"Slå pattarna i taket!"

"Slå pattarna i taket" med systrarna Kronlöf med crew i går på stadens teater. Vilket ös, vilken pepp och vilken episkt magisk kväll! Gapskratt, tårar och ståpäls. Så mycket humor och allvar i ett och samma andetag. Kraft och mod! Jag vill se alltihop igen, och igen och igen. Jag vill ge föreställningen i present till varenda elev och människa. Jag vill!

Eftersom jag inte kan det så det får jag hålla till godo med Youtube-klipp, Spotify och vänta på andra säsongen av "Full patte".

"Fatta din position"

Jag vill inte vara rädd för min bror.
men du måste fatta din position.
jag är uppfostrad till att vara rädd för dig och
vårt offentliga rum tillhör dig mer än mig

Vi vet att kvinnor är dom som är rädda för att gå själva hem.
kan inte ens åka taxi utan att vara rädd för chauffören
om natten håller vi nycklarna mellan fingrarna, som man lärt sig.
för om, eller när det händer så kommer det vara värt det.

Det ligger en skugga över hela vårt land,
våldtäktskultur, en riktig jävla skam.
men den går inte att välja bort
och den påverkar alla - varenda en av oss.

Och du kan tro att det inte inkluderar dig.
Men vad jag känner när din blick väl landar på mig.
jag hoppas att jag ska få gå omärkt förbi
men du kommenterar mig högt så jag hör för polarn där brevid

jag påminns om att vi lever i ett partiarkat
du tar dig rätten att att utöva makt som serverats på ett silverfat
sedan ifrånsäger dig ansvaret över den makt du nyss utövat
du säger ett sinne för humor är vad jag tycks behöva.

jag vill inte vara rädd för min bror.
men du måste fatta din position.
jag är uppfostrad till att vara rädd för dig
och lagen visar du kan göra vad du vill med mig.
kallas skämt och tomma ord .
men det tas emot som ett hot.
jag har uppfostrats till att vara rädd för dig och
vårt offentliga rum tillhör dig mer än mig

du kallar din makt över mig för ett roligt skämt jag borde fatta.
Tänk efter och fatta din position, bara titta på fakta.
98% av allt sexuellt våld utövas av män.
så vad tror du går genom mitt huvud när du tafsar på krogen

ett skämt är bara kul första gången man hör det.
när det gått en hel livstid tappar det glöden.
det roliga försvinner, bara fördomen blir kvar.
därför är det inget skämt. jag tar det som allvar.

Att du tar dig friheten att röra mig överhuvudtaget
visar bara på att du har övertaget.
jag blir påminnd om en stat där du spelar på vinnande laget
och jag kan bara hoppas på att får va' undantaget.

jag påminns om att vi lever i ett partiarkat
du tar dig rätten att att utöva makt som serverats på ett silverfat
sedan ifrånsäger dig ansvaret över den makt du nyss utövat
du säger ett sinne för humor är vad jag tycks behöva.

jag vill inte vara rädd för min bror.
men du måste fatta din position.
jag är uppfostrad till att vara rädd för dig
och lagen visar du kan göra vad du vill med mig.
kallas skämt och tomma ord

men det tas emot som ett hot.
jag har uppfostrats till att vara rädd för dig och
vårt offentliga rum tillhör dig mer än mig.

I tevesoffan

Min tid räcker inte till att jag vill. Jag vill vara en närvarande förälder, måste leverera kvalité på jobbet, klara av distanskursen jag påbörjat på kandidatnivå på halvfart och så nu ramlar tevehösten in och pockar på uppmärksamhet. Soffan är väldigt lockande om jag ens tar mig ur något barns säng kl 20 sådär.

Hur ska jag hinna se allt jag vill, jag som alltid brukar klaga på att det inte sänds något jag vill se på teve. Nu måste jag fördela mina kvällar mellan jobb, plugg och teve såsom:

"Homeland" - säsong 5 börjar snart (lördagar)

"Bron" - SVT (söndagar)

"Modus"- Tv4  (onsdagar)

"Ängelby" på SVT, kan bli något... (måndagar)

"Hela Sverige bakar" Kanal 7 (torsdagar)

"Så mycket bättre" startar den 17 oktober (lördagar)

Jag har alltså bara tid att jobba och plugga på tisdagar... det räcker inte. Till detta kommer "Unga föräldrar" vars andra säsong nu börjar på Tv4 Play. Det kanske är det jag ska göra på tisdagar, så kan jag lägga ner all annan verksamhet?

