Sommaren 2021 (Part 3)

Väl hemma igen tog vi tag i några av sommarens surdegar. Linoljemålande av fönster, slipande av räcken och annat trök. Jag älskar att bo i detta hus, jag älskar inte att ta hand om huset. Faktiskt. Jag till och med hatar det. Jag blir så lätt uttråkad och är verkligen ingen praktisk människa. Det finns inte ens tillfredsställelse att det blir fint. Jag har det hellre fult och lugnt och skönt. Det finns ingenting jag gillar med att husfixa förutom trädgårdsgrejande och det kan man ändå inte tro när man ser vår trädgård. Men jag tänker att den får komma sedan. Med tre barn och en hund som river upp gräsmattan har vi mest trädgård i kruka och lite mer av Zackariskt "radgard" d.v.s. frön i jord typ. 

Stora åkte på scoutläger och var borta fem dagar från oss. Åh, vad vi saknade honom. Sista året som icketonåring är inte alltid lätt, varken för barn eller förälder, men att vara med honom är ljuvligt. När han dröjer sig kvar på kvällen när syskonen ska sova, fixar en fylld tekanna och vill dela upplevelser framför teven med en. Se nyheter, dokumentärer och film med honom. Hans frånvaro gav en försmak om vilket liv vi är på väg in i, det när barnen liksom tar sig allt längre bort ifrån en och det är både fint och svårt. Denna sommar har det till och med hänt att Mannen och jag varit och tagit ett kvällsdopp själva eftersom barnen nu kan vara hemma själva, till och med bara Mellan och Lilla tillsammans.

Sommarens sista var Gotland, som vi längtat. Detta år var svärmors hus upptaget av Mannens kusin med kompisar och även om plats fanns för oss valde vi svägerskans mycket minde hus ett par mil därifrån men där människor har samma dygnsrytm och förståelse för barnfamiljens liv och leverne. Vanligtvis brukar vi inte klämma ihop oss med alla barn eftersom det blir väl intensivt med fem stycken, två hundar o.s.v. men denna gång fungerade det hur bra som helst! Eftersom det är sommar på landet kan barnen löpa fritt och leker mycket ute. Vi gjorde Visby kvällstid och var till den coola kalkkrossen i Smöjen och badade. Till och med ett fikastopp i Rute hanns med. Planerna var större än så med plötsligt en eftermiddag kände jag nästäppa och när barnen nös flera gånger i rad i bilen så fick jag Covidpanik. Tanken på att bli förkylda på riktigt och fastna på ön fick oss att kasta oss på första bästa båt hem i en hytt. Ingen middag med släkten, inget besök hos barnens gammelmormor på ålderdomshemmet i stan. Ett väldigt snöpligt slut på både semester och sommar. Hade jag varit på fastlandet hade inte ens tanken att avbryta i förtid föresvävat mig, men nu fick det bli så. Två av tre resor denna sommar har alltså inte blivit som tänkt. Nu är vi hemma och såsar runt. Huset fullt av barn som vill ha mellis och lunch och glass om vartannat. Jag slipar och målar fönster. Städar hjälpligt och gör mig ärenden hit och dit för att få andas en stund i ensamhet. Tittar på tvättmedel på Granngården, går extra långsamt på Ica, köper mjölk varje dag o.s.v. På måndag börjar jobbet och jag är redan förbannad på upptaktsveckan och skolledningens oförmåga att ge oss rimliga förutsättningar, men det ska bli himla härligt att återse kollegor och veckan därpå elever! Tänk om vi får vara i klassrummet detta läsår. Hoppas, hoppas! Idag fick jag min andra spruta. Det känns tryggt ändå.

Sommaren 2021 (Part Two)

För Mannen var det bara att börja jobba igen när vi väl kom hem och det blev ändå sköna dagar hemma med kompishäng för barnen. Lata morgnar. Sena kvällar. Långsamt tempo. Häng med barndomsvän med valp på besök i krokarna, kusinerna i stan och en helgtripp till Österlen där min bror köpt ett sommarhus. Älskar Österlen, den kalla Hanöbukten och stränderna. Älskar att min bror har ett hus där så att allt "österlenigt" finns att tillgå på ett så enkelt sätt. Fantiserar om större barn, kusiner, som kan rå sig själva i en stuga medan föräldrarna får åka på restaurang, gallerier och krukmakerier. Nu blev det stughäng och strandhäng med hela konkarongen inklusive hamster och hund och det är såklart väldigt fint det med.

