3. Jag började kalla mig feminist när jag var…

Jag har varit feminist sedan jag lärde mig ordet och förstod dess innebörd. Första gången jag kan minnas att jag kallade mig det själv var nog i högstadiet d.v.s. för tjugo år sedan. Jag och mina kompisar skrev arga insändare den 8 mars.

Jag har alltid tyckt att det varit en självklarhet att alla människor är lika värda och jag gick nog då från någon form av särartsfeminism d.v.s att uppvärdera det kvinnor traditionellt gör till att under univsersitetstiden bli fullfjädrad likhetsfeminist, vilket föräldraskapet än mer har övertygat mig om.

Feminism = en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen (SAOL). Ja, alltså samma rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor, det är en självklarhet för alla människor med sunt förnuft och något som helst rättspatos. Ändå är feministordet fortfarande ett rätt skynke och just därför vill jag kalla mig det.

Att begreppet feminism omsluter även män är ju inget konstigt. Det heter feminism av ett historiskt skäl och det kan det få göra för att påminna oss själva om en tid när kvinnor inte hade rösträtt eller någon makt över sina egna liv.

2. Det här är feminism inte för mig…

Jag punktar väl upp de där trångsynta åsikterna folk missuppfattar feminismen som. De som alltid slängs i mitt ansikte när jämställdhet eller feminism diskuteras. Av rädda människor som inte fattar ett dugg, som värjer sig emot ifrågasättanden av det som tydligen är deras snuttefilt eller största trygghet här i världen. De som vägrar se sina egna privilegier, som inte förstår att de inte har rätten att definiera en annan människa eller hens upplevelser. Av människor som tycker jämställdheten har gått för långt, som säger att genus är trams och som inte vet vad de pratar om.

Feminism för mig är inte:

1. att alla barn ska kallas hen.
2. att alla människor över huvud taget ska kallas hen (mer än där könet är oväsentligt i till exempel en tidningstext, eller när människor inte identifierar sig själva som kvinna eller man, det är ju DÅ hen är ett fantastiskt litet pronomen!)
3. manshat.
4. ett könlöst samhälle
5. att kvinnor inte får sminka sig eller klä sig kvinnligt
6. att kvinnor ska ta över samhället.
7. att kvinnor skulle vara godare, ädlare eller bättre än män.
8. att kvinnor inte ska ha behå eller raka sig under armarna (det är upp till var och en, vill en så vill en, vill en inte så vill en inte...)
9. ett matriarkat
10. något utsuddande av könsattribut för de människor som verkligen vill "köna" sig själva.

Så!

1. Det här är feminism för mig…

Att kön ska spela noll roll. Att kön egentligen ska vara en helt ointressant kategori i våra sociala liv och relationer. Samtidigt vill jag understryka att just därför ska alla könsuttryck omfamnas oavsett vem som uttrycker dem. Och det jag menar är: Könsorganet vi föds med ska inte ha någon som helst betydelse för vilka förväntningar som ställs på en, hur en bemöts som barn, vilka sidor och egenskaper hos en som bekräftas/uppmuntras eller undantrycks hos en som barn, vilken utbildning eller jobb en får, vilken lön en får, hur svårt eller lätt det ska vara att hamna i en maktposition, hur en bereds möjlighet att vara förälder eller hur ofta en får se sin kropp exploateras i det offentliga rummet eller hur rädd en ska vara för att drabbas av våld/sexuellt våld där och hurdan hälsa en har.

Jag skulle kunna skriva en hel avhandling under bara den här bloggrubriken. Är det någon -ism jag bekänner mig till utan att blinka är det feminismen. Även om jag vet att inriktningarna är tusen och att vi alla ser samhället på många olika sätt, så vet jag att alla längtar efter ett bättre samhälle med större frihet för människorna i det. Män som kvinnor och alla andra.

Jag älskar begreppet feminism, namnet FEMINIsm, just för den feminina ordstammen som påminner oss om alla de kvinnor som i århundraden kämpat för vår rätt att kunna befinna oss sida vid sida med de män som alltid innehaft de mer gynsamma positionerna. Idag är det en rörelse som omfamnar även så mycket mer, utifrån ett intersektionellt perspektiv punkterar de orättvisa genusdimensioner som skär igenom hela samhället även utifrån klass och etnicitet. Som även handlar om män och de orättvisor och den trånga mall som de befinner sig i, även om många män inte alls tycks förstå det. 

