I oktober fantiserade jag om allt jag skulle kunna göra som föräldraledig inför julen. Jag läste min favoritbok "Vinterns goda ting" av min stora favorit Anna Bergenström.
Detta har jag gjort:
Ingen knäck
Ingen kola
Inget julgodis alls
Inte bakat pepparkakor, men har en köpedeg i kylskåpet
Inte ens bakat en liten lussekatt
Lagt på en(!) julduk
Hängt upp adventsstjärnor
Klätt en krukväxt
Köpt en färdigkokt julskinka för tvåhundra riksdaler som jag inte vet när vi ska griljera den...
Så blev det med min föräldralediga jul. Men om man har ett barn som är förkylt, får tänder och dubbelvaccin mot svinis så kan jag säga Eder att man inte får så särskilt mycket mer gjort än att kånka, amma och truga med gröt och puré.
Det ser ju hur som haver ut att bli en alldeles finfin jul. Dessutom en vit sådan, för först gången sedan urminnes tider. Den blir vit på fler än ett sätt också förstås. Inte svårt att avstå rusdrycker alls i juletid. Den dära snapsen kan jag plättlätt skippa, jag brukar bara ta den "för att". Jag kan inte låta bli att länka till Alex Schulmans fina inlägg som borde få varenda förälder i hela världen att låta bli alkoholen för eviga tid. Som nykter i mer än ett år får jag bara svårare och svårare för onyktra människor. Som den nya kollegan på blivande nya jobbets julfest som sluddrade några idiotiska kommentarer, men som vid mötet i gallerian under julklappsshoppingen knappt kan säga hej. Jag avskyr sådant! Och jag lovar dyrt och heligt att itt barn aldrig någonsin ska behöva uppleva obehaget att se sina föräldrar onyktra! En vit jul blir det, med snö och utan julgodis. Då kan jag åtminstone fortsätta glädjas åt vågens siffror som nu är flera kilo under vad jag skrev in mig på MVC på... och detta är vägt på samma våg!
GOD JUL!
tisdag 22 december 2009
måndag 14 december 2009
Önskelista
Du tomten! När du ändå är ute och far, kan du inte ta med en så'n här till oss också. Eller det går också bra med 11 papp så kan vi köpa den själva om det blir trångt för dig i släden.
måndag 7 december 2009
Oh mother dear we're not the fortunate ones
Det är inte min minsta kompis, men klippet från Vimeo är så vackert och fint att jag inte kunde låta bli att sno det av nå'n Ruben. Tacksåmyckethej!
Attatchment parenting
Om man måste lägga sig själv i ett föräldrafack så får jag nog sälla mig till "attatchment parenting", på svenska "nära föräldrar". Vår Bebis är en produkt av oss såklart och har sedan sin födelse ett enormt närhetsbehov. Han älskar bärsjalen och samsover med oss varje natt. Han somnar sällan själv, bara i sin vagn och vill inte vara själv några längre stunder i vaket tillstånd.Självklart är detta enormt påfrestande vissa dagar, särskilt de dagar då han sover försvinnande få minuter just dagtid... det kan vara väldigt jobbigt. Därför blir jag så trött på kommentarer som "men lägg honom i spjälsängen så somnar han väl", "om du bär honom sådär mycket blir han ju för bortskämd" eller "han är inte missnöjd många minuter".
Nej, just det!
Min högsta önskan är att få ett tryggt och självständigt barn! För mig är anknytningen det viktigaste med ett spädbarn! Alla vuxna idioter som tror att ett spädbarn kan skämmas bort med närhet eller kärlek borde skämmas!
Eller när en annan mamma på öppna förskolan säger till Bebis "vad du kör med din mamma!". Hur skulle ett halvårs gammalt barn kunna köra med sin mamma eller pappa?
Om Bebis närhetsbehov är biologiskt nedlagt i honom eller om vi föräldrar lyckats åstadkomma det dessa månader vi levt tillsammans, därom tvista de lärde. Men över min döda kropp att 5-minutersmetoden skulle utövas i detta hem eller att jag skulle stänga öronen för mitt barns signaler! Poängen är ju just att jag lyssnar till mitt barn. Det innebär inte samma sak som att jag kommer ge honom vad han vill eller ge efter för tjat om några år. Ett halvårs gammalt barn kommunicerar inte på samma sätt som ett halvt decennium gammalt barn.
För mig är matematiken så enkel att om Bebis signaler redan från början tas på allvar och lyssnas på så kommer vår kommunikation i framtiden vara mycket enkel, han vara trygg med oss och att vi föräldrar självklart lyssnar på honom samt att han alltidalltidalltid kan vara säker på var han har oss och att han har oss!
Trots allt är det ju försvinnande få 10-åringar som ammas eller som sover i sina föräldrars säng. Däremot träffar jag dagligen, i mitt yrke, osäkra och otrygga tonåringar som inte vet var de har sina föräldrar.
Så härmed undanbeder jag mig ifrågasättandet av vårt föräldraskap!
Nej, just det!
Min högsta önskan är att få ett tryggt och självständigt barn! För mig är anknytningen det viktigaste med ett spädbarn! Alla vuxna idioter som tror att ett spädbarn kan skämmas bort med närhet eller kärlek borde skämmas!
Eller när en annan mamma på öppna förskolan säger till Bebis "vad du kör med din mamma!". Hur skulle ett halvårs gammalt barn kunna köra med sin mamma eller pappa?
Om Bebis närhetsbehov är biologiskt nedlagt i honom eller om vi föräldrar lyckats åstadkomma det dessa månader vi levt tillsammans, därom tvista de lärde. Men över min döda kropp att 5-minutersmetoden skulle utövas i detta hem eller att jag skulle stänga öronen för mitt barns signaler! Poängen är ju just att jag lyssnar till mitt barn. Det innebär inte samma sak som att jag kommer ge honom vad han vill eller ge efter för tjat om några år. Ett halvårs gammalt barn kommunicerar inte på samma sätt som ett halvt decennium gammalt barn.
För mig är matematiken så enkel att om Bebis signaler redan från början tas på allvar och lyssnas på så kommer vår kommunikation i framtiden vara mycket enkel, han vara trygg med oss och att vi föräldrar självklart lyssnar på honom samt att han alltidalltidalltid kan vara säker på var han har oss och att han har oss!
Trots allt är det ju försvinnande få 10-åringar som ammas eller som sover i sina föräldrars säng. Däremot träffar jag dagligen, i mitt yrke, osäkra och otrygga tonåringar som inte vet var de har sina föräldrar.
Så härmed undanbeder jag mig ifrågasättandet av vårt föräldraskap!
torsdag 3 december 2009
Kära tomten
Jag är ju verkligen ingen klacktjej! Men på något sätt tror jag att jag skulle kunna gå och till och med tycka att de är sköna...haha! Det beror på att de är så snygga! Synd att de är så knasigt dyra bara.
tisdag 1 december 2009
Schweizisk minaretgryta
Bebis nya grej verkar vara att bara sova två gånger om dagen och istället somna redan vid 19-20-tiden för kvällen. Eller så är det så att när Pappan är ur huset ruckas allt vad sömnrutiner heter. På en 12-timmars dag har Bebis bara sovit 1,5 timme. Det är mycket vakentid. Det är mycket aktiv vakentid där Mamman får oerhört lite gjort. Hemmet ser ut som om vi haft inbrott. Lagade dock lunch åt mammabästis idag. Pinsamt nog bestod lammgrytan av fläskkött. Är ännu inte en fullfjädrad hemmafru som märker upp innehållet i frysen. Men det var gott ändå. Och vi kallade den schweizisk minaretgryta. Något schweizarna kanske vill bjuda sina muslimska medmänniskor på. (Helt sjukt att ens frukta sharialagar och då tro att minaretförbud är da shit, vart är världen på väg?)
Bebis nya frilla när han vaknar är helt oslagbar. Min första tanke är Dynamit-Harry!
söndag 29 november 2009
Helg i kubik
Middag i goda vänners lag inklusive ett glas rött
Lunch i föräldrahemmet och tillhörande umgänge
En icke inköpt Folkabuss
Middag i svärföräldrahemmet
Brunch på hotell som betalades av Mannens vän
Adventskaffe hos släkting
Utemöblerna nedburna i källaren - äntligen! Det jag tänkt mest på under mina nattliga vak
Tre av sex utekrukor åtgärdade
Samtliga tackkort skrivna, bara adresser kvar
Adventsstjärnorna upphängda (ÄLSKA ADVENT!)
Kvällste hos mammabästis
Bebis har en rejäl förkylning med hickhackhosta och snor i floder. Det är ledsamt på natten med tårar och host tills han kräks ibland. Men leendena mellan tårarna gör det hela värt och jag skulle bära mitt sjuka barn genom eld och vatten till världens ände och tillbaka - bara för att han skulle slippa hosta och snora.
Lunch i föräldrahemmet och tillhörande umgänge
En icke inköpt Folkabuss
Middag i svärföräldrahemmet
Brunch på hotell som betalades av Mannens vän
Adventskaffe hos släkting
Utemöblerna nedburna i källaren - äntligen! Det jag tänkt mest på under mina nattliga vak
Tre av sex utekrukor åtgärdade
Samtliga tackkort skrivna, bara adresser kvar
Adventsstjärnorna upphängda (ÄLSKA ADVENT!)
Kvällste hos mammabästis
Bebis har en rejäl förkylning med hickhackhosta och snor i floder. Det är ledsamt på natten med tårar och host tills han kräks ibland. Men leendena mellan tårarna gör det hela värt och jag skulle bära mitt sjuka barn genom eld och vatten till världens ände och tillbaka - bara för att han skulle slippa hosta och snora.
fredag 27 november 2009
torsdag 26 november 2009
Bara vanlig torsdag
Upp klockan fem med ledsen, snorig Bebis. Sova lite lite till på soffan. Konstmuseum med annan mamma och bebis på förmiddagen. Potatissopppa till lunch. En halv lånefilm från biblan "Gomorra" varav jag förstod och hängde med ytterst lite. Mannen kom hem och berättade att vi nog köper den dära folkabussen i helgen om allt stämmer och Blocketannonsen är sann. Familjelångpromenad på det och Bebis somnade äntligen efter att ha skrikit tills han kräktes. Antingen är det tänder på G eller svinissprutans biverkningar eller bara vanlig hederlig sömnbrist som alla i familjen, utom möjligen hunden, verkar lida av.
Nu ska vi värma rester, potatissoppa eller linsgryta. Sedan vill jag bara sova fortast möjligt. Men då kommer Bebis vilja vara väldigt vaken.
Vardag at it's best.
Nu ska vi värma rester, potatissoppa eller linsgryta. Sedan vill jag bara sova fortast möjligt. Men då kommer Bebis vilja vara väldigt vaken.
Vardag at it's best.
måndag 23 november 2009
Snippvisningsrekord
Jag hoppas 2008 och 2009 är de åren som går till historien som de mest snippvisningsfrekventa åren. Nu har jag gjort mitt i gynstolar för flera år framöver.
Det började i februari förra året med ett missfall som aldrig upphörde. Jag skaffade mig till och med frikort på kuppen. Jag visade snippan högt och lågt för ST-läkare, överläkare och vanliga läkare. Jag blev undersökt, ultraljudad och "virknålad". Till och med hotades det med skrapning. Många snippvisningar blev det.
På det kom nästa graviditet som kulminerade i en härlig snippvisning à la Grande under 11 timmar med dubbla undersökningar rakt igenom, eftersom de tre passen barnmorskor jag hann med under förlossningen envisades med att följas av barnmorskestudenter som också ville känna om "cervix var helt retraherad".
Jag trodde liksom innan förlossningen att jag skulle tänka och känna mig lite generad av att visa hela härligheten och jag kunde inte brytt mig mindre. Det försvann liksom i den allmänna villervallan och när snippan behövde lagas av inte mindre än två läkare efteråt kunde jag heller inte bry mig mindre. Det gjorde jag dock efteråt...
När så korstygnsbroderiet var fullgjort och Bebisen ute så väntade återbesök hos MVC och givetvis inkluderades snippvisning och stygnkontroll och kniiiipkontroll. Därpå återbesök hos broderande läkare med snippvisning once again och som grädde på moset i brevlådan en vecka senare en kallelse till cellprovskontroll som utfördes idag. Nu tänker jag inte visa snippan på åtskilliga år I'll tell you!
Det började i februari förra året med ett missfall som aldrig upphörde. Jag skaffade mig till och med frikort på kuppen. Jag visade snippan högt och lågt för ST-läkare, överläkare och vanliga läkare. Jag blev undersökt, ultraljudad och "virknålad". Till och med hotades det med skrapning. Många snippvisningar blev det.
På det kom nästa graviditet som kulminerade i en härlig snippvisning à la Grande under 11 timmar med dubbla undersökningar rakt igenom, eftersom de tre passen barnmorskor jag hann med under förlossningen envisades med att följas av barnmorskestudenter som också ville känna om "cervix var helt retraherad".
Jag trodde liksom innan förlossningen att jag skulle tänka och känna mig lite generad av att visa hela härligheten och jag kunde inte brytt mig mindre. Det försvann liksom i den allmänna villervallan och när snippan behövde lagas av inte mindre än två läkare efteråt kunde jag heller inte bry mig mindre. Det gjorde jag dock efteråt...
När så korstygnsbroderiet var fullgjort och Bebisen ute så väntade återbesök hos MVC och givetvis inkluderades snippvisning och stygnkontroll och kniiiipkontroll. Därpå återbesök hos broderande läkare med snippvisning once again och som grädde på moset i brevlådan en vecka senare en kallelse till cellprovskontroll som utfördes idag. Nu tänker jag inte visa snippan på åtskilliga år I'll tell you!
torsdag 19 november 2009
Å maj gadd
Å maj gadd vad jag har det bra egentligen!
Jag har det så snuskigt äckligt bra egentligen. Som min finaste S säger: "Tänk att staten betalar oss för att gå runt här i höstlöven och gölla med våra söner".
Jag sover ofta mindre än sex timmar per natt och ammar typ varannan timme natten igenom. Eftersom Bebis tillhör den pigga och aktiva sorten blir det sällan sömn för min del på dagen eftersom Bebis mest tar sig powernaps på omkring tjugo minuter. Då hinner jag kanske tömma diskmaskinen eller bläddra i DN. Det där dravlet om att bebisar sover omkring tjugo timmar per dygn är bara trams. Sömnen är nog det jag saknar mest. Jag kunde aldrig någonsin innan förstå hur lite man får sova...
Jag har väldigt lite pengar och kan egentligen inte göra något vidlyftigt alls utan att planera. Jag fikar nästan aldrig på café längre och jag köper ingenting...
På dagtid går jag aldrig på toa ensam. Jag hinner aldrig tvätta håret och hinner jag det så hinner jag inte borsta det. Jag delar ständigt min tid och min kropp med en annan otroligt krävande individ som jag älskar mer än något annat ever!
Allting som jag tidigare tog för självklart är lyx idag som att ha tid för sig själv, äga sin egen kropp, småsaker som att kunna skriva ett mejl, blogga, prata i telefon, läsa en bok, sticka några maskor eller dricka hett te hur som helst och när som helst. Kort sagt livet är komplett annorlunda. På ett sätt jag aldrig kunde förstå vidden av innan. Från och med nu kommer jag i andra hand. För resten av mitt liv. Framöver så kommer jag ju såklart få tillbaka mer och mer av min tidigare vardag och kan dricka te när jag vill och bara kräva att få vara i fred. Men tills dess är det mångamånga år och tills dess fortsätter S och jag att göllegölla med våra söner, med eller utan statens pengar och med eller utan höstlöv.
Jag har det så snuskigt äckligt bra egentligen. Som min finaste S säger: "Tänk att staten betalar oss för att gå runt här i höstlöven och gölla med våra söner".
Jag sover ofta mindre än sex timmar per natt och ammar typ varannan timme natten igenom. Eftersom Bebis tillhör den pigga och aktiva sorten blir det sällan sömn för min del på dagen eftersom Bebis mest tar sig powernaps på omkring tjugo minuter. Då hinner jag kanske tömma diskmaskinen eller bläddra i DN. Det där dravlet om att bebisar sover omkring tjugo timmar per dygn är bara trams. Sömnen är nog det jag saknar mest. Jag kunde aldrig någonsin innan förstå hur lite man får sova...
Jag har väldigt lite pengar och kan egentligen inte göra något vidlyftigt alls utan att planera. Jag fikar nästan aldrig på café längre och jag köper ingenting...
På dagtid går jag aldrig på toa ensam. Jag hinner aldrig tvätta håret och hinner jag det så hinner jag inte borsta det. Jag delar ständigt min tid och min kropp med en annan otroligt krävande individ som jag älskar mer än något annat ever!
Allting som jag tidigare tog för självklart är lyx idag som att ha tid för sig själv, äga sin egen kropp, småsaker som att kunna skriva ett mejl, blogga, prata i telefon, läsa en bok, sticka några maskor eller dricka hett te hur som helst och när som helst. Kort sagt livet är komplett annorlunda. På ett sätt jag aldrig kunde förstå vidden av innan. Från och med nu kommer jag i andra hand. För resten av mitt liv. Framöver så kommer jag ju såklart få tillbaka mer och mer av min tidigare vardag och kan dricka te när jag vill och bara kräva att få vara i fred. Men tills dess är det mångamånga år och tills dess fortsätter S och jag att göllegölla med våra söner, med eller utan statens pengar och med eller utan höstlöv.
måndag 16 november 2009
söndag 15 november 2009
Att göra eller inte göra
Vad vi borde göra:
* Skicka de dära tackkorten efter Bebis namngivning
* Bära ned utemöblerna
* Tömma utekrukorna på de misskötta växterna
* Frosta av frysen
* Allmänt städa de smutsiga 85 kvadratmetrarna vi bor på
* Klippa Herr Hunds klor och vårda hans päls
Vad vi gör istället:
* Gosar och leker
* Promenerar
* Läser DN länge
* Löser DN:s korsord
* Pratar och umgås
Okej vi har ett barn och en av oss är hemma på heltid för att ta hand om detta lilla barn. Hur lever människor som har kanske tre barn, jobbar och ett helt hus med trädgård att ta hand om?
* Skicka de dära tackkorten efter Bebis namngivning
* Bära ned utemöblerna
* Tömma utekrukorna på de misskötta växterna
* Frosta av frysen
* Allmänt städa de smutsiga 85 kvadratmetrarna vi bor på
* Klippa Herr Hunds klor och vårda hans päls
Vad vi gör istället:
* Gosar och leker
* Promenerar
* Läser DN länge
* Löser DN:s korsord
* Pratar och umgås
Okej vi har ett barn och en av oss är hemma på heltid för att ta hand om detta lilla barn. Hur lever människor som har kanske tre barn, jobbar och ett helt hus med trädgård att ta hand om?
fredag 13 november 2009
lördag 7 november 2009
Varför ska det vara så svårt?
