Hejdå förskolan!

Sitter i mitt arbetsrum och räknar ned minuterna tills jag ska hämta barnen för allra sista gången på vår älskade förskola. Jag förstår att det finns andra förskolor som är lika bra, kanske ännu bättre. Men just nu sörjer jag det sammanhang där min stora son lärt, utvecklats och byggt relationer under fem år. Att hans lillebror inte ska få uppleva detsamma, han som skulle få flytta upp till de större barnen snart, även om han ska få bygga nya relationer i ett annat sammanhang.

Härom kvällen brast det för storebror när vi skulle sova. Han kunde exakt sätta fingret på sina känslor med sina ord, helt fantastiskt! Gråten som började stilla, till synes utan anledning, växte och jag förstod vidden av den sorg han nu känner. Hur han vet att allt han har tar slut och hur de relationer som är hans viktigaste i vardagen nu får ett abrupt slut och aldrig blir desamma mer igen. Hur läskigt han tycker att det är att komma till ett nytt sammanhang, även om jag förstår hur han kommer att växa av det. Det tröstar inte honom nu!

Vem är jag att käckt locka med förskoleklassen, vem är jag att låta lillebror byta förskola av praktiska skäl?

Jag vet att allt blir bra, men just nu är det så ledsamt! Storebror sa att han fick ont i hjärtat av att säga hejdå till sin älskade förskola, och banne mig känner jag likadant. Om en halvtimme går jag in genom grinden för sista gången och jag kommer knappast kunna hålla tårarna borta. Jag är så oändligt tacksam för allt mina barn har fått lära sig, utveckla och erfara. Hur vissa förskollärare gjort avtryck för livet i oss och våra barn.

Så tro på mig, för jag vet att du är modigast ...

Skolavslutningstider. Den finaste tiden på året. Jag älskar det här. Ritualerna. Vemodet parallellt med euforisk lycka. I morgon ska mina avgångselever få se filmen jag spelat in med mina kollegor som jag "regisserat" och sedan klippt med hjälp av Mannen till långt in på natten. Sedan ska lärarkören sjunga på scenen i aulan som finalnummer innan vi släpper ut nybakade studenter. En dag av lycka och vemod. Så stora de blivit hos oss. Vuxna. Så mycket vi kämpat tillsammans. Nu är det dags att låta dem flyga på egna vingar som bär...

Vad var det vi sa
När vi sträckte ut våra armar
Vad var det vi sa
När vi två tittade ut ifrån berget
Vad var det vi skrek
När drömmar bar oss bort om stan'
å en dag ska vi här ifrån

Vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ahaha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer...