Det är någon som fattas.

När jag nattade treåringen ikväll tittade han plötsligt på mig med allvarsam blick och darrande underläpp.

- Mamma, är du orolig?

- Orolig för vad? Är du orolig?

- Ja, orolig för att Herr Hund är skadad.

- Men älskling, Herr Hund är ju i himlen (Här brister det för mig och jag börjar gråta.)

- Är du ledsen mamma? Varför är du ledsen?

Jag berättar att Herr Hund är död. Att han inte är sjuk längre och inte behöver ha ont.

-Mamma, då kan han ju komma hem till vårt hus igen!

Om det vore så enkelt. Och jag önskar verkligen att det vore det! Älskade barn! Det är klart att döden är obegriplig när man är tre år.

Sorgen är stor. Jag saknar honom varje stund. Det är så tomt I köket, under matbordet, där hans korg stod. Jag hör honom. Jag känner honom. Jag förväntar mig att se honom. Han fattas oss!

Medieåret 2015

Jag gör en Jenny och summerar mediekonsumtionen under 2015. Fina Jenny som genom sin Facebook-klubb fått igång min skönlitteraturläsning rejält under hösten. Kloka Jenny som är smartare än de flesta, summerar vanligtvis månadsvis, och nu årsvis, och för mig får det bli en årslista. Förutom sociala medier och nyhetskonsumtion så går ju ändå rätt mycket fritid, som jag inte har, till det jag älskar att spendera fritiden på, nämligen:

Musik
Jag köpte nog inte ett album under hela året, men eftersom jag lägger upp årsspellistor på Spotify är det så enkelt att följa mitt musikår. Här följer några av låtarna som för alltid kommer att påminna mig om 2015.

Susanne Sundfør ("Delirious" och "Fade away")
Zhala ("I'm in love"och "Slippin' around")
M83 ("Midnight city")
Jonathan Johansson (många olika låtar)
Joel Alme ("Backa tiden" och "Våran sort" m.fl. bjöds av min kompis Lisa på en middagsspelning med Joel i maj som var så himla bra och avsnittet där Joel var med i "Jills veranda" var så fint!)
Amason ("Älgen" och "Duvan")
Beatrice Eli ("Moment of Clarity")
Amadou & Mariam ("Dans Ce Monde Trouble", gammal favorit som vi lyssnade på hela sommaren)
Silvana Imam ("Tänd alla ljus" och "I min zon")
CHRVCHES ("Leave a trace")
Bianca och Tiffany - att uppleva "Slå pattarna i taket" på scen var ett av årets mest euforiska ögonblick och ledde till att jag nonstoplyssnade på olika låtar som "Fatta din position" och "Nu är det slut".
Uje Brandelius "Här kommer livet (Och du fattar ingenting)" (Kanske finaste videon!?! Sonen till vänster i bild signerade ett Doktor Kosmos-album med en döskallehuvudfoting en gång för mer än 10 år sedan)
och så Marit Bergmans "Dra åt helvete"

Böcker
Jag har nog mest plöjt facklitteratur av sociologisk, pedagogisk och didaktisk sort. De två romaner som jag uppskattat mest är nog Fridolins "Min morfar skrev inga memoarer" och Jessica Schiefauers
"Hundarna kommer". Just nu läser jag någon engelsk relationsroman om en familjehemlighet som jag inte vet vad den handlar om, återkommer i frågan. Jag borde verkligen läsa mycket, mycket mer.

Teveprogram
Vi blev med Netfix och det är så vi, parallellt med SVT Play, konsumerat mest teve tror jag. Några program har vi kanske passat på vanliga teven i veckorna förutom nyhetssändningarna och allt vi ser på Barnkanalen. Jag kollar ikapp mycket när jag lagar mat och så har jag exempelvis lyckats se hela "Morgans mission" och Soran Ismails "Absolut svensk". Året inleddes med fortsatt Homelandtittande om jag minns rätt. Hela våren var en väntan på tredje säsongen av OINTB. Hösten dominerades av tredje säsongen av "Bron"parallellt med femte säsongen av "Homeland". Jag följde även fyrans kriminaldrama "Modus" som inte var särskilt bra, missade upplösningen p.g.a. något barns mardröm och har inte ens kollat den på play, trots att jag sett varenda avsnitt. "Så mycket bättre" som varit en årlig favorit lockade inte så mycket faktiskt. Jag gillade Miriam Bryants tolkningar och ni som läst mina inlägg vet att Strömstedt väckte något i mig då och då, men det var annars så platt. Varje torsdag kväll fikade jag och Mannen framför "Hela Sverige bakar", haha, lite ovanligt för att vara oss, men det var så mysigt. Avslutade året med "River" på Netflix, med en sjukt bra Skarsgård i huvudrollen.  Och tredje säsongen av "Fröken Frimans krig" som är så sjukt bra och viktig!! Och så norska "Frikjent" och "Mammon", så bra!

