54 dagar kvar

Igår kväll spenderade jag en timme på förlossningen uppkopplad på ctg för att se vad bebisen där inne egentligen höll på med. Tisdag, ondag och även torsdag tyckte jag att det var en påtaglig förändring av bebis rörelser och det kändes inte alls som förut. Nojig ringde jag till MVC som försäkrade att det inte var något att oroa sig för så länge jag kände barnet. Det gjorde jag ju! Men inte som förut.

På MVC trodde barnmorskan att h*n nu fixerat sig nedåt och att det därför var så att rörelserna avtagit. Men jag tyckte ämdå att det var skumt att livmodern isåfall blivit märkbart trängre på bara tre dagar... Jag avvaktade dagen ut, men uppmuntrad av läkarvänner så sökte jag ändå till slut.

En fantastisk Anita på förlossningen uppmanade mig att dricka iskallt, vila och sedan bråka med bebisen så mycket det bara gick, men utan skillnad. Då tyckte Anita att det var dags att kolla upp vad h*n egentligen  hade för sig...

Vad Anita fann vara att h*n vänt s sig upp och ned, och nu ligger i säte istället Ganska onödigt tycker bebisens mamma, men det var obeskrivligt skönt att höra de där hjärtljuden på 125-150 slag i minuten under nästan en timme. Allt väl! Och så en logisk förklaring till varför allt känns så annorlunda.. Idag är bebis "back in business" och det mesta känns som förut. Väldigt skönt! Förstår inte hur jag någonsin skulle kunnat förklara för den blivande storebrodern om något faktiskt var fel. Och det återstår ju att se om sätesbjudning är vad som bjuds om några veckor.

Att återse förlossningsavdelningen och dess fantastiska personal påminde mig om vår kärlekshistoria för knappt tre år sedan. Helt fantastiska människor! Tryggga, varma, som tar kommando, pekar med hela handen och med bestämda händer och röster visar  var skåpet ska stå. Ingenting är konstigt, ingenting är för pinsamt att fråga om eller undra. De finns där för en till 110% och jag älskar dem för det! Återsåg barnmorskesstudenten (nu barnmorska) som var den första att röra min son och lägga honom till mitt bröst. Henne hade jag lätt kunnat gifta mig med, om jag inte redan var gift.

Vad jag närt vid min barm, del 15

-Men, varför lyssnar du inte på vad jag säger?
-MEN, MAMMA, MINA ÖJON HA FÖSVUNNIT!

Vad jag närt vid min barm, del 14

- Kom, så får du gå och kissa!
- NÄÄJ! JA VILL INTE! DET E MIN KROPP! JA BESTÄMME!

Politiskt medvetna är de, de små liven. Redan i treårsåldern har de full koll på att man har egen bestämmanderätt över den egna kroppen. Heja heja!

Vad jag närt vid min barm, del 13

I bilen på väg hem från en utflykt.

-MAMMA, JA ÄLSA DEJ!
-Mm... Jag älskar dig också, mest i hela världen!
-MAMMA, HA VI GODIS HEMMA?

62 dagar kvar

SF-måtta mig hit och SF-måtta mig dit. Bebis ligger +7% för tiden och det mina vänner är inte särskilt mycket. Bebis högerfot är 6,6 cm, det mina vänner är en ganska lång fot, liksom vederbörandes broders fot var vid födseln minns jag. Han var det vackraste jag sett, men han hade väldigt långa fötter. Som sin far.

Mängden fostervatten helt normal, så nu alla kära kollegor kan ni sluta att fråga mig om det är två (nej, ultraljudat tre gånger utan minsta tecken på dubbel) och nej jag kommer mest troligt heller inte att föda en jätte på mellan 6-10 kilo som ni föreslagit. Det verkar vara en ytterst medelmåttig bebis, precis som alla oss andra i den här familjen. Kan vi inte bara låta min mage vara ifred från kommentarer från och med nu, okej, bra tack!

Livet är ganska fint! Jag har avverkat samtliga 140 omdömena samt utvecklingsamtalat mig blå. Imorgon ska jag lyssna på cirka 40 muntliga anföranden från 8-16 med skärpt hörsel och utmärkt rättssäker och likvärdig bedömningsförmåga. Från och med nästa vecka upphör mitt vanliga liv till förmån för nationella prov-livet och ni hittar mig någonstans i rättningshögen. Ge mig gärna mat eller fika så blir jag glad!