Väl hemma igen har jag badat jag så mycket. Vi hittade ett nytt kvällsdoppställe denna sommar och var där var eviga kväll. Med inspiration från @kobranhugger på Insta om att man aldrig ångrar ett bad och att man ska leva så har jag inte tvekat på bad. Jag vill liksom vara en förebild för mina barn, en som slänger sig i vattnet och simmar, en som badar i alla väder. Hopp i liksom ba'... precis som när jag var tretton år.

Efter en inställd fjällsemester så fick vi ännu lite lök på laxen när båtuthyraren strax därpå meddelade att motorn på vår hyrda segelbåt lagt av. Vad är oddsen liksom? Helt orimligt att segla ut i Stockholms skärgård utan en inombordsmotor som laddar bobatterier så att kylskåp, navigation och 12-voltsuttag fungerar. En utombordare kan naturligtvis kompensera vid tilläggning i hamn, men att vara en vecka på sjön med tre barn utan laddningsmöjligheter kändes inte rimligt i för oss ganska nya vatten. Uthyraren tänkte inte dra av på något pris, vi kompenserades med fler dagar (som om vi ville ha fler utan motor?!). En konflikt var ett faktum men båtförmedlingen tog vårt parti och höll med om att båtens skick väsentligen förändrats när den saknade motor. Pengar tillbaka från dem och en ny snabb båtbokning, fast i Vänern och en mindre segelbåt än tänkt. Så i slutet av juli fick vi fantastiska dagar med motor och segel och rosa solnedgångar. Helt ljuvlig semester i stilla lunk med både öar och gästhamnar. Det gick så himla bra och alla mina orosmoln kom på skam. Jag kan förtöja, jag kan skota, hissa segel, reva segel och hantera en båt på ett tillräckligt och rimligt sätt. Det är fantastiskt att ta sig fram på vatten och upptäcka nya ställen som man aldrig satt sin fot på innan. Det är härligt att hänga i en gästhamn med stadens puls inpå och dricka vin i solnedgången. Verkligen njutbara dagar och det är så härligt att segla! 

Dock inte så härligt att det är det enda jag vill göra på min semester varför konflikten återigen var ett faktum även denna sommar (liksom förra). Att köpa eller att inte köpa en segelbåt. Bränd av husbilshelvetet som kostade så mycket svett och tårar (för att inte tala om pengar) drar jag mig för att ytterligare äga något som kostar möda, tid och en massa pengar och som liksom paxar hela en semester. Segla ja, äga nej tack. Samtidigt vill jag ju inte stå i vägen för någon annans (Mannens) dröm om att segla och båtpyssla. Jag är väl bara mer realist. För mig funkar det fint att hyra och på så sätt se flera kuststräckor och farleder, jag drömmer liksom inte om att bo i en båt någon längre tid. Eller segla över Atlanten. Här eskalerade konflikten till framtidsplaner och då blev jag trött. Klart att man drömmer och fantiserar om sin framtid, men det är omöjligt att fatta beslut om vad man faktiskt ska göra om 10 år eller vilka behov man då kommer att ha. Jag lever här och nu, jag kan inte veta vad jag vill om 10 år eller hur relationer ser ut då. Jag vet att jag inte vill äga en segelbåt just nu. Samtidigt är det ju bara pengar. (Och tid förstås...) Men när jag tänker på vad jag skulle kunna få för de där pengarna så känns det som att jag skulle vilja ha lite mer av annat. Och så accentueras skillnaderna emellan oss, mellan den energiska och den mer stillsamma, mellan den mer äventyrliga och hemmakatten, mellan den som gör upp stora tankar om framtiden och den som lever här och nu och så bråkar vi så vi inte ens vill prata med varandra. Sedan blir vi sams igen. Och ägnar veckor åt att skratta åt vår respektive envishet. Med svärta i. Mer än 20 år tillsammans men fortfarande trillar vi ned i samma hål, med samma roller, samma mönster, samma konfliktämnen. Suck.

Nåväl hem igen med vindrufsiga hår och solbrända kinder till ett hus som småkusinerna vaktat. Mer utvidgat familjehäng med de minsta. Kletiga armar runt ens hals och pasta i mattan och alldeles, alldeles underbart! <3 Och allt som min syster gjort för mig vill jag göra för henne! Det är så härligt att få tid tillsammans. Se barnens relationer till varandra. Det har sommaren verkligen gett, barnen har fått hänga med alla sina kusiner här hemma och borta och det har ändå varit det allra bästa. Barndomsminnena vi gör just nu.

