Från tre till fyra

Så kom han då till världen. Lillebror. Den vackraste! En mörkögd skönhet med mörka lotofsar på öronen. Alldeles, alldeles fantastisk! Efter en vacker och magisk förlossning.

Vaknade natten mellan måndag och tisdag i förra veckan av magont. Jag undrade om det var värkar, men trodde snarare på magknip. När det återkom mer och mer regelbundet la jag mig i soffan för att med hjälp av text-tv:s klocka se hur regelbundet de återkom. På en halvtimme gick det från tio minuter emellan till tre minuter emellan. Jag gick tillbaka till sängen och började andas... Ropade tio gånger och väckte Mannen som genast villle åka in. Jag tvekade, men han propsade och ringde förlossningen och min mamma. Mamma kom och höll definitivt med om att det var dags att åka in så jag tog sats och klädde mig mellan två värkar och mellan nästa två värkar baxade Mannen ut mig till den framkörda bilen. Klart att det var värkar. Inte magknip, inte förvärkar, förlossningsvärkar - med besked!

Mannen lämnade mig på en parkbänk utanför förlossningen, medan han fick åka och leta efter en parkering. Där satt jag och andades och andades i den blåsiga försommargryningen och hoppades att ingen skulle se mig sådär ensam och tänka att det vad var jag var. Värkarna kom starkare och starkare och det visade sig att jag inte alls skulle behöva åka hem som jag trott, utan att jag var öppen sju centimeter, och bara någon halvtimme-timme senare fullt öppen. Profylaxandningen gick så bra att jag dåsade bort mellan värkarna, så avslappnad lyckades jag vara. Smärtlindring - noll och ingen! Orkade inte ens jiddra med lustgasen och något annat hanns ju inte med.

Jag som tänkt "före eller efter lunch?" fick till svar av den fantastiska barnmorskan, "före eller efter klockan åtta?". Barnmorskan, ja, den fantastiska som tog alldeles lagom kommando och som med fast hand både lyssnade och styrde gav mig förutsättningarna till en fantastisk förlossning, långt bättre än vad jag kunde drömma om. Från totalt korsstygnsbroderi i de nedre regionerna till bara sex stygn! Hon lät mig känna full kontroll och själv föda vår son. Magiskt.

Så, 8.15 när solen sken från en klarblå himmel landade en mörkögd liten pojke på mitt bröst. Inte ett skrik, men en lång stund av knorranden... Kärlek från första stund. Kärlek så hjärtat svämmar över.

BB-bubblan är också kärlek för mig, men den varade inte så länge eftersom storebror här hemma längtade så efter både sin mamma och sin "bädis". Nu har vi bebisbubbla här hemma istället, vi ser "Pippi på de sju haven" flera gånger om dagen, målar med vattenfärger och läser sagor. Lillebror han bara hänger med... Kärlek större än något annat.

En kärlekshistoria utan gränser

Sommarfeeling

Hej vecka 39!

Bebis, du behöver inte ta min uppmaning bokstavligen! När jag skrev "stanna där du är" så menar jag inte inuti mig. Kom ut nu! Med huvudet först tack! Ska vi bestämma i helgen?! Det vore fint och alldeles lagom tycker jag.

Just nu orkar jag inte så mycket mer, sover uruselt. Höfterna värker, ryggen värker och det knakar i fogarna, och med det menar jag att det knakar i fogarna - i bäckenet! Jag känner mig lite som "apan alla känner", alla har en åsikt om min mage, och jag blir utstirrad som ett cirkusfreak. Främmande människor lägger huvudet på sned på stan och andra bara måste kommentera magstorleken. Jag kan inte resa mig hur som helst och jag kan inte gå när jag väl kunnat resa mig.

Det skulle vara fint om du ville komma ut nu! Så jag kunde få tillbaka min rörlighet och låta min sömn avgöras av dina skrik snarare än min värk. Det skulle kännas mycket roligare!