Poddar                                        
Jag är storkonsument av SR-appen och poddar såklart ex. sommar- och vinterpratare, men älskar nog P1- och P3- dokumentärerna mest.

Årets bästa har varit:
"Mordbränderna på Öland"
"Kjell, 62: försvunnen" (Gjord av en barndomsväns storasyster)
"Mordet på Therese Rojo"
"Hagamannen"
"Mordet på John Hron"

Årets bästa sommarpratare av de jag hörde:
Kristina Sandberg
Daniel Poohl
Sanna Lundell
Zara Larsson

Jag är en riktig sucker för autentiska kriminaldraman i SR:s tappning. Annars har jag lyssnat på "Staden", "Värvet", "Barnens pod" med Farzad Farzaneh i sällskap av barnen såklart, "Wollin & Wollin", "Skolsverige" och "Spår" om exempelvis Kalamarksmordet och en massa annat som jag glömt nu. SR:s dokumentärer vinner med hästlängder!

15. Romankaraktär jag vill bjuda på middag

Jag tänker alltifrån Lisbeth Salander till Hermione, eller kanske Kristina från Korpamoen.

14. Bästa platsen att läsa på

Stranden, fast nej, då får man ofta ont i ryggen eller armarna. Ett tågsäte, när man vet att man får läsa ostört i flera timmar. I badet kanske, men då fryser man alltid om armar och händer, och så måste man doppa dem och så blir sidorna blöta om man inte har en handduk nära och sedan blir badet kallt. Jag säger: sängen!

13. En bok som gör mig arg

Jag kan inte komma på en enda bok som gör mig arg. Möjligen att det finns händelser i böcker som förargar mig, eller karaktärer som väcker min ilska. Arg, nej. Jag kanske kan sträcka mig till att jag är trött på en del elevers fäbless för en del böcker som varken utvecklar deras tanke eller språk, men arg, nej, hellre att de läser det än inget.

12. En rolig bok

Jag tänker direkt på Eric Ericsons "Brev till samhället". Jag fnissar fortfarande högt när jag läser i den nu efter många år. Oslagbar i undervisningen om vi sysslar med kreativt skrivande.

11. Den här läser jag i jul

Hoppas jag...

10. Den bok jag läst flest gånger

Den bok jag läst flest gånger är garanterat en barnbok. Summerar jag det här året så är det jämnt skägg mellan:

1) Gruffalon

2) Lill-Gruffalon

3) Herr Pinneman

Alla av Julia Donaldson, i svensk översättning av Lennart Hellsing. Kärleken uppstod genom en jullovsfilm storebror såg i lillebrors ålder. Kärleken har hållit i sig och odlas främst av lillebror just nu. Han kan Hellsingrimmen utantill om man tjuvlyssnar på honom, att han fyller i när man läser, det är en självklarhet. 

9. En bok jag ville aldrig skulle ta slut

Åh! Jag minns den stora läsupplevelsen med "Tillsammans är man mindre ensam". Jag läste långsammare och långsammare bara för att få boken att räcka längre. Helt ljuvlig bok!

8: Bästa boken i år

Det är ju alltid svårt att summera, för en glömmer ju så lätt. Jag säger ändå "Min morfar skrev inga romaner" av Gustav Fridolin. Vacker, ömsint, viktig och angelägen. Med ett vackert, hoppfullt, inspirerande slut.

7. THE book jag tar med till en öde ö

Ja, alltså detta är ju en klurig en. Ska jag ta med en tjock bok jag vet är bra, eller ett oprövat kort. Jag kanske skulle ge mig på typ "Mästaren och Margarita" som jag aldrig lyckats fixa. Ge mig gärna tips!