Jag ser vårt älskadeälskadeälskade barns lilla randiga rumpa sticka upp bland täcken och kuddar i vår säng. Jag tänker att det var en ofattbart enormt obeskrivbar lycka och tur att just Bebis kom till just oss! Hur kunde det bli såhär fantastiskt bra? Och jag tänker att det var väl ändå någon slags mening såklart!
Det var det jag tröstade mig med den där kalla februarikvällen för snart två år sedan, i samma säng som Bebis nu snusar sött i. Där jag satt och grät snorade och åt godis med Mannen bredvid mig. Det var då jag tänkte att någon gång kommer det en liten Bebis till oss och då kommer jag tänka (som jag tänker nu) att det var meningen.
Alla som upplevt missfall vet att Schulman d.y. har alldeles rätt i det han skriver här. Och mina ögon tåras. För Calle och hans tjej och för alla oss andra som suttit där och sett den största lyckan försvinna i röda rännilar ner i toaletten.
Och jag undrar varför vi inte kan prata om missfall och sfinkter rupturer och allt annat som hör det här med familjebildningen till... Varför ska det vara så svårt?
Det var det jag tröstade mig med den där kalla februarikvällen för snart två år sedan, i samma säng som Bebis nu snusar sött i. Där jag satt och grät snorade och åt godis med Mannen bredvid mig. Det var då jag tänkte att någon gång kommer det en liten Bebis till oss och då kommer jag tänka (som jag tänker nu) att det var meningen.
Alla som upplevt missfall vet att Schulman d.y. har alldeles rätt i det han skriver här. Och mina ögon tåras. För Calle och hans tjej och för alla oss andra som suttit där och sett den största lyckan försvinna i röda rännilar ner i toaletten.
Och jag undrar varför vi inte kan prata om missfall och sfinkter rupturer och allt annat som hör det här med familjebildningen till... Varför ska det vara så svårt?
onsdag 4 november 2009
Ett helt halvår!
För precis ett halvår sedan var jag väldigt tjock på mitten och genomled ett arbetsamt värkarbete i vardagsrumssoffan. Efter en vaken natt med kämpiga pinvärkar ringde vi förlossningen och bad att få komma in. Det tog sedan 11 timmars hårt arbete utan medicinsk smärtlindring, kiss i min birkenstockstoffla och en äcklig sparrissoppa innan den finaste människan jag någonsin sett landade blöt och varm på mitt bröst.
Om lika lång tid föreställer jag mig samma älskade människa äta tårta med händerna... Ofattbart!
Det är KÄRLEK!
Om lika lång tid föreställer jag mig samma älskade människa äta tårta med händerna... Ofattbart!
Det är KÄRLEK!
söndag 1 november 2009
Hemmaplan
Hemma igen efter att ha turnerat runt i Sverige. Först Skåneland och därpå en knapp vecka i Studentstaden och besök i vårt gamla liv.
Att hälsa på sitt gamla liv känns alltid märkligt. Har jag varit en del av detta? Varför är jag inte det längre? Återsåg många gamla fina vänner som nu fått nya familjemedlemmar. Människor som jag egentligen saknar var eviga dag. Söndagens sconesbjudning innehöll flera knoddar jag inte träffat förut. Det blev goda middagar och fikor i långa rader, höstpromenader och korvgrillning i regnet. Helt lovely! Men skönast är det ändå hemma i den egna sängen... Bilresorna dit och hem bestod av 50% gallskrik och 50% sömn. Nu tänker vi inte tvinga Bebis på bilresa något mer detta år.
Studentstaden är samma, men ändå inte. Nya hus, nya vägar men också samma hus och samma gamla vägar och stigar. Så längesedan, men ändå nyss. Jag saknar vännerna! Jag saknar sammanhanget och på sätt och vis var det en epok som gick i graven med detta besök så det är sista gången jag var där och Mannen hade sitt jobb där. Nu blir det Hemstaden för resten liksom...
Att hälsa på sitt gamla liv känns alltid märkligt. Har jag varit en del av detta? Varför är jag inte det längre? Återsåg många gamla fina vänner som nu fått nya familjemedlemmar. Människor som jag egentligen saknar var eviga dag. Söndagens sconesbjudning innehöll flera knoddar jag inte träffat förut. Det blev goda middagar och fikor i långa rader, höstpromenader och korvgrillning i regnet. Helt lovely! Men skönast är det ändå hemma i den egna sängen... Bilresorna dit och hem bestod av 50% gallskrik och 50% sömn. Nu tänker vi inte tvinga Bebis på bilresa något mer detta år.
Studentstaden är samma, men ändå inte. Nya hus, nya vägar men också samma hus och samma gamla vägar och stigar. Så längesedan, men ändå nyss. Jag saknar vännerna! Jag saknar sammanhanget och på sätt och vis var det en epok som gick i graven med detta besök så det är sista gången jag var där och Mannen hade sitt jobb där. Nu blir det Hemstaden för resten liksom...
fredag 23 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
A - OK
Trehundra kronor så mycket kostade fem minuter hos gynekologen. Dessutom fick jag vänta i drygt 30 minuter efter min utsatta tid då läkaren kände sig tvungen att förklara e-recept för den 92-åriga damen som var innan mig.
Jag har idag alltså varit på gyn och återsett den fantastiska kvinnan som lagade mig efter Bebis kom till världen. Kvinnan som utförde ett helt korsstygnsborderi i mina nedre regioner. Jag upplevde henne då lite som en ängel som uppenbarade sig vid min fotända där jag halvsov efter förlossningen mitt i natten på ett operationsbord. Hon var inte mindre ängel idag...
Hela mitt underliv fick prima godkänt av henne, så det var lätt värt pengarna i alla fall. Och jag fick veta att det kan ta upp till ett år innan stramheten i ärren ger med sig. Så det är bara att vänta något litet halvår till då... och fortsätta kniiiiiipa, minst 20 gånger om dagen. Halleluja!
Jag har idag alltså varit på gyn och återsett den fantastiska kvinnan som lagade mig efter Bebis kom till världen. Kvinnan som utförde ett helt korsstygnsborderi i mina nedre regioner. Jag upplevde henne då lite som en ängel som uppenbarade sig vid min fotända där jag halvsov efter förlossningen mitt i natten på ett operationsbord. Hon var inte mindre ängel idag...
Hela mitt underliv fick prima godkänt av henne, så det var lätt värt pengarna i alla fall. Och jag fick veta att det kan ta upp till ett år innan stramheten i ärren ger med sig. Så det är bara att vänta något litet halvår till då... och fortsätta kniiiiiipa, minst 20 gånger om dagen. Halleluja!
onsdag 21 oktober 2009
Något jag aldrig skulle göra på riktigt
Sådana här saker får jag löjlig "ångest" över. Idag när Bebis och jag gick till babysimmet använde vi en gammal framåtvänd resevagn som vi ärvt av min kusin. Vagnen skulle lånas ut till en annan babysimmare som har långväga besök av en ettåring som saknar sin vagn. På vägen till simhallen möter jag & bebis kuratorn, skolsköterskan och ytterligare någon som jobbar på min kommande arbetsplats. Nu får jag gruvlig "ångest" av att de ska tro att jag rullar runt min alldeles för lilla Bebis, dels i en sittvagn - men inte bara en sittvagn utan en FRAMÅTVÄND sådan. Något jag absolut inte kan stå för. För mig känns det ungefär att bli så missuppfattad som jag kan. Som om någon skulle höra fel när jag talade och tro att jag står för min exakt motsatta åsikt. Det känns nästan som om jag måste tvinga mig själv att besöka min kommande arbetsplats och paradera med liggvagnen utanför elevhälsan så att de ska förstå att jag inte är någon dålig förälder. Jag har bara så dålig självkänsla att jag bryr mig om vad de tycker om mig som förälder, fast jag inte ens känner dem.
Nu ropar disken! :(
Nu ropar disken! :(
söndag 18 oktober 2009
Framtiden och sömn
Att surfa trådlöst på lillasysterns bärbara dator samtidigt som jag åker bil... det mina vänner har jag aldrig gjort förut. Känns som om jag befinner mig i framtiden.
Ooo...
Inatt när alla andra sov, men inte jag (har numer en alldeles egen vakenstund mellan 3 och 4 ungefär; Provocerande nog sover Bebis hur gott som helst just då) så såg jag delar av actionthrillern 'Paycheck' med snygg-Uma Thurman om en framtidsmaskin. Lite så är det att surfa trådlöst i baksätet på föräldra-Volvon. Fast här kan jag inte se in i framtiden, bara känna som om jag tillhör den. Natten dessförinnan såg jag slutet av en film med Mel Gibson och Julia Roberts också i actiontrillergenren som utspelade sig i en avstängd del av en psykklinik. Intressant va?
Jag undrar när jag kommer få sova hela nätter igen? Inte bara för nattamningens skull utan även när jag kommer så pass ner i djupsömn att jag sover en hel natt även när Bebis gör det. Jag har ju för bövelen inte sovit en hel natt på mer än ett halvår! Zzz...
Ooo...
Inatt när alla andra sov, men inte jag (har numer en alldeles egen vakenstund mellan 3 och 4 ungefär; Provocerande nog sover Bebis hur gott som helst just då) så såg jag delar av actionthrillern 'Paycheck' med snygg-Uma Thurman om en framtidsmaskin. Lite så är det att surfa trådlöst i baksätet på föräldra-Volvon. Fast här kan jag inte se in i framtiden, bara känna som om jag tillhör den. Natten dessförinnan såg jag slutet av en film med Mel Gibson och Julia Roberts också i actiontrillergenren som utspelade sig i en avstängd del av en psykklinik. Intressant va?
Jag undrar när jag kommer få sova hela nätter igen? Inte bara för nattamningens skull utan även när jag kommer så pass ner i djupsömn att jag sover en hel natt även när Bebis gör det. Jag har ju för bövelen inte sovit en hel natt på mer än ett halvår! Zzz...
lördag 17 oktober 2009
Just nu, just här
Bebis, Bebis mormor och jag semestrar hos min syster. Skåne i oktober är kallt och vackert. Vi äter, promenerar, sover, myser och slappar. Jag får äta varm mat, sova middag och det är rena rama lyxsemestern det här...haha... För pengar jag inte har har jag köpt underkläder till mig och strumpor till bebis. Bebis moster har sponsrat med en ekologisk Bebisoutfit och Bebis mormor med en vinteroverall. Lovely!
Just nu skrattar jag mest åt:
Ni har väl sett originalet?
Dagens cred går till Lena Mellin för följande analys.
Så! Nu fick jag in allt om "just nu" i ett enda inlägg. Och nu vaknar Bebis!
Just nu skrattar jag mest åt:
Ni har väl sett originalet?
Dagens cred går till Lena Mellin för följande analys.
Så! Nu fick jag in allt om "just nu" i ett enda inlägg. Och nu vaknar Bebis!
torsdag 15 oktober 2009
Schulmancred igen!
Alex Schulman blir bara bättre och bättre! Jag citerar gärna hans kloka ord:
Meddelande till alla männen där ute
Det är ljuvligt att ha barn, men tröttsamt. Efter en hel helg med Charlie är jag mycket tröttare än vad jag är efter en hel arbetsvecka. Det kan ni tänka på, alla ni män som kommer hem om kvällarna och blir sura på att era mammalediga fruar inte har tagit undan disken. Det är mycket mer än ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och det är rena semestern att jobba.
Det är oförskämt och oförstående av männen att bli sura på sådana saker. Ert resonemang är att eftersom de är hemma hela dagarna så kan det väl inte vara så mycket begärt att de också gör det ena och det andra i hemmet. Men oftast är det för mycket begärt. Ni män som går runt och gnäller när ni kommer hem har inte förstått vad det innebär att ta hand om en bebis. Ni kanske inte är så närvarande som ni borde vara. Ni kanske borde tänka på det istället för att gå runt och klaga.
Meddelande till alla männen där ute
Det är ljuvligt att ha barn, men tröttsamt. Efter en hel helg med Charlie är jag mycket tröttare än vad jag är efter en hel arbetsvecka. Det kan ni tänka på, alla ni män som kommer hem om kvällarna och blir sura på att era mammalediga fruar inte har tagit undan disken. Det är mycket mer än ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och det är rena semestern att jobba.
Det är oförskämt och oförstående av männen att bli sura på sådana saker. Ert resonemang är att eftersom de är hemma hela dagarna så kan det väl inte vara så mycket begärt att de också gör det ena och det andra i hemmet. Men oftast är det för mycket begärt. Ni män som går runt och gnäller när ni kommer hem har inte förstått vad det innebär att ta hand om en bebis. Ni kanske inte är så närvarande som ni borde vara. Ni kanske borde tänka på det istället för att gå runt och klaga.
tisdag 13 oktober 2009
söndag 11 oktober 2009
fredag 9 oktober 2009
Att bli vänner
Jag har en ny vän. Det är en vän till en annan relativt ny vän. Vår gemensamma vän har rest bort en dryg vecka och vi umgås själva på tu man hand. Det är som en sorts förälskelse. Man vill göra allt tillsammans. Umgås från morgon till kväll. Man vill inte göra fel, göra gott intryck, låta den andra bestämma allt. Vela på alla frågor för att inte svara fel. Berätta intressanta saker som sig själv och sitt liv. Hoppas att den andra inte helt plötsligt avbryter umgänget för något annat intressantare. Ställa frågor och sätta sig in i den andres liv. Göra upp planer om allt man kan göra tillsammans i en framtid. Den gemensamma framtiden.
Man bjuder in, bjuder generöst, lånar ut och upptäcker hur mycket man har gemensamt. Intressen, hatobjekt, åsikter och favoriter. Man tänker "var har du varit hela mitt liv?". Man tänker att vi är riktiga vänner nu va, utan vår andra gemensamma vän, vi kan umgås bara du och jag...
Det är rätt häftigt det här att utveckla vänskap. Med de vänner jag har idag kan jag inte minnas den här fasen "rädd för att göra fel och förlora en potentiell vän"-fasen, men jag måste ju ha gått igenom den over and over again.
Man bjuder in, bjuder generöst, lånar ut och upptäcker hur mycket man har gemensamt. Intressen, hatobjekt, åsikter och favoriter. Man tänker "var har du varit hela mitt liv?". Man tänker att vi är riktiga vänner nu va, utan vår andra gemensamma vän, vi kan umgås bara du och jag...
Det är rätt häftigt det här att utveckla vänskap. Med de vänner jag har idag kan jag inte minnas den här fasen "rädd för att göra fel och förlora en potentiell vän"-fasen, men jag måste ju ha gått igenom den over and over again.
fredag 2 oktober 2009
Vardag
Saker jag trodde jag skulle göra som föräldraledig:
Framkalla foton
Sätta in dessa foton i album
Sitta på en parkbänk i solen och läsa medan Bebis sover i vagnen
Vad jag gör som föräldraledig:
Ammar
Bär & kånkar
Vyssjar
Bär & kånkar igen...
Och ÄLSKAR en oändlig massa såklart!
När Bebis sover vilket verkligen kan beskrivas med ordet "powernaps" så hinner jag borsta tänder, borsta håret, klä på mig, tömma en diskmaskin och ta fram något ätbart att tugga på.
Har jag tur får jag duscha när Mannen kommer hem från jobbet. Haha...
Framkalla foton
Sätta in dessa foton i album
Sitta på en parkbänk i solen och läsa medan Bebis sover i vagnen
Vad jag gör som föräldraledig:
Ammar
Bär & kånkar
Vyssjar
Bär & kånkar igen...
Och ÄLSKAR en oändlig massa såklart!
När Bebis sover vilket verkligen kan beskrivas med ordet "powernaps" så hinner jag borsta tänder, borsta håret, klä på mig, tömma en diskmaskin och ta fram något ätbart att tugga på.
Har jag tur får jag duscha när Mannen kommer hem från jobbet. Haha...
måndag 28 september 2009
P.S
Vi var på restaurang igår! Bara jag och Mannen! På en och en halv timme hann vi klämma lammfilé med potatistortilla och fetasallad och så en crème brulé av vit choklad på det. Bebis var hemma med sin fantastiska mormor och sin fantastiske morfar! Fatta - vi fick sitta ostörda och äta och prata, visserligen OM Bebis, men ändå! Halleluja!
Anledningen till detta är att vi firade ett år sedan "JAA!"
Anledningen till detta är att vi firade ett år sedan "JAA!"
måndag 21 september 2009
Skymtar för en stund
Om ett par veckor ska Bebis namn firas med de närmaste. Just nu spånar vi på dikter och sånger... Vad tror ni om denna?
Idag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg var har du varit förut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
och att vi en dag ska skiljas åt.
Du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Idag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg var har du varit förut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
och att vi en dag ska skiljas åt.
Du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Så urbota idiotiskt
Alltså jag vet att det är "old news" och allt, men jag har inte orkat skriva en enda rad om hur jävla dum-i-huvudet den där Anna Anka är. Hennes argumenterande är så korkat idiotiskt att jag inte ens orkar bemöda mig om att argumentera emot. Hon är så bäng att hennes inlägg på Newsmill får tala för sig själv. Förebild? Var då någonstans. Jag har tusenmiljonersmiljarder gånger hellre en blöjbytande man än en jag måste suga av varje morgon för att han inte ska vilja skilja sig. Om det skulle vara verklighet så lever jag hellre ensam. Hur kan hon tro att hon skulle vara någons förebild någonstans när hon menar att kvinnor måste offra sig för sina män?
fredag 18 september 2009
Kulturtanten
P1:s kulturtest ger mig följande:
"Grattis du är ständigt i opposition!
Du har pluggat väldigt länge (nähä 260 poäng med det gamla sättet att räkna) och avhandligen kommer (hellre min Mans). Kanske. Innan femtio. Din mentala hemstad är alltid Berlin (försöker styra vår innestående bröllopsresa dit) och du har någon gång i livet färgat håret tulpansvart (ALDRIG någonsin). Du var ironisk innan den ironiska generationen (tillhör Generation X)och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground(noop, men Lou Reed är ju ett snyggt namn). Du lyssnar i hemlighet på Beyoncé."
"Grattis du är ständigt i opposition!
