Jag har många favoritrecept. Nu ska jag dela med mig ett ovärdeligt sådant inför sommarens all uteätning. Grillning i all ära, men jag undrar om detta inte är sommarens nästbästa mat!
Baka klassiskt vitt matbröd à la Anna Bergenström (eller köp färdiga ciabatta)
25-50 gram jäst (om man vill ha lång jästid, typ två timmar, tar man den mindre mängden)
3/4 liter ljummet vatten
1 msk salt
2 msk olja
2 liter vetemjöl
Smula ner jästen i en bunke, späd med vatten lite i taget. I med salt, olja och nästan allt mjöl. Jobba ihop degen med en trägaffel. Tippa ut på mjölad yta och jobba ordenligt ihop degen i fem minuter. Degen ska bli fast och är färdig när den inte klibbar längre. Jobba in det mjöl degen behöver.
JÄS! (och nu kan du göra fyllningen som står längre ned, eller bara vila dig)
Baka degen ut i två delar. Dela varje i 10 lika stora delar. Forma till önskad form. Doppa bullarnas ovansida i lite mjöl, om man vill ha det så. Jäs på plåt i ungefär en halvtimme-timme. Grädda mitt i ugnen, 250 grader, i cirka en kvart.
Men nu till PAN BAGNA eller Pain Bagnat ("badat bröd")
Blanda tonfisk i olja på burk med finhackad purjolök, kapris, fasta små tomater, hackad gurka, hackade hårdkokta ägg och urkärnade svarta kalamataoliver. Stänk över rikligt med vinägrett. Salta och peppra.
Det kan kännas sorgligt, men gröp ur brödinkråmet ur brödbullarna (kan användas till framtida ströbröd) och fyll bröden med denna sallad. Packa in i någon slags folie och låt stå ett par timmar innan du äter dem ute... Blir det röra över ätes den med fördel till potatis.
Kanske mitt godaste recept på sommarmat ever!
Bon Appétit!
Visar inlägg med etikett Ge mig en rubrik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ge mig en rubrik. Visa alla inlägg
söndag 1 maj 2011
tisdag 19 april 2011
"Fynd till arbetsgarderoben (inklusive skor)"
På begäran.
Shit pommes. Jag har ingen arbetsgarderob. Jag har bara kläder. Alldeles för många. Och ändå inget att ha på mig. Önskar ofta att jag blev en kvinna som trivdes i lammullströjor och pärlörhängen och har ordentliga kläder på mig. Men varje morgon står jag där i ett kaos och drar på mig något som är helt, rent och helst inte för skrynkligt.
Länge har jag tyckt att jag legat för nära mina elever i klädval, men jag tror jag börjat bli gammal nu efter 30 då jag inte förstår det här med tunna nylonstrumpbyxor och hotpants, eller leggings och tröja eller dessa fula fladdriga byxor som ser ut som något bodybuilders hade under det glada 80-talet. Usch!
Jag skulle vilja få mer struktur, överblick och någon slags röd tråd i min garderob. Jag tänker att folk kanske skulle se på mig med mer respekt om jag inte alltid såg ut som jag gör. Men jag vet inte.
Fyra dagar av fem har jag på mig jeans som jag antingen köpt på Vila eller Cheap Monday. De andra dagarna har jag en kjol eller klänning från Monki, Indiska eller H&M. På överkroppen har jag tunikor från H&M eller Indiska eller tröjor från olika ställen. Alltid koftor, från exempelvis NoaNoa, Vila, Indiska, Zara eller H&M. Och olika sjalar. Kollega J säger att hon skulle vilja göra som jag och kombinera prickigt och randigt. Men att hon aldrig gör det säger väl något... om mig alltså och mina kläder.
På fötterna alltid sneakers. Fejkade Converse från Ica Maxi eftersom jag vägrar betala flera hundra kronor för något som håller ett par säsonger. Eller mina röda Pumor eller ett par höga lädersneakers. Förmodligen är det därför vuxna ibland tar mig för elev. Jag längtar till ballerinasäsongen. Enligt Mannen har jag också för många skor. Dock aldrig högklackat. Och förutom sneakers har jag har bara konstiga udda skor som inte passar till så mycket. Men de är fina! Och de tar upp plats i garderoben.
