Tjugohundrasexton

År 2016 kategoriserar hela sociala medieflödet som ett skitår, men för oss har det varåt året då vår familj blev med Lilla och på så sätt komplett. Vi har mest drällt runt hemmavid och varit nöjda med det. Stora började skolan och Mellan fick fortsätta på sin nya förskola. Lilla utvecklades från bebis till  nästan ettåring fortare än ljusets hastighet. Vi är liksom nöjda med året, mer än nöjda såklart. Vi har varit friska, vi har varit tillsammans, vi har varandra. Nästa år hoppas vi på en riktig semester tillsammans. I övrigt vill vi bara att det fortsätter på den inslagna vägen.

Gott slut, gott nytt och gott mittemellan!

Utvärdering hösten 2016

Med mindre än en månad kvar av denna föräldraledighet har jag nu ont i magen över att den på riktigt snart är slut. Så glad att jag ändå klämde åt mig ett par extra veckor efter nyår. Fram tills lilla var sex månader gick tiden liksom lagom fort, sedan rusade den. Nu står hon, går hon fyra-fem steg och är verkligen inte någon liten bebis längre. Hon säger mamma, pappa, bampa (lampa), titta, nänänänä och har många egna ord . Det är verkligen dags för pappan att ta vid, men jag sörjer ändå en tid som aldrig mer kommer åter samt det faktum att jag nu ska jobba tills jag blir pensionär

Mina planer för hösten
Att vara föräldraledig med Lilla och njuta varje sekund av det. Hälsa på mina syskon. 

Check på den. 

Bästa höststället
Jag tror på skogen på eftermiddagen med alla tre barnen, jag tror på trädgården och jag tror på fika på nyöppnade kaffestället i stan. 

Alltså ja, skogen innan vätan kom. Närmsta skogen efter förskolan med mellis nedpackat. Kanske fem gånger max. Det är så svårt med någon som äter löv.

Vad ser du mest och minst fram emot?
Mest att vara föräldraledig och njuta av Lilla de timmar Mellan och Stora är i skolan och på förskolan. Bejbisim och kaffe med andra föräldalediga. Minst stressen kring hämtning och lämning, pusslet med allas aktiviteter, att hindra Mellan från att somna innan maten och hindra Stora och Mellan från att bråka ihjäl sig. 

Mellan slutade attacksomna och faktiskt har det inte varit särskilt mycket bråk. Det enda jobbiga är när Stora har med sig kompis hem och Mellan står utanför dörren och vill vara med med tårar rinnande nedför kinderna. Det går ju inte att vara med alltid liksom. De kompisar som själva har småsyskon är betydligt tolerantare och låter oftast Mellan vara med, eller liksom inkluderar aktivt.

Vad kommer du att köpa inför hösten?
Ingenting som det ser ut nu eftersom mitt konto ser ut såhär: 

Sparkontot har tömts i maklig takt för klädköp, köp av mountainbike med alla dess tillhörande attiraljer. 

Det här läser jag och tittar på.
Jag ska återuppta mitt netflixande och se färdigt Downton Abbeys sista säsong, se Idols auditionvecka, "Follow the money" på SVT och sedan läsa alla böcker på mitt nattduksbord. "Stranger things", rekommenderar ni det eller?

Det blev aldrig Downton Abbey och jag orkade aldrig se klart "Follow the money", men jag såg hela "Midnattssol" varje söndagkväll, "Stranger things" och de två första säsongerna av "Skam" som jag älskarälskar. Läste sjukt lite.

Vad oroar du dig för?
Inget särskilt. Hoppas bara att Storas möte med skolan får förbli fortsatt positivt. Och att hösten inte går för fort. I januari ska jag börja jobba igen.

Stora älskar skolan, men inte allt som hör till den som typ läsläxor. Hösten gick för fort. Alldeles för fort. 

Vad vill du verkligen hinna med?
Dricka kaffe på café medan Lilla sitter i vagnen eller är nöjd med en majskrok. Sångstunder på öppna förskolan med Lilla.

Drack kaffe, mycket kaffe, med mjölk! Vissa veckor hängde vi på Espresso House varje torsdag förmiddag med nya mammakompisen H och slukade Triple Chocolate Chip Cookies. Lilla ratade dock majskrokar efter första påsen. Mycket öppna förskolan blev det, med gamla vännen J och H och många sångstunder. Lilla älskar sång och musik.

Vad kommer du att äta?
Skåpäta en del antar jag, typ russin, solrosfrön och kokosflingor. Matlådor, lunch med vänner och alla äpplen som våra träd ger oss.

Skåpäta förstår jag inte hur jag ska kunna klara mig utan när jag börjar jobba. Nästan alla äpplen blev till must och jag har fikat gränslöst mycket.

God jul!

Jag kan fortfarande hålla mina ögon öppna, men är så trött så trött. Flera gånger den här veckan har jag somnat och slagit mig själv i huvudet med mobilen så jag vaknat. Anledningen stavas "Skam", som jag bara kunnat se när alla andra sover eftersom Lilla enbart företar sig livsfarliga saker och jag måste föregå med gott skärmexempel inför Mellan och Stora.

Nu har vi firat årets jul, alla mätta och nöjda. Allting lagom bra. Varje år tänker jag att nästa år ska bli julen bli mer jul, lite genuinare, lite mer, lite innerligare, mer hemmagjord och på det sättet finare och godare. Lite mer Anna Bergenströmsk. Lite Ernstigare. Men i år, äsch, jag var föräldraledig och tja liksom, det fick räcka. Inga julkort och ingen knäck, men likväl tyckte Stora att detta var "hans livs bästa julafton. Gott så!

Nu längtar jag efter mellandagsteven.

Musikhjälpen

Förutom att fira jul med mina barn så är Musikhjälpen min absolut bästa decembertradition. Älskar, älskar, älskar Musikhjälpen! Barn i krig har rätt att gå i skolan! Och varje kväll när jag ska somna tänker jag på människorna i Aleppo och Mosul.

Stora önskar "Bara vara mig själv" med Laleh
Mellan önskar "Bada nakna" med Samir & Viktor

Men vad ska jag önska?

Vad vore jag utan dina andetag

Känner mig modig och hjärtnupen. Lämnar Lilla hemma och tar tåg till Studentstaden 1 för att möta upp gammal Lunarstormskompis (som jag en gång träffat i Studentstaden 2) för att gå på spelning. Alltså att träffa henne behöver jag inte vara modig för, det ska bara blir kul!

Blir nu på tåget paralyserad av egentiden och vet inte om jag ska lösa bok, podlyssna, slösurfa eller bara titta ut genom fönstret. Ångest för att hon ska skrika hela natten, men hon har ju å andra sidan en pappa, även om han inte har bröst som kan amma.