Såhär kan en blå himmel se ut när man ligger på rygg i gräset vid havet.
lördag 23 april 2011
Ledighet
Alltså det här med ledighet och en sol som skiner. Jag kan tänka mig det jämt. Typ. Sandlådehäng och "ganga hött" är en lisa för en trött själ som inte får nog av den ljuvligaste av snart-två-åringar.
torsdag 21 april 2011
Berättelserna
Orden som bubblar ur din mun just nu är ju meningar. Minst tre, fyra ord ihop och jag är golvad av allt du kan säga och uttrycka!
Suta mamma!
Den e min!
Min pappa söpa gajs! (glass)
Min pappa söpa spasuse! (sparkcykel!!!)
Vovve näe gajs!
Min schychla sto schlychle! (stor cykel)
Min schychla däh!
Du har ord på det mesta och kopplar ihop sammanhang man inte tror att din lilla tvåårshjärna kan förstå! Var kommer alla orden ifrån?
Du kan allas namn på dagis. Du kan uppmana, skoja och berätta om både då och nu. De senaste månaderna har det vällt fram nya ord och berättelser. Du pratar oavbrutet från morgon till kväll med alla och dig själv.
Du har orden. Talet. Berättelserna! Språket! Gåvan!
Vi vet ju vem du brås på. Din mamma!
Suta mamma!
Den e min!
Min pappa söpa gajs! (glass)
Min pappa söpa spasuse! (sparkcykel!!!)
Vovve näe gajs!
Min schychla sto schlychle! (stor cykel)
Min schychla däh!
Du har ord på det mesta och kopplar ihop sammanhang man inte tror att din lilla tvåårshjärna kan förstå! Var kommer alla orden ifrån?
Du kan allas namn på dagis. Du kan uppmana, skoja och berätta om både då och nu. De senaste månaderna har det vällt fram nya ord och berättelser. Du pratar oavbrutet från morgon till kväll med alla och dig själv.
Du har orden. Talet. Berättelserna! Språket! Gåvan!
Vi vet ju vem du brås på. Din mamma!
tisdag 19 april 2011
"Fynd till arbetsgarderoben (inklusive skor)"
På begäran.
Shit pommes. Jag har ingen arbetsgarderob. Jag har bara kläder. Alldeles för många. Och ändå inget att ha på mig. Önskar ofta att jag blev en kvinna som trivdes i lammullströjor och pärlörhängen och har ordentliga kläder på mig. Men varje morgon står jag där i ett kaos och drar på mig något som är helt, rent och helst inte för skrynkligt.
Länge har jag tyckt att jag legat för nära mina elever i klädval, men jag tror jag börjat bli gammal nu efter 30 då jag inte förstår det här med tunna nylonstrumpbyxor och hotpants, eller leggings och tröja eller dessa fula fladdriga byxor som ser ut som något bodybuilders hade under det glada 80-talet. Usch!
Jag skulle vilja få mer struktur, överblick och någon slags röd tråd i min garderob. Jag tänker att folk kanske skulle se på mig med mer respekt om jag inte alltid såg ut som jag gör. Men jag vet inte.
Fyra dagar av fem har jag på mig jeans som jag antingen köpt på Vila eller Cheap Monday. De andra dagarna har jag en kjol eller klänning från Monki, Indiska eller H&M. På överkroppen har jag tunikor från H&M eller Indiska eller tröjor från olika ställen. Alltid koftor, från exempelvis NoaNoa, Vila, Indiska, Zara eller H&M. Och olika sjalar. Kollega J säger att hon skulle vilja göra som jag och kombinera prickigt och randigt. Men att hon aldrig gör det säger väl något... om mig alltså och mina kläder.
På fötterna alltid sneakers. Fejkade Converse från Ica Maxi eftersom jag vägrar betala flera hundra kronor för något som håller ett par säsonger. Eller mina röda Pumor eller ett par höga lädersneakers. Förmodligen är det därför vuxna ibland tar mig för elev. Jag längtar till ballerinasäsongen. Enligt Mannen har jag också för många skor. Dock aldrig högklackat. Och förutom sneakers har jag har bara konstiga udda skor som inte passar till så mycket. Men de är fina! Och de tar upp plats i garderoben.
Jag skulle vilja ha den där klassiska stilen, men får aldrig till den. Och den är inte egentligen jag. Därför kan jag inte tipsa om fynd till någon arbetsgarderob. Jag har ju ingen. Jag kan bara säga till mig själv på skarpen att städa i min garderob. Det borde jag verkligen göra!
Shit pommes. Jag har ingen arbetsgarderob. Jag har bara kläder. Alldeles för många. Och ändå inget att ha på mig. Önskar ofta att jag blev en kvinna som trivdes i lammullströjor och pärlörhängen och har ordentliga kläder på mig. Men varje morgon står jag där i ett kaos och drar på mig något som är helt, rent och helst inte för skrynkligt.