Du har pluggat väldigt länge (nähä 260 poäng med det gamla sättet att räkna) och avhandligen kommer (hellre min Mans). Kanske. Innan femtio. Din mentala hemstad är alltid Berlin (försöker styra vår innestående bröllopsresa dit) och du har någon gång i livet färgat håret tulpansvart (ALDRIG någonsin). Du var ironisk innan den ironiska generationen (tillhör Generation X)och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground(noop, men Lou Reed är ju ett snyggt namn). Du lyssnar i hemlighet på Beyoncé."
Familj!
Mannen är hemma igen och jag går runt och talar som om jag vore Bebis. Mannen observerar att Bebis har bytt kläder och frågar:
"Har du kräkts?"
"Nej", svarar jag som just bytt på Bebis (som givetvis kissade på skötbordet)
"Jag kissade på dem".
Mannen förfärat: "Kissade DU på dem? Varför då?"
Hahahahaha. Ordningen är återställd. Vi är FAMILJ!
"Har du kräkts?"
"Nej", svarar jag som just bytt på Bebis (som givetvis kissade på skötbordet)
"Jag kissade på dem".
Mannen förfärat: "Kissade DU på dem? Varför då?"
Hahahahaha. Ordningen är återställd. Vi är FAMILJ!
onsdag 16 september 2009
Lonely
Just nu känner jag mig nog ensammast i världen. Bebis har fått sin första förkylning trots alla handtvättar och handspritningar med rädsla för svinis. Han är trött, täppt och gnölig.
Själv har jag mest troligt utvecklat hälsporre vilket stundtals gör så ont att det svartnar för ögonen och jag bara vill gråta. Förmodligen av för taskiga skor, typ platta ballerinor och espadrillos och ovanpå det ett dygnetruntlkånkande av Bebis i alla möjliga och omöjliga ställningar. Nu när han är sjuk så är det ännu mera bärande...
Bebis slocknade för första gången ikväll för 2,5 h sedan men kan inte sova och vaknade om och om igen. Svårt att äta, svårt att andas och svårt att sova. Till slut slocknade han...
Efter två timmars sövande ser jag de sorgliga resterna på soffbordet av det som skulle bli en god middag för mig efter dagens digra aktiviteter. En stelnad och iskall mozzarellapizza med körsbärstomater och pesto. Inte lika god kall.
Mitt hjärta spricker av att se Bebis sjuk och detta är bara en pytteförkylning som egentligen inte alls är någon big deal. Hur ska jag då känna när han får vattkoppor, krupp eller en rejäl magsjuka? Herregud mammakärleken är så stark att den välter omkull en ibland.
Själv har jag mest troligt utvecklat hälsporre vilket stundtals gör så ont att det svartnar för ögonen och jag bara vill gråta. Förmodligen av för taskiga skor, typ platta ballerinor och espadrillos och ovanpå det ett dygnetruntlkånkande av Bebis i alla möjliga och omöjliga ställningar. Nu när han är sjuk så är det ännu mera bärande...
Bebis slocknade för första gången ikväll för 2,5 h sedan men kan inte sova och vaknade om och om igen. Svårt att äta, svårt att andas och svårt att sova. Till slut slocknade han...
Efter två timmars sövande ser jag de sorgliga resterna på soffbordet av det som skulle bli en god middag för mig efter dagens digra aktiviteter. En stelnad och iskall mozzarellapizza med körsbärstomater och pesto. Inte lika god kall.
Mitt hjärta spricker av att se Bebis sjuk och detta är bara en pytteförkylning som egentligen inte alls är någon big deal. Hur ska jag då känna när han får vattkoppor, krupp eller en rejäl magsjuka? Herregud mammakärleken är så stark att den välter omkull en ibland.
måndag 14 september 2009
Bitterfitta for real
Mannen är borta med nya jobbet måndag-fredag två veckor i rad och jag är ensam med Bebis 24h om dygnet. Då hinner man förutom ammabytablöjatröstavyssjasjungaammatorkakräksamma och så vidare i all oändlighet också utvärdera sitt föräldraskap. (Jag har bajsat med Bebis med mig inne på toa och även ammat sittandes på toaletten.)
Jag älskar mitt barn (och min Man såklart!) överallt annat, tro inget annat, men att tro att livet med en bebis är rosafluffigt och bara gulligt är att lura sig själv och alla andra. Det här är ett hårdare arbete än något annat, även om det görs i kärlek.
Har i veckan läst "Baby blues" av Pia Hintze bakom Bebis huvud medan vi maratonammat och tänker nog i affektens namn läsa om Maria Svelands "Bitterfittan" så jag håller mig på alerten. Även om Mannen påpekar att böckerna mest gör mig ledsen. Vi kämpar ju tillsammans och även om allt inte blev som vi tänkt oss med delad föräldraledighet (vi skulle bytt av varandra i januari - men nu blir det inte så p.g.a. Mannens nya jobb) så blir allt bra till slut och allt är för "the greater good". Egentligen vill jag ju vara hemma med Bebis, men trodde liksom att jag skulle jobba och nu är jag ledsen för att Mannen inte får vara föräldraledig med Bebis som just bebis utan som ettåring. Hur jag än känner så känns det som om jag känner fel.
Jag trodde att allt skulle bli som vi sa och bestämde innan, men så blir det ju sällan. Och så blev jag en sån där som jag inte ville bli. Jag vill ju leva som jag lär, om inte ens jag gör det vem ska göra det då? Samtidigt kan man ju inte låta principer styra (och Mannen var ju hemma med oss nästan hela de fyra första månaderna). Och känner jag efter vill jag ju såklart mer än något annat spendera all min tid med Bebis.
Jag har genom mina föräldraskapsreflektioner kommit fram till följande:
1. Jämställdheten är svår. Särskilt som föräldrar. Svårare than ever. Och det i sig påverkar relationen föräldrar emellan.
2. Föräldraskapet tycks, även i upplysta och välutbildade hem, stundom te sig valbart för mannen, men icke för kvinnan.
3. Det personliga är politiskt och personligt.
4. Jag tycker fortfarande att föräldraförsäkringen SKA kvoteras.
Jag älskar mitt barn (och min Man såklart!) överallt annat, tro inget annat, men att tro att livet med en bebis är rosafluffigt och bara gulligt är att lura sig själv och alla andra. Det här är ett hårdare arbete än något annat, även om det görs i kärlek.
Har i veckan läst "Baby blues" av Pia Hintze bakom Bebis huvud medan vi maratonammat och tänker nog i affektens namn läsa om Maria Svelands "Bitterfittan" så jag håller mig på alerten. Även om Mannen påpekar att böckerna mest gör mig ledsen. Vi kämpar ju tillsammans och även om allt inte blev som vi tänkt oss med delad föräldraledighet (vi skulle bytt av varandra i januari - men nu blir det inte så p.g.a. Mannens nya jobb) så blir allt bra till slut och allt är för "the greater good". Egentligen vill jag ju vara hemma med Bebis, men trodde liksom att jag skulle jobba och nu är jag ledsen för att Mannen inte får vara föräldraledig med Bebis som just bebis utan som ettåring. Hur jag än känner så känns det som om jag känner fel.
Jag trodde att allt skulle bli som vi sa och bestämde innan, men så blir det ju sällan. Och så blev jag en sån där som jag inte ville bli. Jag vill ju leva som jag lär, om inte ens jag gör det vem ska göra det då? Samtidigt kan man ju inte låta principer styra (och Mannen var ju hemma med oss nästan hela de fyra första månaderna). Och känner jag efter vill jag ju såklart mer än något annat spendera all min tid med Bebis.
Jag har genom mina föräldraskapsreflektioner kommit fram till följande:
1. Jämställdheten är svår. Särskilt som föräldrar. Svårare than ever. Och det i sig påverkar relationen föräldrar emellan.
2. Föräldraskapet tycks, även i upplysta och välutbildade hem, stundom te sig valbart för mannen, men icke för kvinnan.
3. Det personliga är politiskt och personligt.
4. Jag tycker fortfarande att föräldraförsäkringen SKA kvoteras.
söndag 13 september 2009
Tusenskönan svarar
Senaste impulsköp?
Något till Bebis är jag helt säker på. Eller godis.
Om du var en blomma?
Tusensköna, robust, tålig, finns lite överallt och ganska alldaglig men fin ändå!
Pryl du inte kan vara utan?
Kan vara utan de flesta prylarna, men just nu är jag bärsjalen evigt tacksam!
Lyx är?
Hinna duscha, äta i lugn och ro eller få sova flera timmar i sträck
Tidningar du prenumererar på
DN, Vi-tidningen, Vi föräldrar, Föräldrar & barn och mama
Vad gör dig förbannad?
Ojämställdhet
När grät du senast?
Nästan häromdagen när jag såg på Förlossningskliniken
Kram eller puss?
Kram, men gärna pussar också!
Hyrfilm eller bio?
Bio
Kaffe eller te?
Te i stora baljor
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta?
Något tekniskt komplicerat där jag inte skulle förstå vad jag gjorde
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
You bet!
Vad är det första du tänker på när du vaknar?
Min vackre son!
Tycker du om stearinljus?
Älskar!
Vad har du för väckarklocka?
En halvtrasig klockradio utan radio
Har du betalat månadens räkningar?
Jepp
Äpple eller Päron?
Det beror helt på sorterna
Äter du fiskbullar?
Apselut! Gärna i tomatsås med massor av oregano och riven ost till nykokt spaghetti
När klippte du dig senast?
I februari
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat?
Helst Sibylla
Platt eller vanlig dataskärm?
Platt tar mindre plats
Vad har du för mobiltelefon?
En vit SonyEricsson S500i
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?
Noop
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor?
Definitivt oordning! Kaos är det rätta ordet.
Har du blivit sövd någon gång?
Flera gånger
Lever din mormor?
Jaa!
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dar sen?
Om den luktar och smakar okej så ja! Om jag inte har annan mjölk.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu?
Städa min garderob alt. sova middag.
Något till Bebis är jag helt säker på. Eller godis.
Om du var en blomma?
Tusensköna, robust, tålig, finns lite överallt och ganska alldaglig men fin ändå!
Pryl du inte kan vara utan?
Kan vara utan de flesta prylarna, men just nu är jag bärsjalen evigt tacksam!
Lyx är?
Hinna duscha, äta i lugn och ro eller få sova flera timmar i sträck
Tidningar du prenumererar på
DN, Vi-tidningen, Vi föräldrar, Föräldrar & barn och mama
Vad gör dig förbannad?
Ojämställdhet
När grät du senast?
Nästan häromdagen när jag såg på Förlossningskliniken
Kram eller puss?
Kram, men gärna pussar också!
Hyrfilm eller bio?
Bio
Kaffe eller te?
Te i stora baljor
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta?
Något tekniskt komplicerat där jag inte skulle förstå vad jag gjorde
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
You bet!
Vad är det första du tänker på när du vaknar?
Min vackre son!
Tycker du om stearinljus?
Älskar!
Vad har du för väckarklocka?
En halvtrasig klockradio utan radio
Har du betalat månadens räkningar?
Jepp
Äpple eller Päron?
Det beror helt på sorterna
Äter du fiskbullar?
Apselut! Gärna i tomatsås med massor av oregano och riven ost till nykokt spaghetti
När klippte du dig senast?
I februari
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat?
Helst Sibylla
Platt eller vanlig dataskärm?
Platt tar mindre plats
Vad har du för mobiltelefon?
En vit SonyEricsson S500i
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?
Noop
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor?
Definitivt oordning! Kaos är det rätta ordet.
Har du blivit sövd någon gång?
Flera gånger
Lever din mormor?
Jaa!
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dar sen?
Om den luktar och smakar okej så ja! Om jag inte har annan mjölk.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu?
Städa min garderob alt. sova middag.
onsdag 9 september 2009
Göllit
En allsvensk fotbollsspelares dotter får i uppdrag att skriva en inköpslista över vad som behövs hemma. När han kommer till affären läser han följande...
lördag 5 september 2009
onsdag 2 september 2009
Ibland så...
Jag skrattarskrattar åt min vän Cilans blogginlägg om att vara nybliven tvåbarnsmamma:
en nattsvart kopp kaffe, inte mindre än tre bajsblöjor och en stor lädda kattspy i soffan (sedermera trampade jag även i en som låg i trappan. Diaboliska Britta Katt.) Sen en stapplande prommis till stan (helvete vad ont i ryggen jag har och det har bara gått en månad) för inköp av matvaror och blöjor. Åt en banan, kastade längtansfulla blickar på de boulespelande pensionärerna: de har ingen bebis som VÄGRAR ligga i vagnen.Å andra sidan har de åderbrock (brock? bråck?) och är jätterynkiga på brsötet, de ser ut som plastpåsar allihop.
en nattsvart kopp kaffe, inte mindre än tre bajsblöjor och en stor lädda kattspy i soffan (sedermera trampade jag även i en som låg i trappan. Diaboliska Britta Katt.) Sen en stapplande prommis till stan (helvete vad ont i ryggen jag har och det har bara gått en månad) för inköp av matvaror och blöjor. Åt en banan, kastade längtansfulla blickar på de boulespelande pensionärerna: de har ingen bebis som VÄGRAR ligga i vagnen.Å andra sidan har de åderbrock (brock? bråck?) och är jätterynkiga på brsötet, de ser ut som plastpåsar allihop.
tisdag 1 september 2009
När du blir stor
Läser med vackerttårar i ögonen om dagislivet för lilla Majken som jag föjt så länge. En punkarkille i 15-årsåldern med en halvmeter långa spikes i tuppkam passerar ute på trottoaren utanför. Pekar på honom för Bebis och säger att sådan får du gärna bli när du blir stor. Det är länge tills dess, men inte till dagis... bara ett år.
The End
Nu är sommaren slut. Det innebär att jag slipper se fler strumpor i sandaler och killar i linne. Haha. Nädå. Men varje gång hösten är här så inser jag att jag gillar hösten mer än sommaren egentligen. Man slipper raka benen och man vet var alla är. Jag gillar åtminstone hösten fram till slutet av oktober... eller första veckan i november för då fyller systra mi år. (Vi kan annars hoppa november, januari och februari...)
Nu är jag föräldraledig på heltid, eller det har jag väl egentligen varit hela tiden sedan Bebis föddes, men nu är jag ensam föräldraledig då Mannen är back in business och det är bra mycket mer arbetsamt. Det innebär att man har med sig Bebis på toa, i tvättstugan och att sådant som att duscha själv får prioriteras bort. Internetanvändningen har också sjunkit kraftigt men snart när jag utvecklat min multitaskingförmåga ännu mer så kan jag blogga och laga smakportioner samtidigt.
Nu är jag föräldraledig på heltid, eller det har jag väl egentligen varit hela tiden sedan Bebis föddes, men nu är jag ensam föräldraledig då Mannen är back in business och det är bra mycket mer arbetsamt. Det innebär att man har med sig Bebis på toa, i tvättstugan och att sådant som att duscha själv får prioriteras bort. Internetanvändningen har också sjunkit kraftigt men snart när jag utvecklat min multitaskingförmåga ännu mer så kan jag blogga och laga smakportioner samtidigt.
måndag 10 augusti 2009
Worrying kind
Först oroar man sig för att inte kunna bli gravid. När man väl lyckats så är de första 12 veckorna ett litet pirrigt helvete som sedan låter en pusta ut något när den värsta missfallsrisken är över.
Nästa hinder på vägen är ultraljudet vid ca 18 veckor. "Bara allt ser bra ut snälla gud".
När man fått se sin älskade lilla groda vill man fort att veckorna ska gå till åtminstone vecka 25-26 så att chansen till överlevnad för ett eventuellt litet prematurbarn är stor.
Sedan är det den dära förlossningen som faktiskt innebär en risk för både mor och barn, även om vi har förmånen att bo i världens bästa land när det gäller mödravård (tror jag) och vi har världens bästa sjukvård!
När så bebis är här med tio fingrar och tio tår och fullt frisk ska man oroa sig för plötslig spädbarnsdöd de kommande tre-fyra månaderna. När nu dessa månader snart passerat har istället nya fiender dykt upp vid horisonten...
Jag är numer rädd för:
Fästingar med hemska sjukdomar
Livsfarliga getingstick
Multiresistenta bakterier mot vilka inga antibiotikakurer hjälper
Svininfluensan, H1N1-viruset alltså
Rattfyllerister som kör hejvilt
Läskiga virus och sjukdomar överhuvudtaget
och allt annat som innebär moln på min annars klara bebishimmel...
Nästa hinder på vägen är ultraljudet vid ca 18 veckor. "Bara allt ser bra ut snälla gud".
När man fått se sin älskade lilla groda vill man fort att veckorna ska gå till åtminstone vecka 25-26 så att chansen till överlevnad för ett eventuellt litet prematurbarn är stor.
Sedan är det den dära förlossningen som faktiskt innebär en risk för både mor och barn, även om vi har förmånen att bo i världens bästa land när det gäller mödravård (tror jag) och vi har världens bästa sjukvård!
När så bebis är här med tio fingrar och tio tår och fullt frisk ska man oroa sig för plötslig spädbarnsdöd de kommande tre-fyra månaderna. När nu dessa månader snart passerat har istället nya fiender dykt upp vid horisonten...
Jag är numer rädd för:
Fästingar med hemska sjukdomar
Livsfarliga getingstick
Multiresistenta bakterier mot vilka inga antibiotikakurer hjälper
Svininfluensan, H1N1-viruset alltså
Rattfyllerister som kör hejvilt
Läskiga virus och sjukdomar överhuvudtaget
och allt annat som innebär moln på min annars klara bebishimmel...
lördag 8 augusti 2009
Den man älskar agar man inte
Jag kan inte annat än förakta människor som fysiskt tillrättavisar sina barn och jag kan verkligen inte förstå hur man kan tro att det någonsin blir bättre av att slå eller kränka. För några somrar sedan såg jag på en fransk badstrand en unge tjonga till sin syster. Pappan kommer farande och ger sin treårige son en riktigt fet smäll. Den pojkens blick därefter borde varit nog för vilken vuxen som helst för att förstå att aga och misshandel är samma sak och att det aldrig gör barn till bättre vuxna. Vad ville pappan visa? Att det är fel att slå?
Trettio procent av svennebananerna tycker man ska få daska sitt barn på rumpan, tjugo procent att man får slå sitt barn på fingrarna och femtio procent att man får ta hårt i barnets arm för att tillrättavisa. Sjuka människor! Varför skulle man få slå barn när man inte får slå vuxna? Ska barn omfattas av särskilda lagar? Eller rättare sagt ska svenska lagar gälla alla utom de under 18 år? De som behöver särskilt skydd och som är beroende av de närstående vuxna runtomkring dem.
