

Min tid räcker inte till att jag vill. Jag vill vara en närvarande förälder, måste leverera kvalité på jobbet, klara av distanskursen jag påbörjat på kandidatnivå på halvfart och så nu ramlar tevehösten in och pockar på uppmärksamhet. Soffan är väldigt lockande om jag ens tar mig ur något barns säng kl 20 sådär.

Hur ska jag hinna se allt jag vill, jag som alltid brukar klaga på att det inte sänds något jag vill se på teve. Nu måste jag fördela mina kvällar mellan jobb, plugg och teve såsom:

"Homeland" - säsong 5 börjar snart (lördagar)

"Bron" - SVT (söndagar)

"Modus"- Tv4  (onsdagar)

"Ängelby" på SVT, kan bli något... (måndagar)

"Hela Sverige bakar" Kanal 7 (torsdagar)

"Så mycket bättre" startar den 17 oktober (lördagar)

Jag har alltså bara tid att jobba och plugga på tisdagar... det räcker inte. Till detta kommer "Unga föräldrar" vars andra säsong nu börjar på Tv4 Play. Det kanske är det jag ska göra på tisdagar, så kan jag lägga ner all annan verksamhet?

20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

Jag är på god väg med min nya ovana. Maniskt teveserietittande varje ledig stund, när barnen sover. Bara tre avsnitt kvar av OINTNB. Planerar för Homeland. Jag kan absolut tänka mig att ha det som ovana, fram till att kylan och mörkret släpper sitt grepp. Det gäller bara att inte somna i något barns säng där mellan 19-20 för att sedan vakna efter 21, då är det kört. Om barnen somnar snabbt hinner vi kanske till och med se två avsnitt per kväll, med te och brasa, innan hunden ska gå sista rundan.

Molanders

Det finns få vinjetter jag älskar lika mycket som den som tillhör SVT Drama. Just nu är måndagkvällarna förgyllda av Molanders. Inte någon serie som kommer gå till min tevehistoria, men väl sevärd. Musiken! Musiken! Musiken!

Gårdagens avsnitt gav mig dock ont i magen. Aldrig, aldrig, aldrig vill jag vara otrogen. Aldrig, aldrig, aldrig vill jag svika den som står mig närmast. Den som litar på mig. Den som är min andra hälft. Den som ska kunna lita lika mycket på mig som på sig själv och jag på honom.

Jag har själv aldrig varit i situationen, men det finns få saker jag föraktar lika mycket som att svika och bedra. Jag förstår att kärlek tar slut. Att attraktion kan uppstå när som helst, om livet ser ut så just då. Men därifrån till att vara otrogen bör avståndet vara så stort att man tänker med hjärnan. Det är ett val att vara otrogen. Och kan man inte stå för det valet, eller stå för det man känner mer än så, då är man en mycket liten människa.

Åååhhh chejer...

Girls alltså, tror det kan bli min nya tevefavorit. Särskilt när jag läser att Lena Dunham ska visa sina lår resten av livet och när amerikanska manliga nöjeskrönikörer tycker att hon är för ful och tjock och det det skulle göra serien mindre trovärdig eftersom hon får ligga med snygga och framgångsrika killar.

Dockäventyren

Min nya Bolibompafavorit är Dockäventyren! Sjukt snyggt intro, älska handklapp! Fin miniserie om två coola tjejer och deras dockor... Och så bor barnen i lägenheter! SVT som bäst!