6. En bok som gör mig glad

Böcker gör mig över huvud taget glad. Och de gör mig glad av olika anledningar. Det är ju inte så att det krävs att jag måste skratta. Snarare så att jag blir glad när en har en sådan där upplevelse så att boken är svår att lägga ifrån sig. Lättsmälta, lättuggade böcker som är underhållande för stunden kan också göra mig glad. Så jag säger: valfri bok ur "Bärserien":

5. En svår bok

En bok som jag älskade, men som var svår för att den krävde så mycket tankekraft är Martina Lowdéns "Allt" i dagboksform fullsmockad med tankar, citat och språkliga krumbukter som är helt fantastiska. Men den går inte att läsa snabbt, som jag är van, för den kräver så mycket eftertanke. Som om man kan smaka på nästan en mening i taget. Den är inte svår i negativ mening, den kräver bara sin eftertänksamma läsare.

P.S Var har Martina Lowdén tagit vägen förresten?

4. En bok som betytt mycket

Jag tänker på Vibeke Olssons "Molnfri bombnatt" som kom ut mitt under det främlingsfientliga 90-talet, någonstans där mitt samhällsintresse tog fart. Jag borde nog läsa om det tummade exemplar jag har, för att se om boken är lika bra som jag minns den.

OCH! Harregud Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit såklart!!

3. En bok jag aldrig läst ut

Jag erkänner. Jag läste aldrig ut Kjell Westös "Hägring 38". Jag vet inte varför. Den var väldigt bra och jag tycker Westös språk är så fint. Ändå kom livet emellan och efter för många omlån på biblan lämnade jag tillbaka den utan att ha läst ut den. Det får bli en annan gång.

2. En bok som är bättre än filmen

Vad är det för rubrik? Är inte alla böcker bättre än filmerna? Jag är nog en sådan som är av den uppfattningen och jag kan nämna många böcker som är det. Klart bättre än filmerna alltså. Det betyder inte att det är en upplevelse och kan vara roligt att se en filmatisering, men den är aldrig bättre än boken. Huvudets inre filmatisering är alltid bättre än någon annans filmatisering.

Till exempel:
Kejsarn av Portugallien -Selma Lagerlöf
Hungerspelen - Suzanne Collins
En dag - David Nicholls
Millenium-trilogin - Stieg Larsson
Ett öga rött -Jonas Hassen Khemiri
Svinalängorna - Susanna Alakoski

Oj! Nu blev det inte en bok som är bättre, utan fler, som alltid. Jag kan aldrig följa en instruktion. Det är mina elever också dåliga på, när de typ jämför en film och en roman.

1. Just nu läser jag

Faktiskt ingenting. Jag har just slukat tre ungdomsböcker, Onekligens "Djupa ro", Mats Strandbergs "Färjan" och årets Augustprisvinnare Jessica Schiefauers "Hundarna kommer" detta parallellt med preggokoma om kvällarna, 80% arbete och 50% studier. Jag är imponerad. Men nu har jag en liten läspaus. Antagligen fram till jullovet om ungefär två veckor. Tills dess ska jag nämligen rätta 104 elevtexter och prestera två statistikinlämningar. Jag antar att mina kvällar kommer att vara fyllda.

Bokutmaning

Sorg och saknad.

Jag förväntar mig att du möter mig innanför dörren.
Jag hör dig komma över golven.
Jag sparar sista biten av frukostmackan till dig.
Jag försöker värma mina fötter på en kropp som inte är där.
Jag går ned för trappan och väntar mig din viftande svans i korgen.
Jag kom hem från en fest vid midnatt och tänkte att du är den enda som är uppe och väntar på mig.
Jag tänker fler gånger om dagen att vi ska gå ut. Att jag ska ge dig mat.

Men du är inte här.

Lilla steg upp lördag morgon och konstaterade - Vi måste ha en hund! Vi har ingen hund. Kommer inte ha någon hund. Och för första gången på femton år måste jag lära mig att leva utan. Vad är vi för familj utan en hund? Vad är det här för hem utan en hund?

Dygnet efter att du somnade in, somnade även barnens gammelmormor och gammelmorfars hund in. Hunden barnen föreslog att vi skulle låna och ha istället. Nu finns han inte heller mer. Så konstigt det är. Det sker ofta samtidigt.

Han fattas oss.

När tiden rinner ut...

Jag tänker hela tiden på hur många timmar det är kvar. Att nu gör vi det här för sista gången. Nu gör vi det där för sista gången. Och hur lyckligt ovetandes han är. Han gör som han alltid gör. Kissar förstrött i trädgården klockan 06, slinker in och värmer sig och oss  under köksbordet. Väntar på frukost. Rullar ihop sig till en kanelbulle i sin korg medan vi stressar med morgonbestyren. Tittar uppmuntrande och förvirrande på barnen som rusar förbi, hit och dit. Väntar tålmodigt på morgonpromenad och utfodring.

