Mormor

Mormor, det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag tänker på dig när jag cyklar till jobbet, jag tänker på dig när jag cyklar hem. Att jag aldrig mer kommer att få känna dig så där levandes nära. Jag minns tydligt hur dina händer känns i mina, din röst, din andedräkt och din smidiga lilla kropp med de knotiga fötterna. Ditt tjocka hår och din goda smak.

Du drack varm svartvinbärssaft varje frukost, och svart starkt kaffe en stund därefter, med Finger Marie-kex till. Allers, korsord och P1 på radion. Nu finns du inte mer. Kommer aldrig. Mina söner kommer bara att få höra talas om dig. Kvinnan som skrattade, alltid hade ett hopknölat hushållspapper i handen, mössa på huvudet, väska över armen och hemvävda trasmattor på golven. Stark och klok. Varm och snäll.

Så ledsamt att vi aldrig mer kan prata med varandra. Att jag aldrig mer som vuxen kan få samtala med dig om livet, nu och då. Om tråden som binder oss samman. Livets tråd.

Adventstid

Adventstid, å vad jag älskar den här perioden under den mörka delen av året. Advenststjärnor, tända ljus, julkalendern morgon och kväll och så fyraåringens enorma förväntan och längtan till den tjufjärde. Han är nu helt säker på att tomtarna är blufftomtar eftersom de har masker på sig. Den riktiga tomten kommer inte och det gör honom ledsen. Tänk att ha genomskådat allt redan i så unga år.

I övrigt ganska harmonisk period för alla här i familjen. Mamman jobbar lite för mycket, därav bloggtorkan. Förisplats till lillebror kirrad och nu är det bara en dryg månad kvar av det ljuva hemmapappalivet för pappan och familjen. Snart måste mamman lära sig hur tvättmaskinen fungerar och komma hem till ett bord utan middag på. Men först ska vi tända andra ljuset, tredje ljuset och så fjärde ljuset. Nu när vi har fyra ljus i ljusstaken menar jag…

För övrigt #jagärjason Vilket fantastiskt tal! Vill visa det på alla mina lektioner imorgon, banne mig det ska jag. Jag kan alltid hitta en koppling till allt, på någe vis.