Länge har jag tyckt att jag legat för nära mina elever i klädval, men jag tror jag börjat bli gammal nu efter 30 då jag inte förstår det här med tunna nylonstrumpbyxor och hotpants, eller leggings och tröja eller dessa fula fladdriga byxor som ser ut som något bodybuilders hade under det glada 80-talet. Usch!
Jag skulle vilja få mer struktur, överblick och någon slags röd tråd i min garderob. Jag tänker att folk kanske skulle se på mig med mer respekt om jag inte alltid såg ut som jag gör. Men jag vet inte.
Fyra dagar av fem har jag på mig jeans som jag antingen köpt på Vila eller Cheap Monday. De andra dagarna har jag en kjol eller klänning från Monki, Indiska eller H&M. På överkroppen har jag tunikor från H&M eller Indiska eller tröjor från olika ställen. Alltid koftor, från exempelvis NoaNoa, Vila, Indiska, Zara eller H&M. Och olika sjalar. Kollega J säger att hon skulle vilja göra som jag och kombinera prickigt och randigt. Men att hon aldrig gör det säger väl något... om mig alltså och mina kläder.
På fötterna alltid sneakers. Fejkade Converse från Ica Maxi eftersom jag vägrar betala flera hundra kronor för något som håller ett par säsonger. Eller mina röda Pumor eller ett par höga lädersneakers. Förmodligen är det därför vuxna ibland tar mig för elev. Jag längtar till ballerinasäsongen. Enligt Mannen har jag också för många skor. Dock aldrig högklackat. Och förutom sneakers har jag har bara konstiga udda skor som inte passar till så mycket. Men de är fina! Och de tar upp plats i garderoben.
Jag skulle vilja ha den där klassiska stilen, men får aldrig till den. Och den är inte egentligen jag. Därför kan jag inte tipsa om fynd till någon arbetsgarderob. Jag har ju ingen. Jag kan bara säga till mig själv på skarpen att städa i min garderob. Det borde jag verkligen göra!
lördag 16 april 2011
Min hol!
En klar brist i vårt hem: pojken äger ingen kjol!
När mamman igår klädde sig för kjolfredag på jobbet vägrade Barnet byxor såklart! På med strumpbyxor, men ingen kjol så långt ögat kan nå. Mammans fiffiga lösning blev shorts! (det är ju mycket trendriktigt enligt hennes elever...)
Så med shorts, strumpbyxor, gummistövlar och dockvagn stegade en mycket stolt och vacker snart-tvååring iväg till dagis. Han visade stolt sin "hol" för alla föräldrar och förskolelärare, och blev lovad att få ärva en riktig "hol" av en förälder!
"Holen" har varit på sedan igår morse... Ja, även i natt!
När mamman igår klädde sig för kjolfredag på jobbet vägrade Barnet byxor såklart! På med strumpbyxor, men ingen kjol så långt ögat kan nå. Mammans fiffiga lösning blev shorts! (det är ju mycket trendriktigt enligt hennes elever...)
Så med shorts, strumpbyxor, gummistövlar och dockvagn stegade en mycket stolt och vacker snart-tvååring iväg till dagis. Han visade stolt sin "hol" för alla föräldrar och förskolelärare, och blev lovad att få ärva en riktig "hol" av en förälder!
"Holen" har varit på sedan igår morse... Ja, även i natt!
torsdag 14 april 2011
Mitt semestertips med hund och ettåring
På begäran
Hyr stuga på Gotland med Visby gränder, Rute stenugnsbageri, picknick på Furillen, loppisar i varenda buske och enskilt strandslapp var helst på ön eftersom kusten är nära hela tiden.
Hyr stuga på Österlen med Ystads gränder, bokcaféet eller Bäckahästen, Olof Viktors , fisk i Kåseberga hamn, hälsa på hos Lisa Tofft i Kivik och då även passa på att besöka Äpplets hus, stranden vid Knäbäckshusen (fast där får tyvärr inte hundar vistas sommartid), Stenshuvud och givetvis spring runt Ale stenar.
Hyr stuga på Gotland med Visby gränder, Rute stenugnsbageri, picknick på Furillen, loppisar i varenda buske och enskilt strandslapp var helst på ön eftersom kusten är nära hela tiden.
Hyr stuga på Österlen med Ystads gränder, bokcaféet eller Bäckahästen, Olof Viktors , fisk i Kåseberga hamn, hälsa på hos Lisa Tofft i Kivik och då även passa på att besöka Äpplets hus, stranden vid Knäbäckshusen (fast där får tyvärr inte hundar vistas sommartid), Stenshuvud och givetvis spring runt Ale stenar.
måndag 11 april 2011
söndag 10 april 2011
Hur man funderar kring syskon
På begäran.
Alltså först får man sin bebis och så tänker man "vad häftigt, det är mitt barn" och helt plötsligt så försvinner den där tänkta framtida familjen i ett töcken av amning och sömnlöshet. Man lever så intensivt här och nu att ens barn är det enda i hela världen. Det finns inget annat. Inga fler barn som skulle kunna vara ens egna.