Nu en tupplur innan föris-hämt! För ja, jag smet tidigare från jobbet idag. Because I can!

Jag vill vara ledig, ledig, ledig...

Påsken firades på öjn! Och vad gott vi mådde! Sköna dagar med fantastisk mat på bordet, oavbruten ostörd sömn i dryga 10 timmar per natt, fika, middagsvila, kortspel, dockteater, bokläsning och legobygge. Helt ljuvligt! Jag har mått så bra av att ta det lugnt.

Vi var i granngården en halv kilometer bort och tittade på de nyfödda lammen och det föddes flera bara under helgen. En del matades med flaska, vilket var en riktig upplevelse för Barnet. Pappans bortglömda lego smällde nog högst ändå. Det byggdes dagar och nätter i ända och till slut var legostaden klar...

Längsta utflykten gjorde vi in till "stan" för att se Villa Villekulla. På vägen visade vi Barnet hålet i ringmuren där Pippi rider in när hon kommer till stan. "Nu ha vi sett det" konstaterade han krasst.

Dagarna sedan vi kom hem har bara flutit på med umgänge med Barnets olika kompisar vi sällan hinner med i vardagen och ett ständigt fikande. Vi har sovit middag varje dag tillsammans och det jag klurar mest på nu är hur jag kan fortsätta denna vana trots knasjobbet som drar igång på måndag. Nu blir det håll i hatten och 200 knyck i några veckor. Sedan ska jag visst klämma ut en bebis också.

Från 3 till 4

Älskade, älskade du! Du funderar så mycket, pratar så mycket och utvecklas i en rasande fart. Du kan sätta ord på allt, tankar och känslor. Du är känslig och fundersam och vill både ha närhet och självständighet på samma gång. Du vill både sitta i famnen och stänga dörren om dig själv.

Ikväll när du skulle sova tog det lång tid att komma ned i varv. Du nöjde dig med en saga, men hade mycket på hjärtat som du ville prata om. Det är uppenbart att din största fundering just nu är hur det ska bli att dela sin mamma och pappa med någon annan. Du bearbetar det, kanske utan att faktiskt riktigt förstå det.

Flera gånger varje dag måste du markera att det är "bara din mamma" och nämner gärna någon på förskolan som du hävdar har sagt att jag är h*ns mamma, för att jag ska säga "men jag är ju din mamma!" och allra helst "bara din mamma!".

En kväll för några veckor sedan grät du och sa "men mamma du kan inte haaa tvåååå baaaan", ikväll kom det istället hickgråtandes "mamma, om du ska vara bebisens mamma får jag inte vara meeeeeed".

Älskade lilla kloka unge! Jag försöker trösta dig så gott jag kan och förklara att jag visst alltid är din mamma och att jag alltidalltid kommer att älska dig "mest i hela världen"!

Men inte ens jag vet hur det är att ha två barn, att älska två barn, att vara tvåbarnsförälder eller hur det här kommer påverka vår lilla familjekärleksbubbla. Vi vet ju inte alls hur det kommer att bli. Jag är lika ovetandes och lika grubblande som du! Kloka älskade barn! Vi är 3, men blir snart 4 och jag vet att kärleken växer och räcker till oss alla, men det enda vi vet är också att vi inte vet hur det kommer att bli, bara att det blir annorlunda.

Post-Påsk

Påsken var fin som snus! Återkommer om den i ett senare inlägg.

Skruvar upp stereon, drar på mig ett fodral och dukar fram löjrom, chips och kalamataoliver till mina fina jobbtjejer. Det hade ju varit gott med ett glas rött eller en Martini, men men, snart så...

Avdelningen "Avancerad Anatomi - för nästan-treåringar"

- MEN MAMMA LÅG DU I MOMMOS MAGE?
- Jaa, det gjorde jag!
- HADE HON EN MODEKAKA DÅ?
- Ehh, jaa...

Alltså var snappar dessa små fantastiska barn upp allt?