Livet kommer fortsätta utan honom, men det kommer inte vara samma sak. Tomrummet kommer vara oändligt och så fysiskt påtagligt. Hans självklara, stora, varma mjuka kropp hans uppfordrande nosbuffande och eviga utstirrande vid varje måltid. Hur han förväntansfullt varje gång vi dukar ut tror att det finns något till honom i hans skål. Hur han snarkar ljudligt i sin korg. Hans stora huvud i trappfönstret när han hör våra röster komma hem. Hans eviga vattendroppspill som lämnat fläckar på varenda trappsteg hela vägen upp till övervåningen. Hans hullingförsedda pälsstrån i oöppnade Bregottpaket. Jag kommer att sakna dem!

Det är så sorgligt.

Jag tänker så mycket, och väger hit och dit. Ena sekunden är jag säker, nästa känns det som att bli puttad utför en avgrund. Det är mindre än 24 timmar kvar.

En stjärna vid namn Herr Hund

Efter tre Trollmor, två Vargasången och två Videung somnade han utan sina nappar. Vår lilla mästerförhandlare! "Bara en liten napp, snälla". Vi får se hur många kvällar det tar. Han är i alla fall övertygad om att jultomten kommer med en trumpet eftersom jultomtens bebis får alla hans nappar. Idag var det julkalender och då var det nappslut, så var det bestämt. Fler kvällar innan har han provat att säga att han slutat, men så har längtet blivit för stort. Idag var det i alla fall dags. Så grymt att ta ifrån honom det absolut mysigaste han vet, hans bästabästa. Undrar hur det ser ut inne i hans lilla treåringshuvud? Hur känns det för honom, inuti?

På fredag får Herr Hund åka till hundhimlen. Om vi mäktar med att stå fast vid tiden vi har bokat. Harregud, jag förstår inte hur det här ska gå. Hur ska vi klara det här? Vilka ska vi som familj och flock vara utan honom? Hur ska våra barn som haft honom som storebror hela sina liv uppleva det här? Vi pratar, gråter och förklarar. Barnen tittar storögt och pussar honom i pälsen. Vad gör hundarna i hundhimlen?

Vi vet inte om vi gör rätt. Kanske kan han leva ett halvår till, kanske ett helt år till, eller en vecka, eller en månad, men jag vägrar låta honom uppleva ett sådant där anfall en gång till ensam och eftersom den risken finns har vi ju egentligen inget alternativ även om det känns som han får gå i förtid, så är det ändå för hans skull. Han får somna in medan han fortfarande mår okej, innan smärtor och krämpor tagit över helt. Och det känns förfärligt!! Jag gråter flera gånger om dagen, på natten, på jobbet och salta tårar droppar ned på mage. Vi kommer att läsa "En stjärna vid namn Ajax" så många gånger nu, en storartad skildring av relationen mellan barn och hund, skriven av Ulf Stark, illustrerad av Stina Wirsén, den kunde lika gärna handlat om Herr Hund och Stora både till bild och ord.

En dag när hunden Ajax var sju fick han en pojke som hette Johan. En som skrek! Tills han fick syn på hunden. Då log han! Sen är de oskiljaktiga. De upptäcker världen tillsammans. Det finns så mycket skor och strumpor och utanför finns gräs, hus och en häst.

Det första ordet som Johan lär sig är inte lampa, blomma, mamma eller pappa, utan VOV. Varje gång pojken gråter så slickar Ajax honom tills han skrattar igen och på natten ser de stjärnorna som är många fler än alla strumpor i hela världen.

För varje dag blir Johan äldre, och det blir Ajax också. En dag när Johan är sju år vill Ajax inte vakna mer. Han har drömt sig till himlen säger mamma. Där får han leka och äta himlamat. 

På kvällen när alla har somnat tar Johan hästen och rider till himlen till en stjärna vid namn Ajax en av de minsta med liksom en nos i mitten. Den vill han ta med. Men en stjärna får man inte ta med säger ALLTET för då blir det alldeles tomt och svart men stjärnans skugga går bra att ta med men bara om han kan svara på den svåraste frågan av alla. Johan kan förstås svaret för det har han och Ajax lärt sig för länge sen och stjärnskuggan kommer med hem.