Livets knapp - "the fortsättning"

Nämen ett litet vårdcentralsbesök till då och ett konstaterande att det ju verkligen är ett navelbråck, att det vuxit och att (hur kompetent och trevlig hon faktiskt än är, och det är hon verkligen) jag ju borde fått hjälp av specialisten jag träffade. Hon menade att jag ju borde fått en möjlighet att kunna kontakta honom direkt.  Hon skakade på huvudet när jag beskrev att han träffade mig i kanske två minuter, att resvägen dit och hem tog mig två timmar minst på själva vägen, sammanlagt var jag ledig en förmiddag för detta lilla besök. Men hon kan ju inte göra något mer än att skicka mig (tillbaka) dit jag ska. Så nu remitterar hon mig igen. Så det får väl bli en vända till, till sjukhuset några mil bort då.

Jag har det största förtroendet för henne som husläkare, gillar hennes kompetens, noggrannhet och omsorg, men vad är det med vården när en ska behöva fara hit och dit och liksom stånga sig in. Jag är en välutbildad, resursstark människa som kan tala för mig. Är det konstigt att vården är ojämlikt fördelad när inte ens jag lyckas nå fram, annat än efter femte-sjätte besöket. Är det rimligt? Vad kostar inte detta i slutändan ändå? För mig? För skattebetalarna?

Belly button

Det är så härligt att vara kvinna i svensk sjukvård (not). I alla fall inte om det är saker relaterade till att man varit gravid, då får man liksom bara tåla att "kroppen liksom äääär förändrad". No shit Sherlock! Min kropp kommer aldrig blir densamma igen, men det betyder ju inte att jag inte tycker om den, vilket sjukvården verkar uppfatta skulle vara mitt största problem, vilket inte alls är fallet. Kroppen är förändrad, ja, men ska det betyda att jag ska gilla läget med allt?

Navelbråcket som jag sökt hjälp för två gånger, som först diagnostiserats som bråck på mittlinjen sedan remitterats till kirurgen på ett annat sjukhus för o.s.v. o.s.v. fyllde igår naveln med något. Hela navelgrejen (alltså med vanliga obråckade navlar) är för mig så obehaglig så jag avstår från detaljer. Men klart är att naveln nu är fylld med något, och låt oss tro och hoppas att det inte är är tarm utan bukfett. Ringer hälsocentralen som ger mig tid om en vecka. Om det blir hårdare och spändare eller gör ont och jag kräks eller svimmar ska jag söka akut.

Jag vet inte hur ni jobbar, men vi brukar jobba förebyggande i min verksamhet. D.v.s. vi sitter inte och väntar på att allt ska gå åt skogen, vi försöker hindra det innan det gör det. Jag tänker att det förmodligen är bättre att åtgärda ett navelbråck innan jag måste nyttja akutvård. Men kanske är det jag som är arg och bitter för att en tydligen måste _kräva_ sin sjukvård på ett manligt vis för att det ska hända något. Alla sorgliga berättelser om förlossnings- och graviditetskomplikationer som kvinnor får utstå för att vården inte tar dem på allvar, gör mig så arg. Ett navelbråck är ju ingenting i jämförelse med problem med snippan eller sfinktern, som jag tidigare lagat, men jag vill ändå bli tagen på allvar.

Så trött, så trött

Så himmelens trött. Räknar ned till jullov:

14 lektioner att hålla
54 inlämningsuppgifter, 39 utredande texter och 54 essäer att rätta och bedöma
3 möten att gå på
en julfest att delta i
en julmyskväll med min klass att rådda och delta i
köpa skumtomtar, pepparkakor, clementiner och julmust till 220 elever
en polonäsdans att dansa
en avslutning att rådda

Sedan ska jag bara finnas till för mina egna barn i drygt två veckor. Sedan är det jag som bara läser skönlitteratur, vilar middag och bara tar dagen som den kommer. Jag behöver det så mycket!

30. Kom ihåg

Ju mer du jagar känslan av julefrid, desto mindre kommer du att få uppleva den, som Åhlénsreklamen så vist åskådliggör.

Var snäll, mot dig själv och andra...

29. Det var onekligen väldigt roligt när...

…min mamma i helgen skulle få sina däck bytta på sin bil och Mannen hittar två starköl under förarsätet. Väldigt frågande kommer han in i köket, varpå mamma förklarar att de där punkteringslagningarna har legat där sedan hon köpte bilen. Mannen förstår ingenting. Punkteringslagning?? Jamen, du ser ju här, säger mamma. "Flat tire", det är ju punkteringslagningar, sådana man fyller på ett platt däck med. Som vi skrattade…

28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

Jag tycker alla människor som har med barn att göra borde läsa texter av Petra Krantz Lindgren. Här hittar ni hennes blogg. Jag tycker även att Jesper Juul förtjänar en läsning. Orkar en inte bokvarianten erbjuder Familylab massor av artiklar om allt från trots, måltider till hur belöning är ett maktmissbruk som riskerar ödelägga barns självkänsla. De ger så många perspektiv på hur vi vuxna beter oss och hur konstiga vi ibland är. Jag önskar alla barn en god kommunikation med sina föräldrar. Så många ungdomar jag träffar som hellre vänder sig bort från föräldrarna, än söker det stöd en önskar varenda unge...