Killräckligt isn't good enough with this one

Senast om två timmar och 54 minuter ska jag ha laddat upp min uppsatsplan i publiceringsforumet för min distanskurs i sociologi. Jag vet redan nu vilka fysiska stresspåslag detta kommer att ge mig, men nu är min ämnesbehörighet inom något slags räckhåll. Vetskapen om att jag då kan få slippa undervisa i nationalekonomiska teorier, analysera Kina som stormakt och examinera elevernas kunskaper i parlamentarism får helt enkelt vara min morot. Jag kan aldrig mer gå tillbaka till samhällskunskapen så länge ämnesplanens kunskapskrav ser ut som de gör. Jag måste bli behörig i sociologi. Då är det bara att bita i det sura äpplet, övertyga mig själv om att jag är bra på och älskar att skriva och så göra det. Skriva C-uppsats parallellt med att jobba och vara trebarnsförälder. Det ska gå.

Var det såhär det var?

Idag var alla mina elever på studiebesök på universitetet, följaktligen blev mina lektioner inställda, så jag gjorde faktiskt samma sak. Uppkrupen i en soffa längst inne i hörnet av universitetsbiblioteket läste jag och tänkte helt ostört hela arbetsdagen. Gömd för alla. Helt sjukt vad effektiv man kan vara om man får vara i fred. "Vara i fred" ja, det är jag i princip aldrig. Inte på jobbet. Inte hemma. Det är ständigt någon som vill ha något av mig. Ibland blir jag så ruskigt provocerad av människor som inte kan förstå hur det är. På jobbet tonåringar, hemma mina egna barn. Ständigt. Och ja, jag vet att det är självvalt och ja, jag vet det! Men det innebär inte att man inte är trött.

Nåväl, läsa i sin ensamhet liksom, vilken drömtillvaro. Att jag spenderat mitt liv på det här sättet i nästan sex år, pre-kids, det har jag glömt. Såhär var mitt liv. Jag gjorde bara intressanta saker typ. Pratade till punkt. Tänkte färdigt. Jag bestämde över min tid helt själv. Jag följde min egen rytm, jag planerade och styrde själv och kunde hushålla med min energi och fördela den som jag ville. Nu lägger jag all energi på barn och familj, jobb och plugg. Vad finns kvar till mig själv? 

Igår snöt jag i och för sig en biodejt med min fina vän E som liksom är sådär självklart där, när vi än ses, även om det går månader emellan. Tacksam över att ha sådana vänner som alltid finns där, som jag alltid kan luta mig emot, som kan fylla på mig med energi. Skratta tillsammans med.

Nu ska jag koka en balja te, strunta i allt, duka upp med bullar framför teven. Sedan ska jag gå och lägga mig med Onekligens "Djupa ro". En bra dag. Längtar redan till nästa gång jag kan gömma mig på uni-biblan. Kanske redan på fredag!

Middags- och disktjänsten reporting to duty.

Jag fick VG på min inlämningsuppgift som jag slitit som ett djur med! VG! Haha, när jag publicerade den i distanskursens portal kände jag att det kunde gå precis hur som helst. Himmel eller helvete. Jag hoppades slippa komplettera, och tänkte att om det blir så, då hoppar jag av. Maken, som numer undervisar på uni, påstod att texten höll minst VG och vi slog vad. Nu får jag laga mat och diska i en vecka.