Eyo

För en vecka sedan fick jag inleda lektionen med att prata om mordet på Einár. Mina mestadels vita, medelklassungar i småstaden kunde plötsligt relatera till offret för gängvåldet. Vi pratade om det. Varför vi känner oss mer drabbade när någon skjuts i Hammarby sjöstad, som har samma hudfärg som majoriteten av oss i klassrummet. Men ingen gråter med mammorna på Järvafältet. De var så ledsna. Så många ledsna ungdomar. 

I våras fick jag prata om kidnappingen och konflikterna mellan Yasin, Haval och Einár. Det är sådant man får göra oavsett ämne man undervisar i, när man har örat mot marken kidsen går på.

Jag är så otroligt kluven till gangsterrapen. Inte kluven till det förfärliga i hur den uppmanar till kriminalitet, drogliberalism och den extremt toxiska maskuliniteten, det är ju helsjukt. Den extremt toxiska manligheten. Det osmakliga nyrika ekonomiska kapitalet som har sådan osannolik status. Det besjungna våldskapitalet. Och det finns det väl ingen vettig människa som inte tycker är helsjukt?! Men moralpaniken som säger att ungdomarna blir kriminella av att lyssna måste sättas i perspektiv. Min morfar tyckte att Beatles var helläskiga, folk tyckte ju Elvis var sinnessjuk som vickade på höfterna och för att inte tala om bluesmusikerna Fredrik Strage skriver om som uppträdde i fängelsekläder och omskrevs som "here to do a few tunes between homicides". Vi har ju i alla tider förfasat oss över ungdomskultur. Den har under andra tidsepoker också ansetts destruktiv, sexuell, våldsbejakande eller rent av livsfarlig. Men den har inte gått att förbjuda. Men visst när Alex Ceesay på bästa sändningstid ges utrymme med sin låt där han sjunger "Mitt i trafik du blir av med ditt liv. bre, vi skiter totalt i om ditt barn finns i bilen". Då vänder det sig i min mage. Ceesay menar dessutom att det var gangsterrapen som ledde honom in i kriminaliteten och han säger att förvirrande ungdomar på glid riskerar att ledas in i kriminaliteten som romantiseras och glorifieras. Och jag slås av min tanke, hur länge lever Ceesay? Golare har inga polare och nu har han golat.

Det jag undrar över är vad det som händer i ett samhälle när de här gangsteridealen tar över. Hur kan vi bara sitta och titta på när samhället slits sönder och en generation förortsungdomar tillåts växa upp utan framtidstro eller framtidsdrömmar och när gängen rekryterar utanför mellanstadiet. Hur kan vi tycka att musiken är värre än deras verkliga vardag? Varför är vi som samhälle inte beredda att göra något åt det på riktigt. Satsa hårt i rätt ände, inte bara på repressiva åtgärder. Från början, barnet ut med badvattnet. Från början. Med en skola och välfärd värd namnet. Trygghet, livschanser, framtidstro. Åtgärda orättvisorna före vi åtgärdar musiken.

Mina ungdomar, fromma som lamm, älskar ju den här musiken. Märkbart tagna av Einárs död. Men vad är det de älskar undrar jag. De kan inte svara mer än att han sjunger på riktigt, det han menar, han beskriver det som det är. Så jag lyssnar... och kan inte låta bli att tänka på Einárs mamma som får begrava sin son som var sju år när min förstfödde föddes. Ett skolbarn. En skoltid senare är han död.

Mamma, ser du hur jag sliter efter andra bättre tider?
Nu jag kämpar med musiken
Kolla, mamma, nu vi skiner (Nu vi skiner, eyo)
Mamma, det har varit tufft, det har varit tufft
Men oavsett vad, du har aldrig varit en bluff
Du har alltid varit där när allting har varit cutt
Men nu vi kastat problemen för jag har tagit mig upp
Och pengarna som kommer nu är vita
Jag ska köpa oss en villa, nu vi rika
Jag ska hämta ett garage med flera bilar
Mannen, fuck att stå i centrum nu och deala
Du, du har varit där när poliserna stormat
Du har varit där varje gång det vart shorba
Du har kommit till arresten för mig när du har jobbat
Jag ska köpa dig en slott och en diamantklocka
Vem är som du, vem är som du?
Du har varit lugn när allting har varit sjukt
Och knulla socialen för de sätter LVU
Dem vet ingenting om oss, wallah, wallah, de är slut, ey, mamma