Trettio procent av svennebananerna tycker man ska få daska sitt barn på rumpan, tjugo procent att man får slå sitt barn på fingrarna och femtio procent att man får ta hårt i barnets arm för att tillrättavisa. Sjuka människor! Varför skulle man få slå barn när man inte får slå vuxna? Ska barn omfattas av särskilda lagar? Eller rättare sagt ska svenska lagar gälla alla utom de under 18 år? De som behöver särskilt skydd och som är beroende av de närstående vuxna runtomkring dem.
torsdag 6 augusti 2009
Skynda att älska
söndag 2 augusti 2009
Why oh why?
Varför är det bara män som backar bilar med högerarmen bakom nackstödet på passagerarstolen fram?
Varför är det bara män som går bredvid barnvagnen och rullar den med bara en hand?
Svara på det!
Varför är det bara män som går bredvid barnvagnen och rullar den med bara en hand?
Svara på det!
torsdag 30 juli 2009
Jag rullar
Senaste dagarna har jag kört en Volvo 245:a anno 1988 (mannen + vänner semestrar med vår bil, och jag fick en annan i byte). Den är kunglig att köra... och jag känner att det är en bil som passar mig som handen i handsken. Den är fin, har rätt attityd och är bara helt enkelt som jag själv. Trygg, stabil, enkel och okomplicerad. Skön helt enkelt! Jag skulle hellre ha en sådan i riktigt bra skick än den V70 som vi kör nu...
Min drömbil är en Volvo 245!
onsdag 22 juli 2009
Mitt barn
Tänk att Bebis som ligger och snusar i min säng inte alltid kommer att vara just en bebis. Han är en människa som kommer växa upp och jag få dela resten av mitt liv med! Det är så himlastormande underbart...
Han kommer inte bara jollra och slurpa bröstmjölk och suga på sina egna händer utan även:
*Få skrubbsår
*Håva småfisk vid en brygga
*Fråga chans
*Ha matteprovsångest
*Dricka folköl
*Gå på barnkalas
*Skriva jättelånga önskelistor till jultomten
*Ställa tusen frågor om dagen
*Flytta hemifrån
*Sommarjobba
*Lära sig att läsa
*Sova över hos sin mormor & morfar alldeles själv
*Bygga sandslott
Vår Bebis!
Han kommer inte bara jollra och slurpa bröstmjölk och suga på sina egna händer utan även:
*Få skrubbsår
*Håva småfisk vid en brygga
*Fråga chans
*Ha matteprovsångest
*Dricka folköl
*Gå på barnkalas
*Skriva jättelånga önskelistor till jultomten
*Ställa tusen frågor om dagen
*Flytta hemifrån
*Sommarjobba
*Lära sig att läsa
*Sova över hos sin mormor & morfar alldeles själv
*Bygga sandslott
Vår Bebis!
onsdag 15 juli 2009
Öjn
Gotland för mig var länge en ö som jag aldrig besökt. Inte förrän jag blev nästan 19 år satte jag för första gången min fot på kalkstensön med en muromgärdad puttenuttstad. Nu för tiden är jag på Gotland i alla fall två gånger om året, sommar eller höst eller vår eller kanske vinter.
Gotland för mig är en kalkstensvit gård med väldigt gamla anor. En gård där häst har hållits i hallen inomhus, där räven spatserar i trädgården, där lammungarna skuttar invid trädgårdsmuren och där Mannens morföräldrar åstadkommit sitt livsverk under snart 50 år "på öjn".
Mannens morfar är en renässansmänniska ut i fingerspetsarna. Han fotar och framkallar, friterar abborrar, grillar rådjur över öppen eld, bakar suffléer, odlar sina egna franska sniglar i trädgården, spelar flygel så det hörs upp till vägen, spelar kort uselt, ställer ut sina konstverk här och där, ritar hus, har tre arbetsplatser hemma hos sig själv och trots åren över 80 skickar han e-mejl (och ringer för att höra om de kommit fram).
Mannens mormor odlar en trädgård som nästan kan jämföras med vilken slottspark som helst, åtminstone enligt henne själv. Hon är helt uppslukad av alla sommardeckare på teve och älskar sin hund så gränslöst att hon sörjer om han inte vill äta mer den dagen (p.g.a. att morfarn mättat honom med kanelbullar).
Morfarn är en sådan djurvän att han lägger ut mat till räven varje kväll (vad han inte förstår är att det är kråkor och skator som äter mesta delen). Räven har dock setts stjäla en silverbricka som matresterna en gång serverades på. Denna bricka återfanns inte ens i Lilla skogen på andra sidan vägen (vilket morfarn söjer lite, men gläds åt att ha ännu en historia att berätta). Morfarn är också den enda människa jag vet som har slängt vit färg över hela sitt växthus så att småfåglarna inte ska flyga in i glasfönstrena by mistake och slå ihjäl sig.
Här spenderade vi förra veckan och eftersom det regnade i stort sett nonstop blev det många partier kort, många bullar och kex, några få promenader och mycket, mycket god mat.
Jag kom dit med fyra pocketböcker och åkte hem med 100 lästa sidor i en av dem. Det är då man vet att man är bebismamma.
Gotland för mig är en kalkstensvit gård med väldigt gamla anor. En gård där häst har hållits i hallen inomhus, där räven spatserar i trädgården, där lammungarna skuttar invid trädgårdsmuren och där Mannens morföräldrar åstadkommit sitt livsverk under snart 50 år "på öjn".
Mannens morfar är en renässansmänniska ut i fingerspetsarna. Han fotar och framkallar, friterar abborrar, grillar rådjur över öppen eld, bakar suffléer, odlar sina egna franska sniglar i trädgården, spelar flygel så det hörs upp till vägen, spelar kort uselt, ställer ut sina konstverk här och där, ritar hus, har tre arbetsplatser hemma hos sig själv och trots åren över 80 skickar han e-mejl (och ringer för att höra om de kommit fram).
Mannens mormor odlar en trädgård som nästan kan jämföras med vilken slottspark som helst, åtminstone enligt henne själv. Hon är helt uppslukad av alla sommardeckare på teve och älskar sin hund så gränslöst att hon sörjer om han inte vill äta mer den dagen (p.g.a. att morfarn mättat honom med kanelbullar).
Morfarn är en sådan djurvän att han lägger ut mat till räven varje kväll (vad han inte förstår är att det är kråkor och skator som äter mesta delen). Räven har dock setts stjäla en silverbricka som matresterna en gång serverades på. Denna bricka återfanns inte ens i Lilla skogen på andra sidan vägen (vilket morfarn söjer lite, men gläds åt att ha ännu en historia att berätta). Morfarn är också den enda människa jag vet som har slängt vit färg över hela sitt växthus så att småfåglarna inte ska flyga in i glasfönstrena by mistake och slå ihjäl sig.
Här spenderade vi förra veckan och eftersom det regnade i stort sett nonstop blev det många partier kort, många bullar och kex, några få promenader och mycket, mycket god mat.
Jag kom dit med fyra pocketböcker och åkte hem med 100 lästa sidor i en av dem. Det är då man vet att man är bebismamma.
söndag 12 juli 2009
Bloggar värda att läsas
Ni har väl noterat de två nya bloggarna i min länklista här till höger? Alex Schulman bloggar fantastiskt vackert om att vara Charlie Schulmans pappa och hans svägerska Ninni om småbarnsliv i form av Dagarna.
lördag 11 juli 2009
Syster Yster
Det kan vara så att min syster är den bästa i hela vida världen!
Just nu står hon i mitt ugnsvarma kök och bakar limpor och morotskaka så det står härliga till. Bara till oss. Själv ska jag bjuda henne på laxlasagne och grillade paprikor i vinaigrette. Det är vi värda efter en loppisrunda med några fynd och en croque monsieur som inte direkt mättade någon längre stund.
Kanske kommer det några goda recept vad det lider.
Just nu står hon i mitt ugnsvarma kök och bakar limpor och morotskaka så det står härliga till. Bara till oss. Själv ska jag bjuda henne på laxlasagne och grillade paprikor i vinaigrette. Det är vi värda efter en loppisrunda med några fynd och en croque monsieur som inte direkt mättade någon längre stund.
Kanske kommer det några goda recept vad det lider.
fredag 10 juli 2009
Vill, vill, vill
Precis det här vill jag göra! Har alltid velat! I stort sett hela mitt medvetna liv. Men när skulle jag ha tid till det nu liksom? Hahaha....
Home sweet home
Hemma från öjn! Lovely! Vår säng, vårt badrum och Bebis sken som en liten sol i sin Babysitter i vårt kök igår när vi gjorde kvällsmackor och drack kvällste. Någon dag ska jag berätta om vår Gotlandstripp hos Mannens morföräldrar. Men inte bara just nu...
söndag 5 juli 2009
I told you so!
Läser följande på SVT:s text-tv:
Okunskap om jämställdhet på skolor
Jämställdhetsarbetet i de svenska
skolorna går trögt. Elever behandlas
fortfarande olika i skolan utifrån
vilket kön de tillhör, konstateras
i en rapport som lämnas till utbild-
ningsminister Jan Björklund i morgon.
De flesta väljer typiska flick- och
pojkutbildningar i gymnasiet och de
som gör otraditionella val hoppar
oftare av, skriver Dagens Nyheter.
Många lärare och rektorer uppger att
"alla behandlas lika, oavsett kön".
Men bakom det uttalandet ligger ofta
okunskap om hur könsstrukturer styr
barn och ungdomar, enligt rapporten.
Och vad är det jag tjatar om dag ut och dag in! I told you so - vi har en lång bit kvar mina vänner!
Men nu tar jag semester... jag Mannen, Bebis och Herr Hund lämnar fastlandet för Gotland en vecka. Lovely!
Okunskap om jämställdhet på skolor
Jämställdhetsarbetet i de svenska
skolorna går trögt. Elever behandlas
fortfarande olika i skolan utifrån
vilket kön de tillhör, konstateras
i en rapport som lämnas till utbild-
ningsminister Jan Björklund i morgon.
De flesta väljer typiska flick- och
pojkutbildningar i gymnasiet och de
som gör otraditionella val hoppar
oftare av, skriver Dagens Nyheter.
Många lärare och rektorer uppger att
"alla behandlas lika, oavsett kön".
Men bakom det uttalandet ligger ofta
okunskap om hur könsstrukturer styr
barn och ungdomar, enligt rapporten.
Och vad är det jag tjatar om dag ut och dag in! I told you so - vi har en lång bit kvar mina vänner!
Men nu tar jag semester... jag Mannen, Bebis och Herr Hund lämnar fastlandet för Gotland en vecka. Lovely!
tisdag 30 juni 2009
3-2
Spelat fotboll barfota med kusinbarnen och några random kids vi träffade vid fotbollsmålen i mams och paps kvarter. Det var längesedan! Nu är fötterna smutsiga och jag luktar solsvett, precis som under barndomens sommarlov.
onsdag 24 juni 2009
So you think you can dance?
Vi gapskrattar så vi får ont i magen och vrider oss av genans i tevesoffan över en del medverkande idioter i programmet "So you think you can dance". Mannen erkänner att en del till och med dansar sämre än honom och hans små dansmoves i köket på morgonkvisten. Det visste ni inte? Att Mannen ibland discodansar, men jag kan lova att det bara sker när han är på gott humör.
Google google på väggen där
Om jag googlar mig själv får jag 331 träffar. Hur många får ni? (Ja, jag har läst att kändisar gör det, googlar sig själva alltså.)
Mi casa es su casa
Om ni vill kan ni göra inbrott hos mig på natten för jag märker, ungefär varje morgon, att vi aldrig låser ytterdörren. I och för sig har vi både portkod och hund.
Vårt kylskåp är både nytt och lagat en gång men brummar ändå som en skördetröska. Jag är en sådan pain-the-ass för fastighetssnubben eftersom jag ringt säkert tio gånger om saker på ett halvår så nu vågar jag inte ringa om kylskåpet igen.
Jag städar nästan aldrig tvättstugan, pliktskyldigast sopar jag kanske i mitten på golvet eller torkar av en maskin. Ingen annan gör det ju! När vi flyttade in städade jag till och med torkrummet, men va fan ingen annan här städar heller så nu har jag slutat. Givetvis tömmer jag tumlarens luddfilter.
Jag tittar snett på min granne som alltid tänder sin cigarett i trapphuset innan han går ut och röker. Han har även döpt sin hund efter sig själv, plus att han helt omotiverat är rädd för vår hund. Mannen alltså.
I min garderob har jag en stor hög på golvet som är en allt-i-allo-hög. Där blandas lite av varje i en stor hög där man kan dra fram lite vad som helst och dra på sig när man behöver.
Jag tycker att de flesta av mina grannar verkar boring. Fem trappuppgångar som delar på en innergård är tydligen för många för att det ska bli en gemytlig hejhejstämning. Trist. Jag kan sakna umgänget på vår gamla gård där vi inte var fler än tio lägenheter som delade gård och tvättstuga.
Ändå tror jag det bor minst sju hundar här, plus lite bonushundar. Det borde vara en god grund för trevlig hejhejstämning, men icke.
Vårt kylskåp är både nytt och lagat en gång men brummar ändå som en skördetröska. Jag är en sådan pain-the-ass för fastighetssnubben eftersom jag ringt säkert tio gånger om saker på ett halvår så nu vågar jag inte ringa om kylskåpet igen.
Jag städar nästan aldrig tvättstugan, pliktskyldigast sopar jag kanske i mitten på golvet eller torkar av en maskin. Ingen annan gör det ju! När vi flyttade in städade jag till och med torkrummet, men va fan ingen annan här städar heller så nu har jag slutat. Givetvis tömmer jag tumlarens luddfilter.
Jag tittar snett på min granne som alltid tänder sin cigarett i trapphuset innan han går ut och röker. Han har även döpt sin hund efter sig själv, plus att han helt omotiverat är rädd för vår hund. Mannen alltså.
I min garderob har jag en stor hög på golvet som är en allt-i-allo-hög. Där blandas lite av varje i en stor hög där man kan dra fram lite vad som helst och dra på sig när man behöver.
Jag tycker att de flesta av mina grannar verkar boring. Fem trappuppgångar som delar på en innergård är tydligen för många för att det ska bli en gemytlig hejhejstämning. Trist. Jag kan sakna umgänget på vår gamla gård där vi inte var fler än tio lägenheter som delade gård och tvättstuga.
Ändå tror jag det bor minst sju hundar här, plus lite bonushundar. Det borde vara en god grund för trevlig hejhejstämning, men icke.
tisdag 23 juni 2009
Linda Rosing, ja du läste rätt...
Som gravid var jag och som nybliven mamma är jag som besatt av alla graviditets-, förlossnings- och bebisberättelser. I hörnet av tv-rutan annonserades nyss Linda Rosings blogg där man fick veta att man kunde följa hennes graviditet. Jag klickade mig in dit och läste lite hit och lite dit, inte så mycket om själva graviditeten just utan mer om vad Linda äter och gör med sitt hår, för det är mest det bloggen handlar om. Lite graviditet också, ska jag skriva till hennes försvar. Det är såklart att Kanal 5 vill sälja annonser och använda sig av Linda som lockbete.
Jag vet att man får skriva hur man vill och att man inte behöver stava rätt och man ska inte driva med människor som inte "kan" skriva, men att följande stycke är skrivet av en vuxen människa är nästan svårt att förstå.
Idag har vi bara haft en riktig slödag. När vi vaknade och hade ätit frukost så la jag mig i soffan och läste på min nya bok som jag har köpt. Den heter "När ingen annan ser".Det är en verklighets berättelse om en pojke som har blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa under åtta år i sin barndom. Den är hemsk och gripande. En av mina vänner rekomenderade mig att läsa den här boken. Tänk vad mycket hemska saker det före kommer som man inte har en aning om. När vi blev hungriga gick vi till en resturang i närheten och åt lunch. Sen spelade vi minigolf.Men det blev inte långvarit eftersom Peter var riktigt usel på det,hahaha. Jag är inte bra heller men bättre än han iallafall. Sen gick vi hem och jag fortsatte läsa.
Snacka om att hoppa hit och dit och rada satser på varandra. Och tänk att så hemska saker händer här i världen... Pang! Sedan blev Linda hungrig. Såhär knasigt skriver knappt ens mina elever. Bara en del då. Jag berör inte ens särskrivningarna.
Men för att försvara Rosing så rekommenderar jag ändå Åsa Linderborgs utmärkta klassanalytiska artikel om Rosing vs. Gynning. Läs här! Den har verkligen något att säga!
Jag vet att man får skriva hur man vill och att man inte behöver stava rätt och man ska inte driva med människor som inte "kan" skriva, men att följande stycke är skrivet av en vuxen människa är nästan svårt att förstå.
Idag har vi bara haft en riktig slödag. När vi vaknade och hade ätit frukost så la jag mig i soffan och läste på min nya bok som jag har köpt. Den heter "När ingen annan ser".Det är en verklighets berättelse om en pojke som har blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa under åtta år i sin barndom. Den är hemsk och gripande. En av mina vänner rekomenderade mig att läsa den här boken. Tänk vad mycket hemska saker det före kommer som man inte har en aning om. När vi blev hungriga gick vi till en resturang i närheten och åt lunch. Sen spelade vi minigolf.Men det blev inte långvarit eftersom Peter var riktigt usel på det,hahaha. Jag är inte bra heller men bättre än han iallafall. Sen gick vi hem och jag fortsatte läsa.
Snacka om att hoppa hit och dit och rada satser på varandra. Och tänk att så hemska saker händer här i världen... Pang! Sedan blev Linda hungrig. Såhär knasigt skriver knappt ens mina elever. Bara en del då. Jag berör inte ens särskrivningarna.
Men för att försvara Rosing så rekommenderar jag ändå Åsa Linderborgs utmärkta klassanalytiska artikel om Rosing vs. Gynning. Läs här! Den har verkligen något att säga!
sommar, sommar, sommar
När Morden i Midsomer sänds på tv, då vet man att det är sommar! För övrigt känns det som om sommaren kom med midsommarhelgen även om just midsommarvädret var som sig bör regnigt, molnigt och ganska kallt. Firade med finvännerna från förra hemstaden. Jösses vad jag saknar dem, märker jag. Det var sill, jordgubbar, grillat och utflykter i långa rader som sig bör. Jag önskar att de ville bo här i min stad, näranära!
