Sommaren 2022

Vilken upptäckt har du gjort i sommar?
Åkte äntligen till det där kalkbrottet alla pratat om och badade i kristallklart vatten med hela familjen. Det dröjde till sensommaren, men var så värt det eftersom knappt några andra var där. Fler bad där nästa sommar antagligen.
Vilket är ditt för i år hittills skönaste sommarminne?
Alla bad. Altanhäng i solen.
Vilken är favoritsysslan på sommaren?
Sovmorgon, långfrukost på altanen och bada. 
Hur spenderade du sommaren i år?
Mest hemma men också en ö -sommar liksom förra. Öland, Jylland och Gotland. Perfekt!
Hur kliver du in i hösten?
Hm. Njuter av sensommaren än, men tycker samtidigt att det är jobbigt att hitta rimliga jobbkläder i denna värme. Ser fram emot kofta och sjal och långbyxor och mindre svett och mer kyla. Med tillförsikt och hopp om mer skönlitteratur, mer film, mer serier och fler stearinljus och mindre stress (vem försöker jag lura, haha) och färre måsten och mer njut! Längtar efter oktoberkrispiga dagar och långsammare tempo.

Växa upp

Morfarn mätte samtliga barn idag. Inte konstigt att somliga byxor flaggar på vaderna. Över sommaren:

• Stora + 5 cm (161 cm)
• Mellan + 3 cm (149 cm)
• Lilla + 3 cm (119 cm)

Jag har åren i kroppen och jag vet att det går, att se människor från olika håll. Trettiofyra imorron och fjorton igår och det spelar inte längre nån roll...

Så gick sommaren mot sitt slut och aldrig har jag väl någonsin varit så oförberedd för jobbstart som idag. Overkligt oförberedd, med noll koll och noll behov av koll. När jag vaknade av hundskall och åskknall imorse vid 05.30 så visste jag varken vad jag skulle ha på mig och än mindre var mina jobbgrejer var. Lyckades få på mig både kläder och rota fram datorn men jag fann varken nycklar eller passerkort förrän vid lunchtid, av en slump. Min älskade papperskalender hittar jag dock inte. 

Det var en fin sommar, denna anno 2022, men inte så vilsam kanske. Öland, Jylland, Legoland och Gotland. Till det en massa husfix, alldeles för mycket av sådant, men det känns ändå som ett fint kapitel i livet. Barnen har vuxit säkert en decimeter var och är ganska harmoniska för tillfället. Det har grillats, firats och festats och när sommaren gångna helg avrundades var det med ett kusinbröllop i Malmö. 

Till bordet hade jag en klasskamrat jag inte sett på snart 30 år. Verkligt bra bordsplacering där! Han träffade min kusin på en skidresa med UCPA och sedan tog de hand om varandra under en period i Stockholm. (Världen är så liten!) Det var verkligen att rota i gamla tider med en ganska sorgsen person som, både medvetet och omedvetet, vände ut och in på sitt liv för mig. Han berättade om ångest, stryk och hur han upplevt högstadietiden som den bästa i hans liv, medan jag upplevde den rakt tvärtom. Han bad om ursäkt för att han slagit mig i rumpan i korridoren, men berättade samtidigt att jag hade vänt mig om och slagit tillbaka. Hans bild av mig då är så väsensskild från min egen. Jag är i och för sig inte förvånad över varken att jag slagit tillbaka eller stått upp för mig själv, men för att han såg mig med helt andra ögon än vad jag trodde att han gjort. Och det faktum att han har haft dåligt samvete så länge för något jag aldrig någonsin tänkt tillbaka på (i och för sig sjukt att man normaliserade sådant då). Han är varken den första eller enda mannen som gått med dåligt samvete och bett mig om ursäkt för beteenden för längesedan, saker jag lämnat bakom mig för länge sedan och även glömt. Men det känns fint att få ett förlåt och förlåta! Jag har förlåtit ledsna män från förr förut när vi mötts och de har haft alkohol i kroppen.

Han berättade om missbruk hos klasskamrater som jag inte känt till, stryk av en arg pappa för misslyckanden i skolan, friheten med mopeden som jag antagligen skrattade åt, och om jakt och fiske . Vi levde verkligen helt olika liv där i början av 90-talet. Gudinnorna ska veta att jag inte alltid varit snäll mot honom heller. Han berättade så fint om sorgen över att vara ungkarl, om brustet hjärta och inga barn. Med tydligt utbildningskomplex och frågan "om alla i vår släkt verkligen var akademiker" fick han samtidigt berätta om sina egna bedrifter och misslyckanden och det har trots allt gått bra för honom karriärmässigt trots en konkurs i bagaget. Riktigt bra! Han har både villa och skogsgård som han löst ut sina syskon ifrån. 

Han sa så fint "du var alltid så säker på din sak och du visste alltid så klart och tydligt vad du tyckte". Så såg jag naturligtvis inte mig själv då, men jag kan förstå vad han menar. I hans ögon var jag en människa som klarade skolan galant, hade egna övertygelser och vek inte en tum från dem, på insidan var jag såklart lika olycklig och osäker i en tid där alla förtvivlat letade efter sig själva. Så jobbig tid det är och nu ska Stora rakt in i den...