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

Alltså mat och fika är jag inte så knusslig med. Det mesta är ju gott som är både sött och fett. Jag gillar att fika och gör det himla gärna, skulle till och med kunna kalla det fritidssysselsättning. Beroende på tid på dygnet föredrar jag ibland en matig macka, men annars gärna en balja te och en nybakt vetebulle eller en ljum kladdkaka. Sött, fett och choklad, det måste ju ändå vara det godaste.

30. En grej jag är himla bra på.

Prata. Jag är himla bra på att prata. Ibland är det ju även direkt dåligt. En kan prata för mycket, över huvudet på folk, bredvid munnen eller sönder saker. Men jag skulle ändå säga att det mestadels är en rätt schysst egenskap. Jag kan prata med alla, när som helst och hur som helst, med vem som helst om egentligen vad som helst.

Jag kan i stort sett ta alla människor och är en oerhörd social kameleont som har en förmåga att smälta in i varje situation. Nu är jag inte den sorten som vänder kappor efter vindar eller gör våld på mig själv för att passa in. Jag har bara förmågan att "tala med bönder, på bönders vis" och anser mig ändå vara en hyfsat lyhörd person. När jag ser Stora prata hål i huvudet på folk så förstår jag ju varifrån det kommer. Det ser ut som att Lilla inte ligger många steg efter för den delen heller.

Det är som om jag alltid också måste säga saker när jag exempelvis hamnar i intressanta diskussioner eller på jobbet när vi pratar om något viktigt. Då är det som om min röst måste höras, men det har jag blivit bättre på: Att lägga band på det där. Att inte alltid höras, utan istället släppa fram någon annan och låta någon annan höras. Men det är svårt, när det är så himla intressant. Jag är så himla bra på att prata!

10 inlägg om feminism

Jag har tre inlägg kvar på januarilistan, men än är det inte mars. Onekligen-Lisa, min favorit, har dock redan formulerat nästa utmaning som ligger och väntar.

1. Det här är feminism för mig…
2. Det här är feminism inte för mig…
3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…
7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…
9. Så syns feminismen i min vardag
10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

29. Hepp! Dagens middagstips.

Fisktacos får bli mitt tips. Det bjöd vi vårt "fredagshäng" på här i fredags. Fredagshänget är en tradition som spontanuppstod en fredag i augusti då vi sänkte en moussetårta hos en familj som flyttade hit till villaområdet samtidigt som oss. Vi bodde ett stenkast från varandra i stan och våra barn har gått på samma föris. Nu hänger vi då och då här i villaförorten och i fredags var det fredagshäng hos oss.

Marinera vit fisk skuren i bitar i olivolja, färskpressad lime, finhackad chili, vitlök, salt och peppar. Låt dra minst en halvtimme. Stek sedan fisken hastigt i grillpanna för snygga ränder.

Riv/hyvla rödkål som du dressar med olivolja, färsk pressad lime, rödlök, färsk koriander, salt och peppar.

Blanda en guacamole på avocados, finhackad chili, hackad färsk koriander, pressad lime, tomat, olivoljeskvätt, lök i någon form (vit eller röd) och så salt och peppar.

Servera i denna ordning: tortillas (eller Liba, Tannoush, Manakish eller tunnbröd i någon form) kålsallad, fisk och toppa med guaca. Kläm ihop, ät och njut. Ett ljust öl är tydligen gott till, men själv föredrar jag rödvin - as always!

Girls chase boys chase girls chase girls chase boys chase boys

ÄLSKAR den här låten och videon… (och med "den här" menar jag den övre!)

För allmänbildningens skull kastar jag dock även in:



Så att ni kan göra en jämförelse och dra era egna slutsatser.

And it's hard to dance with a devil on your back

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Innan jag fick barn läste jag av princip ut alla böcker. Nu när jag knappt har tid att läsa, har inte läst en bok sedan jobbstarten i augusti tror jag, så har jag inte tid att läsa dåliga eller trista böcker. Jag lägger ned direkt. Men jag kan heller inte komma på en enda som jag "lagt ned" läsningen av. Vad beror det på? (Längtar innerligt efter bokläsning)

Så ska jag o-tipsa om något så frågar jag mitt gymnasiejag och då säger hon definitivt "Kristin Lavransdotter" som är typ världens tjockaste bok, vilket är hemskt fruktansvärt om den inte är bra. Och Kristin var heller inte ens dräglig i den filmatiserade varianten vi, jag och gymnasiebästisen, plikttroget försökte oss på en fredagkväll för snart tjugo år sedan. Jag minns bara Nidarosdomen hit och Nidarosdomen dit. Jag fick ändå MVG i litteraturhistoria! Och av någon outgrundlig anledning hade jag länge ett ärligt stulet ex hemma, som inte återbördades förrän kanske tio år försent.