Jag som skrutit om att jag kan ha mina gamla jeans sliter nu mitt hår (som f.ö håller på att falla av) i garderoben var eviga morgon. Vad ska jag ha på mig? Det känns som om jag nu burit mina amningsvänliga plagg till leda! Jag vill vara lite sommarsnygg (som om man skulle kunna vara det i min blekfeta håriga kropp) och ha på mig något sommarsnyggt... Jag som varken hinner raka benen eller armhålorna. Jag vill också vara snygg! Inte bara ha på mig praktiska plagg.
Såg framför mig hur jag cruisade i stan med min Bebis i vagn för men får inse mig besegrad. Försökte göra stan igår, men hann bara med en present, makeupbortagning och en liter jordgubbar på nästan tre timmar. Jag hann även med två amningar, en bajsblöja och klädombyte på Bebis. Ett provrum kändes långt borta, jag hann inte ens kolla på kläder i storlek 56-62-68... Jag vill fynda på sommarrean!
Jag som skrutit om att jag kan ha mina gamla jeans sliter nu mitt hår (som f.ö håller på att falla av) i garderoben var eviga morgon. Vad ska jag ha på mig? Det känns som om jag nu burit mina amningsvänliga plagg till leda! Jag vill vara lite sommarsnygg (som om man skulle kunna vara det i min blekfeta håriga kropp) och ha på mig något sommarsnyggt... Jag som varken hinner raka benen eller armhålorna. Jag vill också vara snygg! Inte bara ha på mig praktiska plagg.
Såg framför mig hur jag cruisade i stan med min Bebis i vagn för men får inse mig besegrad. Försökte göra stan igår, men hann bara med en present, makeupbortagning och en liter jordgubbar på nästan tre timmar. Jag hann även med två amningar, en bajsblöja och klädombyte på Bebis. Ett provrum kändes långt borta, jag hann inte ens kolla på kläder i storlek 56-62-68... Jag vill fynda på sommarrean!
onsdag 17 juni 2009
Uttryck för intryck och avtryck
Det är märkligt. Jag ser drag hos mig själv som jag varken gillar eller ens förstår mig på. Bland de människor jag känner så känner jag mig alltid omtyckt och är säker i mig själv. Jag vet att vad jag än säger, hur jag än är så är jag Jag och omtyckt för just det.
Men ibland i möten med sådana jag inte känner så väl blir jag så osäker och vill verkligen göra ett gott intryck. Jag jobbar hårt för att personen ska gilla mig, men känner mig alltid osäker på om så verkligen är fallet. Det känns som om jag gör bort mig och säger fel saker eller pratar för mycket. Jag får känslan av att vara fel och att intrycket jag ger är allt annat än bra. Detta innan jag ens själv kommit fram till om jag ens gillar personen eller inte. Jag kanske inte ens gillar personen och ändå så antränger jag mig blå för att den personen ska gilla mig. Varför?
Men ibland i möten med sådana jag inte känner så väl blir jag så osäker och vill verkligen göra ett gott intryck. Jag jobbar hårt för att personen ska gilla mig, men känner mig alltid osäker på om så verkligen är fallet. Det känns som om jag gör bort mig och säger fel saker eller pratar för mycket. Jag får känslan av att vara fel och att intrycket jag ger är allt annat än bra. Detta innan jag ens själv kommit fram till om jag ens gillar personen eller inte. Jag kanske inte ens gillar personen och ändå så antränger jag mig blå för att den personen ska gilla mig. Varför?
måndag 15 juni 2009
Såhär kan det också vara...
Bebis äter dubbla middagar och somnar först i Pappans famn till skön musik för att somna om i Mammans. Herr Hund behöver rastas och Bebis får somna ännu godare i sin vagn. Vi går våra hoods runt i kvällsskymningen och Bebis sover så gott, så gott.
Väl hemma slår han upp ögonen och vill ha mer mat. Bebis äter i sängen för att (not so) smarta Mamman tror att han ska somna där. Icke. Bebis vill inte ligga under Mammans täcke. Bebis vill inte ha sin napp. Bebis vill bäras, inte ligga i ett mörkt rum för att sova. Bebis somnar i mammans famn. Bebis hänger på axeln när Mamman fejsbookar. Bebis KRÄKS. Mamman har konstigt nog alltid samma tröja på sig när "spyan grande" landar på hennes axel. Bebis (som nästan sover) kläs av, tvättas, får sin blöja bytt och nya kläder sätts på. Bebis är vaken och pratar förnöjt med sin snurrande mobil. DÅ! Kommer spya nummer två på de nyss påtagna rena kläderna. Klädombyte once again. Det är bara att le, tacka sin lyckliga stjärna för att vi lyckats få tvättid, nummer fyra på en dryg veckas tid, i morgon bitti.
Nu sitter en mätt, glad, ren, pigg men ändå trött liten groda i sin röda bejbisitter på skrivbordet och blir gungad medan Mamman bloggar.
Min gosefis, lillgroda, sockergryn, tjocksmock, gorumpa, prins, korv och prinskorv. Mitt älskade barn!
Väl hemma slår han upp ögonen och vill ha mer mat. Bebis äter i sängen för att (not so) smarta Mamman tror att han ska somna där. Icke. Bebis vill inte ligga under Mammans täcke. Bebis vill inte ha sin napp. Bebis vill bäras, inte ligga i ett mörkt rum för att sova. Bebis somnar i mammans famn. Bebis hänger på axeln när Mamman fejsbookar. Bebis KRÄKS. Mamman har konstigt nog alltid samma tröja på sig när "spyan grande" landar på hennes axel. Bebis (som nästan sover) kläs av, tvättas, får sin blöja bytt och nya kläder sätts på. Bebis är vaken och pratar förnöjt med sin snurrande mobil. DÅ! Kommer spya nummer två på de nyss påtagna rena kläderna. Klädombyte once again. Det är bara att le, tacka sin lyckliga stjärna för att vi lyckats få tvättid, nummer fyra på en dryg veckas tid, i morgon bitti.
Nu sitter en mätt, glad, ren, pigg men ändå trött liten groda i sin röda bejbisitter på skrivbordet och blir gungad medan Mamman bloggar.
Min gosefis, lillgroda, sockergryn, tjocksmock, gorumpa, prins, korv och prinskorv. Mitt älskade barn!
söndag 14 juni 2009
Ask for More...
Mitt hjärta brister när Bebis plutar med underläppen och snyftar i sömnen Vad drömmer han om?
Dagens låt:
Dagens låt:
fredag 12 juni 2009
Crazy nights
J för att du ska förstå hur livet med en Bebis verkligen är...
Vi kom i säng vid 23.30-tiden igår efter att bebis somnat på mitt bröst och jag fick se mitt te som Mannen fixat kallna på vardagsrumsbordet. Bebis vaknade vid 02.30 för att äta och då upptäckte Mamman att blöjan var genomvåt så det läckt till bodyn Bebis hade på sig. Pappan gick upp och bytte och på förmaning av Mamman gjorde han det i mörkret så att Bebis inte skulle vakna på riktigt. Det innebar att blöjan hamnade på sned så vid nästa matning vid 04.00 bajsade Bebis så att det på riktigt var bajs upp till nacken. Byta Bebis kläder igen och byta lakan i sängen. Spola av Bebis i handfatet varpå han vispar till med handen och får Mammans tandborstes tandkräm på hela armen. Mamman hann uppenbarligen inte borsta sina tänder efter att hon i alla fall lyckats få tandkräm på borsten. Bebis ville sedan inte somna och Pappan hämtade kall pizza i köket och började istället läsa bok i sängen. Trötta föräldrar vars ögon gick i kors kunde mest skratta åt livet med Bebis. Släckte sedan lampan men Bebis ville vara vaken. Mamman steg upp och sjöng "Sov du lilla vide ung" till föga hjälp. Vid 5-snåret somnade Bebis för att vakna 06.30 hungrig i blöta kläder. Uppstigning igen för blöj- och klädbyte och även lakansbyte. Vi sov sedan till 08.30 då vi fick ge Bebis ett bad i baljan efter nattens äventyr med kiss och bajs överallt. Bebis hann även med att kräkas på Pappans täcke och även på sig själv och nypåtagna kläder.
Summa summarum denna natt, fyra olika bebiskostymer mellan midnatt och morgontimmarna. Två lakansbyten. Vi tvättade igår och korgen är redan full igen... Två bad av Bebis.
Att detta är att vara "ledig" är ett ganska komiskt uttryck. Man jobbar hårt ska ni veta (och det gör ni ju redan) många gånger utan tillräcklig sömn. Man längtar efter att gå och lägga sig... men vet samtidigt att det är då det tunga nattskiftet börjar.
Till Bebis försvar ska jag säga att han de tre föregående nätterna sovit fem timmar i sträck.
Vi kom i säng vid 23.30-tiden igår efter att bebis somnat på mitt bröst och jag fick se mitt te som Mannen fixat kallna på vardagsrumsbordet. Bebis vaknade vid 02.30 för att äta och då upptäckte Mamman att blöjan var genomvåt så det läckt till bodyn Bebis hade på sig. Pappan gick upp och bytte och på förmaning av Mamman gjorde han det i mörkret så att Bebis inte skulle vakna på riktigt. Det innebar att blöjan hamnade på sned så vid nästa matning vid 04.00 bajsade Bebis så att det på riktigt var bajs upp till nacken. Byta Bebis kläder igen och byta lakan i sängen. Spola av Bebis i handfatet varpå han vispar till med handen och får Mammans tandborstes tandkräm på hela armen. Mamman hann uppenbarligen inte borsta sina tänder efter att hon i alla fall lyckats få tandkräm på borsten. Bebis ville sedan inte somna och Pappan hämtade kall pizza i köket och började istället läsa bok i sängen. Trötta föräldrar vars ögon gick i kors kunde mest skratta åt livet med Bebis. Släckte sedan lampan men Bebis ville vara vaken. Mamman steg upp och sjöng "Sov du lilla vide ung" till föga hjälp. Vid 5-snåret somnade Bebis för att vakna 06.30 hungrig i blöta kläder. Uppstigning igen för blöj- och klädbyte och även lakansbyte. Vi sov sedan till 08.30 då vi fick ge Bebis ett bad i baljan efter nattens äventyr med kiss och bajs överallt. Bebis hann även med att kräkas på Pappans täcke och även på sig själv och nypåtagna kläder.
Summa summarum denna natt, fyra olika bebiskostymer mellan midnatt och morgontimmarna. Två lakansbyten. Vi tvättade igår och korgen är redan full igen... Två bad av Bebis.
Att detta är att vara "ledig" är ett ganska komiskt uttryck. Man jobbar hårt ska ni veta (och det gör ni ju redan) många gånger utan tillräcklig sömn. Man längtar efter att gå och lägga sig... men vet samtidigt att det är då det tunga nattskiftet börjar.
Till Bebis försvar ska jag säga att han de tre föregående nätterna sovit fem timmar i sträck.
torsdag 11 juni 2009
Kärlek och tacksamhet
Just nu känner jag så stor kärlek och tacksamhet i mitt liv. Nu låter jag nästan religiös. Jag älskar så mycket och blir så älskad. Jag har världens finaste lilla familj. Undebara vänner. Det är inte klokt att man får ha det såhär bra egentligen!
måndag 8 juni 2009
Förseningskassan 2.0
Och så fick mannen fel blankett hemskickad när det gällde pappadagar och tillfällig föräldrapenning. Vad kostar det staten att allt behöver göras två gånger på den där myndigheten? Det är ju likadant varje gång. I helgen visade det sig att Svägo nu fått sin berättigade ersättning efter ETT ÅR OCH NIO MÅNADER. Nu talar vi om ersättning för sjukhusvård utomlands.
måndag 1 juni 2009
Förseningskassan
Tack snälla Förseningskassan för att jag får ersättningen jag är berättigad till! Jag bara undrar en sak. När allt fler människor får sina berättigade ersättningar ifrågasatta och när ni undrar om människor verkligen inte fuskar eller missköter sig, då undrar jag hur ni tänker med de anställda i era egna led. Är det meningen att vi ska behöva kontrollera att de sköter sig och gör det de ska? Ska vi behöva ringa till er minst en gång extra i varje ärende för att det ska bli rätt? Rimmar inte det lite illa med er filosofi? Jag menar hur kan ni förvänta er något av andra som ni uppenbarligen inte förväntar er av er själva?
Framförallt, jag är hjärtinnerligt skittrött på att behöva göra allt dubbelt. Det är tur att de som svarar på er hjälptelefon är så trevliga och att det inte är deras fel att allt verkligen blir fel. Då menar jag allt, med kontonummer, blanketter, SGI-uppgifter och ekonomiska ersättningar. Skärp er för fasiken, ni är till för oss och inte tvärtom!
söndag 31 maj 2009
R.I.P.
Idag är det 18 år sedan min hamster gick hädan. Han bars ut på en bår gjord av ett köttfärstråg och fyra glasspinnar och begravdes i rabatten bredvid mattpiskställningen bland familjens redan hädangågna eremitkräftor. Kanske sjöng vi en psalm. Jag minns inte. Den stackars hamstern som levde sitt liv på familjens gästtoalett för att få vara i fred på dagarna och sova och för att vi skulle få vara i fred på nätterna och sova. Den hade under sitt treåriga liv flera namn, men den dog som Teddy i alla fall.
En sak kan jag lova - min Bebis ska aldrig få en hamster. Möjligen ett marsvin.
En sak kan jag lova - min Bebis ska aldrig få en hamster. Möjligen ett marsvin.
måndag 25 maj 2009
torsdag 21 maj 2009
100 saker om mig
1. Jag är otroligt ambitiös men samtidigt otroligt lat.
2. En märklig kombination egentligen.
3. Jag har framförallt svårt att avsluta saker.
4. Särskilt sådant jag tycker är tråkigt.
5. Tålamod är inte en av mina främsta egenskaper. Snarare saknar jag det.
6. Jag har nyss fyllt trettio.
7. Och nyss blivit mamma. Världens häftigaste grej!
8. Jag älskar min Bebis så det gör ont!
9. Jag tänker att jag borde föreviga vår bebisvardag mer, men glömmer och hinner inte få till det.
10. Jag får ont i kroppen när min bebis gråter.
11. Höjdpunkten i mina morgonvanor är när jag får välja kläder till Bebis.
12. Jag blir arg av rosa tjejgrejer och blå killgrejer.
13. Överhuvudtaget blir jag galen av genusorättvisor.
14. Precis som alla andra samhällsorättvisor gör mig skitförbannad.
15. Jag blir ofta arg, men det går fort över.
16. Jag är ofta glad också!
17. Jag tänker väldigt mycket på vad andra tycker om mig.
18. Och jag är ganska fåfäng.
19. Även om andra säkert inte tror det.
20. Jag skulle verkligen vilja veta vad andra säger om mig, när jag inte är där.
21. Ibland skulle jag vilja jobba med något okvalificerat som brevbärare eller kassörska i en mattaffär
22. Men nu är jag ju akademiker ut i fingerspetsarna.
23. Jag älskade att gå i skolan.
24. Och på universitetet.
25. Jag är ett typiskt medelklassbarn.
26. Jag har glasögon, men jag har visst slutat använda dem.
27. Jag skulle gärna köpa ett par nya, men har inte råd just nu.
28. Egentligen borde jag inte sitta här och blogga utan passa på att sova när Bebis sover.
29. Jag blir panikslagen när jag tänker på att mitt barn kan dö.
30. Eller att jag och Mannen dör före honom och lämnar honom kvar.
31. Jag älskar mat och äter gärna mycket och ofta.
32. Jag längtar efter att ta ett glas rött.
33. Jag längtar även efter att dansa ett par låtar på ett dansgolv till någon dålig sommarplåga.
34. Men jag vet att jag skulle längta ihjäl mig efter Bebis som skulle vara hemma med sin pappa.
35. Jag lägger alldeles för mycket pengar på kläder, men det är det roligaste jag vet.
36. Förut hade jag lite telefonskräck och tyckte inte om att ringa till människor jag inte kände, idag är det nästan tvärtom haha...
37. Jag orkar sällan essemessa utan då ringer jag hellre istället.
38. Jag längtar efter att få sova en hel natt.
39. Men inser att det kommer att dröja länge tills dess.
40. Jag tycker om att leva jämställt och är så oändligt glad för min Man som ser på världen och livet som jag gör.
41. Jag gillar att baka bröd.
42. Men hatar att diska efter bakandet.
43. Jag skulle vilja pyssla mer.
44. Men är så lat så att jag låter bli för att slippa städa efter mig.
45. Jag tycker om vår kamera och tar ganska fina bilder.
46. Dock har jag inte framkallat bilder på tre år, vilket ger tusentals digitala bilder att ta hand om.
47. Jag hatar att känna mig dum.
48. Och om jag gör det så försöker jag på alla sätt och vis förklara mig och släta över. Åtminstone för min egen skull.
49. Jag ser fram emot livet.
50. Jag har inget emot att åldras utan tycker att det verkar som att allting bara blir bättre och bättre.
51. Jag tycker om att stå i centrum i vissa sammanhang, men kan också ha riktigt svårt för det. Något jag upptäckte som gravid.
52. Ibland är jag väldigt omoralisk fast jag för det mesta har så stark moral attt vad som helst ger mig dåligt samvete.
53. Jag tycker tjejgrejer som att raka benen och plocka ögonbryn är riktigt jobbiga.
54. Handen på hjärtat har jag inte rakat benen på mer än ett halvår.
55. Jag blir ofta besviken på människor som inte ger lika mycket som jag.
56. Oengagemang stör mig rejält.
57. Jag saknar ofta mina syskon som bor i andra städer i ett annat landskap.
58. Jag ser fram emot att skapa egna familjetraditioner med dem och min familj.
59. Lösgodis är min stora svaghet.
60. Det finns väldigt mycket jag borde göra och ta tag i.
61. Men det får bli en annan dag.
62. Jag skulle vilja vara lite hurtigare, men orkar inte.
63. Att tälta och äta stormkökslagad mat är riktigt najs, i goda vänners lag.
64. Frankrike är det land jag helst skulle vilja bo i om jag inte bodde i Sverige.
65. Önskar bara min franska var bättre.
66. Jag skulle vilja köpa min man en husbuss.
67. Ett liv utan hund skulle vara ett torftigt liv.
68. Jag återupplever gamla minnen i tvåveckorsintervaller, d.v.s. varannan vecka går jag igenom någon random ganska betydelselös händelse från tidigare och tänker på den i ca vå veckors tid.
69. Jag vet inte varför.
70. Jag skulle vilja bli bättre på att förmedla till människor hur mycket jag tycker om dem och hur viktiga de är för mig.