Allt som är ditt

I veckan som gick uppdagades det att flera kroppspositiva konton på Insta fått bilder stulna och utlagda i ett helt annat sammanhang, på en porrsajt under kontonamnet "Expose swedish sluts". Det är så bortom, bortom vidrigt. Så vidrigt att jag inte ens finner ord för det! Det är så otroligt viktiga konton i att bredda synen på vad en kropp är, hur kroppar ser ut, vad kroppar kan. Jag märker bara själv hur stor betydelse det har för mig, som ändå passerar i normen, i synen på min egen kropp.

En av kontohavarna, Linda-Marie Nilsson, fick möjlighet att prata om detta i P1:s "Studio ett" och fick på förhand tillgång till frågorna som skulle ställas. Väl där visade det sig att det var helt andra frågor som ställdes och det var då haveriet började. P1:s Magnus Thorén jämför att lägga ut bilder på sin egen kropp, på sitt eget konto som att lämna bilen olåst med nyckeln i, ställer upprepade frågor om att det inte är så att Linda-Marie får skylla sig själv, att bilderna kan misstolkas eller kanske till och med provocera män(!). Magnus Thorén kallar henne aningslös ungefär som att hon borde skylla sig själv. Han menar att stölden av bilderna kan vara ett motanfall (hallå ordval?!) av män som blir provocerade av Linda-Maries bilder. Det är så sjuka frågor att man inte tror sina öron. Det är liksom skuldbeläggande av offret på bästa sändningstid i en av Sveriges största radiokanaler. Vilket fullkomligt haveri!  Under intervjun hör man hur Linda-Mari går från liksom glad i rösten, hon ska få berätta om ett brott hon och flera andra utsatts för, till förminskad och skuldbelagd, trots att hon verkligen besvarar frågorna på klokast möjliga sätt.

I min ilska kunde jag inte låta bli att från sjuksängen ställa honom mot väggen på Twitter, men han förstår inte ens vad jag menar med mina frågor. Härskartekniksmässigt svarar han med motfrågor. Han tycker att han intervjuar alla, kvinnor som män, på exakt samma sätt och att alla vuxna borde kunna hantera frågor om konsekvenstänk yada yada. Han fattar inte ens själv det sjuka i att jämföra kvinnors kroppar med olåsta bilar eller hur han istället för att problematisera det faktum att män tar sig rätten till kvinnors kroppar och begår brottsliga handlingar undrar varför Linda-Marie m.fl. lägger ut sina egna bilder på sig själva på sina egna konton. Han hade A-L-D-R-I-G ställt den frågan till en man nämligen. Om man inte kanske borde låta bli att resa bort över julen så man slapp villainbrott eller om någon man kanske kunde låtit bli kostymen under sin utekväll så att han inte skulle bli rånad sedan. Aldrig. Jag är så heligt jävla förbannad!

Du sökte en blomma...

Älskar public service! Älskar att Molly Sandén ger Edith Södergrans "Vierge moderne" en 2018 klädsel. Att mina elever kommer att få höra den. Älskar att jag får jobba med ungdomar och poesi.

Älskar att jag också ska skicka Katarina Wennstams vinterprat till mina elever...

Älskar alltid mitt jobb på jullovet

Knyt näven som jag.

Jag vet att jag för några veckor sedan ville att folk skulle ge uttryck för åsikter och stå upp lite mer. Jag glömde att skriva att det är när de tycker som jag. Haha! Men såhär är det. Alla som nu plötsligt bryr sig om kvinnoförtrycket efter Kalla faktas granskning av oskuldskontroller inom svenska vården, det är samma som bryr sig om djuren när det kommer till halal-slakt, men utan vidare köper en billig dansk fläskfilé som en dansk gris spenderat livet fasttjudrad för att producera till det facila priset av 59.90 kronor och kallar medlemmar i F! för femi-nazis. De bryr sig om kvinnoförtryck om de samtidigt kan klämma åt muslimer. Alla människor som försöker plocka poänger på islamofobi, men aldrig annars lyfter ett finger för kvinnors eller djurs rättigheter. Varför detta plötsliga engagemang?