Jag skulle vilja ha den där klassiska stilen, men får aldrig till den. Och den är inte egentligen jag. Därför kan jag inte tipsa om fynd till någon arbetsgarderob. Jag har ju ingen. Jag kan bara säga till mig själv på skarpen att städa i min garderob. Det borde jag verkligen göra!
Shit pommes. Jag har ingen arbetsgarderob. Jag har bara kläder. Alldeles för många. Och ändå inget att ha på mig. Önskar ofta att jag blev en kvinna som trivdes i lammullströjor och pärlörhängen och har ordentliga kläder på mig. Men varje morgon står jag där i ett kaos och drar på mig något som är helt, rent och helst inte för skrynkligt.
Länge har jag tyckt att jag legat för nära mina elever i klädval, men jag tror jag börjat bli gammal nu efter 30 då jag inte förstår det här med tunna nylonstrumpbyxor och hotpants, eller leggings och tröja eller dessa fula fladdriga byxor som ser ut som något bodybuilders hade under det glada 80-talet. Usch!
Jag skulle vilja få mer struktur, överblick och någon slags röd tråd i min garderob. Jag tänker att folk kanske skulle se på mig med mer respekt om jag inte alltid såg ut som jag gör. Men jag vet inte.
Fyra dagar av fem har jag på mig jeans som jag antingen köpt på Vila eller Cheap Monday. De andra dagarna har jag en kjol eller klänning från Monki, Indiska eller H&M. På överkroppen har jag tunikor från H&M eller Indiska eller tröjor från olika ställen. Alltid koftor, från exempelvis NoaNoa, Vila, Indiska, Zara eller H&M. Och olika sjalar. Kollega J säger att hon skulle vilja göra som jag och kombinera prickigt och randigt. Men att hon aldrig gör det säger väl något... om mig alltså och mina kläder.
På fötterna alltid sneakers. Fejkade Converse från Ica Maxi eftersom jag vägrar betala flera hundra kronor för något som håller ett par säsonger. Eller mina röda Pumor eller ett par höga lädersneakers. Förmodligen är det därför vuxna ibland tar mig för elev. Jag längtar till ballerinasäsongen. Enligt Mannen har jag också för många skor. Dock aldrig högklackat. Och förutom sneakers har jag har bara konstiga udda skor som inte passar till så mycket. Men de är fina! Och de tar upp plats i garderoben.
Jag skulle vilja ha den där klassiska stilen, men får aldrig till den. Och den är inte egentligen jag. Därför kan jag inte tipsa om fynd till någon arbetsgarderob. Jag har ju ingen. Jag kan bara säga till mig själv på skarpen att städa i min garderob. Det borde jag verkligen göra!
torsdag 14 april 2011
Mitt semestertips med hund och ettåring
På begäran
Hyr stuga på Gotland med Visby gränder, Rute stenugnsbageri, picknick på Furillen, loppisar i varenda buske och enskilt strandslapp var helst på ön eftersom kusten är nära hela tiden.
Hyr stuga på Österlen med Ystads gränder, bokcaféet eller Bäckahästen, Olof Viktors , fisk i Kåseberga hamn, hälsa på hos Lisa Tofft i Kivik och då även passa på att besöka Äpplets hus, stranden vid Knäbäckshusen (fast där får tyvärr inte hundar vistas sommartid), Stenshuvud och givetvis spring runt Ale stenar.
Hyr stuga på Gotland med Visby gränder, Rute stenugnsbageri, picknick på Furillen, loppisar i varenda buske och enskilt strandslapp var helst på ön eftersom kusten är nära hela tiden.
Hyr stuga på Österlen med Ystads gränder, bokcaféet eller Bäckahästen, Olof Viktors , fisk i Kåseberga hamn, hälsa på hos Lisa Tofft i Kivik och då även passa på att besöka Äpplets hus, stranden vid Knäbäckshusen (fast där får tyvärr inte hundar vistas sommartid), Stenshuvud och givetvis spring runt Ale stenar.
måndag 11 april 2011
söndag 10 april 2011
Hur man funderar kring syskon
På begäran.
Alltså först får man sin bebis och så tänker man "vad häftigt, det är mitt barn" och helt plötsligt så försvinner den där tänkta framtida familjen i ett töcken av amning och sömnlöshet. Man lever så intensivt här och nu att ens barn är det enda i hela världen. Det finns inget annat. Inga fler barn som skulle kunna vara ens egna.
