En bloggrubik för varje dag i november

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

2. 5 saker jag tänkt på idag

3. Ibland tänker jag att jag borde…

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

5. Hepp! Dagens boktips!

6. Månadens djur är givetvis…

7. Kolla! Så här ser jag ut idag.

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

9. 5 saker jag borde ta tag i

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

11. Månadens färg är givetvis…

12. Hepp! Dagens filmtips!

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…

15. 5 saker jag blir glad av i vardagen

16. Kolla! Så här ser min autograf ut.

17. Hepp! Dagens tv-tips!

18. Ibland retar det mig att…

19. Kolla! Det här åt jag idag.

20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen

22. Kolla! Här bor jag.

23. Hepp! Dagens måltidstips!

24. Månadens klädesplagg är givetvis…

25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet

26. Kolla! Här jobbar jag.

27. Ibland skulle jag vilja…

28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

29. Det var onekligen väldigt roligt när…

30. Kom ihåg

Är ni med mig?! Tack Onekligen för listan.

Flow och rädslor

Samtidigt som jag tycker att livet är så himla bra just nu så finns det mörka moln på min himmel, som upptar min tankeverksamhet märker jag. Det är väl det som kallas föräldraskapet, att stå vid deras sängar på kvällen med tårar i ögonen för att de är så fina, samtidigt som de kan driva mig till vansinne i morgonstressen. Men de mörka tankarna är absolut varken stressen eller ilskan, även om jag vill minimera dem.

Å ena sidan flyter det mesta på rätt smidigt, barnen är harmoniska och sådant som matlista, storhandling och deltidsarbete underlättar vardagen så mycket. Lillebror blir större och nu börjar en helt annan gemensam lek ta fart.  Vi är snart färdiga med den enda renoveringen vi tänkte oss vid inflyttningen till Sockerbiten. Tapetseringen av sovrummet som blev ett mycket större och tidsödande projekt än vad vi från början tänkte, i och med att huset knappt har en rät vinkel och att väggarna krävde kilovis med spackel i all sköns form.

De mörka molnen på min himmel är nu sådant som att Stora börjar förskoleklass om mindre än ett år, han ska börja i ett helt nytt socialt sammanhang och helt plötsligt bli stor och lämna vår skyddade verkstad. Från en förskola med väldigt få barn, vettiga pedagoger och och oerhört trygg vardag till ett mycket större sammanhang och helt plötsligt börjar jag fantisera om allt som kan hända.

Plötsligt blir det verkligt för mig hur vårt eget inflytande över honom från och med nu kommer att minska. Hur andra och andras normer blir mer giltiga och hur känslig för dessa intryck en nu blivande sexåring är. Mest av allt är jag livrädd för att han ska sakna vänner och gemenskap, för mobbing och utfrysning och jag tänker att vi utsatt oss för en ännu större risk som bosatt oss bredvid skolan så att i händelse av att det värsta sker vårt barn inte ens kommer "slippa skolan" på fritiden. Eller tänk om han inte får vettiga pedagoger, inte blir sedd, bekräftad eller känner sig ensam.

Jag funderar också över över ebola, och mina rädslor är egentligen helt ogrundade, förutom att jag ska till London i januari, och nu hyser samma irrationella, men verkliga, rädsla som när vi skulle till Costa Rica och jag var vettskrämd för dengue. Så ångestfylld att det förtog mycket av min bebishöst 2012.

När jag fick ett exklusivt erbjudande om att få åka till London i tjänsten, ett erbjudande värt flera tusen kronor och möjlighet till fantastiska upplevelser funderade jag allvarligt på att stanna hemma i Sockerbiten med mina barn för att inte utsätta mig för smittrisken på Heathrow. Så dumt! Nu har jag anmält mig.

Linea alba

Jodå, läkare nummer två konstaterade att det visst är ett navelbråck, ett litet sådant, men ett navelbråck, som inte får bli större, men i dagsläget lämnas utan åtgärd. Diastasen är ett faktum,  den är lång och påtaglig, och jag vet inte om jag vill lyssna på den trevlige men ack så stressade läkaren om att bara träna magen som vanligt så kommer allt bli så bra så. Det räcker med en enkel googling, för att konstatera:

1. Vanlig träning kan förvärra diastasen
2. Okunskapen i vården är stor
3. Det går att lägga ett genusperspektiv på frågan, de drabbade är kvinnor och många kirurger är män som ofta avfärdar besvären som kosmetiska.

Så nu får jag väl höra av mig till min husläkare igen, och be om att få bli remitterad till någon som KAN något. Jag hann inte ens ställa alla frågor till läkaren innan han försvann innan jag hann blinka. Han var puts väck när jag hade hunnit klä på mig, han hann säga att han tyckte att jag hade starka och bra magmuskler. Må så vara, men de funkar ju inte riktigt som tänkt…

Två och en halv månad kvar

Det är mycket vatten som rinner under broarna. Dagarna blir till veckor, som bara rusar iväg. Måndag blir fredag och sedan är det söndag kväll igen. Om och om igen. Helt plötsligt är det höst, från barfota till sjal, bara sådär.

Jag älskar ändå den här vardagen. Med två sömndruckna barn som vill ha samma morgonrutin varendaste dag. Morgonteve, frukost och sedan stressig påklädning, hur mycket tid vi än hade från början. Förislämningarna, som nu går bättre, mycket bättre, peppar peppar. Eftermiddagarna, då allt är en transportsträcka till middagen, Bolibompa, badkaret, pyjamasarna, sagorna och den mysiga stunden när lampan är släckt och vi ligger näranära till varandras andetag. Så meningsfullt, och så energidränerande och livgivande samtidigt.

Jobbet rullar på. Jag gör inte mitt bästa hela tiden, men bra nog. Jag har ett liv det här läsåret och det känns så skönt. Jag hinner med, jag hinner andas emellanåt och även lyfta blicken.

Bokade äntligen ett besök hos husläkaren som via blodprover konstaterade att mitt blodvärde är alldeles för lågt, så nu ska jag på extra provtagning igen. Fick också en kallelse till kirurgen som ska kolla min mage, det verkar ändå som jag har ett mittlinjebråck. Det saknas bindväv mellan magmusklerna. Frågan är vad man gör åt det.

Snart lackar det mot jul...