Missförstå mig rätt, oskuldskontroller är vidrigt och kriminellt, halal-slakt kan också vara fruktansvärt hemskt, men jag undrar över motiven bakom alla människors plötsliga engagemang i frågan. Jag är säker på att ett djur som haft det bra och halal-slaktas lider betydligt mindre än ett som levt sitt liv fjättrad och tuggat av knorrarna på sina egna kultingar innan hon fraktats 50 mil i en ångestlastbil för att avlivas med en elstöt i pannan för att vi ska tro att vi lever life som lyxar med en antibiotikafläskfilé på fredagen, när det bara är vidrigt.

Är jag cynisk?

Jag stör mig på människor som hela tiden är ute efter att svartmåla en viss religion, etnicitet o.s.v. Jag vill att människor ska tänka ett steg längre.

P1 dokumentär och P3 dokumentär

Det finns inget jag tycker så mycket om att fördriva tiden med som att lyssna på radiodokumentärer. Ja förutom att umgås med familj och vänner, vara i naturen, fika eller stirra upp i himlen från hängmattan...

Nu har jag på en vecka lyssnat till två dokumentärer som får mig att noja för barnens uppväxt och möte med världen utanför hemmet. Den om mordet på John Hron och den om Instagramupploppen. Harregud vad gör man som förälder om det är sådant fysiskt och psykiskt våld är en del av ens barns vardag?!

Hur gör man som förälder för att få sitt barn att berätta, och inte som John Hron tiga om övergepp och hot. I John Hrons fall så blev ju hans civilkurage hans död, hans mod och hans empati ledde honom rakt mot ännu mer våld och död. Jag grät och hulkade högt när jag lyssnade på dokumentären. Och jag mindes den sjuka tid när rädslan för skinnskallar var verklig. När de avbröt vår klassfest, misshandlade en kompis med en flaska, jagade min bästa vän så hon fick fly och gömma sig. Hur polisen sedan hemma hos henne uppmuntrade att inte anmäla, för då väntar de på dig när du minst anar det. Sådan sjuk tid, mitten på 90-talet.

Instagramupploppen är ju inte lika magstarka som berättelsen om John Hron, men jag räds drev och falska rykten som kan uppstå som kan förstöra en ung människas liv. Jag räds flockmentaliteten, hämndbegären och hur de sociala medierna kan förvrida sanning till lögn som får ödesdigra konsekvenser. Hur enkelt en människa kan utge sig för att vara någon annan, hur enkelt man med falska ord kan förstöra relationer och människor. Hur enkelt det verkar vara att ta till våld. Skrämmande.

Helst vill jag bara låsa in mina barn, hemskola dem till universitetstiden och enbart låta dem umgås med kravmärkta barn. Det funkar inte så va?

Åååhhh chejer...

Girls alltså, tror det kan bli min nya tevefavorit. Särskilt när jag läser att Lena Dunham ska visa sina lår resten av livet och när amerikanska manliga nöjeskrönikörer tycker att hon är för ful och tjock och det det skulle göra serien mindre trovärdig eftersom hon får ligga med snygga och framgångsrika killar.

Tänk själv!

Min besvikelse visste inga proportioner när Juholtaffären valsade upp i svensk media. Det hade inte gått ens en vecka sedan DN:s reportage om Västertorp och S-ledaren publicerats. På jobbet satt vi och mös över kaffemuggarna och hur sympatisk Juholt verkade vara. Västertorp, en man av folket helt enkelt. Nu såg det inte ut så längre...

Det är lätt att bara dras med i drevet och utkräva ansvar och avgång. Jag har dock en känsla av att S inte har råd att blotta strupen än en gång. Och jag tycker definitivt inte att Juholt ska avgå. Varför skulle han göra det? Och sanningen verkar inte vara så enkel som Aftonbladet ville ge sken av. Nu har det gått för långt. Naturligtvis ska man göra rätt för sig. Naturligtvis kan man ju diskutera om riksdagsledamöter med den lönen ens ska ha rätt till bidrag. Men i övrigt vill jag se nyans och analys. Inte halshuggning. Vi måste tänka själva, inte dras med i drevet.

Läs det här, och det här och missa inte det här heller.