Knyt inte bara näven i fickan, om du ens knyter den.

Vet ni vad jag är trött på, jo människor som inte tycker någonting. Människor som aldrig tar ställning för något annat än vad de ska äta till middag eller se på teve eller vilket pass de ska boka på gymmet. Jag är trött på att människor som omger mig stundtals aldrig ger uttryck för något de tycker, möjligen annat än gnäll.

I helgen har jag rensat på Fejan där gammal klasskompis delat Fria tider och SD-lögner, en gammal elev delat klippet SD har klippt ihop för att få det att framstå som UNHCR är avsändaren, och att vi ska hjälpa människor på plats istället för att massinvandras, trots att UNHCR uttryckligen ber människor att sluta dela klippet. Nu kanske hen inte sett UNHCR:s vädjan och till hens försvar tog hen snabbt bort klippet när jag påpekade felaktigheterna i det.

Men när en vuxen, universitetsutbildad människa med hundratals vänner delar skit på Fejan utan den minsta tillstymmelse till den källkritiska kompetens mina elever förväntas uppvisa i gymnasiets grundkurser och jag är den enda som ifrågasätter, då blir jag trött. Varför vänder människor på huvudet? Varför tittar de bort? Varför låter människor rasistiska eller sexistiska grodor hoppa ur folks munnar utan att markera sitt nej?

Jag skulle vilja att folk stod upp lite mer, sa någonting, tyckte någonting och framförallt ifrågasatte. Jag kan mycket väl köpa att människor är rädda för flyktingkatastrofen, men det får ju isåfall ske sakligt och inte med hittepå-propaganda eller svartmålning av olika religiösa grupper eller etniciteter.

Men framförallt alla goda människor, säg ifrån! Ta humanismen i försvar! Stå upp lite mer!

Den sommar som gick och en stor nyhet

Nä, men efter ett blogguppehåll på nästan tre månader har det hänt så mycket att det knappast går att sammanfatta. Ytterligare en konstig sommar (jfr. sommaren 2013) läggs till handlingarna. Vi har haft det väldigt bra såklart, men med uselt väder och uppgrävd trädgård har det inte varit särskilt avkopplande för mamman. Vi har haft det ljuvligt på våra små resor runt om i landet, Frankrike finns det inte liksom råd med när vi grävt ned tusenlapparna här runt huset, så vi har hållt oss i Sverige och på Legoland. Nästa sommar förhoppningsvis!

Såhär var det:

Juni
Lillebrors treårsdag och midsommarfirande inledde sommaren för vår del
Grävskopan (som gjort oss sällskap till september månad) anlände måndagen efter.
Träffade gymnasiebästisen för första gången på tre år, bara det är värt ett eget blogginlägg, för det kändes så konstigt i hjärtat...

Juli
På resande fot med hela mitt crew inklusive Herr Hund och pappans triathlonutrustning runt Skåne och Danmark. Fasen vad jag älskar Malmö och min syster som bor där! Legoland var maxat för båda barnen.
Gotlandsvecka, alltid lika ljuvligt. Det finns alltid mer att upptäcka och se, man blir bara mer och mer sugen på ännu mer liksom.

Augusti
Avslutade sommaren på Astrid Lindgrens värld där vi aldrig tidigare varit. Även det gav mersmak och vi vill gärna åka dit nästa sommar igen.
Vi började sedan vårt nya liv med barnen i nya pedagogiska verksamheter, lite hjärtknipande till en början för storebror, lillebror som en växt man planterar om, "hej mitt nya liv, nu kan jag växa ännu mer".
Herr Hund fick en hypotyreosdiagnos och ska nu medicinera livet ut morgon och kväll.
Jobbstart och på det evighetsarbetet kring huset som fortgår i oförändrad snigeltakt. Hej och hå, tack gode gud för att vi har ett fast pris, men nu har vi lärt oss att vi måste sätta slutdatum i offerter.

Jag tror jag börjar om från nu, det går liksom inte att återberätta en hel sommar på ett rimligt sätt.  Jo just det, vi ska ha barn i januari. Det var den "lilla detaljen" som jag haft som hemlighet sedan i slutet av maj. En liten "magsimmare", som äldsta storebrorsan kallar hen, ska se dagens ljus i slutet av januari.  Det är ju största grejen och inte alls en liten detalj, det känns fantastiskt, omvälvande, självklart och samtidigt helt galet. Jag som alltid har velat ha tre barn!