71. Jag älskar feta, halloumi, brie, chèvre och många andra ostar!
72. Jag sjunger ofta för mig själv i bilen, men inte i duschen.
73. Jag önskar mig ett badkar.
74. En hemlig dröm jag har är att stå på en scen med en gitarr och min röst och trollbinda en publik.
75. Men min sångröst är inte mycket att hänga i julgranen.
76. Inte mitt gitarrspelande heller.
77. Jag tycker om kartor.
78. Jag skulle vilja ha en vuxen konversation med min morfar och med min farfar som frisk, men det går inte för de lever inte längre.
79. Jag önskar mitt barn en tätare kontakt med sina mor- och farföräldrar än vad jag haft.
80. Allt detta skriver jag med en hand, för min son sover på min andra arm.
81. Jag skulle vilja vinna lite på triss, lotto eller så...
82. Då skulle jag resa, köpa ett hus och betala mina studielån.
83. Min garderob skulle behöva ordnas och städas rejält, men tid finns inte.
84. Jag kan börja gråta när jag tänker på hur beroende min lilla Bebis är av oss, hur han är fullständigt utlämnad till oss och inget annat kan än att lita på oss...
85. Jag kan börja gråta bara av at titta på honom också. För att han är vår, oss och vår kärlek.
86. Jag ser fram emot ett långt, lyckligt och innehållsrikt liv med min Man.
87. Jag vill åldras med honom.
88. Nu skriver jag med båda händerna igen, och det går mycket fortare.
89. Den skiva som spelas mest här hemma just nu är David Grays "White ladder" för den sover bebis så bra till.
90. Jag skulle vilja ha lite grönare fingrar.
91. Och fixa mig en liten trädgård i kruka i sommar.
92. Jag kan känna så oändligt stor tacksamhet för mitt liv.
93. Tänk att få älskas och älska så!
94. Jag längtar efter att gå på en varm sandstrand, dricka vin, bada bastu, simma i havet och åka på semester genom Europa.
95. Jag skulle även vilja åka till Island, Nordafrika, Peru, Indien och egentligen var som helst...
96. I sommar hägrar i alla fall Gotland och det känns minst lika fint!
97. Jag har ingen vinnarskalle eller tävlingsinstinkt, men jag kan väcka den till liv om jag blir irriterad på någon motspelare eller motståndare.
98. Nu vaknar sonen igen...
99. Jag som skulle hunit plocka bort ett hårstrå med en pincett.
100. Nu går jag till badrummet och letar efter pincetten.
2. En märklig kombination egentligen.
3. Jag har framförallt svårt att avsluta saker.
4. Särskilt sådant jag tycker är tråkigt.
5. Tålamod är inte en av mina främsta egenskaper. Snarare saknar jag det.
6. Jag har nyss fyllt trettio.
7. Och nyss blivit mamma. Världens häftigaste grej!
8. Jag älskar min Bebis så det gör ont!
9. Jag tänker att jag borde föreviga vår bebisvardag mer, men glömmer och hinner inte få till det.
10. Jag får ont i kroppen när min bebis gråter.
11. Höjdpunkten i mina morgonvanor är när jag får välja kläder till Bebis.
12. Jag blir arg av rosa tjejgrejer och blå killgrejer.
13. Överhuvudtaget blir jag galen av genusorättvisor.
14. Precis som alla andra samhällsorättvisor gör mig skitförbannad.
15. Jag blir ofta arg, men det går fort över.
16. Jag är ofta glad också!
17. Jag tänker väldigt mycket på vad andra tycker om mig.
18. Och jag är ganska fåfäng.
19. Även om andra säkert inte tror det.
20. Jag skulle verkligen vilja veta vad andra säger om mig, när jag inte är där.
21. Ibland skulle jag vilja jobba med något okvalificerat som brevbärare eller kassörska i en mattaffär
22. Men nu är jag ju akademiker ut i fingerspetsarna.
23. Jag älskade att gå i skolan.
24. Och på universitetet.
25. Jag är ett typiskt medelklassbarn.
26. Jag har glasögon, men jag har visst slutat använda dem.
27. Jag skulle gärna köpa ett par nya, men har inte råd just nu.
28. Egentligen borde jag inte sitta här och blogga utan passa på att sova när Bebis sover.
29. Jag blir panikslagen när jag tänker på att mitt barn kan dö.
30. Eller att jag och Mannen dör före honom och lämnar honom kvar.
31. Jag älskar mat och äter gärna mycket och ofta.
32. Jag längtar efter att ta ett glas rött.
33. Jag längtar även efter att dansa ett par låtar på ett dansgolv till någon dålig sommarplåga.
34. Men jag vet att jag skulle längta ihjäl mig efter Bebis som skulle vara hemma med sin pappa.
35. Jag lägger alldeles för mycket pengar på kläder, men det är det roligaste jag vet.
36. Förut hade jag lite telefonskräck och tyckte inte om att ringa till människor jag inte kände, idag är det nästan tvärtom haha...
37. Jag orkar sällan essemessa utan då ringer jag hellre istället.
38. Jag längtar efter att få sova en hel natt.
39. Men inser att det kommer att dröja länge tills dess.
40. Jag tycker om att leva jämställt och är så oändligt glad för min Man som ser på världen och livet som jag gör.
41. Jag gillar att baka bröd.
42. Men hatar att diska efter bakandet.
43. Jag skulle vilja pyssla mer.
44. Men är så lat så att jag låter bli för att slippa städa efter mig.
45. Jag tycker om vår kamera och tar ganska fina bilder.
46. Dock har jag inte framkallat bilder på tre år, vilket ger tusentals digitala bilder att ta hand om.
47. Jag hatar att känna mig dum.
48. Och om jag gör det så försöker jag på alla sätt och vis förklara mig och släta över. Åtminstone för min egen skull.
49. Jag ser fram emot livet.
50. Jag har inget emot att åldras utan tycker att det verkar som att allting bara blir bättre och bättre.
51. Jag tycker om att stå i centrum i vissa sammanhang, men kan också ha riktigt svårt för det. Något jag upptäckte som gravid.
52. Ibland är jag väldigt omoralisk fast jag för det mesta har så stark moral attt vad som helst ger mig dåligt samvete.
53. Jag tycker tjejgrejer som att raka benen och plocka ögonbryn är riktigt jobbiga.
54. Handen på hjärtat har jag inte rakat benen på mer än ett halvår.
55. Jag blir ofta besviken på människor som inte ger lika mycket som jag.
56. Oengagemang stör mig rejält.
57. Jag saknar ofta mina syskon som bor i andra städer i ett annat landskap.
58. Jag ser fram emot att skapa egna familjetraditioner med dem och min familj.
59. Lösgodis är min stora svaghet.
60. Det finns väldigt mycket jag borde göra och ta tag i.
61. Men det får bli en annan dag.
62. Jag skulle vilja vara lite hurtigare, men orkar inte.
63. Att tälta och äta stormkökslagad mat är riktigt najs, i goda vänners lag.
64. Frankrike är det land jag helst skulle vilja bo i om jag inte bodde i Sverige.
65. Önskar bara min franska var bättre.
66. Jag skulle vilja köpa min man en husbuss.
67. Ett liv utan hund skulle vara ett torftigt liv.
68. Jag återupplever gamla minnen i tvåveckorsintervaller, d.v.s. varannan vecka går jag igenom någon random ganska betydelselös händelse från tidigare och tänker på den i ca vå veckors tid.
69. Jag vet inte varför.
70. Jag skulle vilja bli bättre på att förmedla till människor hur mycket jag tycker om dem och hur viktiga de är för mig.
71. Jag älskar feta, halloumi, brie, chèvre och många andra ostar!
72. Jag sjunger ofta för mig själv i bilen, men inte i duschen.
73. Jag önskar mig ett badkar.
74. En hemlig dröm jag har är att stå på en scen med en gitarr och min röst och trollbinda en publik.
75. Men min sångröst är inte mycket att hänga i julgranen.
76. Inte mitt gitarrspelande heller.
77. Jag tycker om kartor.
78. Jag skulle vilja ha en vuxen konversation med min morfar och med min farfar som frisk, men det går inte för de lever inte längre.
79. Jag önskar mitt barn en tätare kontakt med sina mor- och farföräldrar än vad jag haft.
80. Allt detta skriver jag med en hand, för min son sover på min andra arm.
81. Jag skulle vilja vinna lite på triss, lotto eller så...
82. Då skulle jag resa, köpa ett hus och betala mina studielån.
83. Min garderob skulle behöva ordnas och städas rejält, men tid finns inte.
84. Jag kan börja gråta när jag tänker på hur beroende min lilla Bebis är av oss, hur han är fullständigt utlämnad till oss och inget annat kan än att lita på oss...
85. Jag kan börja gråta bara av at titta på honom också. För att han är vår, oss och vår kärlek.
86. Jag ser fram emot ett långt, lyckligt och innehållsrikt liv med min Man.
87. Jag vill åldras med honom.
88. Nu skriver jag med båda händerna igen, och det går mycket fortare.
89. Den skiva som spelas mest här hemma just nu är David Grays "White ladder" för den sover bebis så bra till.
90. Jag skulle vilja ha lite grönare fingrar.
91. Och fixa mig en liten trädgård i kruka i sommar.
92. Jag kan känna så oändligt stor tacksamhet för mitt liv.
93. Tänk att få älskas och älska så!
94. Jag längtar efter att gå på en varm sandstrand, dricka vin, bada bastu, simma i havet och åka på semester genom Europa.
95. Jag skulle även vilja åka till Island, Nordafrika, Peru, Indien och egentligen var som helst...
96. I sommar hägrar i alla fall Gotland och det känns minst lika fint!
97. Jag har ingen vinnarskalle eller tävlingsinstinkt, men jag kan väcka den till liv om jag blir irriterad på någon motspelare eller motståndare.
98. Nu vaknar sonen igen...
99. Jag som skulle hunit plocka bort ett hårstrå med en pincett.
100. Nu går jag till badrummet och letar efter pincetten.
onsdag 20 maj 2009
F.Y.I.
Just for your information! Dagens händelser förutom BVC-besök där Bebis kissade på skötbordet, hade gått upp ytterligare 300 gram sedan senaste mättillfället och hade vuxit 2,5 cm på längden är följande:
Idag fick jag på mig mina stuprörsjeans! Wawawiiwaaa... Första gången jag testade och de satt som en smäck, visserligen med en del överflödig hud ovanför linningen, men det får man liksom ta. Fatta hur länge jag längtat efter detta ögonblick!
Utomhusamning check. Jag flashade högerbröstet i hundparken på en parkbänk och Bebis åt mycket nöjd. Pappan satt bredvid och famnade oss båda och Herr Hund sprang lyckligt runtrunt omkring oss. Som en saga!
Idag fick jag på mig mina stuprörsjeans! Wawawiiwaaa... Första gången jag testade och de satt som en smäck, visserligen med en del överflödig hud ovanför linningen, men det får man liksom ta. Fatta hur länge jag längtat efter detta ögonblick!
Utomhusamning check. Jag flashade högerbröstet i hundparken på en parkbänk och Bebis åt mycket nöjd. Pappan satt bredvid och famnade oss båda och Herr Hund sprang lyckligt runtrunt omkring oss. Som en saga!
Vaggvisa francaise
Mannen sjunger något med måne på franska så mycket förstår jag. Sedan sjunger han en blandning av Vyssan lull-Vem kan segla förutan vind - och så en tredje sång. Men han sjunger också Marseljäsen och Bebis somnar tryggt i hans famn.
Att man kan älska så mycket...
Allons enfants de la Patrie,
Le jour de gloire est arrivé !
Contre nous de la tyrannie,
L'étendard sanglant est levé,
Entendez-vous dans les campagnes
Mugir ces féroces soldats ?
Ils viennent jusque dans vos bras
Égorger vos fils, vos compagnes !
Aux armes, citoyens,
Formez vos bataillons,
Marchons, marchons !
Qu'un sang impur
Abreuve nos sillons !
Tur att Bebis inte kan franska än, franska nationalsången är ganska brutal.
Att man kan älska så mycket...
Allons enfants de la Patrie,
Le jour de gloire est arrivé !
Contre nous de la tyrannie,
L'étendard sanglant est levé,
Entendez-vous dans les campagnes
Mugir ces féroces soldats ?
Ils viennent jusque dans vos bras
Égorger vos fils, vos compagnes !
Aux armes, citoyens,
Formez vos bataillons,
Marchons, marchons !
Qu'un sang impur
Abreuve nos sillons !
Tur att Bebis inte kan franska än, franska nationalsången är ganska brutal.
lördag 16 maj 2009
Bebis namn
Nu är det bestämt vad Bebis ska heta. I alla fall i förnamn. Det har väl i och för sig varit bestämt i nästan en vecka. Vi tycker om namnet för namnet i sig, men också för att det är ett adjektiv möjligt att slå upp i SAOL med en fin betydelse och så själva namnets betydelse om man tittar på ex. svenskanamn.se Namnet har funnits med större delen av graviditeten och är verkligen pappans favoritnamn ever. Men det var mamman som kom på det en sen pratkväll i dubbelsängen...
Något jag tycker är tråkigt är att alla bara: "Namnet, jaha..." Kan de inte ens ljuga lite för en nybliven mamma och säga att det är lite fint i alla fall... Eller har vi valt ett fult namn? Det verkar som om grannar och andra vi möter lite random tycker det. Det skiter väl i och för sig vi i, men det vore ju kul om någon någon gång sa att "Namnet, det var fint!"
Något jag tycker är tråkigt är att alla bara: "Namnet, jaha..." Kan de inte ens ljuga lite för en nybliven mamma och säga att det är lite fint i alla fall... Eller har vi valt ett fult namn? Det verkar som om grannar och andra vi möter lite random tycker det. Det skiter väl i och för sig vi i, men det vore ju kul om någon någon gång sa att "Namnet, det var fint!"
fredag 15 maj 2009
Bebis älskade Bebis
Bebis - ja tack!
Skolverket - nej tack!
Och det känns så skönt! Nu är det bara Bebis och Jag hela hösten och Pappan och Hunden såklart! Bebisens kloka mormor sa att "tid med sitt barn ångrar man aldrig, däremot ångrar man om man inte hade tiden med sitt barn". Så klokt och sant!
Nu jagar jag en Baby Björn-sele på Blocket. Detta med bärsjal är för krångligt för oss, jag fixar inte att knyta den själv och än mindre få ut Bebis ur sjalen. När jag härom morgonen skulle ut med både Bebis och Herr Hund fick jag helt sonika stoppa ned Bebis i en stor tubtopp och det var en lösning för stunden, men inte för hela sommaren.
Sophie Zelmanis "Sing and dance"-skiva går på repeat här sedan förlossningen...
Skolverket - nej tack!
Och det känns så skönt! Nu är det bara Bebis och Jag hela hösten och Pappan och Hunden såklart! Bebisens kloka mormor sa att "tid med sitt barn ångrar man aldrig, däremot ångrar man om man inte hade tiden med sitt barn". Så klokt och sant!
Nu jagar jag en Baby Björn-sele på Blocket. Detta med bärsjal är för krångligt för oss, jag fixar inte att knyta den själv och än mindre få ut Bebis ur sjalen. När jag härom morgonen skulle ut med både Bebis och Herr Hund fick jag helt sonika stoppa ned Bebis i en stor tubtopp och det var en lösning för stunden, men inte för hela sommaren.
Sophie Zelmanis "Sing and dance"-skiva går på repeat här sedan förlossningen...
söndag 10 maj 2009
Kärlek
Hur kan det finnas så här mycket kärlek? Hjärtat svämmar över och jag tänker att Han bara är dryga fem dygn gammal och jag kan inte greppa vidden av vad detta lilla liv kommer att få mitt hjärta att svämma över ännu mer, flera gånger om. Jag är så lyckliglycklig att jag kan gråta av bara åsynen av honom. Jag måste nypa mig i armen flera gånger varje dag.
Klockan 03.30 på natten ligger Mannen och jag lyckligt och fånstirrar på varandra när vi ser vår son skrynkla ihop ansiktet för ännu en laddning "mat-rap-fis-blöja". Vi säger till varandra att det inte är klokt att Han är vår, för alltid, i resten av våra liv. Han är vår son! Han är så obeskrivbart fantastisk!
När vi inte är i samma rum saknar jag honom hela tiden och kan höra Hans små snusningar och knorranden i mina öron. När han sover vill jag att han ska vakna så att jag kan få se hans mörkblå kloka plira finurligt på mig... Hans små händer som han viftar, knyter ihop och klappar mig med. Hans fjuniga lilla varma huvud mot min hals och kind. Hans finaste fina lilla mun som har en mängd små ljud för sig. Vissa kan jag redan tyda, men förstår att jag har mycket kvar att lära av Honom. Han är kärlek!
Klockan 03.30 på natten ligger Mannen och jag lyckligt och fånstirrar på varandra när vi ser vår son skrynkla ihop ansiktet för ännu en laddning "mat-rap-fis-blöja". Vi säger till varandra att det inte är klokt att Han är vår, för alltid, i resten av våra liv. Han är vår son! Han är så obeskrivbart fantastisk!
När vi inte är i samma rum saknar jag honom hela tiden och kan höra Hans små snusningar och knorranden i mina öron. När han sover vill jag att han ska vakna så att jag kan få se hans mörkblå kloka plira finurligt på mig... Hans små händer som han viftar, knyter ihop och klappar mig med. Hans fjuniga lilla varma huvud mot min hals och kind. Hans finaste fina lilla mun som har en mängd små ljud för sig. Vissa kan jag redan tyda, men förstår att jag har mycket kvar att lära av Honom. Han är kärlek!
lördag 9 maj 2009
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
att fjärdarna blixtra och jorden är varm
och himlen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
och ser mig själv i dess blick
att fjärdarna blixtra och jorden är varm
och himlen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
söndag 3 maj 2009
She told me that Wittgenstein, totally changed her life
Efter en natt då jag bara varit på toa två gånger i sömnen kom en söndag då det känns som om jag inte gjort någonting. Har knappt lämnat huset, mer än två kvarterspromenader med hunden, tupplurat och tvättat. Igår städade vi "hela huset" ifall bebis vill komma den här veckan. Firade fina vännen J:s födelsedag med brakfika.
Ingen bebis vill komma ut än i alla fall...
Pappan-to-be har redan gett upp hoppet och försöker övertyga mig om att bebis vill stana därinne ett bra tag till och att vi ställer in oss på det. Själv tycker jag att den kommande veckan känns som en bra vecka för bebis att komma.