Jag har alltid sett mig som trebarnsmamma. Mest för att jag själv är uppvuxen med två syskon och alltid tyckt att det har varit så underbart bra. Tre barn är liksom mer än Svensson-två, men heller inte "tokigt fyra". Men det sägs ju att fyra är det nya tre. Och ett tag när vi familjedrömde jag och Mannen så var vi inne på fyra.
Som det är just nu vill Mannen i en avlägsen framtid hoppas på ett barn till och jag gärna två till, i en något mer närmre framtid. Fast inte just nu. Jag är glad och tacksam så länge folk har vett att inte fråga, lägga sig i eller komma med synpunkter. Det är inte automatiskt så att man är inne på syskon bara för att ens barn kan gå själv och prata.
Jag njuter så av vår son och känner ärligt talat ingen större längtan för tillfället. Jag vill se honom växa upp till en egen liten person utan att ha ännu ett barn som han eller vi ska ta hänsyn till just då. Att han ska få vara liten så länge det går.
Tre år har jag alltid tänkt är lagom mellan syskon, men det skulle innebära en graviditet ganska snart och det är jag inte beredd på. Jag vet inte vad föreställningen om de där tre åren egentligen kommer ifrån... det är liksom bara något jag tror på liksom jag tror på amning, samsovning, sjalbärande och bakåtvänd vagn.
Halshugg mig nu, men det är sådant som jag som förälder tror på. Med mitt barn, med detta barn, väl medveten om att vissa vill ha tätt tätt mellan barnen och helst har dem i ett annat rum på natten. Alla måste ju få välja vad de vill, välja det som fungerar för dem. Men jag är helt inne på att några års mellanrum mellan barnen är bra ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Forskarna talar om individuationsfas och separationsfas...
Jag känner heller ingen stress eller tänker att blöjåren är något som ska stökas över så fort det bara går. Jag vill njuta av det så mycket det går mellan nattvak och bajsblöjor.
Jag hoppas bara att jag får upplva detta himlastormande livsomkastande fantastiskt jobbiga och alldeles, alldeles underbara minst en gång till. Helst två. Inte nu. Men sen!
Alltså först får man sin bebis och så tänker man "vad häftigt, det är mitt barn" och helt plötsligt så försvinner den där tänkta framtida familjen i ett töcken av amning och sömnlöshet. Man lever så intensivt här och nu att ens barn är det enda i hela världen. Det finns inget annat. Inga fler barn som skulle kunna vara ens egna.
Jag har alltid sett mig som trebarnsmamma. Mest för att jag själv är uppvuxen med två syskon och alltid tyckt att det har varit så underbart bra. Tre barn är liksom mer än Svensson-två, men heller inte "tokigt fyra". Men det sägs ju att fyra är det nya tre. Och ett tag när vi familjedrömde jag och Mannen så var vi inne på fyra.
Som det är just nu vill Mannen i en avlägsen framtid hoppas på ett barn till och jag gärna två till, i en något mer närmre framtid. Fast inte just nu. Jag är glad och tacksam så länge folk har vett att inte fråga, lägga sig i eller komma med synpunkter. Det är inte automatiskt så att man är inne på syskon bara för att ens barn kan gå själv och prata.
Jag njuter så av vår son och känner ärligt talat ingen större längtan för tillfället. Jag vill se honom växa upp till en egen liten person utan att ha ännu ett barn som han eller vi ska ta hänsyn till just då. Att han ska få vara liten så länge det går.
Tre år har jag alltid tänkt är lagom mellan syskon, men det skulle innebära en graviditet ganska snart och det är jag inte beredd på. Jag vet inte vad föreställningen om de där tre åren egentligen kommer ifrån... det är liksom bara något jag tror på liksom jag tror på amning, samsovning, sjalbärande och bakåtvänd vagn.
Halshugg mig nu, men det är sådant som jag som förälder tror på. Med mitt barn, med detta barn, väl medveten om att vissa vill ha tätt tätt mellan barnen och helst har dem i ett annat rum på natten. Alla måste ju få välja vad de vill, välja det som fungerar för dem. Men jag är helt inne på att några års mellanrum mellan barnen är bra ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Forskarna talar om individuationsfas och separationsfas...