Fortsättning följer...

Sommaren 2021 (Part One)

Än är den inte slut och jag har officiellt ledigt ytterligare en vecka. Men imorgon går Mannen tillbaka till jobbet och behovet av vardagsrutinernas infinnande är ett faktum. Den gick så snabbt denna sommar och även om en massa roligheter i augusti är inplanerade så känns det lite vemodigt. Det som varit inplanerat blev heller inte riktigt som tänkt och därför känns det lite snöpligt att det nu är ett år kvar till nästa sommarledighet. Samtidigt har jag insett ändå att jag nog älskar vardagen mest, hur slitsam den än är. Jag och Mannen samarbetar betydligt bättre i vardagsslitet än när all tid och behov och önskemål ska förhandlas i en familj på fem och där olikheter accentueras. Den har inte varit konfliktfri denna sommar om man säger så. Barnen har bråkat, vi har bråkat med dem och vi har bråkat med varandra. Konflikter är nödvändigt och ofrånkomligt men vissa vill man hellre vara utan. Just nu råder det dock frid och harmoni.

Så hur blev sommaren?

Vi inledde starkt med en finfin midsommar på Öland. Tre familjer firade utomhus med sill och grill och allt därtill. Riktig idyll och så skönt att barnen blivit större ändå. Hunden kräktes ett par gånger under eftermiddagen, men det gör ju hundar ibland. Allt var frid och fröjd. Väl hemma ville han inte äta och han kräktes fler gånger under natten, bl.a. ljusröda kräkningar vilket inte var något bra tecken såklart. Vi som packat allt och planerat för avfärd norrut (till fjälls) fattade beslutet att ändå åka eftersom det inte finns jourveterinär att söka på helgen där vi bor. Han fortsatte matvägra och vi började ringa veterinärer längs vägen. Vi fick både lugnande och oroande besked, men inget av det vi stöttade honom med gjorde honom bättre. Vi avvaktade ytterligare eftersom djursjukhus fanns inom räckhåll. Väl framme i gamla hemstaden där vi skulle hälsa på nyfödd bebis hos gammal god vän gick det från lugnt läge till dåligt igen. När jag till slut fick tag i veterinär så hade de ingen möjlighet att ta emot och hänvisade oss vidare till regionsjukhus där vår första hund somnade in för femton år sedan. Det kändes oöverstigligt att ta oss dit ytterligare tio mil bort efter en hel dag i bil. Tack och lov för middag hos en annan kär vän med familj! Sedan blev det en orolig natt på Scandic hotell där jag var uppe varannan timme för att pipettera med vatten och skonkost. Hunden hade 0 energi och vinglade. Frukosten som man alltid ser fram emot var smaklös och stressad eftersom hunden var påtagligt sämre. Kanske var det sommarens sämsta ögonblick när jag fångade blodblandad hunddiarré i kupade händer i en heltäckningsmattehotellkorridor. Kort sagt det var inte en hund att ta till fjälls, långt ifrån veterinärer. Så istället för fjäll blev det inläggning på djursjukhus och många oroliga timmar. Jag fick fylla i ett formulär om maxkostnad och livräddningsönskan och det kändes helt overkligt. Kära J tog hand om oss alla på bästa sätt och vi fick en all inclusive semester vi en pool istället för vandring och stormköksmat. I fjällen satt våra andra kompisar och väntade... Efter uthämtning av hund till priset av nästan sju tusen efter 36 timmar med dropp och kontraströntgen så fattades nytt beslut. Mannen skulle åka till fjälls med Stora och Mellan och sedan hämta mig, Lilla och hunden på hemvägen. Det beslutet omkullkastades av en pyspunka längs inlandsvägen ett par timmar senare och det blev ännu ett par all inclusive-dagar innan hemfärd. Tack J för att du alltid ställer upp i vått och torrt. Om det var någon som skulle rädda oss i bedrövelsen så är det klart att det var du. Alltid pragmatisk och empatisk! <3 Alltid hjärterum och stjärterum.

Hunden blev frisk även om det tog några dagar för återhämtande och vi vände hemåt utan fjällhorisonter på våra inre näthinnor men glada efter att ha ätit och druckit gott och verkligen slappnat av hos J med familj. Fortsättning följer...