Om mitt vuxna jag läser boken idag, så där nästan tjugo år senare kanske hon skulle tycka att den var bra?! Vad vet jag? Men, men mitt gymnasiejag o-tipsar!

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Även här känns det där pistolhotet väldigt onödigt. Om jag bara hade sångröst eller kunde traktera ett vettigt instrument skulle ni inte undgå mig, haha! Det är en av mina drömmar sedan högstadiet att som tönt ta revansch genom att ägna mig åt något med så hög status som att spela i band. Stå på en scen, sjunga kraftfullt eller spela på en ball gitarr. Det är därför jag river av en Pink-låt med lärarkören varje skolavslutning.

Under gymnasietiden då jag mestadels umgicks med otroligt politiskt medvetna, men ack så genusomedvetna, tonårspojkar fann jag mig mest vid sidan om åtråendes deras bandspelande. Så jävla typiskt hur vi tjejer klappade i händerna åt deras relativt miserabla spelande, istället för att göra något bättre själva.

Fick jag välja band skulle jag vilja spela med någon så cool som Marit Bergman som för alltid har en plats i mitt hjärta sedan:

Ja, Cecilia Nordlund i gul galonrock vill jag vara. Eller spela med Sahara Hotnights, ja så rockig vill jag vara!

Skriv, skriv, skriv!

Dagens facit: 700 ord för mycket, 1000 ord för lite, 230 ord för lite, 900 ord för lite. Nu har jag koll, eller inte. Eh well, radera en del, skriva mer.

Nu tar jag en tuppalur innan jag rastar hund som jag gör innan jag skriver lite mer, innan jag hämtar barn. Däremellan hinner jag nog skåpäta lite nötter och ta av mig pyamasen.

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

No questions about it!

Earl Grey i stor balja, med mjölk!
Färskpressad apelsinjuice
Nybakat vitt matbröd med Bregott havssalt och ost och tomat
Yoghurt med müsli och färsk frukt eller bär

Frukost! Dagens bästa mål!

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Jag ger er mäklarbilden från visningsbilderna när vi köpte vårt hus. Någon annan bättre bild har jag liksom inte. Så håll till godo! Vi har inga skinnklädda barstolar vid köksön utan äntligen Stolabs "Knappen" som jag kom över på Blocket. Ingen matta på golvet eftersom vi bor med en gammal skruttig hund och en kladdig ettåring. I matrummet har vi ett gammalt matbord anno 1970-tal och Lilla Åland och barnstolar. Jag älskarälskar att laga mat i det här köket! Den först föraktade köksön har kommit att bli husets centrum där vi såväl bakar matbröd, äter frukost, dricker vin och förvarar vilda barn när vi lagar mat. Kalkstensskivor är fantastiskt, men de måste såpas...

24. En grej jag borde ta tag i.

En? Med ett hus är det typ hundra minst, även om vi köpt ett som skulle kunna kallas färdigrenoverat. Jag borde själv ta tag i fyra texter jag ska lämna in om en dryg månad.

Alltså:

1. Skriva argumenterande text om sammanlagt 1800+3300+1200+1800 ord =9200 argumenterande ord om min egen förträfflighet som yrkesmänniska

Vi borde minst:

1. Måla hallsoffan apelsingul
2. Sy ett överdrag till sitsen som inte vi ens köpt efter att den gick sönder i flytten
3. Tapetsera sovrummet och typ gipsskiva lite och måla taket
4. Måla källarväggar och källargolv
5. Byta golvbrunn i tvättstugan
6. Lämna in skåpsdörrar från tvättstugan på sprejlackering
7. Putsa snoriga fönster med Bregotthänder på
8. Sy ett överdrag till Herr Hunds sunkiga korg
9. Ringa en sotare
10. Ringa en elektriker

23. Hepp! Dagens musiktips.

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Lätt! Jag fick ett nytt ex. i julklapp och det var tur för det förra har jag lånat ut och aldrig fått igen. En bok jag alltid längtar efter att läsa och som jag önskar att jag aldrig hade läst bara för att få ha den oläst. Inte alls min typ av bok, om en läser baksidan. Men oj, den slukar en totalt och en slukar den totalt. En kan inte prata med någon innan den är utläst. I sommar ska jag läsa den igen. 