Testa TNS-apparat - check
Tvätta - check
Baka kakor - check
Tömma kameran - check
Ladda kamerabatterier - inte check
Förlossningsväskan - inte check
Betala in 35 kr till Skatteverket - inte check
När det gäller erbjudandet om skrivandet för Skolverket så pendlar jag hit och dit. Det är inte det att jag inte vill, jag vill bara vara ostörd med min bebis. Det skulle vara så skönt att bara få fokusera på det. Men ändå är det lockande med ett sådant här erbjudande utifrån ett regeringsuppdrag. Och så undrar jag om jag är dum ifall jag avböjer, eller om jag ångrar om jag säger ja. Veligare än mig får man leta efter... Jag vet inte hur jag ska tänka, och egentligen kan jag ju inte fråga någon annan än mig själv.
Dagens soundtrack: Montt Mardié
Ingen bebis vill komma ut än i alla fall...
Pappan-to-be har redan gett upp hoppet och försöker övertyga mig om att bebis vill stana därinne ett bra tag till och att vi ställer in oss på det. Själv tycker jag att den kommande veckan känns som en bra vecka för bebis att komma.
Testa TNS-apparat - check
Tvätta - check
Baka kakor - check
Tömma kameran - check
Ladda kamerabatterier - inte check
Förlossningsväskan - inte check
Betala in 35 kr till Skatteverket - inte check
När det gäller erbjudandet om skrivandet för Skolverket så pendlar jag hit och dit. Det är inte det att jag inte vill, jag vill bara vara ostörd med min bebis. Det skulle vara så skönt att bara få fokusera på det. Men ändå är det lockande med ett sådant här erbjudande utifrån ett regeringsuppdrag. Och så undrar jag om jag är dum ifall jag avböjer, eller om jag ångrar om jag säger ja. Veligare än mig får man leta efter... Jag vet inte hur jag ska tänka, och egentligen kan jag ju inte fråga någon annan än mig själv.
Dagens soundtrack: Montt Mardié
lördag 2 maj 2009
39+0, Hej vecka 40!
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.
fredag 1 maj 2009
Mannen och björkarna
Mitt emot mig bor en psykiskt sjuk man. En man som man sett i sta'n sedan barndomen alltid pratandes för sig själv högt. Han är mycket ute och går och ser saker som inte finns, gör rörelser som om han värjde sig mot saker och lever inte riktigt i samma verklighet som oss andra.
Nu tror jag mitt hjärta spricker av rördhet, han är ute och vattnar de små björkarna längs vår gata med en vattendunk fylld med vatten. Han går ut med en dunk fylld med vatten, vattnar ett träd och går in och fyller på dunken på nytt. Kommer ut och vattnar nästa lilla björk. Vilken omtänksam man!
Nu tror jag mitt hjärta spricker av rördhet, han är ute och vattnar de små björkarna längs vår gata med en vattendunk fylld med vatten. Han går ut med en dunk fylld med vatten, vattnar ett träd och går in och fyller på dunken på nytt. Kommer ut och vattnar nästa lilla björk. Vilken omtänksam man!
Hello könsroll!
Det är kanske här jag ska föda? På det privata Hau Sheng-sjukhuset i Taiwan där ägaren är övertygad om Hello Kittys lugnande inverkan på nyfödingar och nyförlösta. Själv spyr jag på katten!
torsdag 30 april 2009
To do
Ja, dagarna går. Idag är det torsdag och hips vips har nästan en vecka gått bara sådär. Jag tror att jag kommer få dagarna att gå i väntan på H*n med stort H! Nu har jag dessutom ett karriärerbjudande att fundera på över helgen. Bara solen skiner! Idag står lunch med kollegor på schemat! Ikväll middag med vännerna!
Deklarera - check
Storkok med nedfrusna matlådor med Lasagne och Korv Stroganoff - check
Föräldrapenningsbegäran -check
Fixa e-legitimation - check
Hämta en Brassestol och DVD-spelare i sommarhuset - check
Boka tvättid - inte check
Baka kakor - inte check
Förlossningsväskan - inte check
Jag ska dessutom lära mig hur en TNS-apparat fungerar och träna avslappning, som i sig inte är så avslappnande att träna.
Happy valborg!
Deklarera - check
Storkok med nedfrusna matlådor med Lasagne och Korv Stroganoff - check
Föräldrapenningsbegäran -check
Fixa e-legitimation - check
Hämta en Brassestol och DVD-spelare i sommarhuset - check
Boka tvättid - inte check
Baka kakor - inte check
Förlossningsväskan - inte check
Jag ska dessutom lära mig hur en TNS-apparat fungerar och träna avslappning, som i sig inte är så avslappnande att träna.
Happy valborg!
onsdag 29 april 2009
An offer you can't refuse?!
En f.d. kollega som numer är anställd som undervisningsråd på Skolverket ringde nyss och erbjöd mig att skriva kursdokument för det gymnasieprogram jag varit mentor på de senaste tre åren. Fatta! Vilket erbjudande! Vilken merit! Vilket karriärdrag! Hon hade tvekat att fråga mig med tanke på bebis, men fick av sin chef höra "du måste fråga henne, låt henne avgöra om hon vill eller inte"... och det är ju sant! Men ååå... Spontant så vill jag ju självklart! Jättemycket! Men å andra sidan... jag känner ju inte ens min bebis än. Jag vet inte vem h*n är och om h*n vill dela sin mamma med Skolverket i höst.
tisdag 28 april 2009
Essemessfrågor
Så här gör man:
Bläddra igenom sms:en och räkna till tio, det sms du hamnar på ska du skriva in under frågan. Räkna om och skriv nästa sms under nästa fråga osv.
Här är mina sms:
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej! Är du hemma imorgon eftermiddag. Vi ska in till stan och har en present att lämna till dig.
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Grattis på födelsedagen och glad påsk.
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Vad exakt betyder god stilistisk förmåga angående språk?
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Vilken fin dotter jag har!
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Är det ni som skickat det mystiska pusslet? Väldigt spännande på nästa drag.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Och jag dig!
7. Vad skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Nej, inte jättebråttom, kan vänta några dagar.
8. Vad vill du höra mest av allt?
Ja, du kommer in med nyckel. Har världens allergireaktion just nu. Mår as. Se till att ta hand om dig.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Tja läget! Vad har ni för er?
10. Din mest romantiska replik?
Nyår var väldigt lugnt. Ses jättegärna!
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Ho, ho, ho ha en skojig julafton. Ett stalltips är att spy innan du ta dessert.
Bläddra igenom sms:en och räkna till tio, det sms du hamnar på ska du skriva in under frågan. Räkna om och skriv nästa sms under nästa fråga osv.
Här är mina sms:
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej! Är du hemma imorgon eftermiddag. Vi ska in till stan och har en present att lämna till dig.
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Grattis på födelsedagen och glad påsk.
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Vad exakt betyder god stilistisk förmåga angående språk?
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Vilken fin dotter jag har!
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Är det ni som skickat det mystiska pusslet? Väldigt spännande på nästa drag.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Och jag dig!
7. Vad skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Nej, inte jättebråttom, kan vänta några dagar.
8. Vad vill du höra mest av allt?
Ja, du kommer in med nyckel. Har världens allergireaktion just nu. Mår as. Se till att ta hand om dig.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Tja läget! Vad har ni för er?
10. Din mest romantiska replik?
Nyår var väldigt lugnt. Ses jättegärna!
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Ho, ho, ho ha en skojig julafton. Ett stalltips är att spy innan du ta dessert.
måndag 27 april 2009
Summa summarum
Jobbet har ringt två gånger INNAN lunch min första lediga dag. Vem är oumbärlig om inte jag? Jag har även efter hundratals nummer i telefonkö utrett saker och ting någorlunda med Försäkringskassan och Skatteverket.
Dock slog det mig efter postade kuvert att jag förmodligen glömde att signera på heder och samvete, så det är väl bara att börja om... Ååå! Bäst att skaffa sig en e-legitimation istället och vara lite modern på nätet.
Skötbordsfix - check
Bebisstrumpor - check
Betalat räkningar - check
Boka tvättid för att tvätta de sista bebisgrejerna - inte check
Packa förlossningsväskan - inte check
... men något ska jag väl ha att göra de andra dagarna i veckan också...
Dock slog det mig efter postade kuvert att jag förmodligen glömde att signera på heder och samvete, så det är väl bara att börja om... Ååå! Bäst att skaffa sig en e-legitimation istället och vara lite modern på nätet.
Skötbordsfix - check
Bebisstrumpor - check
Betalat räkningar - check
Boka tvättid för att tvätta de sista bebisgrejerna - inte check
Packa förlossningsväskan - inte check
... men något ska jag väl ha att göra de andra dagarna i veckan också...
söndag 26 april 2009
I-landsgnäll
Det är faktiskt inte så enkelt att deklarera när man som vanligt aldrig hittar kontrolluppgifterna. Måste de skickas ut så tidigt? Krångligt värre att göra avdrag också. Och så har Mannen och jag dubbelbeskattats för en ränteinkomst på ett gemensamt konto. Hur gör man då? Och så måste jag betala in 35 kronor när jag vet att jag egentligen har rätt att få tillbaka pengar...
Och så försäkringskassans krångelblanketter för ansökan om föräldrapenning som jag är livrädd att göra fel på. Jag ser framför mig hur jag kommer få stå till svars i tingsrätten för att jag uppgett fel sjukpenninggrundande inkomst. Men hur ska jag veta vilken årsinkomst jag ska uppge efter lönerevisionen denna månad?
Förbannade myndighetskrångel. Jag tar tillbaka allt om att jag gillar byråkrati. Hjälp mig! Imorgon är det jag som ringer Skatteverket och Försäkringskassan så att allt blir rätt från början.
Och så försäkringskassans krångelblanketter för ansökan om föräldrapenning som jag är livrädd att göra fel på. Jag ser framför mig hur jag kommer få stå till svars i tingsrätten för att jag uppgett fel sjukpenninggrundande inkomst. Men hur ska jag veta vilken årsinkomst jag ska uppge efter lönerevisionen denna månad?
Förbannade myndighetskrångel. Jag tar tillbaka allt om att jag gillar byråkrati. Hjälp mig! Imorgon är det jag som ringer Skatteverket och Försäkringskassan så att allt blir rätt från början.
lördag 25 april 2009
Hej vecka 39!
Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.
Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
fredag 24 april 2009
TGIF
Sista dagen med jobb för året. Och nu menar jag jobb som i lönearbete... Jag förstår ju att jag har en massa annat jobb framför mig. Med kärlek som lön. Känns overkligt! Jag har packat fyra kartonger, hela min karriär och mitt yrkesliv hittills fick plats i fyra kartonger och nu hoppas jag att vaktmästaren tar reda på dem så att de inte försvinner där på skolans vind.
Solen skiner och på promenaden med hunden runt i kvarteren möter jag en massa studenter med systemetpåsar i handen. Grilldoften sprider sig mellan husen och plötsligt griper en massa minnen tag i mig. Jag vill också vara student och dricka billigt rödvin ur plastmugg med stelfrusna fingrar på en filt på en alldeles för kall gräsmatta. Frysa trots vårjacka, ylletröja och sjal. Grilla färdigkryddade köttbitar till solen går ner och sedan gå in i någons för trånga lilla studentlägenhet och trängas i ljudet från stereon med brännande fingrar som tinat. Vissa saker saknar jag oändligt med studentlivet, men många saker saknar jag inte alls.
Solen skiner och på promenaden med hunden runt i kvarteren möter jag en massa studenter med systemetpåsar i handen. Grilldoften sprider sig mellan husen och plötsligt griper en massa minnen tag i mig. Jag vill också vara student och dricka billigt rödvin ur plastmugg med stelfrusna fingrar på en filt på en alldeles för kall gräsmatta. Frysa trots vårjacka, ylletröja och sjal. Grilla färdigkryddade köttbitar till solen går ner och sedan gå in i någons för trånga lilla studentlägenhet och trängas i ljudet från stereon med brännande fingrar som tinat. Vissa saker saknar jag oändligt med studentlivet, men många saker saknar jag inte alls.
torsdag 23 april 2009
Frågor och svar
Ytterligare frågor med svar, denna gången en från Skolfröken
1. Hur gammal är du om fem år? 35, känns som en schysst ålder.
2. Vem var den sista du träffade? Mannen, som sitter en meter bort.
3. Hur lång är du? 1.72 och en halv, mätt med radar på Universeum.
4. Vilken var den senaste film du såg? "Along came Polly" TV3:S söndagsfilm i söndags...
5. Vem ringde du senast? Vännen O som just nu befinner sig i mediestormens öga
6. Ditt senaste sms och till vem? Ett imponerat essemess till O
7. Vad är helgens planer? Bara njuta och vila och ta det lugnt i solen.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa, palla essemessa...
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta sedan 30 år i sommar.
10. När såg du senast din mamma? Idag på IKEA.
11. Vilken ögonfärg har du? Blandade och olika på båda ögonen.
12. När vaknade du idag? Klockan sex, gick upp och kissade och somnade sedan om till 7 då jag läste ut en bok och sedan gick upp och kokade te.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, faktiskt. Mannen kom hem med en frusen kattunge i december 2001 som dog i vår vård efter flaskmatning, dropp och vistelse i min behå i en dryg vecka.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma!
15. Vilken plats föredrar du minst? Just nu är det faktiskt jobbet.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett vackert hem med Mannen och kanske tre barn. En hund också och det smärtar mig att det förmodligen inte är den hunden som värmer mina fötter i denna stund.
17. Vad skrämde dig som barn? Läskiga gubbar
18. Vad fick dig att skratta senast? Emil Jensen
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nä, men jag har inte särskilt många och de jag äger ligger nedpackade i källarförrådet
20. Har du stationär eller bärbar dator? En stationär plus Mannens bärbara
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Helst utan
22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre, en stor under huvudet och en på vardera sida om mig som magen kan vila på.
23. Hur många landskap har du bott i? Två
24. Har du någon gång spytt på någon? Nej, inte som vuxen
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota, och har kört utan strumpor flera aprildagar nu...
26. Är du social? Översocial
27. Vilken är din favoritglass? Vanilj, viol, lakrits och polka
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa ett hem eller betala studielån
29. Tycker du om kinamat? Jajemän
30. Tycker du om kaffe? Nej, möjligtvis en latte med mycket socker
31. Vad dricker du till frukost? Te och juice
32. Sover du på någon särskild sida? Gillar ju att sova på mage, men det kan jag inte just nu så jag får väl säga högersidan
33. Kan du spela poker? Nä
34. Tycker du om att mysa? Jaa!
35. Är du en beroendemänniska? Nja... tveksamt.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, två kollegor och en vän till min mamma.
37. Vill du ha barn? Ja, gärna snarast!
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, tyska, lite franska konversationsfraser och så rövarspråket!
39. Har du någonsin åkt ambulans? Näpp.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Fika och kläder
42. Äger du dyra smycken? Ja, lite släktklenoder till okänt värde som säkert är dyrbara och så vigselringen då, förlovningsringen var inte överdrivet dyr.
43. Har du någon gång testat narkotika? Aldrig!
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Vindruvor
45. Vem är den roligaste människan du känner? Skrattar mycket med flera av mina vänner...
46. Välj ett ärr på din kropp? Blindtarmsärret
47. Vad har du för ringsignal? Amelie från Montmartre
48. Har du kvar något klädesplagg från när du var liten? Ja, mina första bland annat som mitt barn snart får ha på sig...
49. Flirtar du mycket? Nä...
50. Vart togs din profilbild? Vilken då?
51. Kan du byta olja på bilen? Ja, men man ska inte byta om man inte är säker på vilken olja som är i, man ska fylla på samma.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej! Only parkeringsböter twice.
53. Vilken var den senaste bok du läste? I morse innan jag klev upp läste jag ut "Eremitkräftorna" av Anne B. Ragde
54. Läser du dagstidningen? Every morning!
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Inte veckotidning med månadsmagasin.
56. Dansar du i bilen? Om jag kan...
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En adress till Mannens syster
59. När var du i kyrkan senast? Minns ej
60. Vilka personer utmanar du: Bokmalen och Fröken K
1. Hur gammal är du om fem år? 35, känns som en schysst ålder.
2. Vem var den sista du träffade? Mannen, som sitter en meter bort.
3. Hur lång är du? 1.72 och en halv, mätt med radar på Universeum.
4. Vilken var den senaste film du såg? "Along came Polly" TV3:S söndagsfilm i söndags...
5. Vem ringde du senast? Vännen O som just nu befinner sig i mediestormens öga
6. Ditt senaste sms och till vem? Ett imponerat essemess till O
7. Vad är helgens planer? Bara njuta och vila och ta det lugnt i solen.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa, palla essemessa...
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta sedan 30 år i sommar.
10. När såg du senast din mamma? Idag på IKEA.
11. Vilken ögonfärg har du? Blandade och olika på båda ögonen.
12. När vaknade du idag? Klockan sex, gick upp och kissade och somnade sedan om till 7 då jag läste ut en bok och sedan gick upp och kokade te.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, faktiskt. Mannen kom hem med en frusen kattunge i december 2001 som dog i vår vård efter flaskmatning, dropp och vistelse i min behå i en dryg vecka.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma!
15. Vilken plats föredrar du minst? Just nu är det faktiskt jobbet.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett vackert hem med Mannen och kanske tre barn. En hund också och det smärtar mig att det förmodligen inte är den hunden som värmer mina fötter i denna stund.
17. Vad skrämde dig som barn? Läskiga gubbar
18. Vad fick dig att skratta senast? Emil Jensen
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nä, men jag har inte särskilt många och de jag äger ligger nedpackade i källarförrådet
20. Har du stationär eller bärbar dator? En stationär plus Mannens bärbara
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Helst utan
22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre, en stor under huvudet och en på vardera sida om mig som magen kan vila på.
23. Hur många landskap har du bott i? Två
24. Har du någon gång spytt på någon? Nej, inte som vuxen
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota, och har kört utan strumpor flera aprildagar nu...
26. Är du social? Översocial
27. Vilken är din favoritglass? Vanilj, viol, lakrits och polka
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa ett hem eller betala studielån
29. Tycker du om kinamat? Jajemän
30. Tycker du om kaffe? Nej, möjligtvis en latte med mycket socker
31. Vad dricker du till frukost? Te och juice
32. Sover du på någon särskild sida? Gillar ju att sova på mage, men det kan jag inte just nu så jag får väl säga högersidan
33. Kan du spela poker? Nä
34. Tycker du om att mysa? Jaa!
35. Är du en beroendemänniska? Nja... tveksamt.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, två kollegor och en vän till min mamma.
