I tusen och en natt har vi väntat på vår tid, du backar mig, jag backar dig, för alltid.

Förra veckan spenderade jag två dagar på en nordisk jämställdhetskonferens med ungdomsperspektiv med så otroligt mycket fina och kloka människor. Som en riktig trygghetszon, där man kan vila i allt engagemang runt omkring sig. Föreläsare i alla åldrar utifrån en rad olika teman, alla väldigt angelägna och berörande. Trots all min kunskap fick jag både aha-upplevelser och käftsmällar och längtade mest efter att kavla upp armarna och hugga i. För jävlar i mig vad vi har kvar att göra för våra döttrar och söner i världens mest jämställda hörn av världen.

Jag kan bli helt gråtfärdig av den värld som mina barn går till mötes. Polisen på Nationella Operativa Avdelningen som pratar om "den porrskadade generationen", om hur över 80% av all porr innehåller våldsinslag. Att barn idag i genomsnitt är 11-12 år när porren når dem och att porren idag är något helt annat än porren när jag var barn. (Da baksida of da internet!) Om den självklara kopplingen mellan porr och prostitution och därtill människohandel och trafficking. Att gårdagens prostitution var narkotikadriven, idag är den fattigdomsdriven och vi har ett sådant jävla ansvar. Att uppskattningsvis 10% av alla män köper sex någon gång under sitt liv. Läs det igen: 10%! Och att polisen ser en ökande grupp sexköpare, män i sena tonåren, men att de också gripit sexköpare så unga om 15 år. Idag köper man även sex tillsammans, som en härlig helggrej, man köper en människa. Ofta en hitsmugglad, livegen människa.

I kölvattnet av förra veckans upplevelser, dagens #MeToo, där snart en kvinna i varje sekvens av mitt liv varit utsatt, och med det menar jag barndomsvänner, ungdomsvänner, studentkompisar, arbetskompisar, kvinnor ur alla generationer, så önskar jag ibland att jag var patriarkatblind för det vore mindre smärtsamt.

Jag kan liksom inte ta av mig glasögonen som gör att orättvisorna skär i ögonen. På jobbet blir jag tokig på alla snubbar som tar för sig utan att skämmas, utan att bjuda till, som aldrig skapar plats för någon annan eller låter någon annans röst höras istället. Som är helt blinda för sin egen privilegierade position. Särskilt de männen som liksom kallar sig feminister. Bah!

I ett annat inlägg ska jag fortsätta på samma tema (svårt att släppa va...) men om sociala medier.

Tills dess: http://www.ingaursakter.se/

Nkpg på 25,5 timmar

Hemma efter ett dygn med barndomsvän, studentvän och hennes vän i Norrköping. Prova kläder i ensamhet, slösa pengar jag inte har på fina saker och kläder, äta gott, dricka cava i pappersmuggar, äta lösgodis i sängen, skratta som jag inte gjort på länge och sova ostört under eget täcke i ett tyst hotellrum. Ändå så trött att ögonen går i kors.