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

När jag går hem från jobbet med vetskapen om att jag inte behöver jobba en minut till innan jag somnar. När alla lektioner är förberedda, när rättningshögarna är tomma och när jag känner mig så välförberedd att jag mentalt kan släppa jobbet. Dessa tillfällen lyser med sin frånvaro och har inte skett sedan oktober månad. Förmodligen kommer tillfällena vara få även denna termin, men jag hoppas uppleva några av dem efter första veckan i mars. Det vore fantastiskt.

Förtroendearbetstiden är urlakande, knäckande och stundtals överjävlig. Timmarna räcker ju aldrig, och aldrig kan en skylla på att tiden är slut. Allt måste likväl fixas för att jobbet ens ska fungera. Läraryrkets baksida, som folk inte har en jävla aning om. Men HIGH FIVE den dagen jag får gå hem och vara ledig som alla andra.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Jamen, jag skulle gärna spela in en film och testa skådisyrket, så det skulle verkligen inte behövas något pistolhot där inte. Frågan är bara vilken huvudroll jag skulle vilja ha. Jag skulle vilja spela en stark och smart kvinna så givetvis en film som klarar Bechdeltestet. En svensk feelgood-film. Det finns inte så jättemånga sådana gjorda. Eller?

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

En bättre begagnad hund, årsmodell 2004 som fick flytta in hos oss hösten 2006. Kanske det bästa fyndet jag någonsin gjort faktiskt. Inte det billigaste, men onekligen det bästa, värt varenda krona, då och nu.

18. Hepp! Dagens filmtips.

 

Skamligt att säga, men jag har inte varit på bio på säkert ett år. Film på teve blir det inte så mycket med heller. Barndomsvännen J ägnade vår lunch på restaurang igår åt att övertala mig att skaffa Netflix, men jag skulle aldrig hinna kolla*Film inte heller. Men, men om jag spontant ska komma med ett filmtips så blir det det här: "Nawals hemlighet". Bara se den!

*Fast jag skulle verkligen vilja hinna. Jag vill också vara en seriemänniska som du J!

När mammor dör.

I början av november dog en mamma i vår föräldragrupp. Vi hade inte mer kontakt än på Facebook då hon flyttat hem till sin barndomsstad, men vi hördes där med jämna mellanrum och kunde följa varandras liv, vi som fått barn i samma månad 2009. Hon var flera år yngre än mig och fick en stroke i maj, bara någon vecka innan sin lärarexamen. Hon kämpade och kämpade med tal, rörelseförmåga och att kunna vara en deltagande mamma och tycktes just vara "tillbaka på banan" då hon somnade in efter en omfattande operation med sitt skallben i november och lämnade lilla E bara 4 år efter sig.

I veckan fick jag veta att en väns vän, som jag ganska nyligen träffat, hastigt dött i cancer. Hon fick ett cancerbesked före jul och nu är hon redan död. Lika gammal som jag. Hon var gravid med sitt tredje barn och kvar finns hennes H bara 5 år och lilla V 1 år.

Jag kan inte tänka mig något värre än att tvingas dö från sina barn. Det skulle vara att mista barnen så klart, hemskahemska tanke. Jag kan knappt andas bara genom att snudda vid tanken. Vilken ångest, att veta att ens barn ska fortsätta sitt liv utan en. Hela livet. Det är så gruvligt hemskt att jag inte kan skriva om det nästan. Så ångestframkallande. Det är så obegripligt hemskt och så djupt smärtsamt att jag knappt orkar tänka på det.

När mammor dör, 
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
Då förlorar man en glänta.
När mammor dör, då växer sly överallt.
G. Tunström

Ehh..

Som ni märker är jag snart ikapp.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Alltså jag älskar ost. Ä L S K A R! ! !  Det går ju liksom inte att välja en då. Jag skulle kunna leva på ost, not så hälsosamt I know, men jag har lättare för att välja bort en ost och väljer jag bort en så är det den hiskeliga Grevén. Den bästa skulle kunna vara parmesanen, manchegon, gruyèren eller för tusan en vällagrad prästost på nybakt bröd.

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

Vinterblå Himmel och gammal telefontråd som löper mellan vårt tak och en stolpe där den förenas med fler trådar som löper till grannarnas hus. Halvtrasig persienn i vänstra fönstret och min älskade Pilea Peperomioides a.k.a. "Elefantöra", takfoten till Lillas rum som är beläget i vinkel från vårt sovrum, i den nya delen av huset. Mer än så visar jag inte av vårt sovrum, en obäddad säng får ni se en annan gång...