Jag har alltid sett mig som trebarnsmamma. Mest för att jag själv är uppvuxen med två syskon och alltid tyckt att det har varit så underbart bra. Tre barn är liksom mer än Svensson-två, men heller inte "tokigt fyra". Men det sägs ju att fyra är det nya tre. Och ett tag när vi familjedrömde jag och Mannen så var vi inne på fyra.
Som det är just nu vill Mannen i en avlägsen framtid hoppas på ett barn till och jag gärna två till, i en något mer närmre framtid. Fast inte just nu. Jag är glad och tacksam så länge folk har vett att inte fråga, lägga sig i eller komma med synpunkter. Det är inte automatiskt så att man är inne på syskon bara för att ens barn kan gå själv och prata.
Jag njuter så av vår son och känner ärligt talat ingen större längtan för tillfället. Jag vill se honom växa upp till en egen liten person utan att ha ännu ett barn som han eller vi ska ta hänsyn till just då. Att han ska få vara liten så länge det går.
Tre år har jag alltid tänkt är lagom mellan syskon, men det skulle innebära en graviditet ganska snart och det är jag inte beredd på. Jag vet inte vad föreställningen om de där tre åren egentligen kommer ifrån... det är liksom bara något jag tror på liksom jag tror på amning, samsovning, sjalbärande och bakåtvänd vagn.
Halshugg mig nu, men det är sådant som jag som förälder tror på. Med mitt barn, med detta barn, väl medveten om att vissa vill ha tätt tätt mellan barnen och helst har dem i ett annat rum på natten. Alla måste ju få välja vad de vill, välja det som fungerar för dem. Men jag är helt inne på att några års mellanrum mellan barnen är bra ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Forskarna talar om individuationsfas och separationsfas...
Jag känner heller ingen stress eller tänker att blöjåren är något som ska stökas över så fort det bara går. Jag vill njuta av det så mycket det går mellan nattvak och bajsblöjor.
Jag hoppas bara att jag får upplva detta himlastormande livsomkastande fantastiskt jobbiga och alldeles, alldeles underbara minst en gång till. Helst två. Inte nu. Men sen!
Alltså först får man sin bebis och så tänker man "vad häftigt, det är mitt barn" och helt plötsligt så försvinner den där tänkta framtida familjen i ett töcken av amning och sömnlöshet. Man lever så intensivt här och nu att ens barn är det enda i hela världen. Det finns inget annat. Inga fler barn som skulle kunna vara ens egna.
Jag har alltid sett mig som trebarnsmamma. Mest för att jag själv är uppvuxen med två syskon och alltid tyckt att det har varit så underbart bra. Tre barn är liksom mer än Svensson-två, men heller inte "tokigt fyra". Men det sägs ju att fyra är det nya tre. Och ett tag när vi familjedrömde jag och Mannen så var vi inne på fyra.
Som det är just nu vill Mannen i en avlägsen framtid hoppas på ett barn till och jag gärna två till, i en något mer närmre framtid. Fast inte just nu. Jag är glad och tacksam så länge folk har vett att inte fråga, lägga sig i eller komma med synpunkter. Det är inte automatiskt så att man är inne på syskon bara för att ens barn kan gå själv och prata.
Jag njuter så av vår son och känner ärligt talat ingen större längtan för tillfället. Jag vill se honom växa upp till en egen liten person utan att ha ännu ett barn som han eller vi ska ta hänsyn till just då. Att han ska få vara liten så länge det går.
Tre år har jag alltid tänkt är lagom mellan syskon, men det skulle innebära en graviditet ganska snart och det är jag inte beredd på. Jag vet inte vad föreställningen om de där tre åren egentligen kommer ifrån... det är liksom bara något jag tror på liksom jag tror på amning, samsovning, sjalbärande och bakåtvänd vagn.
Halshugg mig nu, men det är sådant som jag som förälder tror på. Med mitt barn, med detta barn, väl medveten om att vissa vill ha tätt tätt mellan barnen och helst har dem i ett annat rum på natten. Alla måste ju få välja vad de vill, välja det som fungerar för dem. Men jag är helt inne på att några års mellanrum mellan barnen är bra ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Forskarna talar om individuationsfas och separationsfas...
Jag känner heller ingen stress eller tänker att blöjåren är något som ska stökas över så fort det bara går. Jag vill njuta av det så mycket det går mellan nattvak och bajsblöjor.
Jag hoppas bara att jag får upplva detta himlastormande livsomkastande fantastiskt jobbiga och alldeles, alldeles underbara minst en gång till. Helst två. Inte nu. Men sen!
fredag 8 april 2011
torsdag 7 april 2011
tisdag 5 april 2011
God morgon Stockholm!
Fattar ni vad jag gör?! Jag slösar bort en hel timme i min ensamhet med en bok i väntan på kursstartsträff! Jag har trotsat halsvärken från hell och en kräkande son för att ta mig till kursen jag väntat på i fem år. Lyxdagar ligger framför mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
