Om mig och honom

 Jenny snodde en lista. Nu snor jag den av henne. 

Hur länge har ni varit ihop?

I september är det, helt ofattbara, 25 år. 

Hur träffades ni?

Vi träffades sista året på gymnasiet. Mannen kom tillbaka efter ett utbytesår i Sydamerika och började i min klass. Han hade spanat in mig, jag betraktade honom nyfiket på avstånd. Han verkade annorlunda jämfört med alla andra killar jag träffat. Påminde mycket om Lasse i "Skilda världar".

Vem var mest på?

Från början han, medan jag tyckte att han var rolig och kul som en ny kompis, annorlunda alla andra, men jag hade just "jagat" en annan kille i nästan ett år på örtielva klassfester.

Skedde några komplikationer?

Den där andra killen gav mig ett kassettband (hur gammal är jag?!!) samma eftermiddag som jag och Mannen hånglade på ett dansgolv på en gymnasiefest under natten. Den andra killen sa "jag gissar att det var en rolig fest" när jag sedan lämnade tillbaka kassettbandet följande måndag. Vi gick alla tre i samma klass. 

Kan man få se något tidigt sms eller så?

Vi blev ihop tiden före essemessandet.

Hur skedde dejtandet?

Det var väl inte jättemycket dejtande. Mer att vi gick på café och sedan var man liksom mer eller mindre tvungna att introduceras för familjerna eftersom vi båda bodde hemma.

Hur blev ni ihop?

Vi konstaterade väl att vi var ihop efter nån vecka eller två.

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?

Det var Mannen. På vår första gemensamma resa till Stockholm efter ett par månader. Jag låtsades att jag inte hörde. Har inget minne av när jag sa det till honom.

Vad är hens bästa sidor?

Han är analytisk, rolig att prata med och väldigt strukturerad. Jag kan lita på honom i alla situationer till 100%. Han är en sån som ser vad som behövs göras och så gör han det. Han är grym på alla sorters förberedelser oavsett om man ska på roadtrip med tre barn eller om man ska ha gäster. Men mest av allt är att vi alltid har så kul och intressant ihop. Vi tycker om att prata om samma saker! Han är otroligt hjälpsam och generös och en person man vill ha i sin närhet p.g.a. hans solidaritet med vem som helst. Han är smart och utmanar mina tankar och fullkomligt omacho, mina söners bästa förebild just på det sättet. 

Och sämsta?

Att han är så ordningsam att jag blir galen när han städar bort mina saker. Att han inte är särskilt mentalt stresstålig (däremot oerhört fysiskt stresstålig) och att han är orimligt disträ när han läser eller tänker på saker. Att han vill planera allt och jag bara vill vara spontan. 

Vad bråkar ni om?

Vi bråkar om ordning och städning och våra olikheter. Att han är rastlös och jag lat. Att jag är kategorisk och han nyanserad och ibland helt tvärtom. Jag minns när Onekligen-Lisa beskrev sin relation som att hon tyckte att hon inte kunde koppla av förrän allt är städat medan hennes man var tvungen att ha unnet och njutet innan man kunde ta itu med det tråkiga städet. Vi är likadana. Fast jag är Lisas man och min man är Lisa. Vi har ofta ombytta roller jämfört med många andra heterorelationer märker jag. Jag stökar ner och han plockar och plockar och klagar på det.

Vad gör ni när ingen annan ser?

Bråkar och somnar i soffan.

Vad ger ni för komplimanger?

Hm. De handlar oftast om utseende ändå tror jag. Eller vilket bra team vi är tillsammans, för det är vi!

Vilken är din favoritbild på honom?

Ett svartvitt porträtt jag tog hösten vi träffades och som jag också framkallat själv.

Något du vill avsluta med?
Jag vill bli gammal med honom. Det har jag alltid velat. Trots våra fundamentala olikheter kan jag inte se mig själv med en annan än honom. Han är min själsfrände och jag är liksom lika lojal honom som mig själv.