37. Vill du ha barn? Ja, gärna snarast!
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, tyska, lite franska konversationsfraser och så rövarspråket!
39. Har du någonsin åkt ambulans? Näpp.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Fika och kläder
42. Äger du dyra smycken? Ja, lite släktklenoder till okänt värde som säkert är dyrbara och så vigselringen då, förlovningsringen var inte överdrivet dyr.
43. Har du någon gång testat narkotika? Aldrig!
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Vindruvor
45. Vem är den roligaste människan du känner? Skrattar mycket med flera av mina vänner...
46. Välj ett ärr på din kropp? Blindtarmsärret
47. Vad har du för ringsignal? Amelie från Montmartre
48. Har du kvar något klädesplagg från när du var liten? Ja, mina första bland annat som mitt barn snart får ha på sig...
49. Flirtar du mycket? Nä...
50. Vart togs din profilbild? Vilken då?
51. Kan du byta olja på bilen? Ja, men man ska inte byta om man inte är säker på vilken olja som är i, man ska fylla på samma.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej! Only parkeringsböter twice.
53. Vilken var den senaste bok du läste? I morse innan jag klev upp läste jag ut "Eremitkräftorna" av Anne B. Ragde
54. Läser du dagstidningen? Every morning!
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Inte veckotidning med månadsmagasin.
56. Dansar du i bilen? Om jag kan...
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En adress till Mannens syster
59. När var du i kyrkan senast? Minns ej
60. Vilka personer utmanar du: Bokmalen och Fröken K
Världsbokdagen
Idag är jag lite kär i Emil Jensen!
Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
Låter ni blir finns ingen annan där som gör det.
Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.
Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.
Det kan bero på att jag och många av skolans elever satt fångna i en timmes underbar ord- och tonström som avslutades med stående ovationer och mycket kärlek. Han önskade min mage lycka till...
onsdag 22 april 2009
TAW 2
Jag kommer in i Tomas Andersson Wij-perioder ibland. Nu är det en sådan period. Och jag älskarälskar "Tommy och hans mamma". Jag får nog hålla TAW i handen på förlossningen, med mig tar jag också Sophie Zelmani och några till. Vilka tycker ni ska få följa med?
Den här doften av kastanj och gräs
Pizzerian och grusvägsdammet
Dom här svala 50-talshusen
Och alla bänkar där ingen nykter människa sitter
Jag är tillbaka där det började en gång
Det var i ett annat liv, känns det som
Samma ljud när tunnelbanan stannar
Samma människa, ändå en helt annan
Och där ovanför Tobak&Spel
Bodde Tommy och hans mamma
Hon var den vackraste mamma jag sett
Hon hade smink och inget hår under armarna
Och hon spelade Rod Stewart för oss
Och lät oss smaka cigaretter
Och männen som kom och gick där
Jag minns hur de vek med blicken
Det var en Aspudden-sommar
Barndomens allra sista sommar
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs
Vi rusade framåt genom tunnlarna
Framåt
Och en sak har jag lärt mig
Livet är inte ute efter mig
Och en sak har jag fattat äntligen
Livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
Det kan jag acceptera
Och det jag kan acceptera
Det är redan förändrat
Deras kylskåp som brummade
Expressens korsord och fotboll vid tre
Det fanns en tystnad mellan husen här
Som jag aldrig riktigt kunde leva med
Jag minns en Aspudden-sommar
Jag minns skarpt ljus mot gula fasader
Och att jag redan var på väg mot något annat
Jag minns ett regn över tomma gator
Tommy, hör du mig?
Tommys mamma, hör du mig?
Tommy, hör du mig?
Tommys mamma, hör du mig?
Ja det var länge sen tanken föddes
Att alla ska ha samma chans
Och vi stiftade nya lagar
Tills fattigdomen inte fanns
Ändå sitter vi runt bordet
Dukat med allt det bästa i världen
Och några tar vad dom vill ha, medan andra
Inte förmår att lyfta armen
Den här doften av kastanj och gräs
Pizzerian och grusvägsdammet
Dom här svala 50-talshusen
Och alla bänkar där ingen nykter människa sitter
Jag är tillbaka där det började en gång
Det var i ett annat liv, känns det som
Samma ljud när tunnelbanan stannar
Samma människa, ändå en helt annan
Och där ovanför Tobak&Spel
Bodde Tommy och hans mamma
Hon var den vackraste mamma jag sett
Hon hade smink och inget hår under armarna
Och hon spelade Rod Stewart för oss
Och lät oss smaka cigaretter
Och männen som kom och gick där
Jag minns hur de vek med blicken
Det var en Aspudden-sommar
Barndomens allra sista sommar
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs
Vi rusade framåt genom tunnlarna
Framåt
Och en sak har jag lärt mig
Livet är inte ute efter mig
Och en sak har jag fattat äntligen
Livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
Det kan jag acceptera
Och det jag kan acceptera
Det är redan förändrat
Deras kylskåp som brummade
Expressens korsord och fotboll vid tre
Det fanns en tystnad mellan husen här
Som jag aldrig riktigt kunde leva med
Jag minns en Aspudden-sommar
Jag minns skarpt ljus mot gula fasader
Och att jag redan var på väg mot något annat
Jag minns ett regn över tomma gator
Tommy, hör du mig?
Tommys mamma, hör du mig?
Tommy, hör du mig?
Tommys mamma, hör du mig?
Ja det var länge sen tanken föddes
Att alla ska ha samma chans
Och vi stiftade nya lagar
Tills fattigdomen inte fanns
Ändå sitter vi runt bordet
Dukat med allt det bästa i världen
Och några tar vad dom vill ha, medan andra
Inte förmår att lyfta armen
tisdag 21 april 2009
TAW
Tänk hur mycket fantastiskare en låt kan bli om Tomas Andersson Wij sjunger den istället för Carola.
Du finns i varje andetag
I varje steg
Som himlen bär en evighet.. åh...
Tiden den står stilla när
Vi rör vid varann
Mitt hjärta det brinner
När kärlek vinner
En evighet
En kort sekund
När vi blir ett
Med tid och rum
Ett ögonblick
Oändlighet
Långt bortom allt
I evighet
Jag ska alltid stanna här
För här är jag fri
Du är den värld jag lever i ...åh...
Ingenting kan stoppa mig
Det blåser en vind
I hjärtan som brinner
När kärlek vinner
En evighet
En kort sekund
När vi blir ett
Med tid och rum
Ett ögonblick
Oändlighet
Långt bortom allt
I evighet
lördag 18 april 2009
Utmaning
Följande utmaning hittade jag hos Heja Abbe...
Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)
Välj artist: Kent - och den fantastiske Jocke Berg
Är du kvinna eller man?: Generation ex
Beskriv dig själv: Livrädd med stil
Vad tycker du om dig själv?: Pärlor
Beskriv var du bor för tillfället: Sverige
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Berlin
Favoritfärdmedel: Elefanter
Din bästa vän är: Beskyddaren
Din favoritfärg är: Blåjeans
Hur är vädret?: Celsius
Favorittid på dagen: 10 minuter (för mig själv)
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Vi mot världen
Vad är livet för dig?: Kärleken väntar
Det bästa rådet du kan ge?: Stanna hos mig
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Ellen
Favoritmat: Kräm
Dagens tanke: Vi kan väl vänta tills imorgon
Hur skulle du vilja dö?: En himmelsk drog
Din själs nuvarande tillstånd: Längtan skala 3:1
Felen du kan leva med: Järnspöken
Ditt motto: Våga vara rädd
Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)
Välj artist: Kent - och den fantastiske Jocke Berg
Är du kvinna eller man?: Generation ex
Beskriv dig själv: Livrädd med stil
Vad tycker du om dig själv?: Pärlor
Beskriv var du bor för tillfället: Sverige
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Berlin
Favoritfärdmedel: Elefanter
Din bästa vän är: Beskyddaren
Din favoritfärg är: Blåjeans
Hur är vädret?: Celsius
Favorittid på dagen: 10 minuter (för mig själv)
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Vi mot världen
Vad är livet för dig?: Kärleken väntar
Det bästa rådet du kan ge?: Stanna hos mig
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Ellen
Favoritmat: Kräm
Dagens tanke: Vi kan väl vänta tills imorgon
Hur skulle du vilja dö?: En himmelsk drog
Din själs nuvarande tillstånd: Längtan skala 3:1
Felen du kan leva med: Järnspöken
Ditt motto: Våga vara rädd
onsdag 15 april 2009
Min mormor
Hittade en gammal text från december 2006 om min finaste finmormor.
Det är härifrån jag kommer! Ur denna mormor, ur denna trakt. Det är namnen Nederluleå, Brändön, Svartöstaden, Gammelstad, Lulsundet, Lulviken, det är ur detta jag är sprungen. Det är här min mamma är född, det är här mitt liv egentligen började. Fast för längesen! Innan jag fanns!
Det är från kvinnan som står vid spisen med ett knyckligt gammalt hushållspapper i sin hand, med knotiga pekfingrar och rufsigt grått hår jag kommer!
"Jag kommer ur detta" tänker jag när jag tittar på på tv med en glömsk 85-årig mormor som skrattar och dricker Harveys Bristol cream ur ett litet glas... hennes man, min morfar, var nykterist hela livet. Nu kan hon dricka sherry!
Hon har frågat samma frågor om tider, pengar och nycklar minst hundra gånger under dagen. Ändå är hon sig mer lik än någonsin. Hon löser korsord och säger om och om igen hur bra hon har det! Hon frågar om Fuglesangs rymdresa och hon skrattar år nobelpristagarnas tacktal. Hon ojar sig och hon njuter. Hon är mormor igen! Mer än på länge! Hon är flickan från Kiruna som förlorade sina föräldrar för tidigt och som träffade en man med en stor familj. En kvinna ur arbetarklass med folkhemsideal och Dostojevskij och Gorkij i bokhyllan. Det är kvinnan ur arbetarklassen som nu lyssnar på Pavarotti och älskar Italien. Det är kvinnan som gett sitt liv för sina tre barn och arbetet som kontorist på Järnverket. Kvinnan som gett oss sitt liv.
Mamma och mormor har samma dåliga andedräkt. Den luktar likadant. Och jag har samma dåliga tålamod för tråkiga saker som mormor och kan orka precis hur mycket som helst när de är roligt, men tappa all energi när det är tråkigt. Precis som mormor. Och jag tänker på en diskussion jag haft med vännen K några veckor tidigare. Om vad som är arv och miljö. och jag - den stora socialkonstruktivisten - får erkänna för mig själv (och för K senare på telefon) att det är klart att det finns ett arv. Allt är inte bara miljö. Mormor är ju mitt ursprung! Jag är hon!
Att träffa sin släkt så pass sällan som jag gör (har i.o.f.s. räknat ut att det faktiskt är sju gånger de senaste nio åren) så är det lätt att betrakta på avstånd och lägga ett klassperspektiv på alltihop och samtidigt då så inbegrips ju jag själv i min analys.
Jag är ju en del av detta.
Jag har mitt klassursprung här, samtidigt som jag kan känna mig främmande. Jag är något annat också och på sätt och vis hör jag inte hemma någonstans. Jag har inte pengarna, men jag har smaken, jag har inte haft de möjligheterna, men jag har språket, förutsättningarna, inställningen och nycklarna till dit. Jag kan känna mig lika obekväm vid middagsbordet där alla kastar i sig maten och inte väntar tills alla har fått, som vid bordet där man skålar enligt reglerna. Jag är fel och rätt. Jag är rätt och fel. Jag är både och och inget.
Ett ben i arbetarklass och ett ben i övre medelklass gör mig till den sociala kameleont jag är. Jag hör hemma överallt och ingenstans och jag vet att jag till slut blir min egen.
Nu har jag städat och bakat, handlat och rensat. Slängt och pyntat. Mormor har frysen full med lussekatter, en julstjärna på bordet och nio färre telefonkataloger i sin telefonbyrå. Jag har slängt burkar med och utan lock. Flera år gamla nummer av Icakuriren, trasiga nylonstrumpbyxor, drivor med reklam och gamla flaskor.
Hemma hos mormor är det rent, fint, städat och fixat. Och när jag går där med dammsugaren i min hand tänker jag att det är konstigt att två söner (mina morbröder) som sköter räkningar och handling uppenbarligen inte ser allt det där som jag och mamma ser. Att mormors hår behöver klippas, att hon behöver nya vinterstövlar, att skåp och lådor är fullproppade med skräp som bara en glömsk 85-åring kan åstadkomma. Hon är en liten hamster. Och därför måste man hålla efter det.
Arv och miljö.
Arvet gör oss alla till små hamstrar på ålderns höst. Det är bäst att spara inför sämre tider. Därför sparar jag trasiga strumpor med hål i och telefonkataloger från 1997. Därför sparar jag alla plastburkar som jag får tag i och små literpåsar med smulor i.
Miljön är det som gör att mina söner inte ser att det är omsorg som behövs. Att det inte bara är det konkret praktiska med banken och Ica. Utan sådant som att klippa håret och hjälp att inte använda samma kläder, varje dag, hundra gånger om även om de tvättas. Hjälp att inte äta gammal mat som jag sparat i konstiga burkar och skålar i mitt kylskåp. Det ser min dotter och min dotterdotter. Kvinnor och män, fostrade av kvinnor och män fostrar kvinnor och män.
Jag skrattar åt mormors reaktion efter sin klippning, "inte visste du att jag var såhär snygg egentligen" och sedan säger hon med en stor spjuveraktig glimt i ögat "man kan inte göra änglar av apor". Älskade mormor! Jag är du!
Det är härifrån jag kommer! Ur denna mormor, ur denna trakt. Det är namnen Nederluleå, Brändön, Svartöstaden, Gammelstad, Lulsundet, Lulviken, det är ur detta jag är sprungen. Det är här min mamma är född, det är här mitt liv egentligen började. Fast för längesen! Innan jag fanns!
Det är från kvinnan som står vid spisen med ett knyckligt gammalt hushållspapper i sin hand, med knotiga pekfingrar och rufsigt grått hår jag kommer!
"Jag kommer ur detta" tänker jag när jag tittar på på tv med en glömsk 85-årig mormor som skrattar och dricker Harveys Bristol cream ur ett litet glas... hennes man, min morfar, var nykterist hela livet. Nu kan hon dricka sherry!
Hon har frågat samma frågor om tider, pengar och nycklar minst hundra gånger under dagen. Ändå är hon sig mer lik än någonsin. Hon löser korsord och säger om och om igen hur bra hon har det! Hon frågar om Fuglesangs rymdresa och hon skrattar år nobelpristagarnas tacktal. Hon ojar sig och hon njuter. Hon är mormor igen! Mer än på länge! Hon är flickan från Kiruna som förlorade sina föräldrar för tidigt och som träffade en man med en stor familj. En kvinna ur arbetarklass med folkhemsideal och Dostojevskij och Gorkij i bokhyllan. Det är kvinnan ur arbetarklassen som nu lyssnar på Pavarotti och älskar Italien. Det är kvinnan som gett sitt liv för sina tre barn och arbetet som kontorist på Järnverket. Kvinnan som gett oss sitt liv.
Mamma och mormor har samma dåliga andedräkt. Den luktar likadant. Och jag har samma dåliga tålamod för tråkiga saker som mormor och kan orka precis hur mycket som helst när de är roligt, men tappa all energi när det är tråkigt. Precis som mormor. Och jag tänker på en diskussion jag haft med vännen K några veckor tidigare. Om vad som är arv och miljö. och jag - den stora socialkonstruktivisten - får erkänna för mig själv (och för K senare på telefon) att det är klart att det finns ett arv. Allt är inte bara miljö. Mormor är ju mitt ursprung! Jag är hon!
Att träffa sin släkt så pass sällan som jag gör (har i.o.f.s. räknat ut att det faktiskt är sju gånger de senaste nio åren) så är det lätt att betrakta på avstånd och lägga ett klassperspektiv på alltihop och samtidigt då så inbegrips ju jag själv i min analys.
Jag är ju en del av detta.
Jag har mitt klassursprung här, samtidigt som jag kan känna mig främmande. Jag är något annat också och på sätt och vis hör jag inte hemma någonstans. Jag har inte pengarna, men jag har smaken, jag har inte haft de möjligheterna, men jag har språket, förutsättningarna, inställningen och nycklarna till dit. Jag kan känna mig lika obekväm vid middagsbordet där alla kastar i sig maten och inte väntar tills alla har fått, som vid bordet där man skålar enligt reglerna. Jag är fel och rätt. Jag är rätt och fel. Jag är både och och inget.
Ett ben i arbetarklass och ett ben i övre medelklass gör mig till den sociala kameleont jag är. Jag hör hemma överallt och ingenstans och jag vet att jag till slut blir min egen.
Nu har jag städat och bakat, handlat och rensat. Slängt och pyntat. Mormor har frysen full med lussekatter, en julstjärna på bordet och nio färre telefonkataloger i sin telefonbyrå. Jag har slängt burkar med och utan lock. Flera år gamla nummer av Icakuriren, trasiga nylonstrumpbyxor, drivor med reklam och gamla flaskor.
Hemma hos mormor är det rent, fint, städat och fixat. Och när jag går där med dammsugaren i min hand tänker jag att det är konstigt att två söner (mina morbröder) som sköter räkningar och handling uppenbarligen inte ser allt det där som jag och mamma ser. Att mormors hår behöver klippas, att hon behöver nya vinterstövlar, att skåp och lådor är fullproppade med skräp som bara en glömsk 85-åring kan åstadkomma. Hon är en liten hamster. Och därför måste man hålla efter det.
Arv och miljö.
Arvet gör oss alla till små hamstrar på ålderns höst. Det är bäst att spara inför sämre tider. Därför sparar jag trasiga strumpor med hål i och telefonkataloger från 1997. Därför sparar jag alla plastburkar som jag får tag i och små literpåsar med smulor i.
Miljön är det som gör att mina söner inte ser att det är omsorg som behövs. Att det inte bara är det konkret praktiska med banken och Ica. Utan sådant som att klippa håret och hjälp att inte använda samma kläder, varje dag, hundra gånger om även om de tvättas. Hjälp att inte äta gammal mat som jag sparat i konstiga burkar och skålar i mitt kylskåp. Det ser min dotter och min dotterdotter. Kvinnor och män, fostrade av kvinnor och män fostrar kvinnor och män.
Jag skrattar åt mormors reaktion efter sin klippning, "inte visste du att jag var såhär snygg egentligen" och sedan säger hon med en stor spjuveraktig glimt i ögat "man kan inte göra änglar av apor". Älskade mormor! Jag är du!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
