(Men kärlek är tjockare än blod, skriver jag och tänker på Astrid Trotzigs roman)
Helgen som var innebar fest i dagarna två. Överraskningsfest för min farmor och hennes man som tillsammans fyllt 175 år. Vi stod allihopa på en brygga med bubbel i handen när hon kom gående med sin man och min yngsta faster. Så överraskad och glad hon blev. Vilken mäktig känsla det måste vara, att ens avkomlingar arrangerar en fest med alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Att alla som omger en är där genom och för en.
Det är något visst med att träffa släkten, särskilt sedan jag blev förälder, hur vi är sammanlänkade och delar historien och historier. Oavsett om vi kommer från Bohuslän, Skåne, Småland eller Östergötland så delar vi alla blodsband med denna kvinna som kanske kämpat mer än vad jag liksom tänkt på alla gånger under mitt liv. I mitt liv har jag inte i alla perioder förstått hur hon kämpat för att bedömas på lika villkor, vad hon burit på, hur hon 22 år gammal blev förälder fast hon egentligen skulle studerat och vad det innebar för henne. Vilken frihet som nåtts och vilka landvinningar som gjorts av och för kvinnor under 1900-talet. Vi borde ju prata mer om det, jag och farmor.
Min syster höll ett fint tal om hur farmor liksom blivit hennes största feministiska förebild. På kvällen var dock min syster inte lika glad när hon slagits med väderkvarnar om sina feministiska ideal. Men en släkting hörde av sig i efterhand och bad om ursäkt för att han påstått att könsmaktsordningen inte finns. Det känns så skönt när sådant händer, att en vuxen man kan be om ursäkt och när vad man står upp för faktiskt erkänns. Tänker ofta på Hanapees tjugopunktslista och särskilt punkt nummer 2. Min far höll också ett fint tal. Om mina barn ordnar mig en sådan fest när jag fyller 85 år så skulle jag vara överlycklig. Vilken gåva!
Dagen efter hade min bror namngivningsfest för sitt yngsta barn och med sju små barn var det full rulle mellan bubbel och tårta och fina presenter, de flesta i ram. Med sådana kreativa vänner som de har som diktar och skriver så är inte ett öga torrt. Vi gav namngivningsbarnet tre startpaket för mammor någon annanstans i världen. Blir alldeles pirrig över alla barndomsminnen vi ska skapa framöver med barnens kusiner. Hur jag hoppas att de får goda och varaktiga relationer att förvalta genom livet.
fredag 2 september 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)