Jag känner heller ingen stress eller tänker att blöjåren är något som ska stökas över så fort det bara går. Jag vill njuta av det så mycket det går mellan nattvak och bajsblöjor.
Jag hoppas bara att jag får upplva detta himlastormande livsomkastande fantastiskt jobbiga och alldeles, alldeles underbara minst en gång till. Helst två. Inte nu. Men sen!
torsdag 31 mars 2011
Detta skulle jag säga till 14-åriga jag om jag mötte henne på stan
Om jag passerade mig själv som 14-åring på stan skulle jag först och främst säga att hon skulle stänga sin jacka, använda halsduk och ta på sig en mössa, för se det var inte särskilt populärt vintern 1993. Ju barare och blåfrusnare desto ballare...
Finaste frusna fjortonåring, oroa dig inte vad den-och-den pojken tycker om dig. Tids nog får du träffa underbara pojkar som tycker om dig för just den du är, inte för den du försöker vara. Och ja, du kommer få hångla dig trött. Och bli oändligt älskad!
De där elaka jävlarna som du gick i samma mellanstadieklass, och som nu beter sig som skithögar, kommer be dig om ursäkt om och om igen i vuxen ålder så fort de druckit alkohol. Du kommer vara så cool och bara förlåta!
Livet kommer bli så mycket bättre än vad du ens drömmer om nu, så ta det lugnt! Man måste inte prestera på topp och vara duktigast i skolan, det räcker med lite lagom bra. Man behöver inte bara göra som en pappa säger och räkna extra mattetal eller ha "särskild engelska". Skolan är så mycket mer, och en vacker dag är det du som står vid tavlan och du som sätter betygen.
Ät vad du vill och hur mycket du vill, du kommer att bli kompis med din kropp så låt bli att nypa dig i din platta mage. Var just den du är, för det är ju just du som är så himla bra!
Du kommer få så många nya vänner och få uppleva så mycket. Världen är så mycket större än just ditt lilla universum i ditt flickrum och klass 7a. Du vet inte allt, men du vet mycket och mer kommer du att få veta. Du kommer också att få bli en av "de där" som du så hett önskar idag.
Men framför allt ta för dig, älska och lev! Var precis som du är!. Mogen, klok och omtänksam. Det är de egenskaperna du kommer längst på! Låt ditt stora hjärta räcka till för alla som behöver det, men framförallt lita på dig själv! Respektera dig själv! Tyck om dig själv! Du är så fin!
Finaste frusna fjortonåring, oroa dig inte vad den-och-den pojken tycker om dig. Tids nog får du träffa underbara pojkar som tycker om dig för just den du är, inte för den du försöker vara. Och ja, du kommer få hångla dig trött. Och bli oändligt älskad!
De där elaka jävlarna som du gick i samma mellanstadieklass, och som nu beter sig som skithögar, kommer be dig om ursäkt om och om igen i vuxen ålder så fort de druckit alkohol. Du kommer vara så cool och bara förlåta!
Livet kommer bli så mycket bättre än vad du ens drömmer om nu, så ta det lugnt! Man måste inte prestera på topp och vara duktigast i skolan, det räcker med lite lagom bra. Man behöver inte bara göra som en pappa säger och räkna extra mattetal eller ha "särskild engelska". Skolan är så mycket mer, och en vacker dag är det du som står vid tavlan och du som sätter betygen.
Ät vad du vill och hur mycket du vill, du kommer att bli kompis med din kropp så låt bli att nypa dig i din platta mage. Var just den du är, för det är ju just du som är så himla bra!
Du kommer få så många nya vänner och få uppleva så mycket. Världen är så mycket större än just ditt lilla universum i ditt flickrum och klass 7a. Du vet inte allt, men du vet mycket och mer kommer du att få veta. Du kommer också att få bli en av "de där" som du så hett önskar idag.
Men framför allt ta för dig, älska och lev! Var precis som du är!. Mogen, klok och omtänksam. Det är de egenskaperna du kommer längst på! Låt ditt stora hjärta räcka till för alla som behöver det, men framförallt lita på dig själv! Respektera dig själv! Tyck om dig själv! Du är så fin!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
